Lås mellangärdet och håll i tyglarna, så drar han sig själv i munnen och då är det inget roligt. När du känner att ett ryck är på gång, så driv lätt in hästen i handen - då kommer det oftast av sig.

Släpp efter på tygeln och plocka upp honom igen.

Det finns ett avsnitt om detta på Game of contact-dvdn och där har jag för mig att Linda sa att det är att de känner att de inte kan komma framåt tillräckligt och genom att släppa fram dem och sedan ta upp kontakten igen kommer göra att det minskar en eventuell klaustrofobisk känsla och hästen börjar tänka mer och mer framåt.

Jag har alltid fått lära mig att man ska driva mjukt precis som #1 sa!

#2: Lät bra! :)

#4 tyckte också det, samt att på dvdn ser man att hästen hon rider gör så och ju fler gånger hon släpper och tar upp honom dess mindre gör han när han inser att bettet inte är en barriär framför honom.

Hm, det känns inte som om han rycker för att trilskas, men man vet ju aldrig. Instruktören tycker att han är oförskämd när hon ser från marken. Han gör liksom små ryck och ofta är det dyk rakt neråt. Alltså inte framåt/neråt som en ponny som vill äta gräs. Han gör liksom inget heller om han rycker tygeln ur handen eller om jag bara håller lätt emot. Det är inte så att han vill dra tygeln ifrån mig för att kunna dra iväg eller för att komma åt gräs och håller jag kvar tygeln så drar han inte mer för det.

#2 lät tänkvärt eftersom hästen gärna krullar ihop sig och dessutom behöver lite stöd av bettet (när vi rider ut) för att inte stressa upp. Och på en ihopkrullad häst blir tygeln rätt kort om man ska ha stöd i munnen även om stödet är lätt och mjukt. Kanske blir det jobbigt i längden att gå i en sådan form, men han väljer den själv. På bana är han lång och låg, men ändå något krullig i nacken. Rider vi ut har han högre form. På bana rids han på lång tygel och ute kortas tygeln upp utan att för den skull vara kort och stram. Både på bana, med lång och lös tygel och ute med kortare tygel så rycker han lika mycket (inte jättemycket, men det händer varje pass han behöver jobba - inte om jag "åker", men då brukar han istället vara ängslig och orolig)

Så jag vet inte jag. Jag får prova båda förslagen och se hur det går. Han rycker inte så hårt i tygeln att han skulle rycka sig i munnen, men jag får se.

Det här är en svårbedömd fråga så här bakom tangentbordet, skulle vilja rida själv för att känna vad som händer. Ett förslag är att sysselsätta hästen mera i munnen, när jag "fiskar upp" hästen så gör jag det genom att alternerande massera höger och vänster mungipa och INTE ta i båda tyglarna samtidigt. Hur mycket man behöver ta i tygeln beror på hästen och normalt så brukar man bara behöva sluta händerna alternerande. Ju bättre tränad hästen blir desto mindre gör man. Jag har får alltid känslan att om jag tar båda tyglarna samtidigt så blir det alltid lite stummare stöd från hästen. Direkt du känner att han är på gång med "ryckning" så sysselsätt hans mungipor med att massera dom med tyglarna så han får något annat att tänka på och du "visar dig" för han direkt han tänker göra något. Ibland så kan sådana här ryckningar vara en "fråga" om du är kvar i andra änden av tygeln och "svarar" du inte så höjer hästen nivån för att få en reaktion. Så mitt förslag är att vara "preaktiv" i stället för att bara försöka dämpa symptomen. Samma knep kan ochså användas när hästar blir upphetsade och blir stumma i munnen för att få dom att tugga på bettet och börja tänka igen. Hästar som tuggar tänker, hästar som biter ihop stumt är nära flyktinstinkten. Lycka till

Det slog mig just, har du kollat hästens tänder? Det kan vara så att han undviker kontakt pga munnen. Ang hopkrullade hästar ute så driver jag fram hästar som gör så, in i bettet och tar lite högre tempo men med kontakt än en häst som undviker kontakt i lågt och oangagerat tempo. Jag ändrar inte längden på tygeln för att få kontakt utan driver hästen till kontakt i stället (om jag rider med kontakt vill säga;-). Sen små justerar jag ofta med tygeln och ofta med en tygel så att hästen får en anledning att lyssna på tygeln och inte "slentrian sväva bort" från mig i andra tankar. Lycka till

Min kuse hade en ovana för sig förr att efter ridpasset när man släppte på lång tygel och skulle skritta av så gick han och slängde med huvudet och ryckte. vi tränade bort det genom att varje gång korta tyglarna och arbeta några meter för att sedan släppa igen. tog bara ett par dagar av konsekvent arbete och han har inte gjort om det. Det är 3 år sedan nu.

#8 - tänderna kollas regelbundet och han har inte haft något krångel med dem och det var 8 månader sedan sista tandläkarbesöket.

Mitt tempoproblem är inte lågt och oengagerat! Jag behöver jobba med halvhalter hela tiden (både med hjälp av kramande i tyglar och med hjälp av sitsen). Om vi har ett lågt tempo någon gång så har jag inte varit med om att han rycker i tygeln. Det gör han om han jobbar och som sagt både ute och på volten, både på kort och lång tygel. Ett litet knyck, inte ett långt ryckande eller något våldsamt med avsikt att få tyglarna för sig själv. Känns möjligen lite irriterat, så som han kan göra andra smågrejer när han tycker att tempot är för lågt och vill säga "Kom igen nu då". Han slänger och knycker med huvudet i hagen för att driva ponnyn om han tycker att hon är för långsam och han kan ibland, när man leder honom till och från hagen, vilja nypa tag i grimskaftet eller i en jackärm och rycka till lite om det går för långsamt. Inte våldsamt och respektlöst utan ett litet knyck. Kanske är samma sak med tygeln slog det mig? För när han jobbar så sänker jag hans fart. På väg hemåt vill han t.ex. skritta med ett tempo så att skorna riskerar flyga av, om han nu inte får gasa och springa hemåt. Får han jobba så sänker jag hans tempo till behaglig skritt och jobbar på att ställa honom och att han ska trampa under sig. Han får liksom ta ut extraenergin på att trampa istället för att dra iväg i turboskritt. Då rycker han i tygeln. Får han skritta på i full fläng medan jag funderar över annat så har jag nog inte varit med om att han ryckt något.

#10: Det låter som om han helt enkelt tycker det är jobbigt att jobba - en inte helt ovanlig inställning 🙂.