Tänkte dela med mig av en rolig grej som hände på stallet sist.

Ridskolan där jag jobbar har ett antal nya unghästar i 5-6 års åldern. Lite gröna och fortfarande osäkra på mycket.

En av dessa som jag lite kärleksfullt kallar för "Kossan" är en ponny av cobtyp som alltid svarar med "tryck mot tryck" i jobbiga situationer.

Ger du henne en knuff, knuffar hon tillbaka, ber du henne att flytta sig kan hon tränga in en i väggen. (Detta har jag lyckats vänja av henne med).

Att lyfta på fötterna är inte en favorit heller och hon har en talang för att gräva med framfoten och trampa mig på fötterna, vilket jag är ganska säker på att hon gör med flit.

De flesta ponnyerna brukar låta sig övertalas om man trycker lite med axeln mot bogen. Men inte med henne. Att ha en dragkamp med hennes framben har varit riktigt irriterande och alltid med risk att bli mosad.

Men så sist stannade jag upp och funderade på vart jag missar i vår kommunikation. Och så kom jag på hur jag sett någon visa hur det borde räcka med att nypa lite lätt vid "sporren" på benet för att få hästen att lyfta.

Fråga hästen lite snällt, så att säga.

"Inte kan väl detta funka med en sådan envis åsna" tänkte jag. Men värt ett försök.

Drog lätt med handen längst senan på frambenet och nöp lite lätt vid "sporren"…
"Skulle jag kunna få be om din hov, tack?"
..och upp kom benet hur snällt som helst. Samma sak nästa dag.

Så lätt kan det vara om man är lite artig. Vem var åsnan här egentligen?
Men, men.. man lever och lär. :)

Och Lilla "Kossan" har plötslig blivit mer kontaktsökande när jag kommer till henne.. det var snällt att hon förlät mig så fort. <3