Changes in the equine facial repertoire during different orthopedic pain intensities

Studien finns här:

https://www.nature.com/articles/s41598-023-50383-y

#0: Väldigt intressant!

Lite svårskriven artikel för genomsnittliga hästintresserade personen. Hade varit kul om denna slags information var skriven lite mer lättförståeligt för allmänheten.

Är själv ganska van vid att läsa vetenskapliga artiklar men jag tror de flesta blir lite skrämda av den sortens formulering.

Men för att gå tillbaka till innehållet så var det väldigt intressant att läsa.
Det får mig att tänka om lite, för mycket av det de pratar om är tecken jag tidigare tagit för en avslappnad häst.

Lite öppen mun, halvslutna ögon… inte något jag kopplat till smärta. Mer som avslappning. Får vara mer uppmärksam och observera de hästar jag vet har hovproblem eller skador. Ska bli intressant att iaktta i verkligheten.

Vissa hästar visar ju inte så mycket vid mindre smärta… men nyckeln ligger kanske just i dessa små ändringar.

#2: Ja - det är synd att SLU inte gör en mer läsvänlig tolkning av studien.

Studien är ju inte speciellt stor men ger ändå lite tips på var i hästens ansikte man ska vara observant.

Här en svenskspråkig studie på Diva:

Hästens smärtansikte Identifiera smärta i hästens ansiktsuttryck

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1447295/FULLTEXT01.pdf

Det tycker jag är helt logiskt, precis som grimace face hos katter och vår egna mimik. Så bra att sådant forskas på!

#4: Å så bra, tack! :D

Jag har inte läst studien men rent allmänt har "pain face" diskuterats mycket den sista tiden efter alla avslöjanden om oetiska träningsmetoder.
Det är intressant om hästarna visar olika mimik beroende på vad som ger obehag eller utlöser smärta!
Vi borde bli betydligt bättre på att tyda våra hästar, det skall mycket till innan ett flyktdjur visar att det har ont. Islandshästar kan vara näst intill omöjliga att se det på om man inte känner hästen väl, i synnerhet om man skall försöka se var det gör ont och känna sig fram med tex visitertång.

#7: Håller absolut med! Jag är otroligt förvånad över att vi inte har kommit längre i hästvärlden.

Efter hundratals år med hästhantering… hur är det möjligt att vi är så dåliga på att ta hand om dem?

Sen är det ju kanske en annan fråga… hur mycket kunskap gick förlorad när bilen kom in i bilden? Hur mycket oskriven visdom blev bortglömd?

#8: Precis! All gammal klokskap som fanns både inom militären och inom annan hästanvändning. Mycket är säkert utdaterat idag men i kombination med modern forskning skulle det kunna ge stor hästkunskap, just i det där med att tolka och hantera hästarna.
Det märker jag även inom "hunderiet", mycket vishet är på väg att dö ut med de gamla bruksrävarna som visserligen hade en del förlegade metoder men även satt på enorm kunskap och erfarenhet som på många håll saknas idag.

#9: Man kanske skulle ta och gå genom gamla arkiv, kanske något överlevde, även om jag misstänker att mycket kunskap gick i arv i ordform och är bortom vår möjlighet att nå.

Hade varit intressant att gå igenom kunskap från olika länder där hästar stod i centrum över många århundraden. Spanien, Mongoliet, Polen… så där som jag kommer på rakt av. Men säkert många, många fler länder.

Kanske man skulle kunna pussla ihop det till någon värdefull information.

Det visste jag inte! Jag trodde faktiskt att hundvärlden gått framåt där hästeriet blivit kvar i bakgrunden.

Har ingen hund själv, men har planen om en brukshund i framtiden och har läst lite av Inki Sjöstens böcker.
Det kändes väldigt positivt jämfört med vad hästvärlden har att ge när det gäller beteendeförståelse.

Synd om det håller på att försvinna när det var på väg åt rätt håll.

Modern djurvetenskap har ju redan upptäckt så mycket både inom häst- och hundbeteende. Hur svårt ska det vara att inkorporera detta i våran utbildning?