Vet du om en veterinär har tittat på henne?
Om en häst (eller djur överlag) blir så förändrad i beteende är ett vet.besök en bra start för att utesluta sjukdom eller smärta.

#1:

Ja, de får regelbundna veterinärkontroller.

Jag vet att hon har strålröta, vilket hon haft till och från. Så det kan ju definitivt påverka om hon har ont i hovarna. Men det känns som något mer. Hon har haft värre strålröta än så och varit mycket bättre i hanteringen tidigare.

Det har varit väldigt mycket ombyten i stallet sen hästarna kom tillbaka från sommarbetet och det verkar liksom ha blivit sämre sen dess.

Sen så har hon alltid haft anlag för att svara "tjurskallig" på det hon tyckt var jobbigt. Men nu har det liksom eskalerat, som om det blivit för mycket för henne.

Hon har fått byta hage och flock. Hon får inte fri tillgång till hö i hagen längre för hon blev för tjock. Och vad vi tror var hennes närmsta hagvän blev avlivad för någon månad sen.

Sug i magen, sorg, förvirring… Det skulle ju kunna få en människa att må dåligt. Samtidigt som alla blir arga på henne när hon gör fel.

Hon är bara 5 år så man kan ju inte ställa superhöga krav på att hon ska förstå allting.

Det måste ju finnas någon som har ett övergripande ansvar för hästarnas hälsa inklusive miljö i ditt stall.

Vad säger de? Vilka åtgärder har man tagit för att lösa situationen?

Det här kan inte vara bra varken för häst, ridelever eller ridskolan i stort och måste hanteras på övergripande nivå.

#3: De tycker att hon blivit tjurskallig och jobbig. Sen vet jag inte om de planerat göra något mer med henne då jag bara hjälper till i stallet ibland.

Jag har pratat med ett flertal personer. Men från det jag frågat så utgår de inte från att hon mår dåligt utan mer från att hon är i trotsåldern.

Jag säger inte att hon kanske inte är det, men även tonåringar brukar ha en anledning till att de mår som de gör.

Jag ser bara hur hon reagerar på den behandlingen hon får och att det snarare gör saken värre.
Ingen är ju taskig mot henne med flit, men det blir ju mer och mer onödigt tryck som hon varken kan eller vill förstå och som hon bara svarar på med allt större motstånd.

Eftersom jag kom henne rätt så nära innan så vet jag att hon kan bli så när hon tycker något är jobbigt och att det försvinner när hon får tid på sig.
Så det känns ju så otroligt dumt att förstärka problemet i onödan.

#4: Jag håller med dig i din observation - jag tycker bara att det är ansvarslöst av ridskolan att lägga ansvaret på en enskild och även att du tar på dig ett ansvar som du inte borde ha.

#2: Kraken, det låter som stresspåslag från alla håll och kanter för henne just nu.
Om hon är mer av en känslig individ i grunden så är det inte konstigt att hon försvinner in i sig själv och stretar emot och försöker ta kontroll över situationen vart hon kan nu när allt runt henne känns kaotiskt.
I den bästa av världar så kan det bli bättre igen när hon landat i de nya rutinerna för mat, hagmiljö, flock och så vidare.

På hästgården (uppfödare) vart jag jobbade hade vi ett par mer känsliga personligheter. Speciellt en av dessa raringar vart min favorit (och jag hans 💜). Jag fick följa honom från att han föddes till han flyttade till sitt egna hem ett par år senare.
Han var sådan att när det vart för mycket stress eller tryck utifrån så försvann han in i sitt eget snäckskal och kunde bli utagerande.
Det som hjälpte honom att hitta tryggheten även i tid av förändringar var våra rutiner. När jag var med honom visste han vad han hade att vänta. Att göra saker på samma sätt, i samma ordning, på samma plats.

Har du möjlighet att prata med stallfolket om du kan få mer tid med just henne en period?
Ibland kan tjurskalligt folk behöva se förändringarna med egna ögon för att fatta poängen när man säger att deras sätt inte fungerar, eller att det iaf finns sätt som fungerar bättre…

Jag kommer aldrig förstå varför ridskolor behåller hästar som tydligt visar att de inte trivs i ridskolemiljö men det är en annan fråga. 😣

#6: "Jag kommer aldrig förstå varför ridskolor behåller hästar som tydligt visar att de inte trivs i ridskolemiljö men det är en annan fråga. 😣"

Tyvärr beror det nog mycket på bristen av bra hästar som passar för verksamhet (speciellt nu när de flesta försöker avla fram nästa tävlingsstjärna snarare än allsidig hobbyhäst) och en kostnadsfråga (då priset på hästar fördubblats senaste åren).

Sen vet jag en som tidigare hade som jobb att köpa in ridskolehästar prata om att det kan ta upp till 2 år innan man vet om hästen faktiskt passar eller inte (för det kan ta så lång tid för dem att landa och vänja sig vid miljön).

Men trots detta så anser jag att ridksolor över lag måste bli bättre på att se och försöka anpassa sig efter hästens känslor (men tyvärr visar ju en ganska ny studie att majoriteten av hästfolket på alla nivårer inte kan läsa av hästar så redan där är det ett stort problem).

Vad gör hon om du bara "hänger" i boxen med henne? Typ står och bara gör ditt? Tänkte om du sakta kan försöka bygga tillbaka till den relation ni haft tidigare så hon känner att det iaf finns en människa att lita på som lyssnar på henne?

Att hon drar till mat nu när hon inte har fri tillgång längre kan jag förstå blir jobbigt och svårt att få bukt på. Är ju inte kul att gå från att kunna äta när man vill till att känna att man är hungrig och aldrig veta när man ska få äta nästa gång.

Är verkligen inte lätt när det inte är ens egna häst och tiden är begränsad (och många andra också ska hantera hästen). Hoppas du kan få bra hjälp för att hjälpa henne.

#7: …och ovanpå den soppan så lassar vi på föräldrar/vuxna elever som inte vill betala vad det egentligen borde kosta för att hålla igång verksamheten, elever (i alla åldrar) som tror de rider som elitryttare och slår dövörat till när det kommer till utbildning, lärare som tror att vad de lärde sig för 20-30 år sedan fortfarande är lika aktuellt och lär ut samma förlegade 'kunskaper'…osv…osv… 😩

Det där med aveln låter bekant från när 'min' uppfödare skulle sälja hästar (som alltid avlats med målet att gå i höga klasser inom främst dressyr men också hoppning och en och annan för fälttävlan) och det flockades föräldrar som ville köpa första storhästen till sina barn som givetvis var ämnade at bli nästa stjärna i sadeln. Att ungen bara ridit i en handfull år och inte alls var kompatibel med hästen ifråga ville inte lyssnas på utan då vart det sura miner och stor dramatik.
Så att det avlas på tävlingspotential istället för lätthanterliga hobbyhästar är för att det är vad folk vill ha, oavsett om de kan hantera hästen eller ej… 😠

#9: Ja, är mycket som skulle behöva förändras på många håll innom hästvärlden.

#10: Sannerligen! Tänk att få ruska om Ridsportsförbundet mfl. Grr… 😖

#6:

Jag tror jag kan få lite "egentid" med henne de dagar jag jobbar där. Inte mycket 1 halvtimme, kanske en timme.

Grejen är att jag redan har en annan ponny (Kalle som jag skrev om tidigare) som jag sköter om lite extra just för att han också behöver lite extra förståelse och tid.

Jag måste försöka få inte lite tid för båda två (och försöka att inte tycka synd om alla andra som skulle behöva extra tid), mellan arbetet, lektionerna och deras middag.

I värsta fall får jag växla varannan dag.

Men de får ju så mycket negativa intryck under resten av dagen också. >.<
Jag märker ju hur det blir när jag är borta en vecka pga förkylning eller liknande.
Då får jag börja om med Kalle, som i sitt fall blir nafsig om man inte respekterar hans space.

Det känns jobbigt, särskilt de dagar då det känns att man kommit på ett riktigt bra spår och hästen blir mer kontaktbar och glad och så kommer man några dagar senare och allt är borta.

Jag hoppas att det hjälper om rutinerna blir stabila igen. Just nu verkar det inte riktigt ha landat, varken för hästarna eller personalen.

Jag ska försöka ta över vissa dagliga rutiner vid hennes hantering om jag kan. Vi får se hur det hjälper. Tack! <3

#7:

Ja tyvärr verkar det vara ett stort problem. Just att hitta rätt häst till rätt pris.

Jag misstänker att de som har riktigt trygga och bra hästar inte gärna säljer till ridskolor heller. (Jag skulle i alla fall inte ha gjort det själv… >.<)

Man kan ju tycka att ridskoleverksamhet i allmänhet aldrig kommer att kunna vara en bra miljö för hästar. I alla fall inte så länge ridskolorna är ideela verksamheter som lever av smulorna som blir över.

Det skulle behövas starkt kapital och starka rutiner för att få det att fungera.

Att hästen ska landa på ett nytt ställe först är ju självklart, men samtidigt känns det inte som om man gör mycket för att underlätta för den heller.

Det är som att hamna i en ny internatskola där allt är främmande, lärarna och klasskamraterna jobbiga och den kära familjen låångt borta.

En ger beröm, en annan skäller ut. En visar tålmodigt, någon annan blir irriterad. En drar hit, en annan drar dit.

Helt ärligt, tänk att hästar är sådana underbara djur… tänkt så mycket de ändå orkar med oss människor.

Det är ändå konstigt att de flesta är snälla och lugna.
Jag skulle nog flippa ur.

Åå det där är ju intressant! Har du kanske en länk till studien?
Själv har jag ganska lätt för att läsa av djurs känslor.. ganska intuitivt.
Det är inte alltid man kan sätta det i ord, men man liksom känner att något är fel. Att hästen inte mår bra.

Jag har ofta märkt att något inte stämmer (både i stallet och i andra situationer med andra djur) några dagar innan.
Men ofta märker ingen annan något förrän det kommer tydliga tecken på att något är fel.

Blir lite frustrerande ibland när man vet att man skulle ha kunnat agera tidigare.

#8:

Just nu verkar hon mest ignorera mig i boxen, antingen äter hon eller så letar hon efter höstrån som blitt över.

Hon kan bli lite småfarlig på det viset att hon plötsligt vänder sig och trycker in mig i väggen. Hon totalt struntar om man står i vägen eller inte.

Så jag kan ju inte sitta med henne lös, jag brukar i alla fall ha grimman och grimskaftet på utan att binda upp henne. Hon tycker uppbindning är extra jobbigt.

Men jag måste stå tillräckligt nära för att kunna stoppa henne om hon plötsligt snurrar runt.

Min tanke var att göra just det (bara hänga med henne) men i paddocken istället för boxen, för att hon skulle få lite frihet att röra på sig.

Men det är just så jobbigt att få ut henne, så det blir ju nästan en traumatisk upplevelse att ta sig dit. Känns lite som att ta två steg bak och ett framåt varje gång.

Fast hon kanske fattar att det väntar något trevligt i paddocken om hon fått vara där några gånger.
Hon blir lite bortskämd där med lite extra gott.

Men det kan ju vara en bra ide att börja hänga med henne i boxen först, även om det blir lite begränsat. Så att hon först förstår att jag menar väl och sen vill följa med.

Jag har inte prövat att rykta henne på ett tag… vi får se om hon uppskattar det eller inte.

Tack! <3

#9:
Fast där kan man ju fundera lite… ridlektioner blir allt dyrare men det man lär ut blir inte uppdaterat?

Vad är det man betalar för då?

Jag hade hellre gått och betalat för sånt som Warwick Schiller lär ut än att betala för en ridlektion på hästar som man egentligen inte har någon riktig inverkan på.

Men problemet ligger säkert på båda sidorna. Jag vet att ridskolan får mycket otrevligheter från "kundernas" sida, vilket säker gör det hela jobbigare att hantera.

Man kan ju tycka att det borde vara obligatoriskt för alla nya ridelever (och de gamla som missat det) att först gå en kurs i groundwork och hur man ska förstå hästens behov och läsa av hästen.

SEN kan man börja rida. Men RIKTIG hästlära först.

Lite teori då och då om hästens anatomi och utrustning är ju helt värdelöst.

Visst är det viktig kunskap, men vi behöver lära oss om hästens naturliga behov och beteende, INNAN vi hoppar upp på dess rygg och börjar rida på måfå utan någon riktigt förståelse för hur hästen egentligen fungerar och ser världen.

Att rida utan att förstå hästen är som att lära sig matte utan att förstå grundprinciperna bakom formlerna.

#15: Tackolov är inte alla ridlärare av den sorten att de tycker de lärt sig allt som behövs när de själva var studenter. Det finns förstås också de som är otroligt vetgiriga och håller sig uppdaterade. Det känns bara som att de är på tok för få…

Ja! Jag håller fullständigt med dig. Det borde vara obligatoriska att lära sig om hästens språk etc innan man hoppar upp i sadeln. Att kunna kommunicera med och hantera hästar på ett tryggt och respektfullt sätt från marken borde vara den givna grunden.

#13: Har tyvärr inte länken sparad till den :(

#17: Kan du ha postat länken inne på Hästar & ridsport?
Jag tycker det låter så bekant. 🤓

#18: et kan jag nog ha gjort då jag brukar försöka göra det med intressanta studier.

#19: Var det den här?
https://www.hippson.se/artiklar/hastagare-extremt-daliga-pa-att-kanna-igen-radsla

#20: Det kan det säkerligen vara :D Bra detektivarbete!

#21: Äsch då, du hade valt bra etiketter så det var enkelt att hitta. 😄