Något har klickat till här hemma. Framgångarna avlöser varandra som att framgång föder framgång. Jag har ju skrivit om min nykastrerade valack Harley som varit strykrädd och "låst" sig för minsta lilla (alltid varit så sedan jag fick honom). Det går VERKLIGEN framåt för honom. Har aldrig kunnat longera honom på ett bra sätt för han har bara böjt sig ut och pressat utåt. Eftergift har saknats helt. Idag gick vi i skritt i båda varven med böjningen inåt och slak på linan:)

Mitt poitou sto Noice som kom hit för snart två år sedan och som jag haft riktiga problem med då hon slitit sig loss från ALLT som är det minsta obehagligt, press, strass, tråkigt eller bara för att hon vill hitta på något annat. Hon hade tills idag inte slitit sig loss på över två månader!! Idag gjorde jag dock ett misstag. Efter framgången med Harley och "longeringen" så ville ja prova samma med Noice. Gick jättebra i ena varvet, men när jag bytte så tänkte jag inte på att "börja om" då vi precis gjort övningen i vänster varv. Jäkla lössittande hjärnhalvor (på matte uppenbarligen). Hon blev naturligtvis stressad "vad är nu det här!" och drog.. Nåja jag fick tag i henne ganska snart och började försiktigare i små steg. Uppnådde två varv vilket var målet. DUKTIG ÅSNA! Avslutande med lite "snäll pinne" gos för hon är lite rädd om bakdelen.

Vad motiverad man blir:)