Köhäst blir täthäst?
Istället för lektion på volten fick jag idag "lektion" på vägen. För att se och analysera varför uteridningen inte går bra när ridningen på banan leder till så stora framsteg.
Det fanns en hel del handhavandefel 😞 men de var inte så stora att de kommer att göra underverk på uteridningsproblemet. Förbättra lite, men Knut är helt uppenbart en fegpropp. Han vill inte gå först, men han vill gärna gå om han får någon framför sig. Måste inte vara en häst utan det gick lika bra med en människa (nästan). Har tidigare provat att ha min hund med, men Knut gillar inte hundar för han tycker att de är lömska och flåsar otrevligt.
Lite prat om hästbyte, men det hade varit synd. Jag gillar Knut och nu trivs vi verkligen ihop. Det enda "felet" med honom är att han inte gillar att rida ut ensam, då han måste gå först. I allt annat är han en drömhäst! Så om uteridning på egen hand inte varit så viktigt för mig så hade vi inte haft några problem. Men jag har inga andra ridbara hästar eller andra ryttare i närheten och inga promenerande kompisar heller.
Vi ska jobba vidare, men är det rimligt att kunna göra en stabil täthäst för uteridning på egen hand av en häst som till naturen är en köhäst som helst följer?
Har också analyserat hur han stoppar, när och vad som händer och kommit fram till att gå en liten snutt och sedan hem igen inte är rätt angreppsätt. Det är inte där problemet ligger. Precis som jag lite haft på känn så kan man gå längre turer med honom utan att förstöra tillit och uteträning. Det är något annat som skall till. Han börjar ganska tidigt att stressa upp sig även om stressen är att se som mild i förhållande till hur vi haft det tidigare.
Så största problemet verkar helt enkelt vara att Knut inte vill gå först! Och rider man ut själv är det svårt att inte gå först.
Nån som har någon bra fundering över detta?
Skall först gratulera till en mycket insiktsfull analys av situationen, det är inte många som skulle ens fundera i dom banor som du gör sen skyller dom oftast på hästen efteråt. Det där är ett dilemma om hästen inte vill gå först. Vissa hästar blir alldrig av med detta, det går ofta att förbättra men alldrig att ta ur hästen helt. När hästen är i sällskap av en stark ledare (mäniska eller häst) så fogar den sig i vad den måste göra även om den inte är tillfreds med situationen, så stark är flockinstinkten men om den fick bestämma själv så hade den gått där baki och tittat fram över ryggen på ledaren.
Ibland så funderar jag på om alla ledarhästar egentligen vill gå först, har fått känslan av att en del gör det av plikt mot flocken och att vara ledare, tungt ansvar där. Sen finns det ju dom som bara skall gå där framme oavsett hur dumt det är.
Dom enda förslag jag har är att tömköra hästen på så många av dom "farliga" ställena som du tycker dig kunna klara av för i tömkörning så måste han gå först. Sen så får du bli den starka ledaren som han gör det han måste för.
Sen är en sak som jag tror att ni båda måste ha och det är ett mål med ridturen, något att rikta in erat fokus på så att det ni gör får en mening för er. Något som får er att tycka att detta är viktigt att göra och fokusera tankarna mot, då får hästen mod att ta för sig mera.
Han är som han blev och karaktären kan du bara slipa kanterna av inte omforma den i grunden.
Pinne med en morot framför nosen? ;-)
Har tyvär inget annat att komma med i detta ämne.
Lycka till
"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"
Starta ny diskussion