Min ponny gör likadant när man kommer in med en spruta som ska ges oralt. Jag går fram och kramar om hennes rumpa och klappar henne, då vänder hon sig om. Tror hon vet att jag inte går på det. ;)

Jag skulle säga: Sätt gränser! Som du skriver är det OK att hon säger "Jag vill inte", bara hon ger sig när du säger "Jo, du måste." När hon står med rumpan till, så gå lugnt fram och ta henne och vänd henne åt rätt håll. Men OM hon lättar på hoven så gör dig genast stor och kantig och hård i rösten - där går gränsen. Och om hon tränger in dig i väggen så har hon definitivt gått över alla gränser!

Du bör också fundera över vad ni har för relation när hon reagerar på samma sätt på att bli tränsad som på att få sår rengjorda eller något annat obehagligt. Antingen är tränset lika obehagligt för henne som sårvården, och då bör du göra något åt det, eller så har ni inte den rätta relationen, där hästen vill arbeta för att den vill vara till lags.

Trots är inte ovanligt periodvis hos hästar, speciellt unga hästar och hästar under utbildning. Det är naturligt för dem att testa gränserna ofta när situationen förändras. Om man då som människa inte är tydlig med gränserna, så kan hästen bli totalt odräglig och till och med farlig.

Är hon trygg i sig själv kommer hon inte att bli rädd för dig för att du säger till på skarpen. Men maktkamp kommer det att bli om du inte är tydlig utan kryper och ber i stället för att säga ifrån.

#2 Förut stoppade hon alltid i huvudet själv i grimma och träns men sedan vi börjat jobba med henne (inridning pågår) har hon börjat göra såhär då hon förknippar grimma och träns med att hon måste "jobba". Vi har en mycket bra relation dvs hon litar på mig vid arbete vid hand utanför boxen. Går bakom mig, stannar när jag stannar, backar när jag går mot henne osv. Små signaler. Kommer fram till mig fast hon är lös och vill bli kliad på huvudet. Följer mig som en hund. Går över läskiga saker bara för att jag gör det osv.

#3: "Jobba" ska vara lika positivt för hästen, inte något negativt som den vill undvika …

#3 Gör något hon tycker är kul när tränset är på! Ut och gå med andra hästar, löshoppa eller vad hon nu tycker om.

doppa bettet i melass eller lite honung på. Då blir det genast mycket trevligare med träns. :) I senaste DVD numret av savvy-klubben så fick man se Linda Parellis ena häst Hot Jazz bli tränsad. Och tjejen som skulle tränsa hann knappt ens få trasslat ordning på tränset innan hästen bokstavligt talat försökte tränsa sig själv. :) Då är tränset något positivt! :D

Viktigt hos en häst under utbildning är att bibehålla det roliga. Har du möjlighet ut i skogen istället för ridbanan men träna samma saker, ha någon med som med det långa ledrepet håller i hästen så om det krävs så sker eventuella nöd-lösningar både från hästryggen och från marken samtidigt. Har man en godisorienterad häst så är det lätt att motivera dem, ha pallar och tunnor på ridbanan så när hästen gör något bra så låter man dem mumsa på det goda som finns där. om man inte vill ge från handen.

Hon har bettlöstträns.

#7 då kan du hålla en godis i handen så när hon stoppar in näsan där den ska vara så får hon godiset.

Samt att göra det som är roligt och positivt när hon har tränset på iom att hon uppenbarligen förknippar träns med något tråkigt och jobbigt.

Tack för de tips jag fått. Frågan gällde dock inte bara tränset för där kan jag vänta ut henne så det är inget problem. Jag försöker göra så det ska vara roligt för henne med. Jag vill veta vad jag gör när jag måste göra ngt och hon vänder bakdelen mot mig hela tiden och tillslut hotar med att sparka? Hur hantera detta så hon slutar upp? Ibland måste man ju utföra tråkiga och obehagliga saker som sårvård tex…. "gronstedt" hade bra förslag!

#2 Kan du försöka förklara hur jag sätter gränser? Jag kör mkt ledarskapsövningar i andra situationer men när det kommer till detta tappar jag självförtroendet. Blir frustrerad och det ligger nära att jag lappar till henne som ren reflex.. Som tur är kan jag lägga band på mig. Om jag gör mig stor och fyrkantig, höjer rösten och hon ändå fortsätter, vad gör jag då?

Var effektiv. Om en ranglägre häst mopsar sig mot en som är högre i rang så kommer den som är högre rätt snabbt sätta den lägre på plats. Detta genom ett bett, en spark eller att flytta på den andra hästen genom att hota att sparka/bita.

Samma sak gäller med hästar och människor. Människan drar linjen vad som är icke önskvärt beteende. Jag försöker tänka som en häst att om jag vore ranghögre, vad skulle jag tolerera och inte?

Vid nåt tillfälle för längesen så gjorde Harry nog så att han vände rumpan till. Han å andra sidan har aldrig lyft hoven för att sparka men han har "backat till" som om han hade planer på att sparka. Det konfronterade jag med att svinga repet/grimman, ändrade han inte attityd eller blev otrevligare så rappade jag till honom en snabb och effektiv gång över rumpan.

Men här ska en varningens ord in, med en RB-häst hade jag inte gjort det för de kan explodera och en bakhov kommer utfarandes i rena förskräckelsen. Medan min erfarenhet säger att en LB häst inte lika gärna flänger ut med ett ben så som en RB kan göra.

"Om jag gör mig stor och fyrkantig, höjer rösten och hon ändå fortsätter, vad gör jag då?"

Du får vara effektiv. Att när du säger till på skarpen så ska det vara på skarpen, du ska inte längre "hota" du ska genomföra. Och själva genomförandet är det som ger dig respekt ur en aspekt. MEN det krävs att du är lugn och sansad när du kommer till din skarpen/fas 4. För om du är arg/frustrerad/irriterad och lappar till pga din frustration så tappar du i respekt även om hästen slutade göra det du ville stoppa, i det här fallet att vända rumpan till och hota med att sparkas.

Men just det beteendet betyder ju också att hästen kan känna sig hotad av dig och att du gör intrång på hennes utrymme.  Att du kanske har för bråttom eller är för stor och fyrkantig?

Mitt råd skulle vara Friendly Game.  Om hon känner sig så hotad av dig att hon skulle sparka om du kommer för nära så är det definitivt FG som måste fixas.  Hon ska kunna lita på dig i alla, ALLA, situationer.  Vissa saker måste de stå ut med (som sårbehandling, avmaskning osv) och då måste detta friendlas stort och mycket.  En ledarhäst går inte in i en fysisk kamp om det inte är nödvändigt och många varningar har getts.
En ledarhäst flyttar sig för en dominant häst. Plats och resultat är inte viktigt för ledaren. Flockens säkerhet är nr 1.

Friendla  i situationer när hon inte behöver hota dig.

Just i situationen när hon vänder baken mot dig skulle jag ha med mig en lekpinne m string.  Gå igenom faserna…. 1 fokus på att hon ska flytta undan rumpan, 2 höj din energi men bli inte aggresiv eller hotfull, 3 visa med handen tex att hon ska flytta åt höger, 4. touch-träffa henne löst med stringen på rumpan. Paus. Upprepa från fas ett och behöver du fas 4 är det den som nu ökas till lite mer tryck i stringen.  Paus..  börja om.   Håll dig på "sparkavstånd" men skulle hon sparka får du inte bestraffa henne för det. Tänk på att hon är i en box och kan inte fly ifrån dig.

Förhoppningsvis vänder hon om efter ett tag och du kan belöna.

Viktigt att du inte lägger negativ energi eller tankar bakom det du gör.

Vid sårvård så sätter jag fast hästen på stallgången eller möjligtvis med ett grimskaft i boxen ifall hästen inte vill stå still utan försöker vända rumpan till. I en sån situation så är det viktigare att få såret rengjort än att tänka på relationen, relationen med hästen kan man bygga upp sedan igen.

Och har man en häst som vill vända rumpan till så är det en säkerhetsrisk, vilken är onödig att ta om man kan sätta fast hästen.

Friendly game är inga problem med min häst, jag får göra vad jag vill med honom i vanliga fall. Men han tycker inte om när jag gör saker som han tycker gör ont, då protesterar han. Och det förstår jag, han har all rätt i världen att protestera för det är taskigt av mig att göra saker som gör ont på honom, Han förstår ju inte att det är bra för honom att få såret rengjort, utan för honom verkar det bara som att jag gör illa honom.

Men i övrigt så är det som Ewa skriver, friendly game som man måste jobba med.

Jag håller med alla som skriver att hota med bakbenen är farligt. Sånt sätter jag stopp för på en gång under förutsättning att det verkligen är ett hot. Vi måste inse hur farliga bakhovarna verkligen är och om sådana fasoner får fortsätta så kommer olyckan någon gång i framtiden. Jag tillåter att hästar visar missnöje på nästan alla andra sätt men ALLDRIG med bakbenen. Motverkar detta med så hårda metoder som det behövs för att få bort det och jag konfronterar hästen direkt och hårt om det händer för att visa vad som är acceptabelt. Det är prexis som tonåringar som behöver gränser i sitt liv för att inte spåra ur och bli oregerliga. Om du bedömmer att hästen skulle göra allvar av sitt hot så flytta undan baken med att peta med en pisk först, dumt att gå för nära om det blir allvar.

Nu åter till rumpan, är du säker att hästen inte vill bli kliad där bak? ;-)

Normalt så tvekar hästar för att vi beteer oss tveksamt, tex en av våra hästar har varit spruträdd för att veterinären som gav sprutorna förut var rädd för hästar. När vi tog över sprutandet så vande sig hästen vid detta och är idag inte rädd för sprutor längre. Så mitt råd här är att gör det du skall utan att tveka under förutsättning att du har tagit hand om bakbenshotet. Gör som hästarna gör, en dominant häst skulle inte tveka om en annan häst stod i vägen när den gick ut till sin tuss av gräs i hagen.

Sen så är en bunt hö på golvet rätt bra sysselsättning för hästen när man håller på och gör saker med den.

I grund och botten så säger jag nog samma sak som " #2 Gronstedt " men mera handgripligt.. ;-)

Lycka till

Att gå på en häst "hårt" när den vänder rumpan till känns inte som det skulle förbättra partnerskap eller förtroende för mig.  Att dessutom göra det inne i en box (som var frågan här) ser jag som väldigt farligt.   Hästen vänder rumpan till pga bristande förstroende och att den inte kommer någonstans. Hade den varit utomhus hade den bara kunnat gå iväg.

Naturligtvis ska man binda upp hästen vid sårvård men även där kan man friendla så hästen förstår att man vill den väl.  Jag antar att det inte är något enormt stort sår utan ett mindre.  Hästar tå otroligt mycket smärta (se bara på GP:dressyr…)  så att göra rent ett så borde inte vara någon stor grej.

Extreme FG är otroligt effektivt och lär hästen att man inte vill den något ont och att den kan lita på en.

#10: #11 svarar mycket bra! Om hon hotar, var stor och fyrkantig och ta ett snabbt, hårt steg mot henne. Om det inte räcker, hytt med hand eller rep eller kanske ge ett litet rapp/pet. Inget som gör ont, utan som visar att du inte accepterar beteendet.

Du kan också gå fram till henne med kantiga steg (med avstånd till rumpan om hon hotar), ta och vända henne med kantiga rörelser och prata med henne med tonfall som gör tydligt att allt utom lydnad är fullkomligt otänkbart. Din hållning och din röst ska förutsätta absolut att du bestämmer, hon lyder. Det har inget med aggressivitet eller hot att göra. De flesta hästar går från griniga till gulliga på en halv sekund inför den attityden.

Medryttarhästens mamma har en tendens att lägga öronen bakåt och sträcka sig fram med blottade tänder när man kommer med foderskopan. Man behöver bara sträcka upp sig och bli kantig i axlarna så tar hon in nosen bakom boxväggen, vänder fram öronen och lägger upp ett gulligt strupgnägg …

Medryttarhästen går helt i baklås om man är aggressiv eller hotfull i hållning eller röst. Men det går utmärkt att vara sträng och/eller skarp! Skillnaden är svår att beskriva, men här är ett exempel på vad jag menar.

Så här gjorde jag häromdagen när medryttarhästen oväntat kaxade sig. När han ska in brukar jag öppna grind och stalldörr (det är en meter emellan) och skicka in honom i stallet, och han går snällt till sin box medan jag stänger grinden. Den här gången stannade han mellan dörr och grind, försökte vända än hit, än dit och till sist vände han helt och trängde sig förbi mig ut i hagen, ohejdbar så att jag fick hoppa undan. Jag tror att detta utlöstes av lite vanligt trots, men han är RB och blev stressad under "diskussionen" om vart han skulle gå, när jag grälade på honom och försökte driva honom in i stallet. Han går som sagt i baklås och till sist flydde han tillbaka till kompisarna.

Han stack iväg för att gömma sig bakom de andra. Jag väntade tills jag såg att han sänkte huvudet och fnös, då prooade jag honom strängt och han gjorde halt - nu var han kontakbar igen. Jag gick fram till honom med "medelsträng" hållning - inte inbjudande men inte heller aggressiv, utan med känslan "Det där är inte acceptabelt och kommer inte att hända igen!".

Jag tog skarpare i grimman - inte hårt eller ryckigt, men utan panngnugg eller nosklapp, och drog iväg med honom mot dörren. Inte aggressiv eller hotfull, utan med känslan "Du har gjort fel, du är i onåd tills visat att du kan göra rätt!" Jag öppnade grinden och skickade inom honom, noga med att vara mjuk i sättet (men inte tröstande eller bedjande!) och släppte grimman lite senare, så han fick tydligare vägledning, och sedan flytta mig bort från honom medan han gick in, för att visa jag förutsatte på att han tänkte göra rätt. Han tvekade lite och jag var väldigt noga med att uppmuntra med rösten precis som om inget hänt - ett vanligt  "Kliv på, vännen!". Och när han var inne i boxen var jag noga med att inte skynda mig att stänga dörren eller fortsätta gräla - allt var bra igen och med samma gos och värme som vanligt. Jag var lite skärrad, men ansträngde mig att inte visa det, och han blev snart lika lugn och stadig som vanligt.

Hästar är otroligt känsliga för "utfrysning" eller vad man ska säga. Om man ger dem en känsla av "Du har gjort fel och jag är inte din vän förrän du gjort rätt" så blir de genast angelägna att vara till lags. Det är samma mekanism som det där med Join-up, tror jag. Man säger "Gör rätt så är du välkommen in i värmen, gör  dufel så får du inte vara med."

Fast jag förstår inte varför flera av er anser att man ska ryta till, gräla påhästen, skälla och vara verbal?

Det är ju ett 100% rent rovdjursbeteende. Hästarna kan inte höra skillnad på orden "Nu skärper du dig!" och "sötaste fina hästen!" Däremot så hör de skillnad på HUR man säger det. Dvs säger man det med mjuk röst eller hård röst, men än mer hur man har sin egna inställning och hur man är i kroppen när man säger det.

Så egentligen behövs inga ord, utan det är bara känslan i din kropp som avgör hur hästen upplever vad du säger.

Du kan säga att hästen är det bästa i världen, men har du en irriterad eller aggressiv attityd/energi i kroppen så kommer hästen ändå reagera negativt….

Jag använder nästan aldrig rösten längre. i vissa situationer som när jag underhållsverkar för då har jag svårt att agera med min kropp och få fram nån annan känsla i kroppen än "Hans fötter är så förbannat stora och tunga" att rösten blir mitt enda hjälpmedel.

#17: Det är knappast "rovdjursbeteende" att ryta och gräla, rovdjur håller klaffen tills de sätter tänderna i bytesdjuret … Och det är en väldig skillnad på att ryta (ett skarpt ljud vid felbeteende) och att gräla (under längre tid verbalt straffa). Det sistnämnda fungerar bara på resonerande varelser, som vissa människor. Att med sin attityd visa att hästen är i onåd är en helt annan sak.

Däremot kommunicerar hästar ganska mycket med ljud, i synnerhet på håll. De fnyser, frustar, grymtar, mullrar, skriker, smäller med tänderna … gnäggningar är en mycket liten del av deras ljudarsenal. Detta gör att de lätt lär sig kommandoord.

Hästar är lika känsliga för tonfall som för hållning och tonfall har som du själv skriver fördelen att de kan användas när man är utom synhåll, när hästen har sin uppmärksamhet på annat eller när man har händerna fulla med annat och inte kan använda kroppsspråket.

"Så egentligen behövs inga ord, utan det är bara känslan i din kropp som avgör hur hästen upplever vad du säger". Ja, det är ganska precis det jag beskriver… Har någon påstått annat så har jag missat det.

För er som gav förslag att sätta fast henne så fungerar inte det eftersom hon fortfarande kan gå omkring med bakdelen och pressa mig åt sidan. Sätts hon fast i stallgången kastar hon sig. Bäst funkar därför att ha henne lös i boxen. Hon är nästan alltid mig till lags men inte när det handlar om detta….

" EwaAngantyr " Förhållandet påverkas knappast positivt från sjukhussängen heller efter en spark. I sådana här situationer så får vi välja våra strider, alltid se till att oddsen är på våran sida att vinna den. MEN hota med bakhoven här så farligt att det skall alltid tas omhand.

Eftersom jag inte är någon nörd innom parrelli så vet jag inte vad du menar med "Extreme FG" och kanske är jag inte ensammen om det heller.

" Brunokanin " Det låter som om detta inte är ditt enda problem med hästen. Oftast så finns svaren i brister i grundträningen. Ett av dom är att uppbindningsträningen inte fungerar.

Det låter som om hästen styr och ställer rätt mycket i eran relation och jag skulle nog kunna påstå att en nogrann genomgång av "7games" skulle förbättra situationen avsevärt till och börja med.

Intressant det här med hästars ljud, min uppfattning är att hästarna inte förstår ljud från oss förrän dom har kopplat det ljudet till någon händelse eller aktion från våran sida. Efter att dom gjort det så fungerar det utmärkt att höja rösten. Men i första hand så reagerar dom på "känslan" av det vi utstrålar i våran hållning.

Lycka till

#20 Nej visst finns det alltid saker att förbättra! Jag har haft henne snart 6 mån och då hon kom litade hon inte på mig, stod inte stilla vid rykt, lyfte inte hovar, sprang över mig, stegrade vid promenad vid hand osv. Nu har jag en häst som backar bara jag tittar på hennes ben, står stilla i boxen vid rykt, står stilla i boxen med boxdörren öppen, alltid går bakom mig och stannar när jag stannar osv. Aldrig tränger sig före. Lyfter snällt på alla hovar. Jag kan leda henne på turer trots att hon är ett nervigt fullblod och unghäst utan att hon bråkar. Leder henne i "sytråd". Hon lägger sin mule i min hand då hon blir rädd på promenad. Hon är oerhört tillitsfull och väluppfostrad för att vara så ung och utan att ha blivit hanterad innan 2,5 års ålder. Jag är skitnöjd med henne och hur jag lyckats hittills. Vi rider in henne nu och  det går super. Står stilla vid sadling och uppsittning osv. Vill verkligen göra rätt hela tiden. Det är bara i denna situation med sårvård, myggmedel osv som hon gör såhär. Att sätta henne i stallgången har jag inte prioriterat eftersom det varit så många bitar jag fått jobba med. Det är inte förrän nu som jag ser det behovet. Hon står stilla vid verkning med löstgrimskaft i stallgången osv så att sätta fast henne har inte behövts och då jag vet att det skrämmer henne att sitta fast.

Jag är rädd att detta fötroende jag byggt upp inet är stabilt än om jag missköter mig. När jag hanterar sår på benen gör det ont och hon försöker vara så tydlig hon kan med detta mot mig. Jag är rädd att går jag fram för hårt då hon fortsätter att jag får börja om. Därför har jag valt att backa och istället fortsätta på min "friendly game" i vardagen där jag får ta på henne överallt när hon är avslappnad osv. Ska jobba mer med detta. Är det för mesig approach? Hon är känslig och oerhört snäll så jag tror detta handlar mer om förtroende att jag alltod vill henne väl och att hon ska kunna lita på mina beslut samtidigt som det blir farligt när hon vänder rumpan åt… Jag är kluven.

Håller själv på med fullblod så dina ord faller inte för döva öron. Det är bra att du gav den sista informationen för den gör saker betydligt klarare.

Hästar förstår rättvisa klart och tydligt, om det finns en mening i vad du gör (i hästens ögon) så kan man göra vad som helst, men dom måste förstå varför, det betyder inte att dom förstår saker som vi gör det och det gör det betydligt svårare för oss.

Om vi tar att hota med bakbenet så är det något som hästen förstår vad den gör och om du reagerar på det direkt så kopplar den ihop vad den gjorde med responsen från dig. Se det som ett samtal på hästens nivå att kommunicera. Prexis som andra hästar skulle göra om dom blev hotade av andra hästar. Kruxet är "hur bestämd skall man vara", och där kan man bara experimentera och prova sig fram, för alla hästar är olika. Valen är "för lite så blir du mindre trovärdig som ledare" "för mycket och hästen blir rädd för dig".

Allt den gör, gör den av en anledning, det sista du skriver säger mig att den tycker att det är så obehagligt att det är tillräckligt för att utmana dig för att slippa. Den provar att se var du står. I denna situationen så behöver hästen läraren och inte kompisen. Hästar är som barn, dom behöver gränser och stöd/hjälp för att kunna bli vuxna och självständiga individer, vissa saker i livet är obehgliga men vi måste igenom dom situationerna trots allt för att utvecklas, samma gäller hästarna fast på ett annat plan. Sätt dig in i hästens situation och se det därifrån, den förstår inte vad du säger utan bara vad du gör, den tänker inte lika komplicerat som du. Hur skulle en annan häst hantera situationen (bli hotad). Där ligger svaret i vad du bör göra.

Så tillbaka till 7games och speciellt då att flytta rumpan utan att stressa eller att ignorera dig.

Saker som skrämmer hästen är saker som den måste lära sig att hantera oavsett hur rädd den är för det i början, du är läraren så det är bara att börja vänja in hästen på det den är rädd för, se det som en möjlighet i stället för något negativt.

Lite videor hjälper alltid http://www.youtube.com/user/david12000000/videos?view=0

Lycka till

Jag säger som Brollan1, hästen behöver läraren (ledaren) och inte kompisen. Så ja, du är för mesig .

Att vara bestämd och begära att hästen lyder kommer inte att skada hennes förtroende för dig, utan att stärka det. Hästar gillar inte att vara osäkra. De vill bestämma själva eller att någon bestämmer åt dem - de vill inte diskutera saken med en kompis! Om du tydligt visar att det är DU som bestämmer, kommer hon att lita mer på dig än förut - du blir en ledare/lärare som hon kan följa utan att behöva vara osäker eller tänka själv.

Som #23 skriver, tänk som en häst. Någon kommer för att be dig om något som du inte vill. Du hotar med en bakfot och 3 saker kan hända:

1. Den andra backar. Då har du "vunnit" och kommer att slippa det obehagliga. En människa som backar i denna situation mister en del av hästens respekt och förtroende, för den är ingen bra ledare.

2. Den andra ignorerar varningen och fortsätter att be/tjata. Du måste eskalera hotet och till sist sparka till eller bita för att visa att du menar allvar. Detta kan förstås bli farligt för människan.

3. Den andra säger direkt och mycket tydligt "Fetglöm att du får hota mig!". Den andra visar tydligt att den står över dig i rang och är en lärare/ledare att lita på, eftersom den uppenbarligen vet bättre än du vilka regler som ska gälla, så du fäller fram öronen och "Ok då!".

Hästar blir inte ledsna eller känner sig kränkta om de blir tillsagda att inte mopsa sig. Men om man ber och kryper och säger "Snälla du kan väl lyda?", utan att bli skarpare när de inte gör det, så kör de snart över en. De är fasansfulla opportunister, de små liven .

#23 och 24 Tusen tack! Nu satte ni huvudet på spiken! Precis så är det och nu vet jag vad jag behöver göra. "Fetglöm att du får hota mig!" ska jag tänka, känna och visa nästa gång .

#20 Extreme FG = Extreme Friendly Game

att från att kunna klappa o ta överallt gå över till att kunna packetera hästen i presenning, slå hårt i marken med sin carrotstick/longerpisken/bullwhippen (sån som cowboysen i gamla spagettiwesterns använder som ger en sjuhäkla pisksnärtning med ljud som låter som ett pistolskott) helt enkelt göra så extrema saker man kan komma på för att vinna hästens tillit.

Så Extreme friendly game är helt enkelt den uppgraderade versionen av lek nr 1 av parellis 7 lekar.

Tack " LinaN " för förklaringen. En prisbelönt lärare som jag har i min bekanskapskrets sa en gång att om man skall nå fram till sina  elever så måste man prata samma språk som dom..Tack " Gronstedt "  för att du formulerar saker bättre än jag.

Lycka till

#27 sen handlar det ju också om att vilja förstå det språk som talas…

Sen har man alltid ett ansvar att ställa frågor om man inte förstår, för annars sitter man där ovetandes. Men man kan också ta reda på svaren själv för det finns inte alltid folk som kan leverera svaren på silverfat :)

"LinaN" Talk to the one that knows;. " The horse".

Vi vandrar en väg som vi egentligen inte vet hur slutet ser ut, vi hoppas bara att det ser ut som vi tror att det gör. Ingen är säker….

Lycka till

nu pratade vi iof om språket oss människor emellan… inte språket mellan människan och hästen.

människor kan förklara teknikerna och tankarna bakom varför man gör på ett visst sätt. Hästen ger oss sedan kvittot på om det fungerar eller inte, eller om man vart tillräckligt tydlig och fokuserad.

" LinaN " jag har alltid hästen i focus i dom råd jag ger, inte mäniskan, dom kan ta till vara på sig själv. utan min hjälp vilket hästen inte kan……

Lycka till

#31 det handlade ju inte ens om något råd, du frågade vad Extreme FG betydde eftersom du inte förstod "språket" eftersom du inte har ett parelli-vocabulär….. så i detta sammanhanget gällde det varken råd eller om hästen, utan det var kommunikationen från människa till människa.

Touche.

Lycka till

Jag har läst horsinality nu och hon är en klockren Right brain osäker om introvert eller extrovert, är en blandning av båda. Hon är lugn men samtidigt en stjärnkikare och på spänn liksom…

Om jag blir tvungen att sätta hårt mot hårt när hon hotar finns en risk att hon sparkar bakut där i boxen. Har bara använt fysisk kontakt en gång förut och det var då hon småstegrade på promenad. Jag lappade till henne med spö en gång i riktning mot magen och backade henne sedan kraftfullt, var inte så planerat och i efterhand kanske i det klokaste men jag fick bara nog! Hon blev förskräckt men sen dess har hon inte rest sig mer. Däremot fick hon en jäkla respekt för spön och det har jag fått jobba med under friendly game. Har märkt det att hon verkliken inte glömmer misstag som man gjort. Hon är känslig och mycket smart, samtidigt sådär stoig och envis.

#34: Medryttarhästen är är RBI så det sjunger om det och han är otroligt känslig för fysisk beröring i spända lägen, liksom för alltför aggressiv kroppshållning. Går man över en viss gräns blir han helt blockerad och sedan kan han flyga i luften okontrollerat.

Är din häst sådan är det viktigt att du aktar dig för att passera gränsen mellan sträng och aggressiv, annars finns det som du säger risk att hon kickar till. Håll rejält avstånd i sidled när du går fram till henne och rör inte vid henne förrän framme vid huvudet.

Det där när du lappade till henne, som du beskriver, skulle jag inte kalla ett misstag - det var i stället rätt gjort men lite för mycket, så hon blev en aning för förskräckt. Det är viktigt att man inte "tröstar" för mycket och "ber om ursäkt" i sådana lägen, det förstärker hästens intryck av att något otäckt har hänt. Det är bättre att återgå till den självklara vänskapen i stället och förutsätta att osämjan är glömd och borta.

#35 Mm jo. Ska tänka på det. Intressant.

Tror inte att man ska kalla det för envishet från hästens sida, ston är ofta mera angagerad i flocken och vill ha klara besked om var dom står i jämförelse med dig i rang. Därför envisas dom oftare med att kolla upp om det är någon skillnad från igår. Så med ston är det än viktigare att vara konsekvent så dom "alltid" bemöts på samma sätt för att i längden övertyga dom om rangordningen.

Dom fullblod jag har hållit på med har varit lite veka i psyket och behövt mera stöd och tålamod än andra hästtyper. Dom har haft ett stort behov av att få fysisk bekräftelse att dom gjort rätt för att vara tillfreds.

Om man är tvungen att smälla till en häst pga dumheter som den gör så vänta ett litet tag efteråt för att lektionen skall få sjunka in rejält innan du gör något mer med den. Anledningarna till det är att dom skall få lugna ner sig och få ordning på tankeverksamheten efter smällen så du inte försöker göra något med en häst som är låst i huvudet och inte tänker utan bara reagerar instinktivt, för då händer det lätt en olycka.

Lycka till

#37 Ok, tack.

Ja, hon är mycket mottaglig för fysiskt beröm och beröm med rösten. När hon får beröm så ser hon så där söt och fånig ut som hästar som vet att det vankas något gott gör. Svårt att förklara, men det syns på hela henne att hon suger åt sig beröm och ser så där "titta vad gullig och duktig jag är" ut.

#37 har faktiskt aldrig märkt nån skillnad mellan de ston, vallacker eller hingstar jag haft. Är de sådana som testar rangen så gör de det oavsett kön.

Harry testar ju ofta, speciellt med folk som inet brukar hantera honom. Som de som har jourerna i stallet, eller nya medryttare/skötare. Brukar ta några månader innan någon som hanterar honom regelbundet bara blir testad nångång i veckan istället för varje dag. och ofta flera gånger per dag ^^

Så han är en sån som testar ofta i början, sen blir det allt mer sällan, men han testar.

Finns ju många olika sätt som hästar testar på, ofta, sällan, så fort man vänder ryggen till (ögontjänar-testarna ^^) och sen de som bara testar mot specifika personer, eller kön (vet en häst som bara testa killar men inte tjejer), barnponnyn som testar sin lillmatte men är som ett ljus så fort stormatte är i närheten osv… :)

Jag hade ett arabiskt fullblod på foder för mååååånga år sedan som vart sån, hon testa och betedde sig som skogstokig så fort jag vart ensam med henne o skulle rida, men fanns det en vuxen i närheten så gick hon som ett ljus tills de vart utanför synhåll. Väldigt spännande häst, om jag vetat det jag vet idag så hade saker o ting slutat väldigt annorlunda. Ingen kom till skada men det var tråkigt att aldrig kunna rida normalt på henne.

Medan en annan häst i stallet ignorerar allt och alla, han bara går dit han vill. Och som jag sagt, är man 28 år gammal fd ridskolehäst som dessutom är mer än halvblind men glad ändå så får han faktiskt vara lite bufflig och göra som "han vill" han försöker göra så gott han kan trots han ser dåligt. Tror framförallt hans djupseende är kasst, för ibland går han in i grindstolpar TROTS man ger honom gott om utrymme, och sen är reaktionerna väldigt sega.

Ser man till den naturliga ordningen så är det stona som håller ordning på flocken, hingsten ser till att det inte kommer andra hingstar och tar "hans" ston. Vallackar finns ju egentligen inte i naturen.

Jag har fått den känslan att ston är mera flockmedvetna, vallackar är inte lika bundna till flocken i jämförelse. Jag har en vallack just nu i hagen och han är mer intresserad av mat än flocken om han får välja själv. Stona är betydligt mera måna om varandra och håller hårt på deras rangordning sinsimellan.

Hästar som testar mycket anser sig vara nära i rang och därför tycker sig ha fog för att testa sin ställning mot en som den tycker är på samma nivå. Dom skulle inte komma på tanken att utmana en som är högst i rang om den inte tycker sig ligga på samma nivå som den. Om dom vill ta kontroll i flocken så arbetar dom sig upp genom rangordningen tills dom når flockledaren. Men det finns säkert dom som försöker sätta sig på "chefen" direkt men jag har alldrig sett det själv. Ju äldre hästen blir desto mer förväntar den sig att bli respekterad från andra och det som en ren självklarhet.

Det är därför jag tycker att man skall inte bli för kamratlig med hästar innan man har rett ut rangordningen så man kan undvika att hamna i rangkonflikt med dom. Efter att det är klargjort så kan man göra vad som helst.

"LinaN" du tar ju upp ett trevligt exempel på ston, konfontera om rangordning och utmanande med din historia om araben.

Sen skall vi inte underskatta rädslan i osäkra hästar, det vi kanske uppfattar som en utmaning om rang kan ibland vara ren självbevarelsedrift från hästens sida, speciellt då det blir till stora demostrationer. Så i sådana situtioner måste vi ta oss en funderare på varför dom beteer sig som dom gör, visade dom något mindre före eller exploderade dom direkt. Småsaker som att trycka unndan folk och att slå med huvudet mot folk är ju uppenbara rangdiskutioner och skall behandlas därefter.

"Brunokanin " Uppmuntran är väldigt viktigt och gärna direkt det händer eller bara för att uppmuntra dom att göra bättre ifrån sig just då man gör något. På osäkra hästar är det som en vitamininjektion dom blir bara villigare att göra dig till viljes om dom får uppmuntran i rätt situation. JAg brukar nypa lite i mankammen, snurra fingrarna runt i mankammen, stryka efter halsen med handen samtidigt då vi travar eller galopperar. Dom verkar ochså gilla att man stryker eller klappar dom milt över kruppan. Gör något med dom hellre än försöka tala med dom, hästar är fysiska.

Lycka till

#40 "kruppan"?

#40 vem är det nu som använder språk gemene man inte förstår? ;)

Titta här, glöm inte google is your friend! :D

Tack "LinaN" för att du sätter mig på plats, ska bli mera ödmjuk i framtiden.. ;-())

Trodde att "Kruppan" var ett vedertaget ord för överdelen på hästens bak. http://www.western.nu/bilder/musklerbakben.jpg

Lycka till

Kors har jag alltid kallat det … "kruppa" är väl svengelska för "croup"?

#43 o 44

Kruppan är ett vedertaget ord, men det är "gammalt" hade det inte vart för att jag läst en hel del äldre böcker i hästhantering (däribland C.G Wrangels böcker "Handbok för hästvänner") så hade jag inte vetat det.

Däremot så hade jag googlat det om jag inte förstod ordet, sen överlag så är folk väldigt dåliga på att använda sökfunktioner och ta reda på saker själva. Men det får vi nog skylla på dagens samhälle en hel del med tanke på att man är så vana vid att bli serverade allt (fast det är ju en helt annan diskussion så driver vi detta vidare så kommer tråden spåra ur helt o hållet ;) )

När jag gick på ridskola under 90-talet användes inte ordet kruppa alls, utan det vart kors/korset man blev lärd att det hette.

Där ser man, inte en modern svengelska, utan ett gemensamt låneord från franska, betecknande "bakdel, rumpa".

Tackar, man lär sig hela tiden.

Bilden som jag hänvisade till kommer föv från Svensk trav och galopps skrivelse om hästars anatomi. Så där använder man ordet "Kruppan".

Men jag ser att man på Wiki http://sv.wikipedia.org/wiki/Kruppa vill hänvisa till korset, så ok vi byter till "korset" då.

Lycka till

Råkade skriva i fel tråd