skppa broddarna så har du eliminerat den värsta fastningsrisken. och är det en ny och hel presenning utanh ål så är chansen att den ska fastna i skorna minimal.

Sen så skulle jag inte börja med att ställa honom på presenningen.

Lägg den ihopvikt på marken i träningsytan. Låt honom gå nära, nosa, kanske sparka på den med framfötterna. Han får gå ifrån den, o hålla på, sträva efter framsteg helt enkelt.

Veckla upp den, beroende på hur stor den är.

ta tag i ett hörn och dra iväg med den FRÅN hästen och se om han blir nyfiken. Dra den bredvid honom när du leder honom osv osv.

Sen kan du veckla ut den till hälften kanske och börja leda honom över den, eller skicka honom över den. sen veckal ut den helt.

ta det stegvis så är hälften vunnet speciellt om du lyssnar på honom, gör approach and retreat när det blir jobbigt. :D

Naturligtvis ska jag inte börja med att försöka baxa upp honom på presenningen hej och hå . Första dagen kommer jag att vara glad om han vill stå bredvid och nosa på den och möjligen "tassa" på den, och sedan kan gå förbi nära den utan att kröka sig som en makaron.

Men tack för tipset om broddarna - tur att jag skaffat spärrskaft .

Jag har använt plast av typ fuktspärr. Den är rätt hård och prasslar, men fastnar liksom inte.

Första gången för Knut var han livrädd, men dels använde vi kompisen, som inte är rädd, för att visa att det var ofarligt och dels la vi en näve godis på pressenningen. Mitt på så att han var tvungen att iallafall sätta en hov på pressenningen.

En liten undran… Vad är vitsen med pressenningen? Att miljöträna sådant som hästen måste bli utsatt för i vardagen förstår jag. I stallet eller på uteritten osv. Men detta med pressenningen, om hästen lär sig att inte vara rädd för den har den nytta av det i andra sammanhang? Kan den föra över det den lärt sig med presseningen till andra situationer. Eller varför traggla med detta?

#4: Ju fler konstiga/läskiga saker som hästen lär sig att hantera, desto större är chansen att den kan hantera nästa läskiga sak med minimal ängslan och förvirring. En presenning blir en av många saker att öva på och har fördelen att vara ett hinder som man som människa kan ta fram och träna med när man har tid.

Med vissa hästar måste man öva med varje jämra sak, verkar det som, för att den ska våga kliva över/trampa på/gå förbi dem: torra diken, diken med vatten, diken med is, vatten som rinner åt norr, vatten som rinner åt söder, vatten med lerbotten, vatten med grusbotten, traktorspår, skoterspår, våta löv, utspillt sågspån, vägsalt, mörkare grus, ljusare grus, randiga filtar, rutiga filtar, gröna presenningar, blå presenningar, höpåsar, gula bommar, röda bommar, blå bommar, en upptrampad fläck i paddocken, en plattrampad fläck i paddocken … Ju fler olika saker man klarar desto säkrare blir hästen.

Dessutom har presenningen fördelen att man kan träna på att inte vara rädd för saker som ser konstiga ut, saker som prasslar under fötterna, saker som rör sig när man kliver på dem OCH saker som flaxar, följer efter eller på annat sätt bär sig läskigt åt . En bra träning inför överstäckta vedstaplar, tvättställningar, prassliga lövhögar, sopsäckar med mera. Hoppas jag …

#4 det handlar inte om presenningen, det handlar om kommunikationen för att få hästen över eller under presenningen. ;) Presenningen är bara ett verktyg för att komma till det läget när man måste kommunicera i en kontrollerad paniksituation ;)

plus allt som #5 sa ^^

Ok! Jag tror min pålla är sådan som måste träna på alla variationer som gronstedt nämde. Därav min undran. Vad hjälper det att hon lär sig att inte vara rädd för en grön presenning om hon blir rädd för en blå? Fast å andra sidan stärks nog relationen, kommunikationen och kanske kan hon lära sig strategier när hon blir rädd hur hon ska hantera det. Dvs inte fly utan stanna kvar, vara försiktig och undersöka… Nu klarar hon alla typer av brevlådor och sopkärl i alla fall. Hon går fram och nosar på alla istället, "koll vad modig jag är".

#7: … och förhoppningsvis lär de sig med tiden att "OK, om du däruppe säger att det inte är farligt, så går jag då". Utan att hästen själv måste fundera och fjutta så mycket.

#7 som sagt, det finns alla varianter av häst.

Jag själv måste hitta nya varianter som utmanar min häst för att få honom i en "learning state of mind" medan väninnans lilla häst reagerar på minsta förändring och det blir en jättegrej av att man flyttar något 5cm. Där är utmaningen att få henne fårn skeptisk och halvt panikslagen till att hamna i en learning state, medan Harry måste man få litet osäker för att han ska ta till sig det nya. Så Harry och hans lilla tjekompis (som började brunsta idag) är verkligen som natt och dag.

Idag kloffsade pålle med ganska lite övertalning genom en bäck där han måste kliva ned i knädjupt vatten och trampa genom issörja och lera. För att en kvart senare behöva betydligt mer övertalning för att gå över en fläck helt slät, normal barmark där det stått en bil och skyddat mot snö. Ibland fattar en mänsklig hjärna inte vad det är som är farligt för en stackars häst …

#10 Nä riktiga fåntrattar kan de vara de små liven…och det kräver ett visst mått av tålamod…suck! 

#10 underbart! :D Och lagom roligt också då vi anser att vattendraget med sörjan vart farligare än "bilfläcken" men att hästen han hade en HELT ANNAN idé ^^

vet inte, är bildfläckar osedvanligt läskiga såhär års?

Nu närmar sig broddsäsongen sitt slut, så nu tog jag fram presenningen för att prova lite försiktigt.

1. Du. Är. Inte. Klok.

2: Menar du att jag ska jag kliva över den där?

3: Du är fullständigt, fullständigt säker på att den inte äter hästar?

4: Helt, heeelt säker? Lovar du?

5: Åh hjälp, fånga mig - nu hoppar jag!

Som synes på bilderna behövde jag inte dra i honom, utan det räckte bra med att mana och berömma med rösten.

Sedan drog jag presenningen efter mig medan pålle gick bredvid. Han sneglade lite och gick på tvären i början, men inte mer. Han skälvde och fnös men lugnade sig när jag rörde vid honom med den när han stod stilla.

När jag försiktigt lade den över sadelstaden gick han först undan, och jag satte foten på änden så att den gled ned från honom. Då dansade han iväg ett par meter, men kom tillbaka snart. Från andra sidan kunde jag lägga den på ryggen och försiktigt dra ned den - hästen ryckte till, men inte mer. Och efter allt detta klev han över den igen utan större tvekan. 

Duktig pålle!

Nu fick du 2 extra stora stjärnor i förtroende av hästen, använd dom väl.

Grattis

Lycka till

Vi har tränat mer av och till och igår kunde han bli longerad över en halvmeterbred presenning i trav i båda varven - i alla fall efter lite träning. Han stod också långa stunder och "vevade" på presenningen med överläppen. När den låg över hans rygg så vände han sig om och nosade på den och vågade sedan till och med gå med den liggande över ryggen.

Det blev några rejäla skutt de första gångerna, när han satte en bakfot på så det prasslade. En sak jag märkte var att han väldigt gärna ville trycka sig intill mig, eller ännu hellre huka sig bakom mig, när jag ledde honom så att vi gick tillsammans över presesnningen. Det blev lite besvärligt, för jag måste ju hålla honom ifrån mig så han inte välter mig när han skuttar över, men samtidigt ska jag ju uppmuntra honom att gå framåt.

När jag å andra sidan hade honom ett par meter ifrån i änden av en lina så stannade han till att börja med, tittade på mig, drog sig mot mig och backade, men efter ett par försök så tittade han på presenningen i stället och taxerade var han skulle sätta fossingarna. Efter några varv tittade han när han närmade sig men hade sedan huvudet upp när han klev över.

Jag hoppas det betyder att han börjat tänka själv och lita mer på sig själv och på både mitt och sitt omdöme!

#20 JÄTTEVIKTIGT att ni etablerar avståndet när du leder, det spelar ingen roll hur rädd han är han FÅR INTE pressa in i din personliga bubbla!

Att trycka sig samman i flocken när man är rädda är ett naturligt försvar, men du är bara säg 70kg mot hans åtminstonne 450kg nånstans, förhållandet mellan vikten är ju räääätt off om vi säger så. En annan rädd häst kan ju stå emot trycket av hans kilo, det kan inte du, så du måste se till att han håller avståndet.

Så det är bara att träna på det igen, gå framåt, tvärnita och backa, han ska ha fokus på dig och inte gå på dig, gör samma sak i traven också. sen kan ni börja med presenningen o gå över igen. Och är det så att han börjar trängas när ni är på presenningen, gör ledövningen igen! Det spelar ingen roll om presenningen råkar ligga där.

Att han inte går på dig är en grundläggande säkerhetsgrej, allt annat i den situationen kommer sekundärt. Du backar undan honom från DIG inte från presenningen. och att du backar honom i den situationen betyder inte att han blir rädd för presenningen, jag hade återgått till att göra ledövningen ett par gånger tills han inte trängs innan jag går fram till presenningen igen.

Sen skickar jag ju hellre min häst över presenningen än att leda honom över själv. för så länge jag leder så håller jag honom i handen hårt, att skicka honom över själv bygger mycket mycket mer självförtroende, men då måste man också vara tydlig, tålmodig och beredd på att använda mycket approach and retreat :)

#21: Det var precis det jag gjorde (med att hindra honom att försöka krypa upp famnen på mig, alltså), men det tog några försök innan vi var överens. Han tränger aldrig annars, men nu var det tydligt att han helst ville ha mig mellan sig och det hemska.

Det var lite gulligt när han stod en meter från mig, tittade på mig, tittade på presenningen, på mig, på presenningen, på piskhandtaget som pekade mot hans bog och sade "INTE hitåt" … och tog ett djupt andetag, tog sitt öde i egna hovar och klev över. Efter det var han ganska nöjd med sig själv och betydligt coolare.

#22 vad bra :) tumma aldrig på den regeln att han ska hålla sig utanför ditt personliga utrymme OM INTE du bjuder in honom förståss! :)