Varför inte?

du redade ju ut situationen, du bad din häst om lugn och han försökte vara så lugn han kunde. Det uppstod inget otäckare än att hunden "jagade" er på avstånd. Värre hade det vart om du blivit rädd, stressad, ryckt och slitit  i din häst. Då hade du inte vunnit några tillitspoäng.

Så bra utredad situation!

Jag har stött på liknande situationer ett ytterst fåtal gånger, och då vart det äckliga ouppfostrade småhundar som gläffste och skulle fram och bitas, medans ägarna bara stod och skratta på altanen till sin stuga. Ridsällskapets häst blev skärrad och började resa sig, snurra runt och försöka fly medan Harry inte är den som är den, tur man har en LBE annars hade inte det funkat. Jag bad Harry gå framåt, skänkla på, fram i trav och jagade in hundarna i trädgården igen och ryade till hundägarna att dom får f*n se till å hålla ordning på sina råttor! Nästa gång kanske hundarna orsakar en olycka om det är nån som rider förbi med hundrädd häst eller att de faktiskt börjar jaga ekipaget. Ägarna såg lite småskamsna ut och efter det hade jag aldrig haft problem med att råttorna kommit rännandes o skällandes som galningar, de kände igen min häst iaf.

Jag var också med om en liknande situation, där en fet dalmatiner med flaxande rött täcke började fara runt min häst. Jag hoppade av och ledde hästen samtidigt som jag höll hunden på avstånd med kroppsspråk och stick. Ägarna lyckades koppla hunden och människan kramade ett träd för att inte bli kulldragen medan jag passerade. Min häst var rädd men stannade hos mig, och efter det har han faktiskt brytt sig mindre om sådant. 

Samma vecka som detta hände red vi på en åker, och det kom en helikopter och flög lågt över oss och sedan landade bredvid. Tala om extreme friendly! Även den gången lyckades jag lugnt leda hem hästen, även om vi darrade båda två.

Usch, sånt är INTE kul! Som hundägare har man strikt ansvar för sin hund.

För två somrar sen råkade jag ut för en hund som jag vet är agressiv. Riktigt fel i huvudet på den och ändå avlivar inte ägarna den. De kan inte hantera den, men det kan nog ingen för hunden är inte frisk!
I vilket fall red jag förbi deras sommarstuga när jag provade nya vägar. Tänkte inte på att de bodde där. Plötsligt flyger hunden ut på vägen och det är en stor hund. Han visar alla tänder, skäller så att fradgan yr och ser helt galen ut. Jag är normalt inte rädd för hundar och har själv alltid haft stora hundar, men Knut är ganska rädd för hundar och den här hunden har vi all anledning att vara rädda för. Knut stannar och jag inser direkt att hunden har tänkt ge sig på oss. Minsta lilla reaktion från hästen så är hunden beredd. Värst hade det varit om Knut vänt, även om jag skulle vända honom för att skritta bort så hade hunden tagit oss direkt. Sitta av kommer heller inte på fråga för det är inte hästen som hunden är arg på. Ägaren står gömd bakom ett träd och försöker, livrädd, att locka på sin hund, men vågar inte gå ut på vägen och ta hunden.

Knut räddade situationen! Han ställde sig bredbent och slog med en framhov i marken som om han utmanade hunden. Han var inte stel och rädd i sitt kroppsspråk utan han var redo att sparka hunden till månen om den kom närmare. Och hunden dämpade sig. Knut sträckte upp sig och stampade med en hov igen och efter en stunds styrkemätning backade hunden sakta mot sin ägare och h*n lyckades snabbt kroka fast hundens kätting i hans halsband och sprang sedan snabbt undan. Jag och Knut fortsatte hemåt genom skogen i lugn och ro!
Jag hann faktiskt inte bli rädd utan det fanns bara tankar i huvudet hur vi skulle kunna reda ut det hela, utan blodbad. Men Knut var grym!!! ❤️