Det är väl ungefär lika svårt som att skola sig till klassisk dressyr eller hoppning skulle jag tro ^^ o så släng på lite till för man har sina gamla vanor.

Ett tips är ju att titta efter en tränare, och se vad du hittar i din närhet. När jag bodde i skåne o letade akademiska instruktörer så duggade det inte direkt tätt med dem ^^

Sen finns det ju andra skolor också att titta på, som tex Ewa Angatyr här på forumet sysslar ju med True connection-dressyr och dressage naturally som är väldigt likt det traiditonella samtidigt som det är SÅÅÅÅÅ MYCKET nh-tänk och känsla som gör att man får pigga, glada och hållbara dressyrhästar.

Kul att du ska skaffa dig pansarvagn! Lova att lägga upp bilder sen.

Det finns ju ett shire/clydesdale-ställe i klippan, Titti Paulsson tror jag hon heter som har det. Tror stallet heter stall Hercules eller nått ditåt. de brukar ha annonser på hastnet o det är mer än en gång jag suttit o dregglat över en riktig bautabamsing till häst, men det räcker med en stormule just nu. Annat blir det väl när man flyttar till landet i framtiden ^^

Ewa e jag ju granne med :) tror jag har 4 km till henne! Hercules har jag jag tittat på massa gånger! Vill ha en Shire men allt blir så svårt, utrustning och transporter och hovis och ja du vet själv!

Dumt att köpa häst för färgens skull.. ;)

Har ingen erfarenhet av ardenners, men skulle inte skaffa en så tung häst som ridhäst.

Nordsvenskar är trevliga, men de är avlade för att arbeta i skogen hela dagarna så många är ju energirika och framåt. Min hästs hagkompis är en nordsvensk, otroligt smart och rolig häst, mycket fart i honom trots att han är stor och tung.

Har själv en kallblodstravare, mindre och smidigare än en nordsvensk trota att han är en ovanligt grov modell och ett annat lynne.

Klart jag inte köper för färgens skull men den är fin! Och vill jag ha i den färgen letar jag tills jag hittar en som passar ;)

Ridhästar kan man visst ha dem som, har tidigare haft nordsvensk bruk som rid/kör häst och det gick hur bra som helst. Allt går om man bara lägger upp det rätt, har mark jag kan använda hästarna i även inom jordbruk så hade kanske varit dumt av mig och tänka på ex en arab då eller ett fullblod. Då blir det bättre med en pansarvagn :)

Såklart nordsvenskar fungerar till ridning, även ardenners. Men jag tror att man gör detg svårare för sig än vad det behöver vara om man skaffar en ardenner. De är ju byggda för att dra, inte för att ridas. Det är iofs alla hästar, men mer eller mindre.

Har även jag en häst som är mer gjord för att dra än många andra hästar, men å andra sidan används har också främst för körning hos mig.

Ska du ha hästen till jordbruk är ju även en nordsvensk bra.

När jag köpte häst skulle jag ha en gulbrun, isabell eller helst prickig. Ingen brun. Blev dock en helt vanlig brun häst ändå..

Allt är väl mera en fråga om hur mycket du vill "sadla om". Ju mer man vill ändra på sig eller att man känner att man inte tycker att det man gör är rätt desto lättare är det. Ju mindre man är villig att göra nytt desto svårare.

Alla hästar går att ha till allt, det är bara frågan om hur bra dom passar till det man vill ha dom till rent genetiskt. Det går säkert att plöja en åker med fullblod, och säkert försöka tävla i galopp med en shire. Dock så är arbetsinsatsen och resultatet olika med olika hästarna.

Så välj det du verkligen vill ha i en häst, inte det du kanske vill ha i en.

Lycka till

Jag vill ha en häst alla i familjen kan rida köra och pyssla med, en häst jag kan motions och busrida med, en häst som kan "dra sitt lass" på gården, en häst som kan avlasta traktorn, en häst jag kan mysa och skämma bort en, häst jag kan älska, en häst som kan vara min vän.

Kanske ska köpa en batteridriven 

Klart man kan köpa häst efter färgen, bara man är beredd att leta och vänta nästa häst jag köper ska vara en gul (isabell eller gulbrun), har alltid drömt om en och tänker därför följa mitt hjärta, kommer inte bli nöjd med något annat hur trevlig o fin häst det än är.

Hästar är ju inte direkt en bristvara i Sverige så det är inte omöjligt att hitta det man söker även med specialkrav 

När det kommer till AR så är nog det svåraste att inte ge upp. Det som var den störta omställningen för mig var att man fick börja om från början. I AR handlar det mycket om fokus och detaljer. Småsaker. Och man är väldigt noga med att varje sak ska stämma innan man går vidare. Man börjar redan vid halt. När hästen tar sitt första steg ska det göras på rätt sätt. Och detta kunde kännas lite förtvivlat till en början, för man är ju van att rida på i trav varv på varv tills saker och ting liksom föll på plats så det kändes ju som att man aldrig fick rida. Nu var det fokus på att få saker och ting på plats INNAN man fick rida. Men när man väl fick saker på plats är det värt mödan. Och det gick snabbare att komma framåt än man trodde att det skulle göra. Dessutom fick jag lära mig att arbetamed skritt, något jag aldrig gjort tidigare. Vilken bortglömd gångart.

Ang att kombinera AR och western så eftersträvar man ju helt olika saker i dessa två stilar. Nu är jag ingen expert alls inom western men jag tror inte heller att man arbetar på samma sätt - eftersom att man har olika mål helt enkelt. Däremot kan man säkert kombinera dem ändå och det är nog inte dåligt för hästen, tvärt om. Man kan rida western för en tränare och AR för en annan. Jag vet en som rider western och engelsk dressyr och båda på ganska bra nivå.

Men man kanske ska börja med en sak i taget, så att det inte blir dubbla budskap i början, om inte annat så för egen del.

Jag rider själv akademiskt på nordsvensk bruks. Kul att fler går över till bumling. :) Det är minst lika mycket häst i en sån. Shire har jag aldrig ridit, men tänk vilken kraft att ha under sig när en sån fattar en riktigt samlad och kort galopp på lång tygel. Häftigt. :) Det får mig att tänka på det klipp som fick mig att bestämma mig för att köpa bumling: http://www.youtube.com/watch?v=CmVCDOb87HE

Blir nog inte AR, tror jag kommer blanda lite, en avslapnad häst som lyssnar och trivs, sen kan man gå in på detaljer. så tycker jag :)