O gudars skymning! Stackars tös! Hade JAG vart där så hade hon ögonaböj fått gå från hästarna, stallet och allt vad mina djur heter!

Sen hade jag förklarat för henne att våld inte hör hemma i mitt stall, det finns bättre sätt. Och att hästen grinar av en anledning, hitta anledningen och gör en ändring.

Ställ henne frågan, att varje gång hon räknar fel på ett mattetal eller läser fel i skolan, skulle hon bli bättre på det hon gör om nån kastar en hård borste på henne? Hade hon tyckt det var okej?

Om hon tycker det inte är ok, varför är det ok att göra det mot ett djur som inte kan säga ifrån på annat sätt än med sitt kroppsspråk?

Gör en övning, be henne hålla i änden av grimskaftet och vara häst. Och du är människa och håller i andra änden. Varja gång hon gör fel så blir du aggressiv i kroppspråket. Och varje gång hon gör rätt så blir du mjuk o trevlig i kroppsspråket. Fråga henne sen vad hon tyckte om det hela.

Mina barn kommer INTE få gå på vanlig ridskola, detär ett som är säkert.

#1 - de fick borsta klart, under mitt överseende. Och det där med att kasta borstar är ju något som hon fått lära sig av vuxna att det SKA vara så.

Hade min ponny grinat hade hon fått gå därifrån. Och tjejen var helt enkelt inte mottaglig för diskussionen. Hon förstod inte att våld inte löser något och att hästen kan ha diverse anledningar att grina. Jag berättade om att ridskoleponnyn hade blivit misshandlad och grinade för att den var så rädd, men tjejen sa att det inte spelade henne någon roll - ponnyn skulle inte försöka bita henne. Då fick den skylla sig själv om den fick borstar i huvudet.

Tack och lov är det en tjej min dotter leker med väldigt sällan. Men ridskolan är stor och mycket populär. De flesta av de ridintresserade på skolan går där. Mina barn går på en liten ridskola med en mjuk inriktning och där man inte direkt lär sig att rida utan mer att umgås med hästar och andra djur. Ridskolan brukar kritiseras av andra mammor i området för att den är oseriös när de inte har riktiga lektioner utan mest lek och skogspromenader. Barnen älskar det!

Det är ju vi vuxna som visar hur det ska vara. Barnen bara köper läget (iallafall tills de blir lite större och börjar ifrågasätta, men då kan ju våldet redan vara så invant att det är svårt att lära om)

#2 dagens ridskolor är lite läskiga. Nu är det längesedan jag vart med i en lärsituation på en ridskola. Men ridskolan som är närmast oss är ju flera från ett grannstall som hyr ridhuskort och tränar NH så barnen/ungdomarna och de vuxna som går där får ibland möjlighet att se att det finns andra alternativ.

Sen så funderar jag allvarligt på att gå ihopa med de tjejerna och ordna med någon uppvisning i samband med något jippo som ridskolan själva anordnar, och visa NH antingen med egna hästar eller ridskoleponnyer/hästar. Hade vart lite häftigt. Jag börjar känna mig så pass säker på vad jag sysslar med att jag skulle kunna göra en mindre demo och visa upp vad NH är. Och kan säga som så, det finns gott om ridskolehästar som inte skulle klara av att man svingar carrotsticken över huvudet på dem…

Men hur ska man göra med barnen? Man bör ju lära dem från början att djur är kännande varelser med känslor, tankar och instinkter.

Min tanke är lite att den här tösen som din dotter leker med, låt oss kalla henne "Fia" (Fia är ett fiktivt namn och används för att lättare hålla reda på alla inblandande ^^) har hon några djur alls i sin närhet förutom när hon är på ridskolan? Annars är det rätt vanligt att barn som växer upp utan djur i hushållet blir väldigt okänsliga för känslor och att djur skulle kunna ha känslor och rädslor.

Nej, Fia har både egna husdjur och morföräldrar som grannar och de har bondgård med bl.a. flera, stora hästar (gräsklippare ej "användbara" ). Vi bor på landsbygden och jag tror inte att någon av klasskamraterna till mina barn inte har något djur alls. Men att ha djur och att se djuret som en tänkande och kännande varelse behöver ju inte vara samma sak. Eller att alla barn är empatiska… Min dotter leker sällan med Fia eftersom hon gärna är taskig mot kompisarna i klassen.

Tycker att det låter jättebra att visa ridskolebarnen NH. Tror att ett sådant sätt att hantera hästen är mycket naturligare för barn i allmänhet än att kasta borstar i huvudet på hästen eller använda pisk. Dessutom kommer våldet ofta från rädsla och är man inte rädd, varken barn eller häst, behöver man inte vara våldsam.

Fast jag kom att tänka på en annan händelse jag varit med om. Gick förbi en typ 4H-gård (är nåt annat) där tonåringar med och utan psykiska funktionsnedsättningar sköter om djuren som någon form av kursverksamhet. En funktionshindrad tjej skötte tillsammans med en icke-funktionshindrar tjej om några småponnys. Den funktionshindrade slet med en bakhov som skulle kratsas och hästen sparkade och sparkade. Tjejen ville nämligen lyfta hoven till bekväm arbetshöjd. Så högt som jag till och med tror att min stora häst skulle ha svårt att lyfta hoven. Högre än vad den lilla ponnyn var hög. Och hon kämpade och drog, sparkade tillbaka mot ponnyn som stod bunden.
Den andra tjejen försökte förklara att ponnyn inte klarade av att lyfta sitt bakben så högt, men den funktionshindrade tjejen var bestämd över att ponnyn bara testade och att hon inte skulle ge sig utan skulle visa vem som var ledaren. Hon hade en rad NH-argument så det var tydligt att det var en sådan kurs de ägnat sig åt på kursgården.

Så det är nog ytterst viktigt att det man lär ut förstås på rätt sätt och att man lägger nivån för vad den som lär sig klarar av. En risk med att svinga repet över hästens huvud är, i fel skara åhörare, att man försöker sig på det själv utan att ha uppnått rätt nivå för att göra det. Så väg noga vad du visar upp och lär ut. Hellre dirigera hästen med små vinkar, träning off-line osv. istället för viftande flaggor och rep eller packa in hästen i pressenning. Iallafall om det är barn och de är nybörjare.

#5 helst av allt skulle jag ju vilja göra en lastning, men det är jag inte tillräckligt duktig för, kan jag inte lasta min egen häst problemfritt så ska jag inte försöka lasta nån annans heller ;)

Om jag ska göra en uppvisning, så vill jag visa alla 7 lekarna, med egen eller lånad häst. Kanske visar de första 4 lekarna med lånad, och de andra mer avancerade med min egna som KAN lekarna.

Utan att jag hade testat själv med min häst så hade jag aldrig börjat med NH, det är jag rätt säker på. När jag sen insåg att jag knappt visste vad jag höll på med så började jag forska på det hela, lära mig psykologin bakom det osv.

Sen jag har inte kunskapen att arbeta en häst, eller rättare sagt en helt främmande häst i liberty/helt löst, jag tänker ju inte visa sånt som jag inte kan. För att ge ett seriöst intryck så måste man ju kunna det man visar ^^

Låter helt horribelt!! Man undrar ju lite vilken utbildning denna ridlärare har. Finns det någon utbildning överhuvudtaget, eller är det en tonårstjej? Det kan ju iaf inte finnas någon pedagogisk utbildning, vilket jag tycker att ridlärare bör ha. Jag skulle nog, utöver det som andra redan nämnt, också ta kontakt med chefen för denna ridskola och redogöra för vad denna lilla tjej uppfattat som ett ok sätt att behandla hästar på. Jag skulle be chefen att prata med sin anställda ridlärare. De måste ju få kännedom om sina anställdas beteende för att, förhoppningsvis, kunna göra något åt det.

#7 håller med helt o hållet!

Själv hört en liknande sak från en tjej på ridskolan där min häst står, betvivlar dock att hon skulle lärt sig det från ridläraren då hon inte har sån hästhantering.

Stod och borstade på en annan inackorderings häst, han är rätt nouppfostrad och tycker det är sjukt tråkigt att stå stilla på stallgången. Jag löser det problemet genom helt sonika flytta tillbaka honom när han rör på sig, Han är rejält envis, men jag är alltid mer envis än hästar och ger mig inte när det gäller sånt. Så efter ett tag ger han upp och står stilla.

Men när jag bäst höll på att flytta på honom kommer en liten tjej fram tilkl oss..

"Du måste vara hårdare mot honom."

"Hårdare?"

"Ja, du måste vara hårdare mot honom så han lär sig stå stilla."

"Men jag tycker ju att detta fungerar bra..?"

"Nä, du måste vara hårdare."

"Jaha.. Hur ska jag vara hårdare då?"

"Slå honom när han flyttar på sig så lär han sig att han ska stå stilla."

"Jag tycker inte riktigt att det är befogat att slå hästen bara för att den inte kan stå stilla, tror inte du skulle bli så glad om jag slog dig bara för att du rörde på dig."

Ungen är väl 10-11 år.

Jag är inte en barnmänniska alls egentligen och brukar försöka undvika kontakt med barn, men som inackorderad på en liten ridskola är det mindre lätt att inte hamna i kontakt med barn. Och eftersom jag är en sån som har mindre lätt för att hålla tyst så blir det ändå så att jag försöker så gott jag kan lära ut en trevlig hästsyn till barnen.

Mitt främsta vapen är dock att alltid bete sig trevligt och glatt mot min egen häst, visa på hur fin och väluppfostrad häst jag har trots att jag inte använder hårda ord eller en tuff attityd mot honom. Visar att jag tycker väldigt mycket om min häst och därmed visar honom stor respekt. Vet att barnen ser upp till mig, så inbillar mig att jag är en rätt bra förebild för dom.

Skulle det fungera med att du stod bredvid och hotade att kasta borsten i huvudet på barnet om det gjorde något dumt? Givetvis utan att säga vad som du anser är dumt så barnet får fundera lite mer över situationen.

Jag är mycket för att lösa attitydproblem genom exempel (vilket man får äta upp av fantasilösa mäniskor), barn är mycket mottagliga för den typen av argumentation eftersom dom har så god fantasi.

Lycka till

Usch, detta är så ledsamt och skrämmande. Jag kom själv ihåg när jag gick på första ridskolan, ridläraren var verkligen dum i huvudet och sparkade hästarna i magen (när hon gick bredvid), tjatade på eleverna att använda spöna hårdare etc. Det är skrämmande att vuxna människor lär ut sånt till barn.