Knuffa inte, utan vifta. Att gå och knö är för hästen en inbjudan till gos och lek och när du knör tillbaka så tar hon det som att du är med på det. Gör i stället en skarp rörelse med armen för att visa bort henne. Det säger "Piss off, du är för nära", på samma sätt som en ennan häst skulle svänga på svansen på ett irriterat vis för att varna. Räcker det inte att vifta, så stampa till i marken och gå mot henne med hårda, kantiga rörelser - det förstärker varningen.

1# Jag vill inte kritisera, men är inte det en utmaning att gå emot hästen på det viset som du beskriver? Utmaning ska man väl i allra största grad undvika när man håller på med NH? :/ Eller jag kanske missförstår dig?

#2: Varför inte kritisera? Det är fritt fram . Att man inte ska utmana hästen har jag aldrig hört talas om, men jag sysslar med hästar, inte med läror.

Här är det ju för övrigt inte så att TS utmanar hästen, utan hästen utmanar TS genom att agera på oönskat sätt. Om TS inte bemöter det så accepterar hen det, eller i hens fall till och med uppmuntrar det - och då kommer den aldrig att slut.

Men hästar kan ju själva neka till utmaning på olika vis? Möta upp utmaningen, ignorera ens existens, eller fly i blotta förskräckelsen.. (Nu kopierar jag grymt mycket från Lisbeth Johnsson I know xD)

Utmaning är ju dessutom ett ganska obehagligt sätt att bli bemött på för en häst. Jag har fått lära mig (eftersom jag har två hästar som har lite svårt för det där med privat utrymme ^^) att man ska TA plats, genom att antingen som du sa, vifta, men inte mot hästen för då blir det personligt, alternativt slå på sig själv med repet, fortfarande inte vänd mot hästen

#4 jag har mina personliga åsikter angående Lisbeths marknadsföring av sig själv och sina produkter på bland annat vår sajt. Men jag har inte så mycket erfarenhet av vad hon lär ut. Har bara bläddrat som hastigast i hennes böcker men det är också allt.

Jag ser det inte som att utmana hästen, om en ranglägre häst kommer upp till en högre i rang och vill klia sig, men den ranghögre hästen inte vill bli kliad så kommer den ranghögre hästen säga "piss off" i varierande grad efter att först ha ignorerat den lägre hästen. Vissa går undan för ett vinklat öra, andra går undan för ett vinklat öra och en hård blick, andra går inte undan förrän den dominanta hästen vniklar örat-har hård blick och hotar med att bita eller hugga. Och slutligen då när den dominanta hästen får genomföra sitt hot som sista steget.

Den ranghögre hästen befäster bara sin position, men skulle han ge efter eller säg den ranglägre möter upp när den ranghögre hästen hotar med spark eller bett, så kan den ranglägre faktiskt vinna den dusten och således ha klättrat i rangstegen och nu är den som är ranghögre.

Om min häst, eller någon annans häst för den delen i vår stall (är bara jag och en hästägare till som håller på med nh över huvud taget, men jag är väl den som är aktiv med det) det är åtskilliga hästar som inte kan gå för sig sjläva, som går på, knör och knuffas. De flesta andra i stallet leder dessa hästarna med korta rep, drar och knuffar emot, så att det ser otroligt roligt ut för min del som tittar på.

Men jag tolererar inte att man lutar, går eller knör på mig. Så jag tar änden av mitt rep och börjar svinga det från ena sidan till andra, dvs från ena överarmen till andra. Backar inte hästen undan eller flyttar sig, så ökar jag repstumpens längd och ökar intensiteten i hur jag "slår" på mig själv. Som sista led beroende på hästen så kommer repet vara så långt att det rör vid hästen. Vilket första gångerna brukar göra hästen vääääldigt paff!

Men det är INTE JAG som slagit hästen, det är hästen som har GÅTT IN I MIG. Orsak och verkan. Jag har inte utmanat hästen, jag har bara fredat mitt utrymme.

Samma sak om jag går och stannar, det är HÄSTEN som ska ha koll på mig och stanna om jag stannar. Inte jag som ska stanna hästen. Stannar jag och hästen går på mig, så har jag inte respekt/uppmärksamhet från hästen och det får jag genom att antingen backa med yviga rörelser men med ryggen mot hästen (likamed att det inte blir någon konflikt, eller utmaning) och reagerar hästen inte med det så tar jag tillrepstumpen igen och svingar kring mig tills den rör vid hästen med ökande intensitet tills hästen svarar och gör det önskvärda = flyttar sig. Det brukar ta en 3-4 sådana här stopp och sen har man en häst som lyssnar och är uppmärksam :D

Och detta gör jag med alla hästarna i stallet om det behövs, ingen går på mig. Jag har blivit trampad på, jag har blivit sparkad osv för att jag låtit hästarna gå för nära. Och det roliga är att hästarna i vårt stall har lärt sig detta, även om jag bara har insläpp vart tionde vecka på jouren. Så vet dom att med mig så går man inte så nära om jag inte bjuder in till dit.

5# När jag läser vad du nu skrivit, så är det ju det jag har menat? Jag kanske har uttryckt mig otydligt eller kanske rentav felaktigt. Det du skriver är fullkomligt logiskt för mig, eftersom det också är så jag själv gör med mina hästar.

Det jag reagerade på var att man skulle "gå emot hästen med hårda och kantiga rörelser". Det går emot det jag har fått lära mig och jag har felaktigt använt mig av det beteendet mot mina hästar, men det visade sig sedan att jag kunde uppnå samma resultat på ett mycket effektivare och trevligare sätt för både mig och hästarna genom att ta plats istället för att gå emot…

#4: Spelar det någon roll om det är armen eller ett grimskaft som sveper förbi framför hästen som håller på att tränga dig? Spelar det någon roll om det är handen eller grimskaftet som träffar hästen om den kommer närmare trots varningen? Och om du ska varna skarpare, genom att göra dig kantig (som den ranghögre hästen som hotar att bita/sparka om den ranglägre inte ger sig) så är det knappast någon idé att rikta de rörelserna bort från hästen - då uppfattar den inte att de är ämnade för den. Och vad är skillnaden på att "ta plats" och att "gå emot" när hästen håller på att flytta på dig?

"Men hästar kan ju själva neka till utmaning på olika vis? Möta upp utmaningen, ignorera ens existens, eller fly i blotta förskräckelsen..". Ja? Och? Om man tar i så att hästen flyr har man tagit i för mycket, om hästen bemöter utmaningen har man tagit i för lite, om den ignorerar ens existens har man nått sitt mål för då går den ju för sig själv och inte på en. De kan också - och det är målet - bemöta utmaningen genom att göra som de blir tillsagda.

"Utmaning är ju dessutom ett ganska obehagligt sätt att bli bemött på för en häst.". Ja? Det är ju just det som är meningen - det ska vara otrevligt att göra fel och trevligt att göra rätt. Inte katten ska man vara trevlig vid hästen när den utmanar?

Okej, eftersom mina frågor och funderingar uppenbarligen inte är välkomna här så lämnar jag diskussionen. Jag är inte här för att bli förlöjligad, utan för att lära mig. Ha en fortsatt trevlig dag.

#7 fast jag håller inte med att det är en bra sak att hästen ignorerar en. Då har man ju varken gjort ett eller annat.

Men jag håller med de andra två punkterna. Utmanar hästen har man gjort förlite. Sticker hästen har man gjort förmycket.

Utmaning = dominans (ofta planerat, överlagt) en osäker häst utmanar inte i första taget, utan det kommer först om hästen inte kan fly.

Sticka/fly = Undvikande av situationen (Sticka = Hästen får nog, skiter i dig, vill inte försöka sker kontrollerat.  Fly = oftast oplanerat, sker inte på kontrollerat vis- panikartat)

Ignorera = dominans/rädsla. Antingen är hästen dominant och ignorerar dig av vilken anledning det nu kan vara så är det lika illa som att utmana. Då bör man se till att hästen börjar notera en igen. Är hästen rädd så har den låst sig och upplevs som att den ignorerar dig så gör den det för att den kan inte fly undan, och den kan inte heller utmana utan den väljer det tredje alternativet att ignorera, bli inåtriktad och försöka försvinna. Då ska man också bryta det beteendet och få hästens uppmärksamhet.

Så ignorera är inget alternativ, det är rentav det sämsta av de tre, för dominans kan man hantera och går det förlångt och hästen blir rädd, så kan man laga det förtroendet, men om man låter hästen vara i ignorerings-stadiet så komemr det bli en trygghet för hästen till sist, speciellt med rädda hästar för då lär de sig att de inte behöver ta itu med sina rädslor.

#6 Men då är vi överens om att det vart så du menade, eller hur? du kan ha en uppfattning om en sak och jag en annan, man behöver vara tydlig och inte ha detaljer underförstådda i texten. Jag är av meningen att det är bättre att upprepa vad någon annan sagt med sina EGNA ord så man är på samma sida.

och angående det "kantiga rörelser" det är sån Grönstedt är. Hon har sitt sätt att beskriva hur hon gör, medan jag beskriver på mitt sätt därför kan det bli meningsskiljeaktigheter när man inte är tydliga med vad man menar, men då ska man också fråga varför hur var och när man menar med det man sa.

#8 Det var du som startade diskussionen och nu lämnar du den för att du (troligtvis så som jag ser det) fått svar som du itne riktigt ville ha.

För många som nyligen börjat med NH så är konceptet "var effektiv" väldigt skrämmande, att man faktiskt klipper till hästen i vissa situationer, antingen direkt eller indirekt. Men att man gör precis det som krävs för situationen för att vara effektiv så man senare ska slippa behöva vara lika "tuff" gången därefter. Har du läst artikeln om de fyra faserna? Det finns liknande i andra NH-stilar också men parelli bryter ner det till väldigt bra nivåer som är lätta för oss människor att förstå.

Man måste vara effektiv för att kunna kommunicera.

Vilket är tråkigt. För då blir det inte en diskussion utan nu fick du mig att känna mig som en bov när jag bara försöker resonera, diskutera tillbaka och försöka vara konstruktiv. Vilket jag upplever att Grönstedt också gör, fast på sitt egna vis vilket jag redan sagt att hon har.

#8: Det är beklagligt att du upplever dig förlöjligad av motfrågor och bemötanden. Det är svårt att diskutera och söka förtydliganden av det man inte förstår om man inte får ifrågasätta och framlägga alternativ.

#9: Då menar vi kanske olika saker med "ignorera". Jag använder det ordet för att beteckna att hästen går bredvid (eller står eller vad den nu gör) utan att varken dra eller knuffa eller titta på annat. Jag antar att du menar det jag kallar "låser sig eller "blir blockerad", alltså när hästen är okontaktbar?

Det handlar inte om att jag inte fick svar jag "ville" ha. Jag begär bara att man är respektfull. Man kan vara informativ utan att bli otrevlig och jag kände att jag blev otrevligt bemött som om jag vore lite dum. Det var heller inte riktat mot dig och jag är av åsikten att man kan diskutera utan att bli nedlåtande.

Eftersom diskussionen var på väg mot en (enligt mig) obehaglig riktning så valde jag att släppa den för att bryta. Det gör jag av det simpla skälet att skydda mig själv från att behöva bli "ledsen" eller känna mig dålig på det jag gör på grund av att andra inte kan låta bli att vara otrevliga.

Det kan hända att ni då anser att jag inte borde starta diskussioner, men som sagt, man kan diskutera med respekt, ödmjukhet och förståelse och viljan att lära/dela. Såna diskussioner håller jag mig gärna i, där man mer utväxlar meningar och tankar men också visar förståelse för att den andra kanske inte tänker likadant.

Hur som helst var jag aldrig ute efter att uppröra eller bli upprörd. Jag ville se om jag var ute och cyklade eller om jag var på rätt spår.

Vi får säkert det stora nöjet att pratas vid, vid andra tillfällen.

#11 Jag använder det ordet för att beteckna att hästen går bredvid (eller står eller vad den nu gör) utan att varken dra eller knuffa eller titta på annat

Det kallar jag att hästen uppför sig, att den sköter sin del av "avtalet" där hästen inte går på mig, drar eller sliter, och jag inte drar eller sliter i hästen och micro-styr hästens varje steg (som man faktistk ser en del människor göra. och oftast de människor som blir trampade och knuffade också ^^) Utan att man har den ömsesidiga respekten, du sköter ditt och jag sköter mitt, nu går vi! :)

Jag antar att du menar det jag kallar "låser sig eller "blir blockerad", alltså när hästen är okontaktbar?

Ja, men där är språket ändå tydlig (vilket det ibland definitivt inte är! ;)), när hästen låser sig, blir blockerad, okontaktbar eller introvert. För mig blir dessa 4 begrepp inom samma kategori. Man har svår att förmedla sig med hästen, men att beroende på om den låser sig, blir blockerad är olika grader av hur illa det är. En låsning kan man lätt få bukt med jämfört med att hästen blir blockerad. Det finns ju sedan olika sätt att få kontakt med hästen igen, vissa hästar är det bättre att låta dem själva arbeta igenom, andra måste man coacha ur det, vissa måste man nästan jaga ur det läge de hamnat i.

Medan en häst som ignorerar är för mig till 98% alltid en häst som är dominant. En häst som är mer åt det rädda hållet gör något av de fyra ovanstående, och de få som faktiskt går in i en ignorering av de rädda hästarna blir nästintill katatoniska. De försvinner liksom in i sig själva till ett happy-place där inget kan komma åt dem. Jag har sett det beteendet en gång på film, och det vart obehagligt att se att hästen formligen försvann, det vart i princip bara en fysisk kropp kvar. själen var någon helt annanstans.

Så det som man många gånger kan uppfatta som att en rädd häst ignorerar en är troligtvis att hästen ifråga är blockerad, låst, okontaktbar eller introvert. Eller i värsta fall katatonisk. Det krävs ju ändå en del av den som hanterar hästen att kunna läsa av vad som är vad, och det är ju nått man lär sig. Ju fler gånger man är med om det och med olika typer av hästar så blir man ju rikare på erfarenhet och kunskap.

#12: Det är tråkigt att du tycker att här råder brist på "respekt, ödmjukhet och förståelse och viljan att lära/dela". Själv kan jag inte se något bättre sätt att visa detta än att ställa motfrågor och följdfrågor och komma med motpåståenden och följdpåståenden. Däremot tycker jag det rä respektlöst att dra sig ur och säga att man inte vill fortsätta diskussionen för att man inte gillar den riktning den tagit. Naturligtvis ska man dra sig tillbaka om man tar illa vid sig och vill undvika att må dåligt! Jag tycker bara det är synd att du känner så.

Angående det där med "kantiga rörelser", så är det otroligt effektiv. En känslig häst kan du få att vika undan från dig genom att du spänner musklerna i ländryggen så att du blir lite längre och stelare, en dominant gammal märr kan du behöva gå mot med breda axlar och klampande steg för att hon ska backa. Men nästa gång du ska "tillrättavisa" den dominanta hästen räcker det kanske att du vänder dig tvärt mot den och efter 10 gånger viken den också undan för att du sträcker lite på ländryggen.

Precis som i ridningen handlar det om att ge så stora hjälper som behövs - aldrig mer, men inte heller mindre.

#13: Ord är knepigt. Som jag skrivit på andra håll kan medryttarhästen bli blockerad och okontaktbar när världen är obegriplig för hans lilla RB-hjärna. Men han kan också tycka att det är viktigare att titta ut genom fönstret på de andra hästarna, eller lyssna efter vem det är som går på vägen i mörkret, än att vara uppmärksam på mig.Då kan man ju säga att han ignorerar mig. Det är OK att han gör det, tycker jag, han måste ju inte ha hela sin uppmärksamhet på mig hela tiden och han måste få vara häst utan att be om lov. Men ber jag om något måste han förstås rikta uppmärksamheten mot mig igen.

Jag hoppar över den mänskliga relationsdebatten här och håller mig till hästlig debatt.

Fins det något värre än ignoranta hästar, sådana som anser att dina fötter är ett perfekt rastställe eller att du står i vägen då den skall in i boxen och äta eller bogserar dig fram till närmsta grästuva eller blir rädd och springer över dig?

Att inte stämma i bäcken och utmana en unghäst när tendenserna är små är att be om trubbel senare, att inte utmana hästen är att skapa en "ignorant" häst. Hästar och speciellt unghästar behöver ramar och direktion om vad som är rätt och fel, prexis som mänskliga ungdomar behöver det.

Gör ett avtal med hästen att ledrepet skall alldrig behöva sträckas och att hästen inte kommer närmare än 1m från dig utan att du bjuder in den. Se till att båda parter upprätthåller det avtalet, var alltid konsekvent från dag1 och fram till döddagar så att reglerna är satta för all framtid.

Enklast är att du kör "seven games" med hästen och lär er hur framtiden kommer att se ut för eran relation.

Lycka till

Tack för era goda råd!

Seven games ska jag prova! Finns det några böcker eller någon bra hemsida om ämnet?

Ska kolla runt lite mer här på ifocus också.

#16 Seven games finns beskrivna här på sidan med egna artiklar för varje lek. Sen på youtube finns MASSVIS med videor på folk både parelli själv och sen elever som leker de sju lekarna, så det är alla olika nivåer som finns tillgängliga att se!

parellis egna hemsida www.parelli.com har en del artiklar på engelska om 7games.

Bara för att uppväga allt parrelli så är david lee archers kanal väldigt informativ om man bara orkar http://www.youtube.com/user/david12000000

Lycka till

Vill bara berätta att jag provade i morse då jag ledde ut henne till hagen att vifta med grimskaftet bak på min rygg! Och ta mig tusan det fungerade, hon höll sig på behörigt avstånd! Såg lite fundersam ut bara ;)

Så det är en början i alla fall!

Ska dyka på Seven games oxå, tack för alla länkar!

#19 finemang ^^ Bara att fortsätta vara konsekvent med det nu då :D Så hon lär sig reglerna och sen får duvara beredd på att hon kommer testa o se om reglerna ändrats… Och det värsta är att hästarna oftast är så listiga att de väntar tills vi tar det för givet och SEN testar de ^^