Älgar, rådjur?

Lycka till

Som #1 säger, skogens djur kan påverka hästarnas humör och reaktioner. Hurgammal är sessan?

Min häst han jagar älg. Kommer det älg in i hagen så jagar han den med attityden "tjena kompis! stå still jag vill hälsa!" samma sak när vi ridit ut i älgtäta områden, när kompisarnas hästar har börjat balla ur för att det är älgar i närheten så börjar min häst "gå på jakt" jag har fått stoppa honom från att trava fram till älgko med kalv. Så han bryr sig itne och varför vet jag inte, men jag vill inte hälsa på nån älg.

jag skulle ta nån vecka nu och se om beteendet förändrats eller itne.

… eller vildsvin?

Vildsvin har vi inte, men gott om annat vilt. Fast det brukar de vara vana vid. Knut kollar in dem och fnyser lite, men mer än så brukar det inte vara. Min gubbe påstår att han hört flera sena kvällar i rad att det smäller. Typ som från smällare eller gevärsskott. Knut är väldigt skotträdd så det hade det ju kunnat vara. Men samtidigt har det ju knappast smällt nyss när jag tar in dem för då hade jag ju hört det.

Nu är det riktigt ruskväder ute och de skulle få komma in tidigt. De brukar vara väldigt angelägna att komma in och det är dåligt väder. Men inte i dag. De står en bit bort i hagen, men kommer inte fast att jag ropar. Hungriga borde de vara om inte annat.
Jättekonstigt!
Jag ska snart ut igen och se om de ändrat sig och vill in iallafall.

#4 fast om han är skotträdd och det kommit en knall när han stått inne tex  på kvällen så kan det förklara varför han ogärna vill gå in.

Jag hade nog testat att skott-träna honom, det är ju ett extreme friendly game. Du pratar ju om att du ibland är orolig när ni rider ut i skogen för att tänk om detta eller detta händer. Min största oro i detta sammanhanget hade ju faktiskt vart "tänk om någon är ute och skjuter älg och han blir rädd?" för ljudet av gevärsskott färdas väldigt långt i skogen trots alla träd.

min egna rädsla när det kommer till skott i skogen är att om jägaren missar sitt mål och kulan tar antingen mig eller Harry. Så jag håller mig ofta undan under jakten samt att jag ofta tenderar till att se ut som en vandrande neonpelare och håller mig till kända ridstigar. Samt att när jag träffar på jägare på ridstigarna så har jag informerat om att här går en hel del hästar.

#5  Det jagas relativt sällan häromkring. Möjligen de första två veckorna av älgjakten, men då brukar jag ändå hålla mig hemma för säkerhets skull och av hänsyn till jägarna. Har inte märkt att Knut reagerat på den sortens skott heller. För titt som tätt är det nån som övningsskjuter och inte sällan att de är relativt nära vår gård. Det har han tagit med lugn, men är lite stissig om det finns drevhund med som skäller.

Det han reagerar mycket på är smällare/raketer. Även avlägsna skott. Det är liksom inte samma smäll som ett gevärsskott. Det är inget pang utan ett poff.

I går kväll blåste det och ösregnade och var underkylt regn. Ingen av hästarna kom när jag ropade på dem klockan 7, inte klockan 8 och när klockan var 10 fick jag klafsa ut i hagen för att hämta dem. Hela tiden stod de på samma ställe, 50 meter från grinden och vägrade att komma. Fast att de borde fått eftermiddagsmat klockan 7 (den var serverad inomhus och jag ville ju ha in dem). Varje gång jag ropade så svarade Knut lite lågt, men han kom inte. När jag gick ut i hagen till dem så följde de med mig lösa till grinden, hack i häl. När vi väl skulle in i stallet så var Knut sugen på mat och in i boxen, men Sessan sprallade iväg och då vart det oroligt. Så hon kanske är problemet? Men han brukar inte vara speciellt orolig för henne annars. Får han bara mat kan hon gott stå kvar i hagen. På dagtid kommer han ofta in själv om jag ska göra iordning honom, så hämtar jag Sessan när hon behagar komma till grinden.

Jag blir så ledsen och besviken Övningspromenerade mot ridhuset, men var och varannan meter stannade Knut och vände sig om för att titta. Och han var lite väl nära när vi gick så jag fick peta honom i sidled med jämna mellanrum.

När vi kommit drygt en tredjedel av vägen behövde vi vända för jag hade en tid att passa. Stannade, gav en godis för att inte behöva göra en helomvändning, vilket kan trigga turbon. Men knappt hann vi vända för än han började rusa. Runt på vägen, hoppade, småstegrade eller travade i sidled framför mig. 500 meter var fullständigt hysteriskt. Sedan mötte vi brevbärarbilen och då började han lugna ner sig. Några hundra meter till var det en viljekamp vem som egentligen går först och den sista biten mot stallet gick han helt ok.
Lät honom springa på ridvolten. Full galopp i ren trots och jag gjorde många varvbyten. I början protesterade han, fäktade med frambenen och försökte bryta igenom. Sedan gick det så bra som det brukar gå och han travade med sänkt huvud och tuggade och slickade sig om munnen. Stannade när jag stannade, backade om jag ville och höll avstånd.

Nu får han stå i hagen och skämmas!!! Jag är så vansinnigt arg och besviken! Får ställa in lektionen i ridhuset för jag kommer inte kunna promenera dit och jag kan gissa hur illa det skulle gå att rida lektion. I lördags brallade han i skritt på ridvolten.
Av alla veckor han väljer att bli mångalen, testa våldsamt och bete sig som ett vilddjur så hade han väl inte behövt välja just den vecka jag både fick lov att hyra ridhuset, vilket händer aldrig annars, och att det dessutom sammanföll med en efterlängtad ridlektion. Nu när det dessutom kändes som om det gick så bra.

Du har väl inte problem med elstängslet och speciellt runt grinden? Retur ledaren är genom marken till jordspettet och om hästen står i linje med stallet så leds delar av strömmen genom framhoven och ut igen bakhoven vilket dom inte brukar tycka är så trevligt. Ju blötare det blir desto bättre leder marken och desto bättre kontakt blir det i hovarna.

Ut och rensa bort allt som inte skall ha kontakt med eltråden efter hela stänglet, strömmen kommer tillbaka till jordspettet oavsett var i hagen det är kontakt med marken.

Lycka till

#9: F*n vad smart du är! Det där ska jag anteckna i hjärnkontoret för framtida behov!

Nej, det finns ingen vegetation i närheten av grinden och spetten står en bra bit längre bort. I vilket fall stänger jag alltid av strömmen innan jag går ut för att hämta hästarna. Aggregatet hänger i stallet så jag drar ur sladden där innan jag går och hämtar dem. Hagen är dessutom stor och det finns en liten höjd där de brukar stå och det är en bergsknalle som omöjligen kan komma i kontakt med ström eller jordning.

Han verkar helt enkelt bara vara knäpp just nu. Övertänd, testig och superaktiv. Jag kan inte komma på någonting som förändrats på det senaste. Varesig i hagmiljö, foder eller hantering. Han verkar mest bara vild och galen, fast glad och vild, inte arg eller missnöjd.
Det där på kvällarna är skitskumt, men så som han beter sig även på dagtid och i andra sammanhang än att gå in och ut ur hagen, det gör att det är rent allmänt stökigt. För innan jag promenerade honom var det inga problem alls att ta in i stallet, borsta och pyssla.

Att du tar bort strömmen då du går ut till hästarna betyder ju inte att dom vet att det inte är ström just då, alternativt att dom inte har kopplat ihop det med ström i stängslet.

Oavsett var spettet står och var kortslutningen är så skall strömmen tillbaka från kortisen till jordspettet och står du i den riktningen så går det ström igenom kroppen speciellt på hästar som har räät långt mellan hovarna i längsriktningen och med bra "jordspett" i form av järnskor på hovarna.

Jag var med om detta en gång för några år sedan, kan säga att det tog ett tag att lista ut vad som var problemet, den gången var det en tråd som hade gått av en bit ner i hagen i linje med grinden och jordspettet och alltid när det var blött och regnigt så ville alldrig hästarna vara vid grinden och var väldigt hetsiga när dom skulle passera ut där oavsett om strömmen var på eller inte. Däremot så hoppade dom till med spänningsstötarna den gången jag hade glömt att stänga av den och hämtade in dom och det var så jag kom på det.

Nu behöver det inte vara så för dig men det är en tanke då dom inte vill komma till grinden trots mat som väntar.

Lycka till

#7 när han eller situationen vart hysterisk, vad gjorde du då? Försökte lugna honom eller försökte du matcha hans energi? Gjorde du någon pattern interrupt, dvs något som gjorde att hans annars vanliga mönster i upphetsningen bröts? Tex om han sprang på en volt, förflyttade du dig så han fick hoppa över ett dike eller att repet kom runt ett träd så du fick hävstång genomtemot honom?

Sen tror jag också att du måste börja kontrollera dina känslor, och tankar. För risken är som vi påpekat tidigare att dina tanke-monster att detta o detta säkert händer i nästa krök gör att du spänner dig.

anta inte att han kommer göra saker, men var beredd på att korrigera om det blir något av det. önskar faktiskt man bodde närmare så man kunde kommit och försökt hjälpa dig med det lilla som jag kan.

vilken längd på ditt rep hade du när du ledde honom?

Kanske börja med att leka och känna av honom på volten INNAN du ger dig av? Jag värmer alltid upp i ridhuset eller kollar läget innan jag ska rida eller ut och gå för att se om han är villig att lyssna eller inte.

En tanke som slog mig: älgloppor? De kan göra vilken häst som helst hysterisk…

#13 bra idé. :)

samtidigt kan man ju undra om han får algloppor varje gång de är ute och rider också…? Vi har fått det en gång trots vi ridit genom älgtäta områden.

Men älgloppor/flugor eller vad man nu kallar dem är ju precis lika otäcka som de där hysteriskt stora hästflugorna som verkligen biter loss bitar ur hästens hud när de biter. Då har till och med Harry som annars inte brukar bry sig nämnvärt om flygfän få total-damp.

#12 När han får ett tokspel brukar jag hålla mig lugn. Min värsta tankegrej/rädsla är innan jag gör något att jag inför t.ex. en promenad redan suckat mig igenom att det inte är nån idé för det kommer säkert att bli på det ena eller andra sättet. Det gör att det tar emot att göra vissa saker. Men när jag väl ska göra det jag ska göra brukar det mesta nojiga gå över undertiden jag gör iordning hästen. Och jag är inte så spänd när jag är osäker utan mest negativ och uppgiven, maktlös.

Så när Knutte drog runt på vägen som en vildhäst var jag inte rädd. Det är för mig inget nytt med hästar som konstrar på det viset och jag har varit med om mycket värre. Knut är inte arg eller hotfull, bara full av energi. Så jag håller mig stilla och går sakta framåt, åt det håll jag ska. Hästen får lov att springa istället för att vi ska ha dragkamp i en rak linje, men han får springa runt mig så komemr det diken eller annan knölig terräng så for han parera det själv. Avståndet till mig får han hålla!
Och det gör han. Han drar inte heller i linan utan är lätt som en fjäder i handen.

Hysterisk vill jag inte beskriva situationen som. Han var inte alls rädd för något. Det var som en blandning mellan en rejäl testning och massor av spring och bus i benen. Det går väl inte så bra att rusa av sig i hagen när det är så hemskt blött överallt. Är jag efterklok så borde jag absolut ha kollat läget på volten inna jag gick ut. Men jag förutsatte liksom att det skulle gå bra för det har det gjort det sista och jag hade hoppats så på den där lektionen, just för att jag kännt att det gått så mycket framåt.

Fördel med sprallet fanns iallafall! Knut blev väldigt medveten om att jag var sur och missnöjd. Han har hållit en låg profik och gnäggat snällt och sökt kontakt. När de skulle in från hagen stod han  givakt på vanliga stället och stoppade snällt huvudet i grimman. Ledde bägge hästarna in samtidigt och Knut trippade så fint och försiktigt och gick genast in i sin box utan att krångla.
Så det är nog varken ström, älgar eller loppor som orsakat hans mångalna beteende. Det är nog jag, på något sätt. Triggat en dundertestning…
Ridlektionen i ridhuset blir en NHlektion hemma på volten istället. Det kan vi nog behöva och checka om det är nåt speciellt som fattas oss.

#15 ut igen imorrn! Kolla läget på volten och om han blir "högljudd" i sitt kropps-språk prova att matcha den energin han har.

För många hästar så kan det bli en reaktion i stil med "vafan hände?! Varför blev det liv på mitt tama rovdjur?!" och så snart som han slutar vara överallt så slutar du vara oväsnig i ditt kroppsspråk.

För om han stökar, och är lätt som en fjäder förstår jag verkligen inte vad som är problemet? Hade min häst gjort så så hade jag tatt det han erbjudit och jag hade försökt forma det till något kreativt. Sideways ifrån mig längsmed vägen i trav, ändra riktning och köra någora figur 8 osv. Det låter ju som att det vart mer en "JAG VILL HITTA PÅ NÅTT NUUUUUUUU!!!" än att han gjorde det för att han blev rädd eller annat o istadigt vill jag itne påstå att det låter som heller när du förklarar.

och saken hör ju också till precis som du säger, att det kanske är något inom dig som orsakar detta, och det är ju inte omöjligt alls.

Prova att gå till ridhuset igen imorrn, ta det som det kommer, förvänta dig inte katastrof, prova att vända på ett annat sätt, gör en yoyo, be honom backa, och vänd honom genom att göra ett driving game mot fram eller bakdel. Gör något annorlunda, oväntat.

för jag tror du måste fånga hans hjärna! :D

Problemet är att i morgon har jag ingen tid. Är uppbokad från tidigt till sent. Men onsdagen får duga.

Jag försökte vara lite kreativ en stund iallafall, men Knut var så laddad att jag inte hann med att matcha hens tempo. Dessutom är det ingen bra väg att göra så många övningar på. Det är en smal bilväg och den största biten finns det inte ens diken utan brant utför eller uppför. Det kan jag tycka är lite knöligt när vi är ute öht. Det finns inget utrymme på bredden. Inte så att man kan rida i diket eller runt träden invid vägen. Man behöver komma in en bit i skogen och efter Gudrun är det många skogspartier som kan vara luriga att rida på pga gamla rotvältor som vält tillbaka, men som går att trampa ner i.

Jag får väl försöka vara lite rolig, på nåt sätt. Jag gillar bäst att rida i skogen eller på vägen. Visst hade det varit härligt med lite dressyr mellan träden på en äng, men sådan natur har inte jag att tillgå. Här finns ber och stenar, leriga branter, tät industriskog och smala grusvägar.

För att fånga hans hjärna bör jag väl göra något som han tycker är roligt eller utmanande? Flytta undan, backa och gå runt är inte speciellt utmanande och Knut tycker kanske att det är lugnande och rutinmässigt, men inte utmanande och inte alls roligt. Har provat svår terräng och det verkade han gilla, men just nu är det så vansinnigt blött i skogen att vi dels skulle trampa sönder och dels kan det vara farligt eller allt för svårframkomligt då det redan från början är ganska blött här. Men när det börjar torka upp till våren är det min förhoppning.
Annars är kreativiteten och fantasin rätt dålig just nu.

Förresten, det där med att väsnas. Du menar om jag blir bullrig? Det har både jag och min instruktör provat och det ger ingen bra effekt alls. Ryta ifrån kan jag göra om han är dum (alltså inte bara aktiv utan utmanar) och då lyssnar han, men om jag blir yvig eller väsnas och bullrar i största allmänhet så blir han rädd och vill fly. Lekfullheten och busenergin går över i rädsla. Och eftersom jag jobbat så med att han stänger av när han blir rädd och osäker med människor så vill jag inte få honom dit igen. Då får han hellre spralla loss på vägen.

#17 med att väsnas menar jag att göra precis så mycket som krävs för att få hans uppmärksamhet. du ska inte skrika eller gapa. Utan vara rörlig, fysiskt högljudd att du kanske hoppar på stället och viftar med armarna, är armviftet för mycket och han blir RB istället så hoppa bara på stället.

Och angående att fånga hjärnan, att vända, flytta och backa, det kan han göra i alla gångarter, öka kraven genom att göra det i högre tempon och med tvärare svängar. Vänd ett kvarts varv med framdelen, och be sen om bakdelen. osv. Det låter som han har tråkigt när ni är ute och hittar på egna saker att ha roligt med, på din bekostnad.

Stoppa ner några käppar på rad i en hage eller där det slätt nog,borra ner dom med borrmaskin och betongborr om det skulle behövas, rid sedan slalom mellan dom, börja i skritt, träna först att bara styra med tyglar sedan bara med bakdelen och till slut bara med vikthjälp, växla sedan upp till trav. När detta blir för lätt så krymp avståndet mellan pinnarna och på det igen. när det käns för lätt så kan du ta galopp med galoppombyte mellan varje stav…..

Skulle det bli för enkelt så kan du alltid backa dig igenom alltiihopa.

Är ni inte trötta efter det så ut i en sumpmyr och trava en halvtimme. Efter det så bråkar man inte med varandra….. ;-)

Lycka till

Äsch, jag får väl betrakta fallet med den mångalna hästen som löst. Det var som jag tillslut gissade, dvs jag själv som orsakat det hela, men det krävdes en föreläsning för att poletten skulle trilla ner.

I arbetssyfte var jag på en föreläsning om mindfulness och sensemaking. Inget nytt det heller, men ibland lär man ju sig saker som man egentligen redan visste. När föreläsaren pratade om att saker inte bara händer av sig själva utan att det alltid finns tecken på att det kommer att ske. Tecken som man ofta är medveten om i efterhand, men det betyder ju att de fanns där redan innan, men att man inte såg dem eller valde att inte se dem.
Och där har vi den mångalna hästen och hans matte. Trots att jag ägt honom i två år så har han varit väldigt svårt att få lov att lära känna. Det är först de senaste halvåret lite drygt som han har släppt på garden och dessutom börjat intressera sig för mig. Så jag förutsätter en hel del att han är som min förra häst. Henne ägde jag i 15 år och då har vissa saker blivit som om de vore naturliga för alla hästar. Som att gå lös t.ex. Min gamla dam höll sig på gården oavsett om hon var innanför eller utanför staketet och jag kunde promenera med henne lös för hon följde mig alltid, sprang aldrig ifrån mig.

Recept för att skapa mångalen häst:

1. Ponnyn står ivägen vid grinden vid insläppet och det är mörkt, regnigt och lerigt. Tar därför ponnyn i lina istället och låter Knut gå in lös. I Knuts ögon är han då FRI!!!! och det är jättebusigt och matte har helt tappat kontrollen.
2. Knut leds in som vanligt, men när grimman knäpps av tvärvänder han i boxen och rusar ut på gårdsplanen där han försöker få igång Sessan på lek alternativt rymningsförsök. Sessan väljer att gå in i sin box och Knutte följer med, efter att först ha galopperat något varv på gårdsplanen.
3. Knut vill inte gå in i stallet alls utan är laddad att busa igen. Mattes kontroll är uppenbarligen kass, men är den så kass att man kan slita grimskaftet ur hennes hand? Vågar man försöka? Hon tror uppenbarligen att jag är rädd så jag kanske kan komma undan med ett rymningsförsök? Men så sabbade ponnyn det hela och gick in i stallet så då måste jag väl det med.
4. Pga vädret har matte inte ridit så mycket och bara på volten i skritt. Ponnyn är med och rider och då brukar vi gå trevliga promenader och med matte ur kontroll så kan det ju bli hur kul som helst. En kort galopp och Knut blir glad i hela kroppen och brallar och skuttar. Om matte inte gillar det så kan hon väl ta sin cykel istället. Här är det hästen som bestämmer.
5. Matte vill gå promenad i regnet och det vill inte Knut! Han vänder sig om för han vill gå hem och matte verkar fatta trögt. Tillslut vänds det, hästen har fått sin vilja igenom och det kan man fira med lite hopp och skutt. Har Knut tur kanske det kan öka på farten hemåt. Men istället blir matte sur och läxar upp den stackars hästen. Slut på friheten och dags att rätta sig i ledet igen. Slut på den mångalna hästen.

Jaha, alltid lär man sig någonting och jag som suckade över att gårdagen inte skulle ha tid att bjuda på något i hästväg alls. Ska försöka sluta att förutsätta saker och vara lite mer uppmärksam.

Det är då inget fel på humorn och självkritiken från dig i alla fall. Låt inte det gå till överdrift bara. Av allt som händer så lär man sig och om man bara tar den lärdomen och stoppar ner den kunskapen i verktygslådan för framtida behov så i längden så vinner man på alla misstag man gjort igenom livet. Tror det kallas erfarenhet så småningom när tid har passerat… ;-)

Lycka till