Att rida utan att sitta och hålla hästen i munnen hela tiden utan endast med vikthjälper är väl en av westernridningens grundpelare.

Att känna när det är rätt är rätt enkelt, det är när man fick något gjort utan motstånd och på ett sådant sätt att det är svårt att säga hur man gjorde efteråt.

Men att formulera vad du vill lära dig kan ingen annan än du göra. Däremot så kan man alltid börja från grunden och bygga därifrån även om det blir en hel del repetion så finns det alltid något guldkorn som man hittar.

Lycka till

Att rida utan kontakt i munnen eller med väldigt liten sådan (utan för dn sakens skull hålla eller dra i munnen) är också en av grundprinciperna för den akademiska dressyren.

Personligen tycker jag all ridning ska ske med lätta hjälper, där 80% sitter i sitsen, 10% i rösten/energin och max 10% i bettet och tyglarna.

Du verkar vilja rida balanserat, ha bra flow och flyt när du sitter på, dvs att du behöver ha en bra balans, samt att du vill förfina dina hjälper tills det känns som om du rider med tanken. Det är målet för de flesta men det blir oftast mediokert, speciellt de som glömmer att man måste ha med sig hästen, fysiskt, psykiskt och emotionellt.

Tips. Prova nästa gång att lära dig och KÄNNA hästens rörelser. Vet du när hästen till exempel sätter ner höger bak? Utan att titta. Jag rider mycket just nu med ögonbindel (i en paddoc), med lösa tyglar bara för att KÄNNA in hästens rörelser. Bli ett med hästen. Ett helt annat sätt att rida och det är jättespännande!!

Lycka till

Vi har än så länge startat lite grand dels med mjuk dressyr för följsamhet och att motverka stelhet, men också tränar vi, för min del, sitsen och för hästens del körs nån form av "omprogrammering". Han är väldigt beroende av tyglar och han vill gärna föregå mig och göra vad han tror att jag kommer att be om istället för att stanna upp och först ta reda på vad jag egentligen vill. Man kan liksom lätt gissa vad förra ägaren brukade träna på sina pass.

Det är jätteroligt för på bara några få gånger så känner jag ändå att vi får en positiv förändring. Hästen verkar gladare och friare, mindre stressad, när han lär sig att han inte behöver tyglarna. Hans stela framtunghet lättar och istället får han ett fint lyft i framdelen, bär sig mycket bättre och känns mer positiv. Han tuggar och tänker, jobbar och gör verkligen sitt bästa. Det varken känns eller ser i närheten likadnat ut när han går i form på lös tygel som när han går i form på klassiskt kort tygel. Vet inte ens om jag kommer att kalla form i kort tygel för form längre.

Sen är jag väldigt förvånad för jag har inte fått nån negativ kritik för min sits eller mitt sätt att rida. Tvärt om. Jag trodde själv att jag skumpar, viker mig i midjan, slänger runt med skänklar och använder tyglarna helt fel. Men så var det tydligen inte alls och för western har mitt sätt att t.ex. använda tyglarna visat sig vara rätt Så jag har väl funnit min ridgren.

#4 härligt att höra.

The more you use the reins the less the horse uses his brains. Eller så antar hästen att man ska göra på ett visst sätt :)

Titta på "Kan du freestyle 1-2 och 3-4" så får du massor med bra övningar om du får ont om ideer.

Positiv förändring är alltid bra! :D härligt! :D blir sugen på att rida själv nu ;) Får se om det hinns med imorrnbitti.

Trevligt att det går framåt för dig. Här är lite mer att lära sig.

Omslut hästen mjukt med dina ben från knäna och ner, inget glapp mot hästens kropp, rid sedan hästen i skritt och lär dig att känna var hästens ben är och gör i varje ögonblick under en tid (börja i skritt), försök inte att påverka först utan bara följ hästens rythm. När du är säker på att du har koll på hästens fyra ben hela tiden så börjar du påverka dom med dina vikthjälper prexis när dom lyfts upp, alldrig annars. Först lär ni er att flytta bakdelen sedan lär ni er att flytta framdelen sedan hela hästen i sidled utan att använda något annat än vikthjälperna. När detta fungerar så gör du likadant igen men bara med skänkelhjälperna mjukt och följsamt. Sist så kombinerar ni båda hjälperna och gör om allt igen.

Detta är en grund som alla borde kunna (både hästar och ryttare) innan man försöker använda tyglarna till något annat än att stanna.

Ett tips är att alltid placera sin vikt på det av hästens ben som STÅR PÅ BACKEN och ALLDRIG på det ben som är upplyft. Gör det så lätt som möjligt för hästen att göra rätt.

Tips nr två, prova att stå på alla fyra och gör vad du vill att hästen skall göra så får du en upplevelse vad som krävs av hästen för att göra det du vill, speciellt var vikten bör ligga och i vilket moment du skall flytta den för att det skall bli enklast för hästen att göra det.

När allt fungerar i en gångart så byter man ett steg upp och fortsätter där, små steg i taget utan att brådska.

Lycka till

#6 det du beskriver där med att först använda vikterna och sen skänklarna, jag måste göra tvärt om. Att jag visar med skänklar, tyglar, kropp, balans/sits vad jag vill, sen kan jag börja skala bort sak för sak tills man bara har kvar balans/sits kvar. annars struntar Harry i mig ^^

men övningen att stå på alla fyra är jättenyttig. och ännu nyttigare blir den övningen om du har nån som kan agera ryttare och står gränsle över dig, med benen böjda så att rumpan nuddar din rygg/korsrygg (ju längre bak på din rygg dess bättre för din rygg) och sen kan man simulera hur känns en ryttare som vill ge sidvärtes övningar osv. Skitnyttigt, och har man inte skrattat så man får kramp i magen så har man gjort fel ;) för detta är en övning som leder till massa insikt och skrattkramp när man inser hur fånig man ser ut och att det dessutom är helt ok att vara precis så fånig som man ser ut till o vara :D

" LinaN " att man vänder på ordningen för att det passar bättre för ekipaget(speciellt då hästen) är bara en anpassning till verkligheten, det viktiga är att resultatet är bestående för båda. Min erfarenhet är att hästen förstår vikthjälperna lättare än själva skänkeln därför att man ändrar på något som hästen måste reagera på naturligt, balansen. Skänkeln är inte naturligt på samma sätt då det är mera en inlärd signal och inte ändrar något som är naturligt för hästen. Men som sagt alla är olika och då gäller det att anpassa sig efter omständigheterna och ta det som förstås lättast. Och i början kan det vara rejält stora viktförändringar trots att man gör det i perfekt timing med hästen. Vikthjälperna reduceras så småningom ochså "bara" till en hjälp.

Och helt riktigt i att man separerar ut en sak i taget och när det fungerar så försöker man kombinera dom till en hel rörelse.

Har i många år funderat på att rita ett schema över vilka delmoment som behövs läras först för att kunna göra alla "stora" rörelser till fullo som alla eftersträvar som slutresultat. Få se om det någosin händer.

Jag tackar Lotta Månsson "Centrerad ridning" för insikten om att gå på alla fyra och skämma bort sig är väldigt nyttig för förståelsen hur en fyrbening behandlar balansen. Skratten får man på köpet.. ;-)

Lycka till

#8 Centrerad ridning-böckerna är bra. Har dock inte vart på nån clinic eller tagit nån centrerad-lektion ännu men förhoppningsvis kommer det nångång i framtiden :D

Och det är inte bara Sally Swift som får sina elever till att krypa omkring och känna sig fåniga. Linda Parelli är rätt duktig hon också på det ;) Och varken centrerad ridning eller parellielever med dressyrambitioner är de enda som fånar rundor, tror det är många tränare som nångång gjort något liknande, har för mig att linda tellington jones ockås har gjort så med sina elever. (hitta tyvärr ingen bild på centrerad ridning-simuleringar)

Jag tror att man får en annan självinsikt och insikt överlag när man får vara riktigt fånig i grupp. Att det är ok att vara fånig liksom och att ALLA är fåniga och inte bara en själv. :D Speciellt om man är enda i sitt stall som sysslar med en avvikande hästhantering (om man nu står kollektivt) oavsett om det är akademiskt/barock, NH, PNH, centrerad ridning, trickträning osv, tror det kan vara bra att känna sig fånig med likasinnade, för då vågar man vara fånig även när man är själv :D

Äsch, jag behöver inte bekymra mig för att göra bort mig eller se fånig ut. Jag har småbarn som gärna vill leka häst med mamma

#10 haha! underbart :D

Det är ju super, en unge på ryggen och det blir väl ungefär som en häst som har ryttare på ryggen, fast med omvänd roll för dig då.. ;-).

Centrerad ridning (CR) är egentligen där alla borde börja, ungefär som grundskolan enl mig. Att man sedan går vidare åt något håll i gymnasiet är helt förståeligt.

Lycka till