Friendly game, med tryck längsmed mankammen till en början. Stå på backen och lägg tryck.

Sen låter det som om du måste förbättra en av dina ansvarsområden, nämligen ett "Independent seat/feet" och i det här fallet sätet så att du inte stör hästen när du tappar din balans.

Hur långt in i utbildningen är hästen? ålder? PNH hur länge? Här menar jag är hästen inriden och riden i flera år, eller är han i stort sett helfärsk? Sent inriden osv. samt just hur länge har du kört PNH (eftersom du refererar till Horsenality så utgår jag ifrån att det är den NH-stilen du kör iom att du inte sagt nått annat ^^) med just den här hästen?

Hästen är 6 år, riden i 3 år, riden av mig i 1 år. Jag är inte särskilt PNH eller ens NH, utan anser att det mesta i Friendly Game etc. är vanligt hästvett, vilket jag försöker tillämpa. Att jag använder termepn RBi är för att den sammanfattar denna häst perfekt och alla här verkar förstå den .

Förklara gärna det där med "Independent seat/feet" lite mer. Jag menar, vägrar hästen hamnar man på halsen mer eller mindre.

Kolla sadeln!! Den kan skapa dom mest konstiga spänningar, speciellt i området runt manken.

Så stora reaktioner säger att det inte är något som behövs tränas bort utan detta är allvarligare än så. Eventuellt ta ut en kotknackare och kolla kotpelaren. Det är onödigt att lägga ner tid på att försöka träna bort något om det är ett fysiskt problem, uteslut allt sånt först.

" Gronstedt " du  är en envis j…el som fortsätter att rida trots alla blåmärken du fått senaste tiden… ;-) Hoppas inte att dom är allvarliga bara.

Lycka till

Sadeln är kollad och provad och bytt och ger god frihet kring manken. Och den kotknackare som ägaren litar på säger att allt är bra. Inte för att det är någon garanti, men nu är ju hästen inte min.

Min tanke var att hästen (speciellt som han är RBi) uppfattar situationen ungefär som på den bifogade bilden (lånad från animalsversesanimals.yuku.com, hoppas det är OK när jag nu angivit källan?). Är det så han uppfattar det är det inte konstigt att han reagerar med att bocka. Men jag ska naturligtvis fortsätta se om jag kan hitta något fysiskt skäl.

#3: Nja, nu blir det allt tömkörning för lilla medryttarpålle ett tag. Slår jag mig igen så blir jag nog där …

Du kan testa på manken att söka upp dom enskillda kotorna och kröka ett eller två fingrar runt om den kotan och hålla imot med den andra handen på en av sidokotorna. Ta i rejält och ryck till kort och häftigt i sidled en gång per kota med dom kröta fingrarna och försök "ruska lös" kotan och sedan flytta till nästa kota och gör samma sak på båda sidorna tills du inte kan få tag i dom. Får du stor reaktion då så har du något i ryggen som inte är bra, små reaktioner är normalt. Om du gör detta var bered på att hästen kan försöka bita eller slå med huvudet om det är ett problem där, så var försiktig (du har ju tillräckligt mycket blåmärken redan;-)

Lite grann som här men med mothåll av ena handen:

http://www.youtube.com/watch?v=xr2jqqWIKto

En intressant studie i problem av en mycket modig vet

http://www.youtube.com/user/jeanvet

Om det är "lejonteorin" som hästen reagerar på så borde det gå att trigga från backen ochså med ett riktigt nyp runt mankammen och manken. Om så är fallet så mycket rep och skrot runt halsen på hästen så den vänjer sig, balplast, en "loka" kanske.

Lycka till

Independent seat/feet. Det är att du när du rider ska ha ett oberoende säte, dvs att oavsett vad hästen gör så ska du sitta stilla, bibehålla din balans och det är ditt ansvar att vara så fysiskt "fit" att du klarar av din del av "avtalet" att vara följsam, stabil, stilla (och med stilla så menar jag att man följer med i hästens rörelser men man sitter inte som fastfrusen och man sitter inte och gungar rundor, tappar balansen o grejjar)

Samma sak med independent feet, dvs du ska ha oberoende fötter. Att när du är på marken och arbetar hästen från marken antingen helt löst i Liberty eller med hjälp av linor i Online så ska du kunna använda fötterna var för sig. Just det här med fötterna är svårare för mig att beskriva, har tränat så mycket kampsport när jag var yngre så oberoende fötter har inte vart något problem för mig så jag kan inte riktgi relatera till hur man löser ett sånt problem då jag inte stött på det ännu. Men man kan väl säga att det rä som med boxningen, fotarbetet är lika viktigt som att ge motståndaren på nöten ^^

En bra övning för att öva upp detta är något som parelli kallar för Passenger Lesson, alltså Passagerar-Lektion. Dvs att man sitter på hästen i valfri gångart och ska helt enkelt hålla sin balans och följa hästens alla rörelser utan att hamna ivägen för hästen eller tappa balansen. 10 minuters-pass är lagom för detta. Man behöver inet hålla i tyglarna för den här övningen och man måste inte heller följa nån specifik ridväg utan man låter hästen gå som den vill. Stannar hästen, låt honom stanna och stå stilla nån sekund, och be honom sedan att fortsätta i den gångart man höll på med. Även om hästen byter gångart så låter man hästen hålla den något steg och sen be om gångarten man vill ha igen.

Denna övningen kan vara skiiiiittråkig men den är så grymt nyttig, speciellt i skritt är den tråkig, i trav och galopp händer mer. Jag ska börja göra passenger-lesson i galopp med Harry nu framöver.

Sen en annan sak jag kom att tänka på, om du vet att han reagerar som han gör. Varför inte utnyttja det i kombination med one-rein-stop? Att du är beredd på att han kommer bocka när du lägger handen på manken/mankammen och böjer honom så fort han börjar protestera? Då borde han ju lära sig att det inte är nån idé att bocka för då böjer du ju honom bara.

Samt att om du gör det stillastående så hinner han inte få upp nån momentum. Men straffa honom inte för att han gör det, då blir det bara fel (säger detta i förebyggande syfte om någon annan läser som inte rä så van vid NH-tänket) och beteendet kommer förvärras.

Att du tappar balansen och tar emot mot hans mankam/manke är ett Friendly game. Och det är inte konstigt han reagerar där, för som du säger, det är där katt-rovdjur attackerar, medan hundrovdjur attackerar mage och bakben i första hand. Och instinkten är något som är djupt nedärvt, däremot kan vi lära våra hästar att hantera sina instinkter till viss grad.

Iom att han är RBI också så kommer du kunna verkligen traggla övningen, för ju mer konsekvent och ju mer du gör det kommer skapa en trygghet i hästen. Det är det som är skönt med RB-hästar, man kan göra samma sak om och om och om igen utan att de tråkas ut, medan med en LB häst så har du gjort samma sak 4 gånger så kommer de hitta på nått själva att göra, varesig du vill eller inte…. ;)

Han bockar ju inte bara jag rör vid mankammen, utan först när det blir lite tryck där, så jag får väl prova mig fram. Tack för alla infallsvinklar!

#5: Tack, ska se om jag kan göra som du beskriver och vad som händer då.

#6: "Sen en annan sak jag kom att tänka på, om du vet att han reagerar som han gör. Varför inte utnyttja det i kombination med one-rein-stop? Att du är beredd på att han kommer bocka när du lägger handen på manken/mankammen och böjer honom så fort han börjar protestera? Då borde han ju lära sig att det inte är nån idé att bocka för då böjer du ju honom bara." Det ska jag prova med när vi kommit lite på vägen med det hela - hittills har jag ju liksom upptäckt att något är fel genom att jag plötsligt ligger på marken och .

"Samt att om du gör det stillastående så hinner han inte få upp nån momentum." Nu gjorde vi ju det oavsiktligt från stillastående, och där var momentum så det räckte och blev över . Men jag förstår vad du menar.

Detta med independent seat och independent feet låter som det samma som en god dressyrsits - där ska ju varje hand, varje fot och varje sittben agera individuellt utifrån vad som behövs just i ögonblicket. Det har jag jobbat på i många år nu, men det kan förstås alltid bli bättre. Inte minst att inte falla fram för lätt. Men att galoppera omkring på lång tygel i 10 minuter kan aldrig vara bra för hästens framben? I alla fall inte om man inte kan galoppera i form för sätet, och dit har jag och den här fåntratten en ganska lång bit.

#7 precis! Du måste applicera trycket på mankammen. Att röra vid är ju en sak och det är han ju uppenarligen OK med, men tryck är inte ok på mankammen/manken = Mer friendly att jobba med ;)

Sen one-reinstoppen är ju bra o ha även när du börjar utforska det hela. ;) Det blir som ett säkerhetsnät för dig (förhoppningsvis) och du slipper gratis flygturer med obekväm landning ;)

Men just att du faller fram lätt, är en indikation på att även om du sitter bra i övrigt så är din balans inte helt ok, du behöver mer följsamhet. Jag har jobbat mycket på detta nu under året som gått iom min galopprädsla, om jag inte sitter tryggt i skritt o trav så lär jag ju inte göra det i galoppen ju!

Sen när det kommer till galoppen på lång tygel, 10 minuter med dina säg 70kg på ryggen kommer inte slita på hästen i den utrstäckningen att det är nån risk för förslitningsskador. tittar man på hur hästarna galopperar utan ryttare så är det inte sååå vanligt att de galopperar i en bärande form, då borde det ju slita värre än när man rider om de härjar runt i hagen i en lång mer flack form och inte samlad galoppform ;) sen finns det de hästar som bär sig naturligt i en samlad form också, men de är mer undantag än regel.

Passenger lesson är inget man gör varje gång man rider, utan det är något man gör då och då när man ska kontrollera sin balans eller öva. Ska man öva så gör det 4-7 dar på raken för att din kropp ska hinna vänja sig. Sen behöver man inte testa förrän någon månad efter och då i kanske bara 5 minuter. Jag pratar om det initiala för att lära sig.

Personligen tycker jag det är enklare att sitta bra i galoppen jämte traven tex. Och varför skulle galopp på lång tygel slita mer än trav på lång tygel? bara några funderingar :)

Sen kan du också skaffa dig en yogaboll och sitta på istället för i din datorstol när du sitter vid datorn, se till att bolle är så pass stor att du inte nuddar marken med tårna, sen blir det balansträning av ;)

Stå på ett ben när du borstar tänderna är också effektivt! :)

#5: Provade det du beskrev och det var ganska läskigt att känna kotorna röra sig . Huga, vad bräcklig en kropp är! Hästen sade i alla fall inte muck om det. Men jag förstår inte vad du menar med "tills du inte kan få tag i dem" - kotorna försvinner ju inte? Eller menar du att jag ska fortsätta så långt fram på halsen att kotorna inte sticker upp längre?

I alla fall, jag tryckte, klämde, gungade, tyngde på mankammen, från manke till en bit bakom öronen, utan att han visade smärtreaktion. Dock fanns det en del spänningar och ett ställe på högra sidan utlöste lite frustningar och ruskningar - typiska ”mmm-nu-lossnade-det-något”-reaktioner. Inte tillräckligt för en Jumping Pain (om det nu var det som gjorde att han bockade), men ändå något som inte var perfekt.

Sedan ställde jag mig helt enkelt bredvid med armen över hans hals. Och han RBi-frös. Efter några minuter började han andas och tugga igen, efter ytterligare en stund började han sänka huvudet mot maten - och frös igen så fort min arm i prasslig jacka gled mot mankammen.

Det tog nog närmare en kvart innan han kunde ta en tugga hö och närmare en halvtimme innan han kunde äta obehindrat igen. Och sedan började det om nästan från början när jag gick runt till andra sidan.

Så slutsatsen blir, att jag inte helt kan utesluta visst fysiskt obehag, men inte så stort att det förklarar den våldsamma reaktionen, och att det helt klart är skitläskigt med saker på halsen. Öva, öva, öva … Är detta som är Friendly Game, alltså?

En glädjande sak var att han inte hade några problem med Stora Hemska Höpåsen. När jag träffade honom för ett år sedan stod han fastfrusen vid boxens bakvägg om man prasslade med höpåsen vid fodring, så vi tränade mycket med den. Nu har höpåsarna kommit fram igen efter sommaren, så jag provade. Han nosade på den och sedan kunde jag dra den över och under honom, från öron till svans, utan att det hände mer än att han tuggade lite långsammare när den närmade sig öronen. Så han är bildbar, den lille .

Ja, liten å liten, han är ganska stor för att vara en liten plutt .

Ser att det var lite förvirrande skrivet. Det jag menade var att testa varje kota hela vägen över manken upp mot huvudet, så långt upp mot huvudet det går att få grepp om dom (dom försvinner mot huvudet), men jag tror du gjorde rätt.

Till sist så kan du ju göra "morotsprovet", ta en morot och håll den i skänkelhöjd, 20cm utanför kroppen och flytta lite bakåt och test hur långt bak han är villig att sträcka sig. Testa båda sidorna och se om det skilljer mellan sidorna eller att han blir grinig åt något håll.

Om han har fullgod rörlighet där så har du bara kvar "lejonteorin" och då är det bara att nöta på med tillvänjningen. Har alltid som mål att klara saker som var skrämmande minst 5ggr utan reaktion innan jag slutar med det.

Det låter som om den pojken behöver en ordentlig genomgång av otäcka saker?

Lycka till

#10: Då gjorde jag nog rätt.

Angående "morotsprovet", kallar jag det "morotsstretching" och gör det efter varje ridpass. Han kan ta en morot utan problem hela vägen från skänkelläge till flank (nästan vid bakknät), och upp till toppen av pälsvirveln i flanken, samt vid utsidan av framhoven. Lika mjuk på båda sidorna.

"Det låter som om den pojken behöver en ordentlig genomgång av otäcka saker?". Absolut! Man vet bara aldrig vad som är "otäcka saker". Han är ordentligt uppfostrad och är stensäker med massor av saker - motorsågar, älgar, vildsvin, timmerbilar, grävskopor, hundar som springer och skäller runt hovarna, katter som klänger på paddockstaketet, en kompressor som plötsligt löser ut övertrycksventilen. Och så kan han helt tappa koncepterna för att någon har spillt ut en påse sågspån på marken, eller kört en traktor med lera på däcken tvärs över landsvägen, eller för ljudet av någon som svetsar …

Ojdå, det var visst någon som har tagit sig an honom rejält någon gång i tiden då. Det du skriver om att han är "uppmärksam" på småsaker låter som att han har för mycket energi över att använda till sånt.

Vet av erfarenhet att det alldrig går att ta bort hästens naturliga grund"personlighet", den får man leva med, men ofta så har hästen en hel del påbyggnad ovanpå sin personlighet som kan göra dom väldigt reaktiva på saker i sin omgivning och den kan man behandla eller skala av hästen. En del av "påbyggnaden" är energinivån i hästen och en annan är hästens självförtroende.

Energinivån kan man reglera på en lagom nivå både genom arbete och matval, självsäkerheten är något som tar rätt lång tid att bygga upp från grunden men för att få en säker häst så är det väl spenderad tid. Den viktiga saken här är inte att få hästen igenom situationen utan det viktiga är att få den att inse att den klarade av det "själv".

Den här hästen kan behöva en ordentlig översyn i alla områdena för att du skall få ordning på otrevligehetrna som han utsätter dig för. En sak som jag verkligen rekomenderar är "One Rein Stop", har man den inbyggd så kan många situationer förebyggas redan innan dom blir en "situation" under förutsättning att ryttaren vet hur man använder den.

Den är användbar i så många situtioner att den borde finnas med i "ridinstruktion" och vara intränad i alla hästar oavsett användningsområde.

Hoppas något är användbart för dig.

Lycka till

Ja, han är oroligt väluppfostrad och säker i alla avseenden där han är tränad. Men han är väl av den sorten som inte kan generalisera - som inte kopplar att om en hinderbom är ofarlig så är alla hinderbommar ofarliga. I alla fall inte förrän man har provat 100 olika bommar och lika många plankor. Han hoppar vad som helst ute i skogen, även om diken är liiiite läskiga, men i paddocken är det en helt annan sak.

Sedan tycker ägaren att 1 kg havre dagar han inte rids och 1,5 kg de dagar han rids är lämpligt för en sådan natur. Jag ger Krafft Muskel på mina dagar, men på det hela taget är det en hel del havre. Och det är ju som sagt inte min häst.

Vad har man för nytta av One Rein stop utom när man vill stoppa hästen? Han har aldrig ens tenderat att sticka med mig …

#13 grattis! Att han aldrig tenderat till det innan är skitbra. Men det är ingen garanti att det ALDRIG kommer hända. Bättre o träna när det inte behövs så att det inte behövs och ni aldrig tränat på det. :)

Det är lite som när man vart singel o skulle på fest, man stoppade med sig en kondom i fickan med tanken "I rather have it and dont need it than need it and dont have it." Dvs; jag har hellre med mig kondomen och inte har nån nytta av den, än att jag kommer behöva den och inte ha nån med mig.

Hästar är enormt duktiga på att märka skillnader på saker och ting, klassikern som alla nog råkat ut för, man har ridit förbi en och samma sak i snart ett år, men just den här dagen så  står den 3m till höger om var den brukar stå, och hästen reagerar som om nån försöker äta upp honom ^^

Sen diken är läskiga, det bor ju hästätande monster i vissa och i andra diken är det ett hål rätt ner i underjorden ju ;)

Och i ditt inlägg #9 så har du helt rätt, det är friendly game att vänja dem vid saker och ting som är läskiga och obehagliga. Sen finns det olika sätt att göra det på, och du gjorde en variant som helt enkelt går ut på attutsätta hästen för det obehagliga och vänta ut hästen tills den accepterar läget. Annan teknik är approach and retreat som är mer aktiv.

När man vet att hästen kan "One Rein stop" (ORS) så går det använda till mycket, bara man har lite urskillning hur mycket man tar i och kan ge "lagom" eftergift samtidigt. Den får verkan lite som en riktigt rejäl enkelsidig halvhalt…

Hästar reagerar bättre på en tygel än på två troligen för att med en tygel så förändrar man deras balans i sidled och där är dom betydligt vingligare än fram och bak. Så man kan nyttja den funktionen till mycket. Exempel: bockningar är mycket svårare att utföra på böjt spår för en häst speciellt med en egagerad ORS.En mild ORS får ner hästens fart betydligt effektivare än med dubbla tyglar om den inte vill sakta av.

Det finns andra riskablare användningsområden för den ochså men då måste man verkligen förstå vad man gör……

Om du tränar detta, var väldigt nogrann med att VERKLIGEN träna in det, det skall fungera reflexmässigt för hästen när du gör ORS då först når du den fulla potentialen med ORS.

Maten är nog en bov i dramat, om han behöver extra utöver hö för att hålla hullet, så är olja, betfor och luserne ett bättre allternativ än endast havre. Tråkigt för dig så får du säkert en del av överskottsenergin som hästen har fått i sig dagen innan. En sak du kan prova är att bara ge hö före ni skall ut och bara ge kraft efteråt så får han ta ut energin på annat sätt än dig.

Lycka till

Igår tog jag mig upp i sadeln igen, med viss möda . Ägaren stod bredvid vid uppsittning och jag satt av och upp ett par gånger, med handen lätt på mankammen. Det gick bra.

Efter ridningen fick ridkompisen hålla i honom medan jag satt av klumpigt, med armen långt fram på halsen - det gick bra. Jag satt upp igen, med visst tryck på mankammen, och satt av så klumpigt jag kunde, så att jag låg halvt på halsen och gled ned över bogen - han fnös och klev åt sidan och ruskade på sig, men inte mer än så.

Sedan hängde jag mig i armarna om halsen på honom, så att han fick bära upp gissningsvis bortåt 30-40 kg. Jag provade detta från båda sidorna och på olika ställen på halsen. Det lilla odjuret bara spände halsen och suckade lite över dumheterna, annars rörde han inte en fena. Detta gör mig skeptisk till att det skulle ha varit en smärtreaktion. Jag  lutar mer och mer åt "lejonteorin" …

Jag har också tränat mer på att hänga och trycka lätt på honom i boxen, men det har gjort att han tror att han inte får äta när jag är i närheten - för så fort han äter så kommer jag och klämmer och knör på hans hals …  Lättlärd är han, men inte så bright alltid .

#16 Bra jobbat! Då är det till att testa med hästägaren eller nån annan stallkamrat en bit bort då, kanske med en ledtygel till träns eller grimma under träns ifall det behövs. men bara så att det blir mer och mer som när du är själv.

Det är friednly game som gäller och extreme, i det här fallet vart extreme att trycka, hänga,klänga och krångla så mycket att hästen inte orkar bry sig ^^

sen gör samma sak i skritt, skritta, ta emot med händerna mot mankammen medan han går och se vad som händer. låtsas tappa balansen och ta för dig osv. :)

kämpa kämpa! :D

HAr glömt bort en sak, efter att ha fått lära mig den hårda vägen så böjer jag alltid hästen i en mild ORS vid uppsittning bara för säkerhets skull på alla hästar oavsett om dom är 2 eller 22 år. Och använder alltid mankammen som draghjälp när man hoppar upp, inte sadeln. Med detta så kan inte hästen göra allt för mycket dumt utan att jag har en viss kontroll på skeendet. Det lilla obehag hästen kan ha av detta uppväger flera gånger det obehag jag skulle få om jag blev avslängd av att inte göra det. Det brukar ochså få hästar som gärna vandrar iväg att stå stilla.

Ta tag i manen och studsa/hoppa bredvid hästen tills den suckar och tycker att du är en iriterande studsande idiot, fortsätt upp i sadeln på samma sätt och låt tiden ha sin gång att nöta ner hans motstånd. En morot efter en lyckad uppsittning är alldrig fel, den stretchar hästen ochså..

Hur är det med blåmärkena?

Lycka till

#18 Rick Gore gör ju så i den här korta videon.

Förs så ser han till att hästen "squares up", dvs ställer sig i en mer balanserad och motståndskraftig ställningmed benen så han har en tass i varje väderstreck. Och sen böjer han när han sitter upp (fast det säger han inte förrän en bit in i filmen) och sen gör han lateral flexion med hästen från sida till sida (EJ ATT FÖRVÄXLA MED VERTICAL HYPERFLEXION/ROLLKUR)

och det är ju för att dubbelkolla så att hästen lyssnar och är mjuk, samt kolla så att "handbromsen" = ORS = One Rein stop funkar. :)

Då har vi sammanfattat det på ett bra sätt :D

#18: Teorin är vacker, men nu ska vi inte blanda ihop mig med någon som sitter upp från marken efter att spänstigt ha studsat upp och ned några gånger . Pålle brukar stå stock stilla vid uppsittning, det har hänt någon sällsynt gång att han tar ett steg eller börjar gå för tidigt (som den gången jag berättar om i #0), men det är inte något vanligt. Det var väl därför jag tappade balansen den gången, för att jag inte väntade mig det.

Att kolla att hästen står stadigt med ett ben i varje hörn, att böja hästen lätt mot sig vid uppsittning och ha vänsterhanden på mankammen, inte på framvalvet, har jag lärt mig på vanlig icke NH ridskola, så det räknar jag också som "vanligt hästvett".

Hm, jag böjer nog lite mera än "lätt böjning" på hästar som är ny för mig, snarare i regionen lätt "ORS".

Är du säker på att hästen har blivit uppsutten på det sättet förut, med man/manktag? Den kanske blev överraskad av att du gjorde det? Jag spekulerar bara här.

Lycka till

#21: Jag har ridit honom 3 gånger i veckan i snart ett år och suttit upp likadant varje gång, så det var nog inte det som överraskade . Utan att han just den här gången tog ett steg för tidigt så att jag blev överraskad och tappade balansen.

KAnske detta är något att träna på? ;-))

http://www.youtube.com/watch?v=_KZTXfuz3Bc

Lycka till

#23: . Jag kanske kan börja träna på en shettis …

#23 kanske om man vore 40kg lättare och 16 igen så man hade gummistuds i fötterna ^^

Instruktionsvideo i uppsittning:

http://www.youtube.com/watch?v=aBSPQSkQgD4

http://www.youtube.com/watch?v=QRPQIIZkyY8

Lycka till

#26: Jaja … .

Vid senaste passet fanns det ingen som kunde vara med när jag skulle sitta upp. Så där stod jag på pallen och tänkte "Nu måste jag göra rätt. Absolut rätt. Får inte tappa balansen. Jag döööör om han skjuter av mig … Nu ska vi se …".

Man ska inte tänka, alltså. Plötsligt hade jag inte den minsta aning om hur man gör något som jag har gjort 3-6 gånger i veckan de senaste 4-5 åren.

Så oavsiktligt blev det i alla fall Friendly Game-träning, för jag hamnade med vänstra underarmen rejält tryckt mot mankammen för att inte stå på öronen rakt över och ned på andra sidan, och praktiskt taget med bröstkorgen på manken. Tack och lov så stod sötsnuten bom stilla, även om jag kände att han frös och slutade andas. De första stegen var han väääääldrig spänd. Och jag var väldigt rädd, men försökte sitta så lugnt och självklart som möjligt tills han landade i verkligheten igen. Så det var bra nära en explosion, men den kom inte! Hurra, hurra och tack och lov! Och ett steg till på träningen blev det ju.

Men nästa gång ska jag försöka att inte tänka …

Grattis "one down 99 left to do"… ;-))

När dom slutar andas så försök att avleda deras uppmärksamhet på något annat, ett specialknep jag använder är att sträcka mig fram och röra i öronen, det funkar alltid. Dom tappar direkt koncentrationen på det dom var oroliga för.

Tycker att hästar blir mera bångstyriga om man använder en pall att kliva upp på. Nu är jag rätt lång så jag kanske inte ser problemet lika dant som andra kortare personer….

Lycka till (med dom andra 99gångerna;-)

#28 angående det där med pall ^^

Det beror på VAD för pall man har! När jag sitter upp med en 4-bent pall med runt säte är jag liiite säkrare än när jag sitter upp på den fyrkantiga pallen med trappsteg (ikeapall) där sätet är mindre, då blir uppsittningen svårare.

Men sitter jag upp från rampen upp till gödselstacken så går det hur smidigt som helst.

Bästa uppsittningspallen vart en vars ståyta vart 40x90cm för då hade man råd att ta ett steg åt sidan för att positionera sig rätt jämte hästen istället för att få hästen till att stå rätt bredviden pall vars ståyta är max 30x35cm. Det gör superskillnad! ;)

Sen att man är kort, och har en hög häst+ en gammal knäskada som gör att jag inte vågar ta spjärn för att hoppa upp för en uppsittning, eller om man skulle sitta upp från andra sidan är jag rädd att vridmomentet  på väg upp i sadeln skulle slita loss korsbandet igen… Så jag spar på hästen, sadeln o mig själv genom att sitta upp med pall ;)

Inget ont om pallar, korta personer eller knäskador. Min erfarenhet av pallar säger att hästar verkar dra nytta av det faktum att att man måste stå i närheten av pallen för att kunna komma upp på hästen och därför gör livet surt för ryttaren och se till att stå överallt där det inte är möjligt att utnyttja pallen. ;-) Endsat en reflektion.. ;-)

Lycka till

#30 visst är det så ^^ Men då är det ju upp till oss människor att se till att pallen är en positiv plats att stå vid.

Tex, att så fort hästen inte vill stå stilla och trevligt så man kan kliva upp så skickar man hästen på arbete på lång tygel (fördel att ha repgrimman under med långt rep, underlättar om inte annat o så slipper man dra hästen i munnen oavsiktligt) och sen provar man igen, ber hästen stå trevligt vid pallen, och håller på så, tills hästen står trevligt. Sen börjar man ställa sig på den, och står inte hästen stilla så skickar man iväg den på jobb igen och så håller man på tills hästen står snällt när man sitter upp^^

Så din reflektion stämmer, många hästar har lärt sig att man inte behöver stå ordentligt oavsett om man sitter upp med pallen eller inte. ;)

eller vad var det vi sa om hästar o när man ska sitta upp från en pall?

och ridskolehäst-klassikern  får avsluta Fergus påhitt^^

LOL.

Lycka till

Idag blev jag plötsligt så fruktansvärt rädd att jag började skaka i hela kroppen när jag skulle sitta upp, så ridkompisen fick komma och hålla i hästen - jag befarade att jag skulle skrämma honom från vettet med min rädsla annars. Men upp kom jag och red gjorde jag, både i paddocken och i skogen. Men jag avskyr den här rädslan! Det är liksom inget roligt då …

I alla fall så trycker jag med ena eller båda knytnävarna mot manke eller mankam ibland under ridningen. Innan jag satt av idag tryckte och tyngde jag jag på olika ställen och han sänkte halsen, blev spänd men ruskade sedan på sig och slappnade av …

Det ser jag som positivt - att han reagerar med rörelser och handling i stället för att frysa till en staty när det händer konstiga saker. Det känns som mer av ett samarbete då och mindre som att hantera nitroglycering i en glasburk medan man åker skridskor …

#35 ge akt på dina känslor, om du blev skraj så skulle du inte sitta upp, om du är skingrad i ditt lugn så kan det påverka.

Det är samma sak som med hästarna, blir de rädda för något så får du hjälpa dem att bearbeta det, ofta genom av-spökning eller genom approach and retreat. Samma sak nåste du göra för dig själv.

för i värsta fall så kommer du bli räddare nästa gång om du inte lyssnar på dina känslor nu och backar ett par steg. Det kanske hade räckt med att gå ett varv i paddocken och sen prova sitta upp igen.

Bara ett tips att ha i bakhuvudet. :) Onödigt att sätta sig i situationer där man blir rädd.

Jag har alltid varit av den åsikten att rädsla kommer av att inte förstå eller inte veta hur man skall hantera en situation. Det låter som om du inte riktigt har övetygat dig själv om att du klarar situationen efter alla blåmärken du har fått?

Hästen kan vara lika rädd att du skall göra något som får honom att agera som sist. Hästar är inte beräknande och elaka (åtminstone inte dom  jag har träffat) men dom reagera på det vi gör, så vet vi varför saker händer så behöver vi bara planera vad vi skall göra så fungerar det. eller hur?

Fy vad enkelt det låter och så svårt i verkligheten.

Skall dock gratulera till att du lyckades övertyga hästen att du var "körduglig" i alla fall trots din "rattfrossa". ;-)

Lycka till