Det finns ju en tränarlista här, du kan inte kolla om det finns någon i närheten av där du bor? Eller kanske lasta honom och åka iväg till någon av dom och få hjälp ett par lektioner om dan i någon vecka?

Det låter som att du måste få honom att respektera dig och då talar vi om hårfina gränser. Precis som ledarhästar gör kommer du behöva "visa var skåpet ska stå", dvs dra en gräns för vad som är acceptabelt beteende, men det är som sagt hårfina linjer för vad som är befogat här så bäst vore om du har en kunnig tränare som hjälper dig igenom den här fasen.

Lycka till och ge inte upp!

var finns ni nånstans?

Han låter oerhört dominant, och att han är en left-brain häst alltså han gör inget på ren instinkt utan det är noga planerat och överlagt.

Ditt ledarskap är inte tydligt nog, eller så skiter han i det. Exakt varför är svårt o säga men jag kan relatera till det du berättar kring min egna häst. Han har också vart otroligt dominant och rentav otrevlig. Aldrig sparkat dock, men får han tråkigt så hittar han på sätt att roa sig ändå.

Jag är på väg till stallet nu, men kommer sätta mig och läsa igenom allt en gång till sen när jag kommer hem kring lunch.

vad glad jag blev att någon orkat läsa..och svara! :)

#1 Det finns ett problem gällande "att visa var skåpet ska stå" Ju mer dominant jag blir- ju mer dominant blir han, även aggressiv.

Jag förstår ju att det grundar sig i att han inte tycker att jag är värdig varken det ena eller andra…o ja, jag får ta hjälp av tränare… det är bara det att han sköter sig så bra när vi tränar-men utan den sanna glädjen. Problemen uppstår i det…att jag vill ha glädjen.

#2  Ja- leftbrain och dominant… ser framemot att höra om dina erfarenheter av en liknande häst!!

han sparkar inte ofta, bara om jag verkligen går över gränsen för honom- som den gången ute iskogen så var det en lång övertalningsprocess innan med frösök att flytta mig och att kunna komma undan på olika sätt- innan sparken kom. Jag har aldrig varit tvungen/klarat pressa honom så långt förut, antingen har han lyckats dra iväg, eller så har jag avbrutit och avlett innan. Men däremot kan han markera och hota om jag går för hårt på i att flytta honom eller för att driva honom frammåt i fel läge.

#3 rent spontant så du säger att det var en lång övertalningsprocess, och med sådana hästar går det inte att övertala, de gör som de vill ändå. Vilket du fick svart på vitt den där gången i skogen.

Jag kan inte kompromissa med min Harry om han inte är ödmjuk, följsam och trevlig. Vill han inte så går han. Han bemödar sig inte om att bli aggressiv längre, sen har han aldrig vart jätteaggressiv heller, det är två gånger totalt under våra 6 år tillsammans som han faktiskt huggt efter mig, och sparkat har han aldrig gjort så det vart i närheten för att träffa. Han tenderar till att istället svänga in rumpan mot mig om han går på voltspår runt mig och hota, men han har aldrig vågar gå igenom med hotet.

Men han är lite dramaqueen emellanåt.

Åter igen, vart finns du nånstans i landet?

Det är en vacker tanke att man ska ha en jämställd relation med hästen och aldrig tvinga, men då får man helt enkelt finna sig i att den gör som den vill. Och då ska man ha stor tur om den händelsevis vill vara en trevlig och lätthanterlig dressyrhäst …

Eftersom du alltid låter honom vinna, så gör han som han vill, förstås. Ditt dagliga beteende lär honom hela tiden att han ska köra över dig, för då får han belöningar. Han har lärt dig att lyssna på hans hjälper och portionera ut godis så ofta han vill ha. När du inte lyder straffar han dig genom att krångla, när han straffat dig tillräckligt provar han att ge dig samma hjälp igen - och du reagerar som han lärt dig och ger honom godis.

Hästar är fasansfulla opportunister och tar lillfingret upp till axeln om man inte håller emot.

Du måste sätta gränser och sätta hårt mot hårt, annars blir han livsfarlig - om han inte redan är det. Ge honom till exempel inte möjlighet att gå ifrån dig när han tycker att du har tjafsat nog! Det lär honom ju att han inte behöver bry sig ett smack om vad du håller på med.

Är han likadan mot alla? Eller finns det någon som han respekterar?

#4,5 Jag vill inte säga att han är jätte aggressiv, med aggressiv menar jag just ett irriterat uttryck, vända rumpan mot, ibland hota om spark, ibland kraftigt gå emot tryck, men det är dock så att om jag går över en viss gräns så kan han gå längre än hot- det är precis som du #4 skriver att i skogen fick jag det klart för mig. Det är dock sällan som det går så långt eftersom jag är noga med att inte ha för höga krav som han inte är redo för och ser till att han "är med på noterna". Jag vet ju att jag inte kan övertala honom om ha verkligen har bestämt sig för något men i den situationen kändes det som att jag inte hade ett val…och trodde väl då att jag skulle klara det, hade jag kunnat göra om, hade jag gått tillbaka och kanske valt att gå lite förbi transporten åt andra hållet istället..men det var som sagt påväg att bli mörkt och vi skulle inte hinna.

#5 Jag vet inte riktigt vad du menar med att han får belöning när han kör över mig? hur jag ska kunna förklara att jag i de lägena inte kan vara mer hård än jag är utan att han antingen blir aggressiv eller stänger ner, jag tullar aldrig på mina gränser- men han korsar dem dagligen och det är otroligt tråkigt att ta de konflikterna varje dag, men jag gör det.Jag skulle gärna villja ha mer konkreta tips på vad sätta hårt på hårt är… spöa upp honom? Jag kan vist hålla honom kvar hos mig- men då stänger han av.

Jag kan få honom till att göra det mesta och han blir inte aggressiv sålänge han är med på noterna någerlunda… vacker tanke må det vara, men faktum är att jag vill inte tvinga honom till allt, jag blir nedstämd av det så även om jag känner för honom, att han innte ska känna obehag, så är det framförallt min inre känsla som gör att jag inte vill det, jag mår dåligt utav det….är det det enda sättet så skiter jag hellre i det. jag är absolut inte mjäkig eller fjompig med mina djur, men det hade varit trevligt att slippa vara så hård någongång i framtiden. Så, problemet i sig är inte att han skulle vara aggressiv- utan att vi på grund av vår dåliga relation hamnar i konflikter som genererar en ytterligare dålig relation.

Vi har varit hos tränare och jag kommer ta kontakt med tränare igen. Jag trodde att jag hade fått de redskap som krävdes för att etablera vår relation och om jag bara fortsatte träna så skulle det komma efter en tid….men just nu känner jag att det inte hjälper hur konsekvent jag än är, tydlig med gränser, försöker göra roliga saker, belöna ett önskat beteende, vännskaps och ledar övningar osv….därför ville jag väl ha lite nya tankar som inspiration för att orka fortsätta.

jag bor i skåne föresten :)

JAg är inne på " Gronstedt ":s och andra:s spår här även om jag inte gillar ordet "vinna" när det gäller hästar. Trots det så måste jag använda det ordet (vinna) i början av en häst relation eftersom mycket av vårat förhållande till hästen bestämms tidigit i relationen. Att ändra i efterhand går men det tar mera tid eftersom man då skall förändra något som satt sig i hästen som en vana(och mäniskan i fråga).

I början så föredrar jag att vara riktigt strikt med hästar utan att bli vän med dom, den biten kommer senare, hur lång tid det tar beror på vilken typ hästen är. En del kan ta några timmar medan andra kan ta månader av strikt disciplin.

Så i början så måste man "vinna" alla situationer, innan man går över till "vän stadiet" och då är det mindre viktigt att alltid "vinna" utan där måste man ge mera. MEn alldrig det omvända.

Din hästtyp låter som en ledartyp och som helt enkelt tycker att du får följa med om du vill men då får du gör som hästen "säger" för annars så blir den upprörd över att du inte förstått erat inbördes förhållande och tillrättavisar dig som vilken annan häst. Han leder och du följer.

Om jag var du så skulle jag backa all träning till ruta ett och börja strikt med att "gömma rumpan" vilket är en del av "seven games", Det finns några artiklar om detta på forumet att läsa. Sedan eftersom göra alla dessa "seven games" till punkt och pricka utan att lägga in så mycket känslor i det och verkligen se till att hästen rättar sig efter dig och inte tvärt om. OBS det finns inget våld i detta utan endast passiv aggressivitet, dvs du svarar om du måste och då gör du det aggressivt men utan ilska så att medelandet går fram klart och tydligt. Om hästen är aggressiv mot dig så är du en grad aggressivare tillbaka och det kan innebära att du är tvungen att svara med riktigt hårda mot medel i värsta fall för att värja dig. Den här hästtypen skall man ställa krav på för han är en självsäker herre och då skall man se till att han får uppgifter som matchar hans självsäkerhet.

Måste dock varna dig, sådana här hästar kan bli farliga om dom har fått ett sånt övertag och du opponerar dig mot deras ledarskap, så om du är osäker på vad och hur du skall göra så ta då hellre kontakt med en bra tränare som kan stoppa in han i sin låda igen och även lära dig hur du måste hantera situationen. Detta är inte hästens fel i grunden utan den gör bara som dens personlighet som häst säger att den skall göra. Om man lyckas omvända sådana här så brukar dom vara väldigt orädda och bra att rida ut på då dom har rätt bra självförtroende.

Sen kan jag ha fel om din hästs psyke då jag inte har träffat den personligen och bygger min analys av det du skriver, ha det i minnet.

Lycka till

#6: "jag tullar aldrig på mina gränser- men han korsar dem dagligen"

Om han korsar dem dagligen, så hävdar du ju inte dina gränser - då skulle han inte korsa den igen och igen och igen. Däremot så lyder du hans gränser - han blir aggressiv eller "stänger ned" och du backar och låter honom köra över dina gränser igen nästa dag. På så sätt blir du varken en respekterad ledare eller en rolig kompis. Jag menar att hans belöning för att köra över dig är att du låter honom göra det, dag efter dag efter dag. Du protesterar inte så kraftigt att det gör något intryck på honom - då skulle han ju inte göra om det.

Från hästens horisont är du obildbar. Den har talat om att den inte vill det du vill och du har accepterat det genom att inte protestera så mycket att han tycker att det är värt att respektera. Ändå fortsätter du nästa dag med samma saker, som han sagt åt dig att låta bli. Det kan inte bli annat än konflikter så länge ni vacklar fram och tillbaka över den där gränsen, där er inbördes ordning aldrig blir fastställd.

När en häst respekterar ditt ledarskap så gör den som du begär och att få göra det du begär gör hästen glad. Hästen trivs när den har "ledarens" gillande och får göra sitt bästa på sin givna plats i relationen. Den trivs med tydliga gränser och den blir inte ledsen om den hamnar på andra eller tredje eller tionde plats. Hästar känner sig inte kränkta om de blir nedpetade i rangordningen.

Om du kan etablera ditt ledarskap så att era inbördes roller är tydliga, kommer hästen inte att bli kränkt eller "känna obehag". Han kommer att bli mer uppmärksam på dig och söka närhet hos dig på ett helt annat sätt än när han tror att han är chefen. Han kommer också att må bättre när det inte är ständig osäkerhet i flocken. Vi människor är ganska trista "underlydande" för en häst, men vi kan vara trevliga ledare om vi visar oss vara pålitliga och stabila sådana. Och när vi är trevliga ledare kan vi vara kompisar också - men först då.

Och ja, du kan bli tvungen att spöa hästen om den blir direkt livsfarlig. Ett rejält rapp sekunden innan hoven träffade dig i bröstet hade gjort stor nytta. Det borde dock inte behöva gå så långt innan man tar itu med problemet.

En dominant häst kan du aldrig be fint när den inte vill. När den blivit aggressiv måste du eskalera tills du vinner - annars anser hästen att den har "vunnit" och blir ännu mindre benägen att lyda. Kantiga, tvära rörelser, aggressiv hållning, hård röst, ovänlig/skarp beröring är saker man kan - och måste - ta till om det inte räcker med smicker och bön. Det ger inte hästen obehag, om du inte vållar den stark smärta. Hästar fungerar så att när diskussionen är klar så är den klar, no hard feelings.

När han stänger av så tvinga honom att slå på igen - backa, vänd, lyft på hovar, stretcha, pilla honom i öronen, nyp honom i näsan - vad som helst som tvingar hans uppmärksamhet till dig och ingen annanstans. Höj kraven tills han inte kan ignorera dig.

Polite passive persistance in the proper position.

Det som kan vara besvärligt i den här situationen är också att om man möter hårt emd hårt, så kommer hästen i slutändan (om han är tillräckligt smart) vinna ändå.

En gång i tiden så spöade jag upp en av mina hästar, inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger heller. Utan folk omkring mig sa att på honom bara! Klipp till honom! låt honom inte komma undan med det där. Vet ni vad som hände? Han bara höjde huvudet och blunda hårt tills jag slagit mig trött. Och nästa gång jag höjde pisken så höjde han huvudet och stod och tog stryket. Lärde det honom nått? inte det minsta, bara att det går att ignorera allt.

Det är verkligen inget jag är stolt över, och jag mådde skit efteråt, vartenda gång.

Men med Polite passive persistance betyder inte att man ska vara som nån miljöaktivist som sätter sig vid ett träd och vägrar flytta sig när grävskopor och avverkningsutrustningen anländer.

Utan det handlar om att man ska göra precis det som krävs, när det krävs och precis så mycket som krävs. Precis som grönstedt o brollan säger.

Ta kontakt med din tränare igen, och boka in minst en lektion i månaden, för ni behöver det låter det som, tills det är etablerat vem som är ledare, för han har totalt koll på läget, det är han som styr o ställer.

Love- Language - Leadership in equal doses är en återkommande "slogan" hos Parelli, men i det här fallet har din kärlek gjort att han har fått överhoven på dig. Du får spara kärleken tills både språket och ledarskapet är etablerat.

Man kan har ett jämställt förhållande med sin häst, MEN man ska alltid behålla 1% mer än hästen. hästen kan ha 49% men du ska ha 51% för du är bara en människa och du går sönder lättare än hästen. Men om du måste börja så att du har 80% så är det helt ok, allteftersom språket och ledarskapet förbättras så kan hästen få mer och mer bestämmanderätt, sålänge han är inom sina 49%

Det kan kännas enormt tungt när det går emot, men jag vidhåller, kontakta din tränare, eller testa andra tränare också och se vad de säger. Vilken NH-stil har ni tränat tidigare? vet att det finns ett antal olika nere i skåne som inte är parelli. (jag tränar parelli så det är det sättet jag kör med blandat med vanligt sunt förnuft och en rejäl spannfull hästspykologi)

Du skriver att han gör som du säger när ni är och tränar men att du inte gillar det eftersom han inte är liga glad.

Han är purken för att han inte får göra som han vill, om du etablerar att han måste göra vad du ber honom om och att du är ledaren, inte han, kommer han så småningom (när han surat färdigt) acceptera det och finna sig i sin nya roll. Då kommer glädjen tillbaka. Kanske inte likadan som nu eftersom en del av "glädjen" troligtvis är mallighet över att han bestämmer, men glädjen kommer tillbaka.

Troligtvis kommer han även att bli mer tillgiven och se upp till dig som en väldigt trogen och nära vän som har alla svaren i stället för att se ner på dig som en lägre stående varelse, som han gör nu.

Så jobba på som du gör när du tränar och var stenhård på dina gränser, de är ingen linje dragen i sanden som han bara kan kliva över, de är randen av ett bottenlöst stup och den gränsen får han inte korsa! Som Gronstedt skriver, om hästen eskalerar diskussionen gör du det också. Du har backat färdigt. Fråga din tränare om du kan få några lektioner i hantering hemma i ditt stall så han inte kopplar lydnad med träningsplatsen.

När han sen har accepterat dig som ledare kan du börja ge efter ibland, men fortfarande viktigt att han frågar snällt då och accepterar ett nej.

LinaN verkar vilja hjälpa dig konkret, mitt tips är att ta all hjälp du kan få för det här låter som lite mycket för en person att reda ut på egen hand. När det är som jobbigast och man bara inte ser slutet av tunneln behöver man en kunnig människa som bekräftar att man gör rätt så man orkar fortsätta kämpa och som stiger in och hjälper till när man inte orkar.

Lycka till

Edit: Såg LinaNs inlägg (nackdelen med att skriva så långt, det hinner hända så mycket innan man är klar) och vad "bestraffning" anbelagar har hon helt rätt, det är vad jag också förespråkar och använder mig av och det fungerar.

Angående borstandet. Denna videon kanske kan vara till nytta. :) Det är pat parelli som delger lite tips o tekniker.

Jag uttryckte mig klumpigt, han korsar de inte varje dag, men han försöker! Jag upplever att jag i de allra flesta fall hindrar det, likvöl fortsätter han att testa. Gan gör samma m shettis hingsten på 12 år,, lillen bestämmer men den stora är på o tetas emellanåt o lillen får ta i och det funkar ju… för stunden. är rädd att situationen som linaN beskriver ska uppstå om jag ökar bestraffningen med smärta. men Jag tar åt mig av vad ni skriver och att mitt ledarskap inte är tillräckligt är jag ju ganska medveten om… bara inte Varför eftersom jag tycker att jag varit tydlig under hela tiden men nä, jag har inye använt mig av mkt smärta, eftersom jag inte gillar det o för att i de situationer jag väl gjort det här jag inte känns att han blivit fogligare precis utan stängt av. Jag har använt mer flyttande. Men jag har kanske inte slagit tillräckligt hårt, länge, timing, ofta… jag vet inte. alla verkar ju samstämmiga om att jag behöver bli tuffare och då ska jag försöka att hitta de tillfällen som jag är för tillmötesgåe vid. Timing n o att göra det som krävs o sen väcka honom… Jag hoppas verkligen att glädjen kommer per automatik när vi väl lyckats komma över ddet här. Jag får väl ta fäste vid det för att palla ta 'hårdare tag ' ska gå igenom lekarna och ta kontakt m tränare.. Tack för allas tankar… jag uppdaterar vad som händer…

Det handlar inte om att slå in saker i hästen utan att vara passivt aggresiv, det handlar om att återta respekten från hästen och i en situation där hästen får för sig att du är en myra som den tycker skall lyda han så kan du mycket väl få försvara dig med mer än du tror om det är djupgående i hästen och det är då det kan bli farligt. Det brukar vara en rejäl viktskillnad mellan mäniska och häst och den lär märkas om hästen sätter hårt mot hårt. Allt beror på hur stridsvillig hästen är över vem som är ledare när du sätter ner foten och säger stopp.

Jag har ett uttryck som går som 1,2,3 smäll. Vilket betyder att hästen har 3 chanser att göra rätt, 4:e gången så kommer en REJÄL tillrättavisning, ingen snäll smekning. Får man 3 chanser att göra något åt situationen och ignorerar dom så behövs det en riktig tillrättavisning. Detta är så klart under förutsättning att jag vet att hästen både kan och förstår vad som krävs av den. Efteråt så kan man få fundera igenom det några gånger om det var rätt eller fel att göra så som man gjorde just då så man lär sig till nästa gång.

Det är underförstått av alla här som skrivit att våld inte är lösningen på någonting, i detta fall så är det frågan om att tillrättavisa en häst på hästars vis, dvs ingen ilska och ingen rädsla från din sida utan bara enkel lättförståelig logik som hästen enkelt kan förstå och välja själv vad han föredrar. Väljer han bråk så får han bråk +1% men väljer han sammarbete så händer inget mer från din sida. Valet skall alltid vara hästens det är då dom lär sig.

Titta på hur hästarna hanterar situationer som denna, det går väldigt fort att lösa situationen för dom och ibland så kommer det rejäla utbrott om det måste till detta för att det skall fungera i flocken. Fundera igenom problemet så du är förberedd när du väl ställs där inför det och tänk hur hästarna i hagen hade löst det.

Och som alla skriver så kommer hästen och du att vara betydligt lyckligare när ni rett ut detta och båda vet sin position gentemot den andre.

Lycka till

Aldrig, aldrig smärta som straff! Egentligen aldrig "straff" över huvud taget, utan "konsekvens". "Straff", så som LinaN beskriver i #9 lär inte hästen någonting, utom att man kan ignorera stryk och människan är inte en person man kan vara trygg hos. I en annan tråd här har jag beskrivit hur medryttarhästen sköt av mig. Det finns folk som tycker att jag borde ha fångat inom honom, hållit fast honom och spöat igenom honom ordentligt "så han lär sig". Det funkar inte! Men om jag hade haft balans att rycka skarpt i tyglarna i rätt sekund hade han kanske lärt sig något.

En rejäl tillrättavisning i rätt ögonblick gör för det allra mesta inte ens ont. Precis som hästar sins emellan tillrättavisar mest med hot och demonstrationer, räcker det långt med kantiga rörelser och kanske en dask som låter mycket men inte är hårdare än en vanlig klapp.

Men blir det verkligen hårt mot hårt och hästen blir farlig kan man behöva ta till smärta. Ett riktigt hårt spörapp sekunden innan den sparkar, eller sekunden efter om man inte hinner, är inte ett straff utan en konsekvens. Ett enda rapp i rätt sekund, alltså. Det gör inte speciellt ont jämfört med ett hästbett och det är inget som knäcker hästen eller gör den strykrädd.

Du skriver att du använder flyttande som tillrättavisning. Hur gör du då?

Med tanke på hur stora bitar som kan fattas i pälsen eller storleken på hovavtrycket i baken efter en dag i hagen så ser jag inte ETT spörapp som speciellt hård tillrättavisning om det utdelas (som "Gronstedt " skriver) i rätt situation och tidpunkt.  Däremot när det utdelas fler än ett spörapp per sitution så övergår det i "straff" och det kanske är något som vi mäniskor förstår men jag tror inte hästarna har en susning vad det betyder och förstår dom inte varför så finns det ingen anledning att göra det och visar bara att mäniskan inte heller förstår vad den gör.

Vi måste inse att även om hästarna KAN vara ytterst känsliga så kan dom ochså vara VÄLDIGT okänsliga eller ignorera saker som dom tycker inte angår dom. Vårat mål är alltid att kunna hålla oss på den känsliga sidan av skalan men det betyder inte att vi inte törs använda hela skalan ut för att föra fram vårat budskap så klart som möjligt.

Som tidigare skrivits så om du känner att detta går utanför det du klarar så ta in en erfaren tränare att ta hand om det akuta problemet till att börja med och lär dig under tiden. Alternativt byt häst till en som inte är så dominant.

Lycka till

Jag förstår din situaton precis, jag har ett sto som är lika dominant. Sparkar och drar iväg när hon anser att jag inte är intressant.
Vissa dagar har inte varit roliga, men oavsett vad som händer får man aldrig ta det personligt eller vara ledsen äver det, hästar känner det med en gång och det är inget som dom ser som en bra ledare…

Tipset jag vill ge dig är att ta kontakt med tränare omedelbart. Man behöver någon som ser problemet utifrån, ger tips och ideér, och hjälper till med timing.
Att ge sig ut i skogen själv med denna häst kan som flera skriver bli en farlig situation.
En häst med ca 10 ggr din vikt har man inget styrkemässigt att sätta emot utan det måste helt enkelt vara LIST och SMARTHET som gör att din häst börjar se upp till dig och börja tycka att du är en cool och intressant ledare.

Hur ofta tränar du i corall/ ridbana?
Du säger att han gör som du säger men utan någon glädje. Varför inte bara träna inom inhägnat område tills han (och du!) tycker att det är kul och att ni har en bra grund att stå på.
Han måste få LEKA och tycka att livet är roligt och att du är rolig att vara med.
Min häst kräver något nytt på banan, säg varje 5e sekund.. Annars hittar hon på egna hyss..
Jag måste byta övningar, utöka kraven och hitta på en massa för att hon ska ha kvar fokuset på mig och tycka att jag är intressant.
Tiden går att variera lite beroende på vilket humör hon är på.. MEN det gäller att MATCHA! Men tycker hon att jag är tråkig då visar hon det väldigt tydligt genom att strunta i mig, sparka, dra iväg.

Nu är det ett tag sedan hon gjorde det (peppar peppar). Hästar är väldigt tydliga och ärliga.. det gäller att kunna läsa av, nästan innan hästen själv tänkt tanken.
Jag vill be dig att inte ge upp innan du fått tag i en bra tränare som kan följa er och hjälpa er.
Jag ångrar inte ett dugg att jag fått en dominant häst, jag har lärt mig massor!
Och jag är absolut inte någon expert på något vis.. bara en enkel amatör med en bra tränare som hjälpt mig igenom grunderna och kommit med idéer. 
Så torka tårarna nu och sträck lite på dig, du kommer greja det!

Mina reflektioner efter läst 0#

Du har en unghäst, precis som tonåringar testar de gränser.  Sådana här peroblem är ju inget man löser med något quickfix, utan det tar tid.

Här tycker jag att Parelli utblidningsprogram är jättebra, där har vissar hur man tränar hästen att gå undan för tyck (porkypine game).  (Jag tycker det är så skönt när inte hästen får panik när den trampar på grimskaftet utan sänker huvudet mer och löser problemet)   Pat tar ju också upp hur man belönar en häst genom att låt den vara, går i från övingen direkt när det går bra, sedan får man öka kraven.

Det här med att bestraffa hästen handlar inte om att spöa hästen utan timingen för små knyckar eller energi mot hästen i tidpunkt och sedan borttagning av pressen i  rätt tid.

Mitt tips är utnyttja tränare regelbundet, både för dej och hästen. Testa olika tränare för att få olika infallsvinkar och jag tycker det är intressant att gå på clinck med olika tränare, Gå in på Parelli hemsida (jag tror de har grattis medelmskap i en månad) där har de första kursen  filmer.

Lite om min bakgrund varför jag ger dessa råd. Hållde på med hästar under min uppväxt  hade egna hästar,   Som vuxen  köpte jag och en arbetskomps ohanterad unghäst SWB,  I början en ganska normal unghäst, köpt ingenting från början med träning gick det tillslut. Sedan blev hon starkare vid 5 år kom den dominata LB explosiva fuxsto fram då kom de stora problem. emmellanåt var hon den bästa häst man ridit därefter kasta sig snett bakåt för inget, Under hela tiden använde vi oss av traditionella tränare (inom allmän  ridning, speciserade  hopp och dressyr ävan körning och en travtränare med spec inkörning och problemhästar)

När vi näsan hade gett upp då blev vi rekomnderade att gå en Parellikurs för en 2stjärning instruktur, Då fick vi lite förklaringar på beteendet, vi var inte flokledarna utan hon kände att hon måste skydda oss,  Då fick vi redskap att börja tränna, både hästen och oss. Nu 2½  år och 7 helgkurser många Parelli DVD senare så har  vi lärt oss enormt mycket hästbeteende och att tränna häst, samspelet med hästen helt annat och nu tycker hon det är kul att tränna men blir fort uttråkad.