Jag har haft ett rejält humör, men blivit mycket bättre sedan jag började med parelli. Nu har jag ett rätt stort tålamod och håller mig lugn för det allra mesta.

Jag hade dock en enkel lösning, har adhd och när jag höjde min medicindos så blev jag mycket lugnare och stabilare. Det ihop med parelliträningen har gjort mycket. :)

Jag vet vad du menar.

Jag har också ett fruktansvärt humör som kan komma blossa upp på ett ögonblick.

Det kan räcka med att jag sitter och pratar med min sambo och han formlerar en mening på (enligt mig) fel sätt, så kan allting gå från att vara en trevlig middag till ett fullskaligt gräl på 5 sekunder.

Jag har ingen diagnos eller liknande, jag har bara ett fruktansvärt dåligt humör.

Och precis som du säger så förstör humöret så mkt i livet. Familjen får lida och min sambo likaså. Det är svårt att finna vänner och behålla dem.

Men framförallt så är det svårt bär man håller på med djur. Jag har två hundar, två katter och en häst, samt 200kor men de räknas inte riktigt.

JAg vill ha tålamod och kunna träna mina djur även när det går sämre, men ibland är det så jäkla svårt!

Det enda som igentligen fungerar för mig är att ta ett steg tillbaka och avvakta i typ 10 min, och fundera på hur jag igentligen vill hantera situationen.

Hoppas att du kommer på en lösning, och hittar du en bra så får du gärna dela med dig:0)

MVH/ANNIKA

Ett tips är att känna av vilket dagshumör du är på.. känn av om du just denna dagen har kort stubin och utsätt dig inte för situationer där du kan bli arg den dagen. Om du ändå känner att "envisheten" är jobbig och du känner ett stort behov av att träna.. sätt dig då ner med ett anteckningsblock och planera nästa träning.. Ilska kommer ifrån frustration av att inte inte ha kontrollen att kunna förändra situationen.. avänd anteckningsblocket ta kontrollen och planera!!

Att teoretiskt planera alla träningspass och utvärdera dem kan vara bra om du tycker om det..

Nu vet jag inte vilka situationer som triggar dig mest.. men jag gissar att det händer när olika missförstånd uppstår mellan dig och hästen.. då kan det vara bra att gå igenom varje separat situation och reda ut var problemet ligger..

Sen behöver jag kanske inte säga att hästens förtroende för dig sjunker när du blir arg och kan ta lång tid att reparera.. det vet du säkert redan men kan vara bra att upprepa som ett mantra när du blir arg..

Hoppas det var till nån hjälp..

Blessed be!!

okunskap triggar rädsla, rädsla triggar ilska. Så för mig så var det okunskap i början som triggade frustration/ilska. Rädsla i egentlig mening har inte varit ett problem för mig men som sagt okunskap att inte veta vad man skall göra i situationen.

Lösningen var att planera för varje tänkbart senario som kunde hända och lära sig hur dessa senarios skulle lösas. Sen lära sig se sakerna från hästens sida och försöka anpassa mig så jag passar den hästen, lära sig se hästens signaler så jag kan anpassa mig till det den signalerar, det är ingen lätt väg att gå men den fungerar för mig och det fungerar för hästarna eftersom vi inte bråkar över småsaker längre.

Saker jag undviker idag om jag skall jobba med hästar är att vara pissnödig, hungrig, bakis, sjuk eller bara på dåligt humör. Då är det bara att minmera jobbet och maximera varandet med hästarna. Det kommer alltid en morgondag att göra det som inte blev gjort den dagen.

Lycka till

What the others said….

Men också att läs på mycket om häspsykologi, hur hästar fungerar rent mentalt. Människan är ett rovdjur och vi reagerar med ilska och aggression. Hästar blir inte arga, de agerar i förenlighet med sin instinkt.

Jag har alltid haft ett sjuhelvetiskt humör. Från att dagligen vara i slagsmål i skolan för att jag blev retad till den punkt att det slog över för mig, till att idag iaf bara skrika gapa och hoppa på stället är en rejäl förbättring.

När jag åt antidepressivt och stämningsutjämnande så vart mitt humör mer lättkontrollerat och under den perioden som jag åt det så lärde jag mig att hantera situationen på ett annat sätt.

och tillsammans med att tillgodogöra mig så mycket som möjligt kring både rovdjurspsykologi och bytesdrjusrs-psykologi med inriktning på hästar så blev jag mycket mer pålitlig i mig själv.

Sen så kan jag fortfarande balla ur, det gjorde jag så sent som förra veckan, men jag var hemma och reagerade på en sak som min syster sa via FB (vi är båda två vuxna, så det vart inget fjortisgräl ^^). Det var anledning nog för mig att totalt tappa kollen så min sambo fick ta tag i mig och lugna ner mig.

De dagarna jag känner att jag är lättretlig och mår dåligt och åker till stallet så gör jag bara det jag måste, mockar, fixar foder, tar in och borstar av OM jag känner att jag klarar av det utan att börja bråka med Harry.

Jag hade lätt att skylla på hästen och bestraffa den när det inte gick som jag ville när jag var mindre.

Numera ser jag alla motgångar som utmaningar av den sort som lockar fram min starkaste egenskap, envisheten.

Ungefär som att hästen skulle säga att "Jag slår vad om att du aldrig kommer få på mig på transporten utan att tappa humöret." varpå jag för mig själv svarar med att "Vänta du bara. Jag kan stå här hela dan och du kommer lasta dig själv flera gånger om innan jag tappar humöret."

Går det ändå inte får man se det på samma sätt, som en utmaning, som när man inte klarar en svår nivå i ett dataspel. "Det är mitt fel och inte datorns, därför ska jag inte kasta ut den genom fönstret. *stor förebild* hade klarat det utan problem, jag måste försöka bättre."

Numera får jag beröm för mitt outtömliga tålamod. Det händer att en häst får en liten smäll om den är respektlös eller bara dum och vet om det, men då är det EN liten smäll, den är befogad och hästen vet det, den är direkt och åtföljd av beröm. Jag låter aldrig mitt humör gå ut över hästen någonsin igen.

Hoppas det hjälper, lycka till!

Glömde en sak som man skall undvika med hästar och det är "ont om tid". Att ha bråttom och ont om tid är nog den största faktorn för misslyckande (förrutom okunskap då) då man håller på med hästar. När tiden börjar rinna ut så sjunker humöret och allt går ännu sämre.

" Caf_Roy " det var en stor förpliktelse du tog dig an med att skriva "Jag låter aldrig mitt humör gå ut över hästen någonsin igen." Alldrig och någonsin är en väldigt lååång tid… ;-) Jag kan nog inte skriva det själv.

Lycka till

Det är som i förhandlingar. Ju mindre tid man har, desto mer tid ska man lura i motparten att man har.

#1 Jag själv har faktiskt tagit träningar inom pnh, men det var ett tag sedan och det känns som att jag börjar glida ifrån de och nästan glömma hur jag ska tolka hästen, hur jag ska kommunicera och samarbeta. Så borde nog liva upp det där igen!

Själv har jag nog ingen adhd (vad jag vet), har aldrig fått någon diagnos. Jag tror det bara har att göra med temperamentet. Min pappa och farfar har också lätt för att tända till om det är något.

#2 Uscha, det är verkligen inte lätt när man verkligen har humör. Förut kunde jag också bli riktigt förbannad om jag diskuterade något med någon och jag ansåg att personen sa "fel" grej. Men det har jag äntligen lärt mig att kontrollera, så då går jag hellre därifrån eller bytar samtalsämne. Fast ibland är det ju inte så lätt det heller.

Att backa undan och vänta ett par minuter har jag testat, men min envishet gör att jag gärna vill fortsätta. Men kan jag bara vinna över mig själv hade det nog hjälpt en del att vänta och lugna ner sig lite.

Jag lyckades helt okej idag faktiskt, underhållsverkade hästen idag, men av någon anledning var hon väldigt sparkig av sig. Jag lyckades behärska mig men när jag kom till andra hoven började jag känna att stubinen började tryta, så där bröt jag av. Så lite stolt är jag allt över mig själv

#3 Det där var ett otroligt smart tips, jag ska absolut börja planera och utvärdera! Det skulle kanske kunna hjälpa mig, samt att lära mig att bryta av och avvakta om jag skulle känna mig frustrerad.

Att hästens förtroende sjunker för mig är jag mycket väl medveten om.. Och det är ju synd men helt förståeligt. Men nu ska jag minnsan ta tag i mig själv och bygga upp det igen och se till att inte rassera det igen.

#4 Jag får helt enkelt börja suga in kunskaper då, och memorera dem ordentligt! För det är väl så det är, att det i grund och botten handlar om okunskap. Hästen fryser fast och vill inte röra sig framåt, jag provar olika grejor men ingenting fungerar och jag vet inte längre vad jag ska göra för att få hästen framåt. Så det är sant det du säger.

#5 Det låter intressant med häst och rovdjurspsykologi. Det ska jag absolut plugga in och läsa om. Det skulle nog underlätta massor om jag förstod både mig själv och hästarna ordentligt och våra instinkter, reaktioner, tankesätt osv.

Är man född med ett skarpt humör så går det nog inte att undvika att få utbrott någon gång ibland, bara man inte får det hela tiden så.

#6 Då kanske min envishet kan bli en positiv del av mig om jag kan använda den på rätt sätt.

Så det där låter som en bra ide om jag bara kan tygla mig. Jag är inte människan som kan klara av utmaningar hur lätt som helst.

För jag vet inte hur många gånger jag nästan slagit sönder datorn om jag inte klarat av en utmaning i ett spel, så förbannad vill jag inte bli om jag inte klarar en utmaning med en häst..

Men om jag tänker på mina förebilderr och på den där "konversationen" med hästen om vadet kanske kan göra det hela mycket lättare. Stort tack!

#7 Att ha ont om tid undviker jag alltid, för när jag blir stressad går allt åt pipan som du säger. Så jag är aldrig hos hästarna när jag har en tid att passa.

En liten update om dagens träning för min del som jag faktiskt är stolt över!

Jag tog en liten promenad med flickan. Då och då fick hon för sig att stanna, och det hände många gånger om. Denna gången tittade jag på henne för att se om jag kunde hitta orsaken. Ibland såg jag att hon hittat något intressant att titta på. Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel med att låta henne titta klart på det intressanta. Men när hon var klar gick hon igång igen i alla fall.

Några gånger stannade hon och såg bara helt ointresserad ut. Vad jag tror det berodde på var att hon tyckte det var tråkigt att vara ute och gå och ville hellre vända hemåt. Men då testade jag att be henne flytta bakdelen så att hon fick välja mellan att gå eller göra något lite jobbigare. Detta fick jag göra ett par gånger utan framgång. Men jag behöll lugnet.

Så testade jag med att ta ett bestämt tag i grimskaftet så hon fick lite tryck i grimman. Hon stod väl kvar ett par sekunder men sedan klev hon fram och gav sig själv eftergift. Det var det som funkade bäst tyckte jag.

Som sagt behöll jag lugnet och kände mig inte alls frustrerad eller irriterad när hon stannade fast det hände gång på gång på gång.

Sen när det gick bra och hon lunkade på framåt utan att ens tänka tanken på att stanna så vände vi och gick hem.

Detta var faktiskt ett stort steg för min del

#10 Grattis!

"#10 skrivet av 3rixon " tummen upp!

Lätt att göra rätt och JOBBIGT att göra fel, en underbar metod för att lära hästar saker (och låta oss tänka lite ochså) . Det viktiga är att det felaktiga beslutet leder till överkomligt jobb för hästen medan det rätta beslutet leder till lugn och ro. Gör man så så hetsar inte hästen upp sig över att den måste jobba och har då förmågan att tänka igenom vad som ledde till att den fick jobba och drar slutsatser av det som hände. Hästar är som oss, naturligt lata. Om vi gör det omöjligt att göra fel eller gör det väldigt hårt så kommer hästen att hetsa upp sig väldeliga och därmed slutar tänka då vi "tvingar" den i en riktning och därmed stänger av tänkandet och slår över i självbevarelseinstinkt, som är prexis en instinkt och inget tänkande. Vi måste i alla situationer komma ihåg att det är hästens hjärna vi vill kommunicera med och inte deras kropp.

JA nu drog jag i väg igen.

Lycka till

#12 Så då gjorde jag rätt i den situationen då?

Har lite problem med lastningen också då pållen verkar ha bestämt sig för att inte gå in. Hon är inte rädd eller någonting, hon fryser bara fast och vilar med bakbenet och sover.

Skulle man då kanske få henne att jobba utanför transporten för att sedan använda transporten som viloplats, o vill hon inte gå in då heller så får jag fortsätta jobba utanför? Skulle det funka tror du? :)

Tack!

#13: Fast varför vill hästen inte gå in?

Skulle den inte vara rädd kan den väl lika gärna vila där inne som där ute.

Jag skulle ha klickertränat in den för att få transporten till något positivt och trevligt att vara i, inte göra det jobbigt att vara utanför då transporten inte blir trevligare bara för att det blir otrevligt att vara utanför.

#14 Det skulle jag bra gärna vilja veta också. Har ingen aning faktiskt. Vad kan det finnas för anledningar när rädsla inte är inblandat?

Jag tvivlar på att hon e rädd faktiskt. För när man väl får in henne så står hon lugnt och snällt där inne också.

Men det är väl positivt och trevligt om transporten erbjuder vila?

#15 bristande ledarskap är ett väldigt bra förslag när det kommer till varför hästen inte vill gå in utan nöjer sig med att stå kvar ute.

#16 Mycket möjligt. Men idag när vi lasttränade (Har brorsans transport ståendes hemma så passade på att träna lite) så gick hon på direkt.. Det hade jag inte precis väntat mig, vanligtvis tar det väldigt långt tid för henne att ens tänka tanken att gå på. Men idag kanske var något slags undantag eller något.

#17 eller så tyckte hon att det var en bra idé och ville testa. ;) Hästar är inet bara bra att "utsätta" för omvänd psykologi, de är också duktiga på att använda den själva. ;)

"haha! det här hade matte aldrig väntat sig. " så hade iaf min Harry sagt. ;)

Jag har haft samma problem. Men någon dag kom jag bara fram till att de fick vara nog. Varför ska man vara dum emot sig häst? bara för att man har dåligt temperament? det är ingen ursäkt. 
Jag vet inte när jag egentligen började ändra mig. Kanske var det när jag insåg att våld inte löste något och att om jag var snäll emot min häst så ville hon komma. 

min häst har (innan jag fick henne) blivit misshandlad och var därför ganska rädd för människor överhuvudtaget. Jag fick själv knappt röra henne utan att hon stegra. Men hon stegra inte för att säga emot eller göra mig illa, utan för att hon bara var rädd.
Därför sa jag till mig själv att såfort jag blev sur eller arg så skulle jag bara stå och andas för ett tag och inse att det inte var hennes fel att hon inte förstod vad jag mena. Och då bytte jag bara teknik.

När man som jag sen började läsa på mer om nh, kunde man börja se saker mer ur hästen perspektiv och efter det har jag aldrig vart dum mot henne mer. Har aldrig svärt åt henne, och har aldrig skrikit.
Självklart kan man bli lite små arg fortfarande, men de är bara att samla sig igen.

Min häst litar så mycket på mig nu, och på andra människor i allmänhet. Jag har hjälpt henne, och hon hjälpt mig. Hästar är så otroligt förlåtande djur, men de glömmer aldrig.
Folk säger nuförtiden att jag bara fått bättre kontakt med henne, och de verkligen syns att hon trivs och litar på mig.
Jag kan inte annat än att hålla med. Skillnaden känns, och jag är glad att jag valde en annan väg. Älskar min ponny mer än allt annat, och de känns som hon känner samma sak.  Kommer till mig i hagen, försöker inte skena iväg när man rider, lyssnar på mig, och vågar lita på mig i allt nu. Hon har märkt att jag aldrig mer gör henne illa.

Så jag säger bara - ta det lugnt, när det blir fel , bli inte arg! Bara andas, samla dig och försök "fråga hästen på ett annat sätt". För antagligen förstod den inte :)
Alla hästar är en egen individ, alltså tänker och agerar alla olika :)

Ett gammalt arabiskt ordspråk som är lika aktuellt idag;

För hästens felsteg, bär människan ansvaret.

dvs en häst gör inte fel medvetet. Det är därför Pat Parelli säger "Set it up for success" dvs, sätt dig själv och din häst i en situation som gör att ni når framgång och lyckas med det ni vill åstadkomma.

Och det gäller även ens humör :D

"Saiipz" Bra jobbat.

Lycka till