Det var rätt vettigt. Gillar att han betonar att hästen bara kan visa naturliga känslor och inte jäklas.

Jag hanterar det olika beroende på Horsenality, olika situationer, hästens utbildningsnivå och hur pass rädd han blir. Kommer det ngt läskigt på vägen så vänder jag huvudet till faran och följer det medans det åker förbi, så hästen inte får det bakom sig och därav kan fly. Hästen får gärna backa ifrån det om den behöver, men inte vända på sig.

Om det är ett föremål som är stilla så kan jag nog mest ignorera det, låta hästen drifta lite sideways om den behöver. Kan gå förbi det ngr gånger och upprepa tills han slappnar av. Blir det panik så måste man ta kontroll och böja hästen så den stannar.

Eftersom min häst är RBI så har han en tendens att stanna tvärt och "frysa fast". Jag låter då honom stanna och titta på det som är farligt, antingen väntar jag tills han kan gå igen eller så backar jag ngr steg och fortsätter framåt. Vänta funkar bäst, men sitter han helt fast länge, så behöver jag hjälpa honom att lossna och röra på sig så han kan slappna av igen.

Om hästen däremot blir rädd för ngt jag gör med den, så uppprepar jag den saken tills hästen är lugnare igen. Tex när jag gör squeeze lekar, leker med bollen (approach&retreat) osv.

Håller på att träna en räddningshäst som är rätt extremt RBE. Hon är jätterädd för allt nytt. Hon är travhäst som ska utbildas och ridas in. Just nu jobbar jag med att bara hoppa upp och ner i sadeln (inte lägga benet över än, bara ställa sig upp i stigbygeln). Första gången blev hon skiträdd och kastade sig åt sidan och skakades (trots att jag under flera dagar förberett henne och hoppat från sidorna utan problem). Men när jag hade upprepat det ngr gånger så slappnar hon av och stod stilla utan att jag behövde hålla henne.

Min häst kan vara rätt så tittig av sig, småskyggar ofta. Problemet jag har är att när han blir rädd vill han sticka. Blir han rädd för en postlåda så kan han försöka sticka så fort vi kommit förbi den, så därför går vi oftast sidvärts förbi något läskigt när vi rider. Då slappnar han av och då han får gå sidvärts tills han är lugn kan han inte sticka efteråt heller.

Han är inte så nyfiken och vill helst inte gå fram och nosa på läskiga saker, så jag gör oftast inte det.

I körningen är det värre, kan inte gå sidvärts så bra då.. Så då saktar jag ned till skritt, ställer honom mot det farliga och vill han sticka får han göra halt och så fort han sticker iväg igen blir det haöt. Allt för att få honom att sakta ned och tänka istället för att fly.

Jag tror att han ser lite dåligt, för är det något en bit bort som rör sig så tvärstannar han eller kastar sig om ifall det är bakom honom. Sedan behöver han få stå och titta en bra stund tills han sett vad det är, och då kan han gå lugnt igen utan att fly.

Något jag är stenhård med efter att ha backat ned i diken ett otal antal gånger med min förra rockard, det är att han inte får backa när han blir rädd. Utan när jag säger att han ska framåt så är det bara det som känner. Han får heller inte kasta sig om, utan det fångar jag snabbt upp. Men backandet är jag benhård det då det kan bli ruskigt farligt med vagn.

Oj, Harry blir sällan rädd. Men minns en gång när vi red förbi sommarbetet där han gått hela sommaren, badkaren till vattnet hade vi ställt så e lutades mot varandra. Det hade börjat skymma och det var disigt/dimmigt och han blev bautastor, blåte upp sig, taktade och försökte faktist springa förbi det läskiga. Det är enda gången jag verkligen upplevt honom som rädd.

Däremot så kan han bli oerhört alert och på helspänn när det dyker upp nått oväntat eller läskigt. Men han sansar sig ofta inom 5-10 sekunder och då går han antingen fram till det läskiga och luktar/smakar på det, eller så ruskar han på huvudet och bara går.

Men jag brukar vilja att hästen ska titta på det farliga, om vi går framåt, åt sidaorna, bakåt eller åt vilket håll som helst förbi så ska hästen titta på det. och sen gör jag gärna approach and retreat en stund tills hästen lugnat sig något. Ibland har jag suttit av och lett hästen fram och tillbaka förbi det farliga.

Men jag bibehåller lugn och försöker vara så neutral det går inför det farliga.

Sen baseras det ju också på vad det är för typ av häst och vilken typ av rädsla det rör sig om, panikrädsla och smårädd är ju två vitt skilda saker att hantera.

När vi rider ut så finns det en typ ellåda på en stolpe precis i början av en 'kopplingsväg' där det brukar kunna vara uppemot ett par decimeter snö, so man måste komm över för att kunna komma till utridningsvägarna och de skottade vägarna, och i början när han inte riktigt litade på mig, så brukade han frysa fast där (skrivit ett par trådar om det), och innan insåg jag inte att han var skrämd, utan det förstod jag först efter att vi jobbad mer på förtroende från marken och att han skulle lita på mig, för då såg jag ju att när han går förbi så vill han gärna ställa sig mot den och går rätt nervöst, och vissa dagar vill han nosa på den, kolla av så att det inte är någon fara, och vissa dagar vill han bara ånga förbi med huvudet bland molnen.

Vill han kolla, så är det helt okej det brukar jag försöka uppmuntra, tyvärr är det en snövall så man kommer inte så nära, men om han vill ånga förbi, t.ex. om det är extra blåsigt förslker jag i stället passera den i en sideways, för han blir så stark och upprörd om han får ånga förbi, men om han får gå i en sideways så blir han ju så mycket mer kontaktbar och fin.

Så, jag litar på honom om han vill göra någonting som är vettigt, men försöker hjälpa honom att lugna sig om det behövs, typ :)

Blir Dacke för rädd för något när jag rider och han inte vill gå förbi det farliga, då hoppar jag alltid av och leder honom förbi. Känner han sig tryggare när jag är på marken är det såklart där jag ska vara.

När jag kör är det värre, då hoppar jag aldrig ur vagnen när han är rädd då det är rätt dumt säkerhetsmässigt. Men då blir han sällan så pass rädd att han inte vågar gå förbi något, han är stabilare framför vagnen än under ryttare.

Blir han väldigt rädd för något ute i skogen och ställer sig stilla och man känner hjärtslagen slå, då vänder vi alltid om. Jag tror alltid att det är nån älg längre fram då, och det har jag ingen lust att möta på.

Min häst har ju alltid varit väldigt high spirited RBE när han tappat självförtroendet/blivit rädd. Dock är han mer stabil när han körs. Oftast vill han av nyfikenhet gå fram till nya grejer och då brukar jag bara lugnt lägga en stödjande hand på hals eller bog.

Han har reagerat en gång framför kälke, då var det något djur i skogen (han avskyr dom) som skrämde han och han tog 3 galoppsprång. Hade kälken (låg tyngdpunkt och ganska tung) efter honom och han var bara 2 år så det var bara de sprången sen gick han lugnt.

Det är när jag tömkör honom som de största reaktionerna kommit. När jag promenerar vid huvudet är han trygg men reagerar när tex bussar kommer. Vid tömkörnng har han vänt en gång, vid möte med stor jeep (vi hade mött en minibuss 50 m innan och det gick bra, därför trodde jag att oxå jeepen skulle gå bra att möta) och en gång försökte han vända när han vid ett hus blev högst osäker på en mörkklädd kvinna som gick med en barnvagn fram och tillbaka längs med kortsidan av huset.

Sedan flytten till detta stallet (i sept) har han blivit mer och mer lugn och trygg. Det är en lång väg kvar men det är inte alls samma häst som för ett år sedan.

I fredags blev han rädd för två fåglar inne i skogen, vi gick på ny väg och då är han mycket mer spänd och uppmärksam än annars. Han tog ett rejält kliv åt sidan och tittade spänt mot stället där fåglarna var (de flög ju bort såklart) men han hanterade det tusen ggr bättre än tex för ett år sen. Jag backade honom några ggr och gjorde även lite sideways. Det gick genast bättre. Det blir lite svårare vid köning bara att hantera situationer med dessa verktyg. Jag vill inte ha en häst framför vagn som backar vid nya situationer. Och sideways går ju liksom inte…. Hoppas att vår relation kommer bli starkare och starkare! Det är ju det vi försöker träna på. :)

Kloka ord!

Jag vill få honom att titta på det han är rädd för och om möjligt gå fram till. Vi går inte vidare för än det farliga iallafall är mindre farligt. Allt annat känns orimligt. Jag vill ju att han ska kunna bli mindre uppstressad nästa gång vi ser något liknande och såsmåningom helt oberörd. Men vi kan inte bara titta, om det inte var nåt som "hände" och som snabbt gick över så att han själv avfärdat det som ofarligt. Annars måste jag aktivt göra något för att sänka stressnivån och få honom att släppa lite på fokuset. Jag brukar prata med honom, klappa och försöka stötta. Behövs det så sitter jag av, men jag har problem att komma upp igen så då får det vara låst läge. Möter vi konstiga människor hjälper det jättemycket att hälsa på dem och prata med dem. Om jag söker kontakt med dem så kan de ju inte vara så farliga iallafall.

Just nu ska vi lära oss att skogsstigar inte är så farliga. Vi smyger runt i skogen och vänjer oss. När han verkar vilja stressa upp så gör vi små övningar där han få en godis. Typ stannar, går med en hov över en stock, flyttar baken åt sidan, fångar en godis på ryggen eller plockar en från en stubbe eller liknande. Då bryts farligt-fokus innan det hinner bli nåt av det hela. Efter en liten övning så har han ofta glömt att han tänkte stressa upp sig.

Det där om att människan bör ha upptäckt det farliga, som din hästkarl skriver om, brukar jag faktiskt tänka på. Jag tittar på det som jag tror är det hästen reagerar på och pratar om det. Tror att jag lärt mig det på nån hundkurs för länge sen. "Jag ser att det står en älg på andra sidan hygget, men den är inte farlig för oss. Jag är inte rädd och kommer den närmare så skrämmer jag bort den. Du kan vara lugn och om du vill kan du gå på min andra sida så att jag går mellan dig och älgen". På så sätt intalar jag även mig själv att jag kan vara lugn istället för att fokusera på att hästen är rädd och hur jag ska hantera det.

Beror en del på personlighet hos hästen, samt anledningen till varför grejen är skrämmande.

Men jag låter gärna mina hästar kolla på det läskiga. Stå stilla en bit ifrån och kolla, tycler jag fungerar jätteebra. Är det däremot att den är rädd för stenar för att den inte har motionerat på några dagar, så brukar det vara bästa att låstsas som ingenting istället.

Min Hekla reagerar lite olika beroende på om det är ett nytt föremål jag tar fram för att introducera henne för, eller om det är något läskigt (typ en ny rutschkana häromdagen) hon ser på vägen/i skogen på en ridtur. Det beror förstås också på vad det är för föremål. Jag brukar göra "approach and retreat", men det brukar räcka med att hon går fram och nosar på det läskiga en gång innan hon slappnar av om det är på en ridtur. Är det något jag tar fram till henne brukar vi ta det lite lugnare, för då brukar hon vara mer RBE och det krävs ofta ett par gånger innan hon accepterar det. Då gör vi ofta även friendly och squeeze game med objektet.

Min förra ponny hade stor fobi för traktorer när han kom så vi tränade mycket på det, ett litet steg i taget och mycket beröm. När vi tränat bort det hade vi etablerat att så fort det var något som var läskigt skulle han nosa på det (vilket belönades med godis) innan vi kunde gå vidare. Enda gången jag ruckade på den regeln var när han försökte gå fram och nosa på en brasa för att han tyckte den var läskig, han fick godis ändå.

Hästen jag har nu kan fåna sig ganska mycket när vi är ute och rider, speciellt för vattenpölar. Där har jag som regel att han ska gå där jag säger, sen om han vill hoppa över det läskiga är det helt i sin ordning så länge han inte stannar eller skyggar. Gör han det (stannar eller skyggar) vänder vi och gör om tills det blir rätt. Jag har också lärt mig att lita på att om han säger att det är något läskigt i skogen så står det antingen vildsvin eller älg där. Sen kanske jag ber honom gå ändå och då ska han lita på mig.