Om det funkar ska jag klä min hund i gult, emn samtidigt så får det väl folk att tro att hon är ÄNNU farligare än vad de redan tror

Jag har en stor hund, en svart som säkert kan se lite skräckinjagande ut. Hon vill gärna hälsa på andra hundar, men är lite rädd för de som är lite större och ranghöga av sig. Men sen vår andra hund dog har hon i stort sett inte hälsat på någon annan hund. För alla hundägare är rädda för att hon är stor.
Och folk är helt enkelt inte kloka! Redan som valp, när vi socialtränade henne, råkade vi ut för solk som sprakade efter henne. Gick mot oss och sparkade. En "stor best" eller "ett kreatur" fräser folk - helt utan anledning. Min hund är verkligen jättesnäll! Och jag har henne alltid kopplad om vi är ute där vi kan möta andra människor. Får vi möte hemmavid, där hon är lös, kommer hon alltid till mig och går aldrig fram varesig till människor eller hundar.

Nu läste jag i tidningen om nån miniatyrhund som blivit ihjälbiten av en 30-kilos "stor" hund. Och folk som kommenterat hur rädda de är för stora hundar och hur farliga de är. Det kommer det inte göra det lättare för oss.

Jag hade en liten cavalier förut, rätt ouppfostrad och extremt lättstressad. Han kunde vara rätt aggressiv emot andra hundar och morra åt dom när de gick förbi.

Han var osäker kring andra hundar, och då visade han det med ilska. Helt okej för mig, han bet aldrig någon hund eller gjorde något sånt.

Problemet jag hade var att folk absolut skulle släppa fram sina hundar mot min hund för att de skulle hälsa, att min hund morrade och såg riktigt arg ut när den andra hunden närmade sig var inget ägaren la märke till. När jag sa att min hund är rätt ilsk av sig och inte ska hälsa på andra hundar fick jag svaret "men inte är han arg, han som är så liten och söt, han ser ju så snäll ut!".. Och ibland släppte de ändå fram sina hundar fast jag sagt nej, så jag fick hålla undan min hund och ryta till åt den andra ägaren.

Och visst, han såg snäll ut, en cavalier ser alltid snäll ut. Men ser man svansen rakt upp, tänderna som visas och att hunden morrar högt bör man kanske inse att den inte är så snäll ändå.

I övrigt var han underbar och den bästa hunden som fanns. <3

Men han hade behövt en gul rosett, men frågan är väl om folk hade brytt sig.

"Men han hade behövt en gul rosett, men frågan är väl om folk hade brytt sig."

Det är just därför som man dragit igång den här kampanjen i flera olika länder, för att informera om att hundar med gult ska inte hälsas på, undvik och håll avstånd. OAVSETT om man själv är hundförare eller ej.

Likaväl som om nån som är hundrädd vill lära sig att våga hälsa på hundar, så kanske man inte ska gå fram till hundar med gula rosetter….

Vi får mycket skit för vår schäfer-mix. Vi har fått frågan om han är kamphund, om han är farlig osv. Nej, han är inte farlig, han älskar barn och två gånger i sitt liv har han naffsat efter någon. Första gången när han vart ganska så ung och svågerns son klev honom på pungen, och andra gången när en väninnas dotter smög på honom när han sov och han blev skiträdd när hon "attackerade" honom, men så kunde hon göra med sina hundar hemma utan problem. Den enda som gör det häromkring är husse. Jag skulle aldrig få för mig att göra det. Men ändå så ska tanterna ute släppa fram fiffi och ove som ska få hälsa medan de små raggsockarna själva är aggressiva och "men de är ju så glada att de får träffa andra hundar"

#3 - Visst blir man trött? Jag har promenerat i parken när det kommit lösa småhundar rusande och deras ägare står flera hundra meter bort med noll kontroll över hunden. Så skriker de: Håll i din hund, till mig. MIN hund är ju kopplad?!?! Det är ju deras hund som är både lös och olydig = dålig kombo. *morrr*

#4 för att inte tala om att deras småhundar oftast dessutom reagerar aggressivt på större hundar.

Förstår inte varför det är så, inte i alla fall, men i många att ju mindre hunden är dess mindre uppfostrad är den.

Det var ett krav jag hade när vi tog vår chinese crested på foder förra vintern, ska han bo hos oss kommer han uppfostras som en storhund. Och av alla syskonen i den kullen så är han den som är mest som en storhund i sättet även om det nu har haverat mycket iom att han är åter hos uppfödaren på sommarläger och vi inte bestämt om vi vill ha hem honom igen eller inte.

Min hund bet oss människor rätt många gånger, inte hårt dock, men han bet. Skulle man stänga ytterdörren och han blev kvar inne men han ville hänga med ut så fick man sätta foten för innan man stängde. Han bet ofta en i fötterna då..

Hittade han nåt han inte fick äta på ute, typ kycklingben nån slängt, och man skulle ta av han det fick man räkna med att bli biten.. Eller om man skulle säga till honom på skarpen så kunde han bli lite bitter. Dammsugaren är full av bitmärken.. Även golvmoppen.

Han var lite instabil och vi kunde inget om hundar när vi köpte honom, så hans uppfostran blev lite sisådär. Och en hund som han skulle man nog vara mer kunnig för att ha,

Tur han var liten, hade han varit en stor schäfer hade det varit lite svårare att hantera honom..

Men oftast var han trevlig och mysig, det var mest när han var yngre (under sju kanske..) som han kunde vara lite odräglig.

Det är underligt att folk är rädda för stora snälla hundar, när det oftast är små hundar som är de som blir aggressiva. Små hundars temperament är oftast lite mer instabilt har jag fått erfara..