![[mammamian]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Är det liksom så här?
Efter många år med problemhäst som aldrig blev problemfri skaffade jag en ny häst. Hästsjälvförtroendet kört i botten så jag sökte en snäll, lättriden, lättsam och på alla sätt fantastisk häst. Genom kontakter fick jag tag på en älsklingshäst som var till salu pga graviditet. Lite för mycket tempo för mig egentligen, men allt det andra stämde. Men så var jag minst sagt låg över att tvingas avliva mina gamla (pga ålder och åldersrelaterade sjukdomar). Känslomässigt kände jag väl inte så mycket, men rationellt var det ett bra val.
Sen funkade det inte så jättebra, men jag tyckte om hästen som personlighet. Trots att vi inte kände varann så var det nåt som gjorde det. Han liksom utstrålar en godhet. Men i ridningen var han spänd, taktig, tuggade och var stel i hela kroppen. Och jag tyckte att ridningen blev obehagligt och drog mig för att rida ut. Det var som om han stängde av hela världen och bara ville fly, men visste att han inte fick och gjorde en kraftansträngning att genomlida fasan. Samma sak när jag skötte om honom. Han stod still, men hela han utstrålade att han inte ville att jag skulle ta i honom, absolut inte gosa eller klappa i ansiktet, ville inte nosa på mig utan bara genomled. Efter ett år här kunde jag inte heller rida honom längre för hans bakben höll liksom inte. Efter grundlig koll med ET visade det sig att han hade rejäla låsningar i stort sett i hela kroppen. Det är han behandlad mot nu.
Nu har han snart bott här i 2 år. Han stänger inte längre av utan talar om när han blir stressad och så jobbar vi med det. Det är ganska sällan som han stressar när jag är på marken och jag kan fort häva det och få honom lugn. Han gillar att bli ompysslad och gnäggar när han ser mig, gosar och vill bli klappad och kliad över hela kroppen. Skötseln fungerar och jag tror att han tycker om mig med och känner sig ganska trygg med mig, men ridningen funkar inte. Det känns fortfarande lite obehagligt för han är inte helt trygg och han är inte riktigt närvarande när jag rider eller tränar honom.
Vi har en professionell tränare som ska hjälpa oss och det känns jättebra. Men brukar det vara så här? Jag hade ju tänkt att det skulle vara lätt, gå att rida ut i skogen och att allt skulle vara problemfritt. Bara att bygga upp en relation, förtroende och ömsesidig respekt.
Brukar de flesta hästar ha såna här "grejer" som man behöver fixa? Är det så här eller hade jag otur?
Och hur lång tid brukar det ta, men tränarhjälp, innan det funkar? Från inte-så-speciellt-bra till lugn&harmoni? Kommer jag kunna rida i sommar utan att varken jag eller hästen ska känna obehag?
Allt beror ju på hur mycket du kan tänka dig investera i relationen. Om du lägger mycket tid på träning som får honom mentalt och emotionellt i balans så kan det gå jättefort. Ofta handlar det om att vi människor behöver ändra på oss, utbilda oss mer och lära oss mer om vad det är hästen behöver för att må bra. Du behöver kunskap.
Jag ser att de allra flesta har saker de behöver fixa. Det finns olika saker, men det är alltid nånting. (om man inte är en perfekt horseman då, men jag känner inte många sådana). Skönt att du hittat en bra tränare iaf, så ni får hjälp med att komma igång med träningen!
Anne
When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli
Hemsida: www.hästiharmoni.se
Känns som att alla hästar har något man måste jobba med, gäller bara att känna att det är något man kan hantera och är beredd att jobba vidare med.
Min häst kan vara lite besvärlig att rida ut på, han blir lätt skvättig och kan kasta sig tvärt eller försöka sticka iväg. Har problem att rida ut med andra då han blir stressad, så jag rider sällan ut med andra numera,
Problemet är väl att har man en gång börjat känna obehag när man ska rida ut tar det nog ett tag att jobba bort, hos en själv då. Hästen kan nog bli tryggare snabbare än man själv blir.
Vi promenerar en hel del tillsammans och det känns jättebra. Det blir nog en bra väg att gå för oss båda för att bli lite tryggare ihop. Han är en jättego häst och han gör liksom inget även om han stressar upp sig. Han sticker inte, försöker inte bli av med mig osv. Han är helt enkelt en väldigt snäll och foglig häst, men jag vill att han dessutom ska vara trygg, känna sig trygg.
Jag hade ju tänkt att det här ska bli bra så det finns tid och vilja att vi ska få en trygg och fin relation. Det går väl åt rätt håll iallafall. Jag köpte honom inte för att ha ett riddjur en stund utan för att jag ville ha en ny familjemedlem. Ridningen är en bonus, men visst vill jag gärna rida. Och jag vill rida ut i skogen, att cirkla runt i en inhägnad är ingen ridning för mig 
Han går för all del att rida ut på, men det känns som sagt inte hundra eftersom han inte riktigt är närvarande och han kan stressa upp sig. Jag vill att han ska tycka att det är tryggt och trevligt att ta en ridtur i skogen.
Jag tror att man ska se över sitt eget huvud, man skapar många gånger saker, då man förväntar sig det. Om han nu inte gör ngt, så varför inte bara slappna av?!!
Du har ju inget att vara rädd för eller orolig för om han hanterar det och kanske hanterar han det ännu bättre om du mentalat inbillar dig att allt kommer att gå bra!
Kanske kan du sitta upp på den coolaste hästen som finns i grannskapet, så att du har med dig känslan till honom. Kanske krånglar du till er relation..slappna av det är en häst, som söker ekelhet..ta det lugnt!
Starta ny diskussion