Första gången jag skriver en i princip bara positiv tråd! Men det har varit en sån himla bra start på året! Kanske har han mognat över vintern =)

Orkar ni inte läsa allt torrsnack så har jag mitt "problem" längst ner som ni gärna får dela med era synpunkter av! =)

Millepojken har fått haft vila ända tills nu. Det har varit en jättefin vinter (här i.af, lagom med snö - ingen is!) men har haft så nedrans mycket annat att göra att han bara fått gå och lulla.

Red ut första gången en snabbis förra veckan och av svettmärkena att dömma är hans xx-wide (av ponnymodell som är 100 ggr större än vanlig "vid bom"…) numera för trång. Han är inte alls fet och muskler har han haft varken mer eller mindre tycker jag. Men ponnyer växer ju sent och han fyller 7 i år.

Så andra turen fick bli på lilla gummisadeln (bommlös) som egentligen är till småknattarna. Men jag har ju inte vidare stor rumpa (på gott och ont ) så jag fick plats, den har inga direkta knästöd utan är som en superslimmad dressyrsadel. Men herre jösses, det var som att födas på nytt! Jag har då aldrig kännt och fått en så kännslig häst som med den sadeln! Att rida barbacka helt går bra i skritt, men mina sittben sticker nästan ut så det är varken skönt för mig eller hästen så jag gör det bara ibland, mest om jag markarbetar men vill hoppa upp å göra något från ryggen…

Men efter det ridpasset så tror jag inte att jag någonsin kan gå tillbaka till en bommsadel. Har dregglat över "ansûr" sadlar men jag antar att star trekk är lite mer lagom prisklass (kul om man köpt sadel för 25 000 och så skulle den trots allt inte passa…). Någon som har erfarenhet av deras dressyrsadel? Eller andra bommlösa i dressyrmodell (som liknar engelska sadlar så man får tävla med dem)?

I övrigt blev det även årets första seriösa markarbete. Snönn (och isen) har äntligen försvunnit från paddocken så jag lade ut några bommar, ett "hörn" och ett litet hinder.

Började med att låta honom springa av sig och sedan tog vi hindret. Han har aldrig blivit hoppad mer än någon pinne i skogen förr och lade ut några halmbalar i hagen som hinder för någon månad sedan vilket han glatt hoppade.

Mille tyckte det var så kul att det bara var att driva från marken och peka på hindret så tog han världens sats och for över hindret gång på gång av bara farten. Behöver jag säga att han inte sett så glad ut på länge?! Hindret stog helt fritt och knappt 2 meter brett, så tal om att driva in på hindret var det inte… Jag måste verkligen satsa på att få till några hopplektioner i vår!

Sedan försökte jag tömmköra lite (med korta tyglar, använde gramantyglar) det var dock ingen höjdare tyckte mille, han blir alltid så irriterad på allt från marken. Så jag försökte göra någon volt, skritta över bommarna och gå och backa igenom "hörnan", gick väll sådär… När jag står rakt bakom är han dock glad, men då tänker han väll att vi ska ut och tömmköra i skogen :)

Sedan satte jag mig upp på honom istället och då gick allt av bara farten… Den där hästen är 100 gånger kännsligare än jag så de hängde väll mest där som prydnad, eller ja jag använder dom när jag ställer. Jag kunde göra både fram och bakdelsvändning vid hörnan (och vid bommarna, går in mellan två och ut genom de bredvis) och dessutom backa igenom.

Problemet barbacka är bara att han blev så kännslig för mina vikter att minsta obalans fick honom att tro han skulle göra en vändning eller sidvärtes xD Där ser man hur mycket bommsadeln dövat vikthjälperna som jag tragglade i höstas utan större framgång…

Hade tänkt att hoppa av och tömmköra igen men det började bli mörkt så jag tänkte jag tar det nästa gång. Han fick skritta själv och då gjorde han övningarna självmant (utan min inverkan)… Knäppa häst!

"Problem":

Sedan fick det bli en mysstund. Mille ska alltid lägga mulen mot en när man är vid huvudet. Inte putta eller knuffa men ligga med lite tryck (precis läpparna emot bara). Sedan slickar han i ett par minuter åt gången och sedan ett litet "nyp" (det gör inte ens ont om han gör på skinnet) och hoppar iväg några meter. Jag tänkte "han får väll stå och slicka då". Sagt och gjort där stod han i 30 minuter KONSTANT! Jag vet verkligen inte hur jag ska ställa mig till detta. Annars har jag alltid puttat bort eller bitit tillbaka (löst men så han flyttar huvudet bara) men det har ju inte fungerat på 2 år… Så jag tänkte jag skulle göra tvärt emot idag. Spelade heller ingen roll om jag klappade honom eller lät bli.

Även om han gör sina små nyp så att säga så har jag inte alls den där kännslan av att han är irriterad/kaxig (som han kan vara ibland vid andra tillfällen) utan han kommer alltid självmant fram. Står och vilar på tre ben och sätter mulen mot magen eller så. Han vet vilken ficka godiset är i (han kan någon enstaka gång puffa till där om han har tråkigt och vi inte gör något, aldrig annars) men han är inte alls där och letar. Han är allt annat än godisfixerad annars med, och tigger aldrig, och jag ger aldrig godis mer än direkt efter ett "rätt" komando (typ som klicker). Brukar bara använda godis när jag tränar nya/svåra saker. Och från ryggen börjar han gäspa och tygga så fort jag säger braaaa, men från marken kan det behövas lite extra ibland,

Han gör även alltid såhär när jag ska tränsa eller borsta honom om han står löst. Binder jag upp honom står han och sover, så jag tror inte det är obehag/irritation. När jag leder honom och han ska bita i grimskaftet t.ex så är det mer öronen tillbaka och irritationskännsla, slänger lite med huvudetoch så. Förut hade han även en irritationskännsla över detta beteende som nämnts och det var mer "slick slick, hårt nyp". Men ja…

Han har salt/mineralsten att slicka på (somhan använder) så det borde inte vara problemet… Ska jag fortsätta att vara envis med att säga till eller ska jag helt enkelt prova att ignprera det…?