Natural Horsemanship iFokus

Natural Horsemanship

Etikettträningstips
Läst 1329 ggr
[mammamian]
0

"Trygga rundan"

Jag skulle behöva en trygg runda som jag kan rida oavsett om jag känner mig fegig, om hästen känns lite på tårna eller om vi är slöa och bara vill strosa runt en vända.

Med förra hästarna gick vi i regel 3 olika rundor. De var ju dessutom 2, men på dessa rundor fanns minimalt med saker som skulle kunna uppfattas som skrämmande. En tur i måttlig fart tog sisådär 45 minuter.
Nya hästen tycker att andra saker är otäcka än vad de tidigare tyckte, omgivningen har dessutom förändrats och nu är vi ensamma när vi rider ut.
Tidigare hästar var åt det slöa hållet och om något verkade lurigt så stannade de och vägrade att gå framåt. Satt man av fick man dra dem framåt steg för steg. Nya hästen är tvärt om och om något händer blir han framåt, taktig och det håller dessutom i sig.
Han ogillar våra skogiga vägar för han tycker att det är otäckt när det är igenvuxet. De vägarna trivs jag bäst på för det är knappt nån trafik och lugnt och stilla. Han vill gå på "stora vägen" där det är öppet runt om, men efter bara 2-3 kilometer kommer vi till en raksträcka på vägen där det ligger en kohage på ena sidan och en hästhage på den andra, tätt intill vägen och med minst sagt livliga djur i vardera hage. Där vågar han inte gå förbi och det är säkert 300 meter som vägen går mellan hagarna och vi behöver gå samma väg hem igen.
Det finns massor av skogsvägar, men är det igenvuxet, vilket det ofta är, eller att det är sjöar som det blåser från så blir han lite flåsig och på sin vakt. I kombination med att jag blivit feg så…ja, det ökar ju inte på självförtroende och viljan att rida ut oftare.

Själva den fysiskt platsen för en Trygga rundan kan ni ju inte hjälpa mig med, men hur och vad kan man träna på för att det ska bli så där tryggt och trevligt? Vi har mycket begränsade möjligheter till sällskap, både fyrbent och tvåbent och jag har svårt att leda hästen längre sträckor pga skada hos mig.
Hästen är i sig inte feg, men jag är det och jag reagerar på att han reagerar.

I dag är det fint väder, men jag fegar ur och tränar lite på volten istället. Jag vill rida ut, men känner mig lite småsjuk och då blir alla ev. reaktioner jättejobbiga och då stannar jag hemma istället för att rida ut, vilket egentligen är vad jag vill. Hade jag haft en ridväg där han alltid känns trygg så hade jag absolut ridit ut i dag även om jag känner mig krasslig. Nu ser jag bara alla "stopp" och hinder. Han behöver dessutom lite längre sträckor för att ha rastat av sig innan vi vänder hemåt. Annars kan han bli lite väl piggelin på hemvägen.

Ska man rida samma väg många gånger för att skapa en Trygg runda eller blir vi bara uttråkade då eller att alla andra ridvägar bli läskiga???

Taktur
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#1

Jag skulle rida samma runda många gånger så att den blev just trygg o igenkännande, främst då för hästen. Sen skulle jag lägga in en lite extra slinga, inte särskilt lång men en liten kringelikrok, sen till baka till den invanda rutten. Nästa gång kanske jag kringelikrokar en sväng någon annanstans på den lugna rundan. Så skulle jag hålla på , Man kan också rida samma runda hela tiden men ställa ut olika saker efter den. t.ex en tunna, en hink, hänga upp något, o liknande Kanske bara en sak i taget för att hästen ska vänja sig vid olika saker o när du ser att det går bra i olika situationer så blir du säkrare o modigare själv.

Variera med att gå (om du orkar) med hästen på promenader i okänd natur. du ser hur hästen reagerar när du är på marken. kanske den reagerar lika när du rider och då blir det mindre läskigt när du sett reaktionen innan

LinaN
0
#2

vad var det nu för en häst? vart det en omskolning eller någon som mest harvat i ett ridhus och knappt vet vad skog är?

Det låter ju som om han saknar självförtroende och det blir ju tyvärr inte bättre av att du blir rädd.

Vi hade en "incident" i stallet nu för några dagar sedan när min medis o hennes mamma var i stallet själva utan mig. Medan J stod och ryktade kom stallägaren hem och började slamra i andra änden av stallet. J blev orolig och stressad och blev katastroftänkande "tänk om han reser sig och slår över, eller trasslar in sig i linorna eller… .eller…. eller" och med allt mer stressad röst och stressat kroppsspråk förösker lugna ner harry. (som egentligen inte vart direkt stressad från början för han är itne bakskygg för fem öre) Det hela slutade med att Harry var så mycket uppe i varv att han slet sig på väg till hagen och hade ignen trygg punkt hos människorna runt sig.

Någon dag senare så visade jag för J hur hon skulle hantera situationen. Han är inte bakskygg sa jag och köre på honom (lätt) på bakbenen med skottkärran. ackade den en bit, ställde mig och sparkade på den, slmarade och gjorde massor  med väsen. Han stod stilla sånär som att han flyttade på sig tillräckligt för att se vad jag gjorde. Men eftersom jag var lugn så vart han lugn.

Ett par dagar senare var jag med J och hennes mamma i stallet som stöd och vägledning men höll mig i bakkant. Vid något tillfälle så frustade eller gnäggade Harry och J's mamma hoppade till synligen skraj och då sa ja till henne att det där får du jobba med för du sänder en signal åt Harry att det är fara o färde.

Så åter igen så är det något du måste träna på. När ja var rädd för att rida ut själv, även om det var rundor som vi kunde utan och innantill så skrev jag på tavlan i stallet att klockan är si och så mycket och jag räknar med att vara tillbaka senast klockan si och så. Jag ringde också min sambo o sa att nu rider jag ut. Ring mig om en timme så allt är ok om jag glömt o ringa.

Jag brukade ta en kvart längre tid än vad rundan tog. så en 45min runda så skulle han ringa en timme senare, en 1½ timmes runda så skulle han ringa 1h och 45 minuter senare.

för då vet man att någon hör av sig eller man hör av sig själv, eller man skriver på tavlan vart man tar vägen. Det är nackdelen med att vara själv. men att skriva och ringa till någon som kollar läget är jättebra, för om man skulle falla av och bryta benet tex, och man inte lyckas höra av sig (tex pga medvetslöshet) så efter en timme så är det någon som börjar undra vart man tagit vägen. SÅ man har säkerheten att man inte blir liggandes i en snödriva eller i ett dike.

Träna på att rida till ett ställe där han blir spänd och vänd om, glöm inte att ta ett djupt andetag och slappna av. Skritta tillbaka tills han är lugn, vänd igen och rid mot det läskiga stället. dvs använd approach and retreat. Tills det stället är ofarligt. Kan bli skittråkiga turer till en början men det lär också dig att bara för atthan steppar litet så är det inte världs ände.

lycka till! :D

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

[mammamian]
0
#3

#2 - Han har ridits mycket på bana, men han är inte direkt rädd. Lite spänd om något händer, men egentligen en modig häst. Inte oberörd, men som sagt inte  rädd och sjåpig. Tvärt om verkar han tycka att det är spännande om något händer. Ja, kanske inte de där kossorna + hästarna, men det är inget konstigt. Där kommer han gående alldeles ensam och på ena sidan står ett tjugotal vuxna och tonåringar och vrålar som bara den och på andra sidan kommer två maskerade typer springande rakt emot oss… Fast när det hände och vi stod där mitt i infernot så vände han och drog iväg en bit, men han stannade när jag bad honom och han stod sedan kvar och tittade på odjuren tills jag bestämde att vi skulle vända hemåt.
Det är inte hos hästen som problemet ligger utan hos mig! Han grejar det mesta, men jag behöver lära mig att det inte gör något att han reagerar. Tror att en trygg runda kunnat göra mig lite tryggare och då lära mig att det inte är nån fara om han bullrar till eller drar på i galoppen ibland. Han saktar in eller stannar om jag ber honom även om han är pigg som en spigg och på väg hemåt.

#1 - Han är mycket mer oberörd när jag är på marken, vilket förmodligen är för att jag är tryggare då. Min man tar honom på långa joggingturer och det händer ytterst sällan att han reagerar och sedan förblir spänd. Han kan hoppa till för något, men det är allt. Sedan fortsätter han lugnt framåt. Jag tror att det är för att jag reagerar som gör att han fortsätter att vara på sin vakt/"piggnar till".

Zaphix
0
#4

Ett tips är att om ridningen känns lite läskigt nån dag, så tömkör rundan. Du kan hålla dig på marken,. men hästen får självförtroende genom att gå först.

Promenaderr är jättebra, men traskar man som jag för det allra mesta med hästen bakom mig, lättat så, så ger det inte så mycket självförtroende åt hästen.

Ta samma runda minst sju dagar i rad, och sedan om det går bra kan du ta den lite mer sällan. Om du inte rider, tömkör iaf.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

kallander
0
#5

Jag tycker du har fått jättebra tips ovan! Men om han gärna börjar takta eller liknande när ni är ute kanske han behöver få ur sig lite energi innan ni går ut. testa att rida ett pass på banan, eller på annat sätt stimulera honom mentalt (så han blir lite trött) innan ni går ut och börjar jobba på eran trygga runda =) då tror jag det går lättare att övertala honom om att det inte är så farligt.

Shoshone
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#6

Jag tycker oxå du borde gå rundan med honom till fots och hitta på saker efter vägen så att omgivningen blir ointressant. Visa att det du hittar på är mycket bättre och visa att du är cool med omgivningen.