Jag är också rädd vid ridning, atändig rädsla för att hästen ska gå omkull. Så för det mesta så blir det bara skritt och långsam trav när jag rider..

Dock löste jag ridräddslan med att köpa en körhäst.. :)
Så nu kör jag mer än jag rider..

Låt hästen springa utan dig på ryggen, gör fartiga övningar från marken. Jag tror på att hästar behöver få använda både kroppen och hjärnan, få ut fysisk och mental energi. Och båda sorterna av energi kan man låta dom få utlopp från marken.

Mina pass kan vara allt ifrån fem minuter till en och en halv timma, beroende på vad vi gör. Blir mycket vila som belöning, så den aktiva träningstiden blir inte så lång.
Varierar mellan att pyssla med lugna övningar med att leka mer fartfyllt. Oftast blir det väl ett lugnt tempo dock..

Jag låter min häst ta ut sin energi från marken eller när jag kör, och när han är lugn dagen efter så padssar jag på att rida. :)

Du kanske skulle prova köra in hästen och se o du känner dig tryggare i vagn bakom hästen?

Köra vagn skulle jag aldrig våga Tror inte heller att min kille blivit nån jättetrygg körhäst. Och så gillar jag att rida. Jag vill rida och gärna galoppera, men just nu funkar det inte. Vi hade en kass start tillsammans, det gick bra med ridningen men jag hann inte med att rida så mycket förra hösten och sen kom den hemska vintern. Det var bara is på vägarna, så höga vallar att man inte kom utanför vägen och så är vägarna så smala att man inte kan få möte. OK för hästen om den är broddad, men livsfarligt om/när man möter trafik. Så vi plockade av skorna och lät honom så tills isen smälte. Då hade vi återigen en dålig start ihop, vilket berodde på att jag inte tänkte speciellt långt… Och sen blev jag lite feg. När fegheten höll på att släppa åkte jag av två gånger på raken. Efter det fick jag hjälp med att min man & barnen promenerade med på ridturerna, som då blev till skrittpromenader. I samband med det fegade jag ur helt och drar mig för att rida ut ensam. Att rida hemma är jag inte rädd för, men våra ridmöjligheter här är minst sagt begränsade. Har en volt, men inte mer och volten är så mjuk och sluttande att den funkar för lös träning - inte ridning.

Vad leker du med hästen som är i högt tempo? Jag löslongerar i högt tempo, med varvbyten och öka/minska tempo. Eller så löshoppar han låga hinder.

Du förstör ingenting i min syn. Om du är ridrädd och nojjar så håll dig tilld e tempon som är behgaliga och som du känner dig trygg med. Hästen har stora kuperade hagar och sällskap förmodar jag, då får han utlopp för sin energi där.

Ta den tid det tar så tar det mindre tid.

Det gäller inte bara för hästen utan även för dig själv. Utsätt er inte för situationer som leder till att du blir ännu räddare. galoppera först när du känner att idag vågar jag.

jag har fått börja om med Harry nu när jag itne ridit regelbundet på länge att börja våga skritta ut barbacka ochs en börja trava korta sträckeor som jag successivt ökar i takt med att jag vågar mera.

Samma med galoppen, jag vågar galoppera den dagen jag vågar barbacka och ute i naturen.

Ha itne bråttom :D

Jag tror och tycker att du med gott samvete kan släppa dessa idéer. Det finns ingen norm som är bra för hästen. Jag antar att han står i en hage med kompisar? Då kan han ju springa och leka om han vill det. Du har en häst för att du ska ha kul med den, det är din hobby. Inte behöver du vara orolig bara för att du rider långsamt, det är inget som skadar hästen alls! Det finns nog jättemånga som rider sina hästar ute i skogen i lugn och ro. Släpp ambitionerna och njut av att ha häst!

Det finns många som inte ens rider utan har häst bara för att de är fina i hagen :)

nu blir det sängen här!

Leker med galoppfattningar liberty (on-line så blir han lite farlig fortfarande), cikeling game, hoppande över hinder/bommar och lite sånt.

När min herre har en energirik dag så blir han lite tvär, och då släpper jag lös honom så springer han runt och bockarf en stund. Låter honom inte komma in till mig förrän han är trevlig igen, och det kan ta en stunds springande för honom.

När han väl har sprungit ett tag kan vi kommunicera och då kan vi leka lugnare sedan.

Nåt som hjälper min ridrädsla är att låta någon annan rida min häst, då ser jag att han faktiskt inte ramlar omkull när han springer. Ser också att han inte kastar av folk och sånt.. Så det är ett tips att hitta nån som är modg och kan visa att det fungerar.

Han har dessvärre bara en kompis. Vi har eget stall och har inte råd att köpa på oss en hel flock. Inte tid heller. De leker inte jättemycket, men rör sig iallafall runt omkring i hagen och det blir en del spring för min hästs del iallafall.

Kan jag då träna honom på något sätt så den där extra energin går ur? Tycker att det är lite småläskigt ibland när han kan vara väldigt pigg på väg hemåt eller när han spänner sig och blir lite på tårna. Jag kan sitta av och då lugnar han sig snabbt, men sen kommer jag inte upp igen för han är stor och jag är inte så vig. Om han får några pass i högt tempo brukar den där extraenergin släppa och han känns lugnare.

Tror att en av de största nojorna är att han inte ska trivas och inte vara nöjd
Fast det märks trots allt att han trivs och det går jättebra när vi tränar NH och det gjorde det redan ganska tidigt. Han kommer också springande när jag kommer till hagen, gnäggar om de står i stallet och stoppar själv huvudet i grimma eller träns. Han följer jättefint när vi tränar löst och är uppmärksam och intresserad.

Om han blir hetsig på vägen hem så gör litet volter på stigen, rid in i skogen och gör litet serpentiner mellan träden så man bryter det där hetsiga. Han får jobba mera och det tar längre tid att komma hem om han har bråttom. :)

Sen med tanke på att han har kompis och beter sig så trevligt i stall och hage när han ser dig så är hans trivsel det minsta du behöver oroa dig för! :D

Volter ökar hetsen. Är han "på" och vill öka hemåt så blir det etter värre om jag vänder honom mot färdriktningen. Brukar försöka jobba lite med skänklvikningar eller serpentiner på vägen (vi har knölig natur och oftast svårt att lämna vägen och kunna ta oss tillbaka ut på den igen, branta backar). Då jobbar han, tuggar på bettet och går i fin form, men tempot är detsamma.

Skulle vi t.ex. möta någon att prata med eller om jag sitter av så går den där hetsen snart över. Det är som om något behöver hända för att han ska knäppa av.

#9 men då har du iaf provat och vet vad som händer :) Att hästarna har mer bråttom hem är ju inget ovanligt. Då är det helt enkelt för dig att få saker att hända, gör fram/bakdelsvändingar påvägen i 90 grader gör dina serpentiner.

Vad händer i dig när han går på hemåt? blir du orolig, tycker det är obehagligt etc? Varför tycker du det är obehagligt/whatever?

Du verkar ha bra koll på hästen men vad är det hos dig som gör att det blir som det blir inom dig?

har du ett katastroftänkande som börjar skena iväg med dig. Vad är det värsta som kan hända om han får hålla det tempot han egentligen vill hålla i skritten och traven? Sen får du gå igenom dina skräckscenarion och se vad kan du göra åt om han tex skenar? eller om han går omkull, eller vrickar sig, snubblar osv. Gå igenom alla scenarion och ha en handlingsplan för varje händelse.

Och när du väl ha handlingsplaner för varje händelse så kommer du bli lugnare för då har du en grundplåt att falla tillbaka på OM nu det du oroar dig för verkligen skulle hända!

Sen så OM något skulle hända som du INTE var beredd på så har du övat upp ditt tänkande för handlignsplaner så du står inte handfallen ändå.

Ibland ligger problemet hos en själv och inte hästen. Och att äga häst och dessutom vara NH-studerande i varierande grad innebär ju att man är på en ständig resa för emotonell, själslig, personlig och fysisk utveckling som person :D

Jag blir lite orolig inför att vi ska rida ut. Lite less för jag tar ut i förväg att det inte kommer att gå bra (vilket det i stort sett alltid gör, men känslan finns från förra hästen och kanske även förrförra). När jag är spänd och orolig påverkar jag hästen = han blir lite orolig och undrar om vi verkligen ska gå ut eller om vi ska stanna i trygga stallet. Då blir jag mer osäker för vad är det som han är orolig för? Kanske kommer "något" att hända? Och då spänner han sig för han tror ju at det är nåt farligt som jag är rädd för.
Jag är rädd för att tappa kontrollen, rädd för att misslyckas och rädd för att bli rädd. Det hade varit mycket enklare om jag t.ex. varit rädd för att hoppa för att jag en gång fått en bom i huvudet för då hade jag kunnat undvika att hoppa eller ha lätta plastbommar. Att vara rädd för att bli rädd och skrämma upp sig själv för "nu blir du nog snart rädd" - det är helt hopplöst!!!

Sen när det faktiskt händer "något" så blir jag sällan rädd. Jag blir rädd att det ska hända och att jag ska tappa kontrollen. Händer "något" är jag för upptagen att lösa det för att sitta och vara rädd och när "något" är över är det ju onödigt att vara rädd för då är det ju klart och jag klarade det.
När jag åkte med huvudet före rakt ut i skogen från full galopp i våras tänkte jag bara: Jaha, första avsittningen. Jag blev inte rädd, inte arg eller nåt utan det var helt ok att hästen blivit rädd för något. Samma sak de gånger han har dragit på full fullt i galoppen - då är jag så koncentrerad på att han ska sakta in utan att jag ska behöva ta i att jag inte blir rädd. Däremot när han blir taktig och gärna vill springa - då blir jag rädd trots att han inte springer om jag säger nej.

När han kom hit och jag skulle rida ut första gången så fick han ett spel och stegrade. Det gjorde min förra häst titt som tätt och det var ju meningen att jag skulle slippa det. Visst fanns det en anledning till att han tillfälligt tappade fattningen, men det var en dålig start tillsammans. När vi satte igång i våras efter vinteruppehållet så ledde jag en liten promenad. Vägen var isfri 100 meter. När vi vände fick han ett tokryck och galopperade runt, runt mig hela vägen tillbaka till stallet. Full fräs på smal grusväg utan diken eller möjligheter för mig att gå undan. Galopplongering i kort grimskaft. Han drog inte i repet, hotade mig inte utan sprang bara av sig vårruset. Men förra hästen brukade göra nåt liknande, men då var hon ute efter att antingen springa på mig eller så for hon i luften och sparkade åt alla håll. Oftast helt oprovocerat. Så jag blev rädd igen. Min man fick ge sig ut på flera, långa joggingturer med hästen innan jag vågade mig ut att rida.
Det som händer som påminner mig om maktlösheten med min förra häst gör mig rädd och missmodig. Då kommer känslan av rädsla och misslyckande som ett brev på posten (om man nu kan säga så om posten numer…) Förra hästen var min första egna, barndomsdrömmen om en egen häst. Och så köpte jag en som var mer än lovligt galen. Jag trodde verkligen att med rätt hjälp skulle hon iallafall kunna bli en skogsmullehäst, men hur jag än försökte och vilken hjälp jag än fick så förblev hon som hon var. Det var inte bara ledsamt när vi valde att avliva henne förra året utan ett jättestort misslyckande. Jag ville så gärna, men det räckte inte.