träna mer på banan. min häst var oxå så när jag fick honom och de blev nästan så att jag inte vågade rida ut honom själv. men så berättade jag de för min tränare och eftersom att det var galoppen som var ett problem för mig (han drog upp huvudet bet sig fast i bettet och stack iväg) så tränade vi väldigt mkt på tempoväxlingar allt från att han går jÄTTE sakta i galoppen till att han rusar fast att jag ändå har kontroll. Jag var sedan på ett salgs nh läger och berättade samma sak för hon som höll i lägret (de hade inte helt försvunnit)

och de visade sig att om han galopperar ute och jag sitter och håller imot med tyglarna hela tiden och försöker få stop på honom redan får första steget så är det väl klart att han börjar strunta i mig, men så lät jag honom spinga på halv långa tyglar och att jag står i lätt sits och de viktigaste! när jag väl saktar av måste jag förbereda honom en stund innan, jag sätter mig djupt ner i sadeln men driver fortfarande mky med benen och sitsen jag slutar granvis griva honom och håller in honom med tyglarna. :)

detta funkar kanske inte så mkt på dig eftersom att vi inte riktigt hade samma problem men jag skulle råda att rida i paddock sjäv ganska mycket, kanske ta korta ute ritter själv i början där det inte går så fort. Eller om du har någon snäll kompis som kanske skule vilja ta med sin häst fast att hon går ganska långt bakom så att din häst inte märker av den fören något händer, då den hästen helt plötsligt dyker upp och allt är lugnt!

Men om detta fortsätter och att det slutar med att du faktiskt inte har någon kontroll över hästen så tycker jag absolut att du inte ska rida ut själv! inte fören du vet att du har maximal kontroll över din häst, prata med en träna! prata gärna med några stycken och se vad dom har för metoder och om den skulle kunna hjälpa dig.

Lessen tta det blev så långt men man sugs in i det ;) hoppas att du orkar läsa allt :)

Får man fråga hur gammal hästen är? Tänker på min egen, han är 2 år och kommer igång också på hemväg. Han får en helt annan energi och lyssnar inte längre på mig i den mån han annars gör. Men jag är inte den som ger mig i första taget. Jag har tagit promenader, och kört och tömkört. Inte särskilt långt men flera mindre sträckor/inte så lång tid fast flera dgr i veckan. Jag ville visa att han inte kommer undan. Dessutom är det ju så att träning ger färdighet. Det jag märkt nu att det är först nu han har "landat" i detta stall, vi kom hit i november och det har alltså tagit denna tid för honom att känna sig hemma. Detta tror jag också har hjälpt. Han har inte alls samma stress hemåt och han lyssnar på mig nu.

För flera år sen hade jag hand om en valack, då 9 år gammal. Han hade stått i en hage i 4 år och var mer vild än tam…. Jag var väldigt orädd av mig, nästan på gränsen till farlig… Hursom, det gick inte att rida han från stallet, han ville ju inte lämna "sin" värld och sin mat. Men jag tog han i tränset och gick, sen hoppade jag upp och vände hem och han skenade som en tok. Succesivt ökade jag avståndet hemåt, men han skenade likväl. Det tog ett halvår innan han började fatta att han kom hem även om han tog det lite lugnare. Det tog 1 år innan man kunde bestämma farten på hemväg. Och 2 år efteråt kunde fortfarande vara så att han sprang långt om han stötte på något som gjorde honom osäker. Men så småningom tog han bara skenade några steg, och lite senare bara 1 steg om det skulle vara något "farligt" vi mötte. Så för vissa individer tar det tid, särskilt om människor har skapat de förutsättningarna man har att jobba med. Det var ju människors fel att han inte aktiverats ordentligt. Då hade jag ju inte NH att stödja mig mot, utan vi jobbade på förhållandet och tilliten samtidigt som vi jobbade på att han skulle acceptera och lyssna. Idag hade jag nog jobbat mer på marken innan, fått hans tillit och hans respekt och sen jobbat på att ta oss hem från uteritt.

Min häst är 13 år. Han är inte alls bråkig utan bara pigg och framåt. Han vill springa, men han gör det inte om han inte får.

Det är bara jag som hade tyckt att det kännts trevligare om han varit lite "såsigare". Eld, vedklyvar av större modell på stativ och kanoter är de farligheter som han reagerat på när vi ridit ut, men han tittar mest bara till och vill ta en omväg. Men sen kan han stissa upp sig lite efter att vi passerat. Det har "hänt något" och då blir det spännande och då vill han gärna springa. Inte direkt för att han ärr rädd/nervös utan oftast tror jag att han bara vill springa för att han helt enkelt gillar att springa.
Han är heller aldrig svårstoppad och inte svår att sakta in. Fast är han pigg och pockar på att få springa så taktar han gärna och fipplar med bettet.

Så jo, jag har kontroll över hästen och han är som sagt inte dum utan en snäll och lyhörd kille. Har lite svårt själv för paddock för jag tycker att det är tråkigt och att det är helt omöjligt att hitta på något vettigt att göra där.
Hästkompisar har vi bara en, en b-ponny under inridning. Ibland leds hon med på en promenad, men hon funkar inte att ha som handhäst eller lös på ridturen.
Tränare skulle jag gärna vilja ha en, men jag har sökt i omgånger i säkert 10 år utan resultat. Vill inte ha en dressyr- eller hopptränare utan någon som kan variera lite NH, lite western eller liknande och som inte tar ridnigen så väldigt seriöst. Jag vill ha det roligt. För mig är det en hobby och inte något arbete.

Hur gammal är du?

min häst är 12år och det är en HOBBY för mig oxå men hästen måste ju ändå tränas! jag tävlar inte men jag tränar ändå hästen eftersom att det är det bästa för honom, förstår inte varför du skapade denna tråd för de verkar ju som om du iaf har kontroll över hästen vilket är det viktigaste, sen ser jag inget annat problem, de är väl klart att dom flesta hästar blir lite upphetsade på vägen hem och spc om den e ensam eftersom att de betyder hem till kompisar och mat?

var bor du? bor du i/nära halland skulle jag rekomendera Katrin Gunnarson, ursprungskällan

OCH ridning är seriöst! man kan inte slapp rida, man måste ta det seriöst spc om man har en egen häst.

Hur mycket springer ni när ni är ute? De behöver ju få springa av sig och sträcka ordentligt på benen ibland :)

Men jag hade visat att det inte lönar sig att ligga på, tex vända när han blir för jobbig, och gå åt andra hållet eller in på en liten volt tills han lugnat sig. Och aldrig låta hästen springa om han ligger på innan, utan bara börja trava när han är lugn, på mitt kommando.

Jag tycker inte heller padocken är någon höjdare, men använd vad du kan hitta ute, eller träna lite dressyr (eller vad du vill) under ritten så han får något annat att tänka på - övergångar, halt, rygga etc. Så kan du använda traven eller galoppen som belöning.

aproppå tränare, om du bor nära göteborg är Jill Andersson väldigt duktig på sånt.