Här ger vi hingsten något att göra så han inte hinner titta runt och gnägga efter stona. Lek, lek LEK. Gnäggar han ändå, så får han backa ganska så fort tills han sänker huvudet och slickar läpparna. Att gå sideways funkar också bra.

Men detta alltså när han kommer upp i "hingst-tankarna", annars behandlar vi honom precis som våra andra hästar (valackar).

#1 Tack för svar :D

Våra gnäggar oftast inte vid hanteringen men har ju inte kommit upp i dom tankarna ännu så bra att förbereda sig lite då minst 2 ska förbli hingstar livet ut :)

Absolut. Det är viktigt att göra rätt från början  så man får trevliga samarbetsvilliga hingstar :-)

Alltid bäst så :)

Min hingst gnäggar inte särskilt mycket, kan vara något på väg in från hagen kanske. Vad jag kan minnas så har han inte gnäggat när vi arbetar, just för att han har annat att tänka på då.

Däremot kan han humma en hel del, då gäller det att kvickt hitta på något för att återfå hans koncentration. När han gör det i stallet utanför stonas boxar går vi bara fort förbi, men t ex i paddocken så brukar jag vända honom bort från den han hummar åt.

# 5

okej :) jo våra är hittils tystlåtna när man håller på med dem men har börjat hingsta till sig i hagarna på "fritiden" så dem testar väll snart om de får när man hanterar dem oxå:)

Vad gör du typ när du försöker återfå hans koncentration? är det någon speciell övning :)?

Det beror lite på situationen. Han är ganska lättuttråkad min häst så det är främst om man bara går på ett rakt spår och inte gör något speciellt som han får för sig saker.

I spända situationer ser jag till att han alltid har huvudet mot mig, för vänder han huvudet helt åt motsatt håll och skjuter ut bogen så kan jag dra och slita bäst jag vill och han kan sticka iväg. Har dock aldrig hänt, eftersom jag ser till att inte hamna i den sitsen.

Ibland går han in i sig själv helt och verkar okontaktbar, då har jag lite olika stadier. Brukar börja med att viggla lite i grimskaftet, sen ett lätt tryck i grimman. Ibland behöver jag veva lite med armarna framför honom (som man gör med människor som sitter och stirrar ut i intet) och nån gång har jag behövt hoppa lite upp och ner. Men jag har helt sonika testat mig fram beroende på situationen. Nångång har det tex hjälpt att ta honom på örat.

Ibland behöver han helt sonika stå och titta på något läskigt och då gäller det att hålla koll och läsa av honom. Är han rädd och spänd får man vara lugnande på rösten. Är han nyfiken så ser jag till att han ska stå still genom att säga "App" precis när vikten börjar luta framåt. Det är ett ord han har lärt sig som innebär att han inte ska göra det han tänkt göra.

Jag har stona i hagen bredvid, jag rider med ston, och de kan hälsa när de står uppbundna (den uppbundna står framför hingstens box).

Men själva hingsten så gäller det att få koncentrationen på dig. För mig räcker det numera oftast att köra en volt, gärna driva på i trav något varv bara - gör halt på komando och beröm. Börjar de moppsa så ser jag till att hästen backar, och sedan gör vi något. Allt är bättre än inget!

Men om man får så pass "okontaktbara" hingstar att hitta på saker inte fungerar (medan man tränar på att få det att fungera) så har jag faktiskt kört med en 20 ml spruta som jag fyller med vatten. Varje gång han inte lyssnar (alls, över huvud taget) så har han fått sig en liten dusch på halsen/huvudet. Då kommer dom ner till jorden utan att man behöver använda våld (eller att man blir nersprungen…). Använde den också mycket i början när jag band upp stona framför hans box, att hälsa får man och kuttra lite. Men blir det hingstskrik så blir det ett bestämt nej (och för min del så knäpper jag med fingrarna), men glömmer han bort det i stundens hetta så kyler jag ner honom lite :)

Var nyligen på utställning, och jisses om jag var orolig för att träffa andra hästar… Hade inte lämnat gården mer än till grannstallet på två år! Men så fort han började intressera sig av tjejer så gjorde jag någon övning. Longera, backa, sidvärtes, och några gånger till och med lite mer fokuserade övningar. Stilla ville han tyvärr inte stå framför dommaren, men stona hade jag inga roblem at hålla honom från med ett "neeeej".

Kort och gott, få dem att tänka på annat. Och är/blir dom inte tiggiga/buffliga så ÄR godis ett bra hjälpmedel! Hingsten min är lite bitig, men han tigger absolut inte eller går direkt på godiset, utan han vet det är "braaaa" som gäller :)

Känner igen den där klumpen i magen när man ska åka nånstans. Min kille är fortfarande ung och har inte sett så många ställen än.

Var iväg i måndags på träning. Var rätt orolig då han blivit betydligt större och kaxigare än sist vi var iväg någonstans.

Nu visade det sig inte vara några hästar i närheten (dom var på bete allihop) och Winter uppförde sig ypperligt. Inte en gång försökte han sig på något, stelnade inte till mer än korta sekunder heller.

Ska bli spännande nu när vi ska åka på 3-årstestet där massor av andra hästar är i omlopp.

Jag har väll kankse en förmån med att ha både egna hingstar och ston, men jag brukar i.af träna på att hälsa på ston lugnt och fint "se men inte röra" typ. Då blir det i.af inte fullt lika spännande även om det givetvis är nya hästar (ston).

Jag stog på samma "säkerhetsavstånd" som med vilken annan häst (sto/valack) som helst med min hingst utan att han flippade i.af. Snoppen åkte ut en gång när de bakom höll på att gå in i honom… Men i övrigt så kunde han tygla sina lustar