Det senaste halvåret har jag kört mest i skogs- och jordbruk. Än så länge har det bara visat sig vara postivit. Men så vet jag ju inte riktigt Caisers Horsenality. Klurar fortfarande…..

Körkarlen jag är hos har ju en hel del NH-tänk men det kan man ju inte säga. Hans hästhantering är det  han ärvt från sin far och farfar. Nh vet han inget om, reptrick kallar han det när vi pratar om det. Om han har en häst som han inte kommer överrens med då säger han att han tar bara den hästen och ger sig ut i skogen - alltså egentid, alltså bygga på relationen. Och hans välkörda 15-åring, när vi har lastat av timret (ca 100 m hemifrån) och kopplat av kälken, då virar körkalren upp tömmarna på lokträet och sen går hästen hem själv. Och vi går en bra bit bakom…. Liberty!

Hans hästar har sån respekt och tillit för honom. Och han leder dom knappt, han brukar släppa alla lösa när de ska in eller ut från hagen/stallet. Alltså noll markträning. Och ändå är de helt frälsta i honom. Men han menar verkligen vad han säger, kanske är det hans ärlighet.

Om man ändå vore en sån som han hade det nog varit lättare.

Jag är inte som han, jag har inte alls den utstrålningen som såna som han har. Jag är osäker och rädd av mig, så för mig skulle det nog inte fungera att göra som han. Inte just nu iaf.

Min häst har mycket bagage med sig och är väl inte en ultimat häst för mig, han är självsäker och tar en massa plats när han kommer. Både mentalt och fysiskt.. Han är så van vid att folk flyttar sig för honom när han kommer och det gör det mindre lätt för osäkra mig.

Du som skrev en sån fin artikel om att man kan leka i vardagen! Gör du det innan och efter du kör? För det funkar bra för mig, att leka lite till och från hagen, nosa på några saker och så är vi redo inför vad som helst. Jag rider eller leker från marken precis så som jag har lust. Ibland blir det ridning flera dagar i rad, bara ut i skogen utan några som helst tankar. Ibland blir det mer intensivt kring ett visst projekt, så som lastträning eller extreme friendly game. Men jag är lite som dig, det blir fort tråkigt och då vill jag göra något annat. (inte bra med en RBI, som behöver consistency) Men så är det, och det funkar bra i vardagen. Hade jag velat blir bättre på Parelli fortare, så hade jag fått träna mer strukturerat, men jag vill ju ha skoj på vägen :-)

#3: Är väl engagemanget och energin som tryter för tillfället, idéer har jag en massa, men jag orkar inte ta tag i dom bara.

Men försöker öva lite varje dag nu, iaf dom saker som är viktiga för oss, porcupine och jojo. Bara det fungerar bra så är Dacke en trevlig häst.

Försöker utnyttja beteshagen har står i nu, är en hage som ligger i en rätt brant sluttning, plant uppe och nere men annars backigt och kuperat. Övar jojo upp noch nedför, men känns inge kul när hästen är så avig till det. Dacke avskyr att behöva backa och är jag oengagerad så lyckas jag inte motivera honom till det. Då är han redigt vrång och skjuter fram sin hårda papegojnäbb till överläpp och säger nej. Inte så kul, men jag vet att det behövs.

Har ingen ambition att bli duptig inom Parelli, men vill såklart göra framsteg, men det är mest bara för att jag vill kunna göra en massa roliga saker sedan.

Tur jag har en LBI iaf, han lessnar lika snabbt som mig på saker och vill göra nya och roligare saker hela tiden. Men han behöver kontunitet i lekaden för annars kliver han mig på tårna..
Han behöver få utlopp för sin intelligens, behöver få lära sig nya saker, använda hjärnan helt enkelt. Låter man honom få det är han en jätterolig häst, får han inte det blir han odräglig. Körningen är inte nog för hans hjärna, även om han nu är trevligare eftersom han får utlopp för sin fysiska sida. Han är ju ändå en travhäst, framavlad för att springa och då behöver han det också. Hittar bara inte balansen mellan det..

Nästa helg ska jag på clinic i natural dressage, så hoppas jag får inspiration då.