Omotiverad, vill inte gå
Det händer väldigt ofta att jag tar ut min lilla ponny på promenader, jag ser ofta väldigt mycket fram emot att ta en härlig promenad och ha en mysig stund tillsammans med min häst. Glädjen håller dock inte i sig speciellt länge eftersom det är väldigt ofta som vi endast kommer ett par meter ut på vägen som han tvärstannar och inte vill gå. Jag ber honom att gå framåt och det lyssnar han på, men han tar ett steg och sen stannar han igen så får jag be igen, han går framåt men stannar och så håller vi på.
Jag vet att det här beror på att han är omotiverad och het enkelt inte ser någon anledning till att gå framåt, men jag vet inte hur jag ska göra för att lösa det. Jag försöker att göra promenaderna roligare genom att träna på saker på vägen, men problemet är att han tycker ju att det är lika tråkigt! Att gå sideways längst vägkaten är ur trist… ;)
Hur hade ni gjort/ hur gör ni i liknande situationer? Hur ska man motivera en liten latmask som helst bara står och äter till att faktiskt röra på sig och tycka det är kul? När vi är på volten så har jag strategier för att motivera honom, men det är just när vi är ute som det inte funkar så bra. Och att jag blir irriterad och tappar tålamodet gör ju inte direkt saken bättre…
Gå en bit, låt han äta gräs en stund, gå en till bit, låt han äta gräs. Då kompomissar ni, du vill gå på promenad, han vill stå still och äta. :)
Ja det är smart! :) problemet är bara att det finns inget som heter äta en stund/lite i zalles värld. Låter jag han väl stoppa ner huvudet så har jag ett jäkla jobb att få upp det sen om jag inte vill använda våld (vilket jag såklart inte vill) jag försöker se det som en utmaning Och något roligt, vilket det ju är, men jag tappar tålamodet så lätt och blir ledsen och irriterad över att det inte funkar. Att tappahumörey gör ju inte direkt saken bättreeftersom jag vet att Zalle dominerar mig mentalt genom sina små trix och tappar jag då så bekräftar jag ju bara hans tankar om mig som ledare… Åh det är svårt!
Låter som om din ponny är väldigt dominant. Om det stämmer så gäller det att vara bestämd. Du kanske måste använde våld en gång, för att slippa sen. Ta med dig en carrotstick eller liknande, så du kan knacka på rumpan för att få honom att gå, istället för att dra i grimman. När han följer dig fint, DÅ får han äta, inte när han själv har lust.
Vart bor du någonstans? Det kanske finns någon nära dig som kan hjälpa dig??
Anne
When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli
Hemsida: www.hästiharmoni.se
#2: Jag har nog en likadan häst som dig, dominant som attan och testar hela tiden hur bra ledare jag är genom att hitta på nya sätt att inte göra det jag ber om.
Jag har ett riktigt kasst tålamod och som dig lssnar jag fort på att göra nåt jag inte känner fungerar. Men bara jag står ut att göra saken bara en liten stund till och stretchar mig tålamod, då fungerar det och det går snabbare nästa gång. Tålamod är nåt man måste träna sig till, sjukt tråkigt och mindre lätt, men det går.
Tappar jag humöret på min häst så får jag igen det av honom, han blir förbannad på mig om jag blir irriterad på honom och agerar orättvist.
Det som har gjort att min häst blivit lättare att umgås med, det är att veta hur envis han är och vara lite envisare. Han kan verka redigt envis och tjurig, men han är inte så envis som jag trodde. Jag jag håller mig lugn och metodosk så släpper hans envishet snabbt.
Se det som mental träning, din häst tränar dig i olika färdigheter. Just nuär det ditt tålamod han tränar, tänk vilken tur du har som har en egen mental coach som hjälper dig att utveckla dig själv. Ändrar man inställningen till det så tappar man inte humöret lika lätt.
Sen kan man ju faktiskt göra dte lätt för sig också, förra sommaren anbvände jag en egentillverkad grästygel ett par gånger när jag red för att jag orkade inte tvista om gräset varje gång vi var ute. Det gjorde att vi kunde fokusera på annat en stund. Du kanske kan ha en grästygel när du promenerar? Då kan du öva upp följsamheten och lydnaden så att den blir bättre även när det finns gräs.. En genväg som gör att man slipper en stunds frustration över gräset iaf..
Tack för era kloka åsikter, det känns så skönt att det finns människor som tänker lika dant som en själv och som inte bara ger tips som: Slå hästen eller stoppa in 10 bett i munnen och ryck och slit lite så löser det sig nog…
Det som jag tycker blir extra jobbigt och något som gör problemet ännu svårare är nog att jag tycker synd om honom. Han har nämligen fång och går i en hage med noll gräs. Så det är klart att han är hur sugen som helst och det känns så orättvist att se alla andra hästar gå i hagar med gräs upp till knäna och så får inte han äta något…Då tycker jag synd om honom och känner mig dum som måste säga till honom hela tiden för det klart jag förstår att han vill äta. Men samtidigt så får man ju inte tänka så, för det är ju ändå för hans bästa. Men jag tror att mycket av problemet bottnar i det, jag blir ledsen och känner mig dum.Och när jag väl har tappat humöret och blivit arg eller irriterad, då känner jag mig så himla hemskt och elak efteråt så då blir jag ledsen för det… Jag tror att man är lite för hård mot sig själv ibland.
#5: Aha, det var där problemet satt. Det blir lätt så att man är inkonsekvent när man tycker synd om hästen.
Men sluta kän dig dum, det är för hästens bästa som den inte får äta gräs. Du kommer nog tycka ännu mer synd om den om det får större problem med fången sedan.
tack så mycket, nu känner jag mig lite starkare, Ibland behöver man lite stöttning så man blir lite motiverad att köra på!
visst är det så, önskar att lilla zalle också kunde föstå det. Har försökt sagt det till honom men han verkar inte riktigt lyssna på det örat…;)
Starta ny diskussion