Om hon är döv eller delvis döv förklarar det en hel del, likaså om hon har nedsatt syn, inte konstigt hon inte kan läsa av andra hästar och människor omkring henne.

hoppas vetrinärerna kommer på några bra prover/tester för att ta reda på vad det är som är fel, mer än att det ÄR fel på Kii.

Sen vet jag ju att inom kattaveln så helvita katter har ju stor chans att bli döva eller nedsatt hörsel. Så iom Kiis färg så kanske det är något genetiskt då?

men det känns ändå som om ni är på väg någonstans nu.

Sen är ju frågan om det är värt att försöka kämpa vidare med en halvblind och döv häst? Men det är ju ett beslut som får tas efter att alla tester är klara.

håller tummarna för att ni ska få bra o konkreta svar!

#1 ja det skuleförklara en del, varför hon är svår att få kontakt med. Och varför de andra inte vill ha med henne.

Ja jag hoppas det med, skulle vara så skönt att få något svart på vitt "detta är problemet".

Vet att det är risk för ögon problem om man betäcker silversvart med silversvart så det finns kanske sånna grejer innom isabell med. Ska kolla tack!

Ja någon händer i alla fall. Nej det är sant och det är något vi ska ta upp även med veterinär mer.

Tack!

Skönt att få svar på frågorna. Inte konstigt att hon inte lärt sig hästspråket med nedsatta funktioner. Berätta gärna mera sen när det händer lite.

Vad bra att de vill utreda vidare för att få konkreta svar på vad som inte står rätt till, skönt att du har en sån veterinär till hjälp.

Du verkar verkligen mån om hästen och att allt ska bli bra, så jag tror nog att det i slutändan kommer bli bra för er, på ett eller annat sätt.

Hoppas ni får mer svar snart.

#3 Nej hon har det nog inte så lätt<3 Ja jag uppdaterar så fort jag vet mer. De ska som sagt se om det finns mer de kan prova för.

#4 Ja det är jätte skönt, jag hoppas verkligen att de kan hitta något.

Tack!

Tänkte slänga upp en bild från dagen med på fröken. Var så lycklig idag, efter en hel stalldag chansade jag och faster och släppte Kii-chan i sommarhagen med Tuffis som sällskap. Och det gick bra! det var inte länge och jag vaktade i hagen hela tiden, men som hon njöt av att få rusa runt lite och få i sig lite grönt. Tror aldrig jag varit så lycklig över att få släppa en häst i hagen<3
Hon lyckades med att ge mig dagens bästa bild med, säga vad man vill om Kii-chan men söt är hon<3

#5: Alltså.. Hästar som är en utmaning för oss människor, hästar som av olika anledningar kan vara svåra att ha att göra med, dom är oftast väldigt fina eller söta att titta på. Känns ibland som kompensation för något..

Du får nog tänka som jag brukar göra när min häst känns som en lite för stor utmaning, att duger han inte till nåt annat så blir han i alla fall en väldigt bra hagprydnad. ;)
Så hittar hon bara ett sätt att kommunicera med de andra hästarna på, då kommer hon bli en utmäkt hagprydnad. :)

#6 Dock måste jag säga att Tuffis är socker söt och jätte snäll^^ Men ja Kii lever på att vara söt.
Om hon skulle bli hagprydnad behöver hon dock lära sig 3 saker, inte spränga staket, hitta någon häst som accepterar henne och sluta "random" attackera folk när hon får ryck.

Tack för en uppdatering på läget med Kii! Har länge undrat över hur ni har det nuförtiden. Hoppas och håller tummarna för att prover och undersökning visar något konkret så kan gå vidare på ett annat sätt, med vetskap om hur läget är.

#8 tack

Fick sms av vet igår och hon disskuterar fortfarande med andra så på den fronten är det stilla än.
Kii är fortfarande kii och gav mig yttligare blåmärken till sammligenen med två välplaserade bakhovar i förrgår. Jag råkade gå i från hagen som hon stog i en stund och då slog det över som vanligt. När jag var inne där igen hade hon redan tappat kontakten med verligheten, lyckades ändå få in henne innan hon sprängde något skönt nog.
Hoppas verkligen vet hittar något då hon inte ens går att ha som sällskapshäst som det är nu.
Varje gång minsta lilla bra sak händer, svävar man på moln och tänker att det nog inte varit så illa och att det ska lösa sig. Men alltid  blir man tillbaka dragen till verkligheten där man står med en häst som inte accepteras av andra hästar, får ryck och attackerar folk, inte kan lämnas i en hage m.m. m.m. På det förmodligen döv och med dålig syn. Verkligheten börjar komma ikapp och det skrämmer mig måste jag erkänna.

Jag har gråtit och gråtit och kan inte sova, livet är inte rättvist.
Veterinären har varit suverän diskuterat med andra vet, ringt och pratat med kilniker m.m. och de tror att det med största sannolikhet är en hjärnskada/missbildning.
Jag har fått som alternativ att ta bort hemma eller åka till skara och göra en magnetröntgen (med vets ord "-bara för att få det svart på vitt") och förmodligen ta bort där. Dock beror det mkt på försäkringsbolaget vad de är berädda att hjälpa till med. Vi har varit i kontakt med dem ett par gånger, sista idag. Kvinnan faster pratat med (ja hon hjälpte mig ringa då jag har svårt att inte sitta och gråta i andra änden) sa att hon inte kunde bestämma något själv men hon var efter en kort beskrivning också övertygad om att hon har någon störning i huvudet (hon reagerade starkt på att hon inte verkar höra och att hon som ca 3-6 månader gammal sökte di på både andra ston och den jämn gammla hingsten). Hon trodde inte på magnetröntgen det blir bara en jätte lång resa för Kii och dyrt för både dom och oss. Hon trodde dock att de kunde ge ut liv, det är svårt för "lynnesfel" (då de inte vet om det beror på miljön, hantering m.m.) men Kii-chans betende är så avikande att det kanske slår igenom.
Just nu ska vi fixa lite papper och se vad de beslutar. Jag kan inte göra mer än att försöka hålla ihop för tillfället. Jag hade väl på sätt och vis hoppats på röntgen, bara för att göra något. Dock hade det blivit en lång jobbig resa för Kii som med största sannolikhet inte gett något och det känns väll inte rätt häller…Jag vet inte vad som är rätt eller fel…kan just nu bara avvakta och se vad försäkringen beslutar.

Fy tusan vad jobbigt du måste ha det nu, inte lätt tid i ditt liv nu. Men jag tänker på er, vet inte vad jag ska skriva för att stötta.. Tyvärr är inte livet rättvist, det är det som är så jobbigt med just livet.

Hoppas din tur vänder snart och du mår bättre, även om det kan ta ett tag..

Du har det verkligen inte lätt! Jag hade nog satsat på magnetröntgen ändå bara för att vara säker.

#11 Tack<3

#12 om det skulle gå måste försäkringsbolget gå med på det, dessutom sa mamma något jag inte ens tänkt på tidigare. Hur får vi bara dit henne om vi skulle göra det, hur transporterar man en sådan häst som Kii säkert 60 mil. Det är uteslutet att skicka henne mer någon annan då hon kan skada både sig själv, andra hästar och människor. Och om man kör henne själv, vad gör man om hon får ryck i transporten. För det kan komma var och när som, hon har fått det i boxen varpå hon kastat sig i väggar så vilt att hon gått i kull, vad gör man ute på en motorväg om något sådan händer…

#13: Jag kan tänka mig att det skulle vara en väldigt stressfylld situation för henne att bli transporterad så långt, och antagligen också en säkerhetsrisk,

Om ni gör en MR, vad är det ni hoppas att det ska visa?

Om det inte skulle vara en hjärnskada, så frågan är väl vad det kan vara då, och om det är något ni kan göra något åt.

Man får nog väga det positiva med det negativa och se om en transportt skulle kunna ge något annat än svar på era funderingar. Om en MR ger någon skillnad i praktiken, om det visar sig är något behandlingsbart och om då försäkringsbolaget täcker det.

Väljer ni att transportera så skulle jag ha valt att hyra en hästbuss, finns såna för B-körkort. Stabilare för hästen att åka i, och dom står bättre i den och skaderisken är inte lika hög. Man kan nog göra en sådan säkrare än en vanlig transport. Och kanske fundera över någon slags lugnande som hon kan få, för att göra dte lättare för henne att fixa resan på ett bra sätt.

Och sedan ha en kamera så ni ser hur läget är med henne hela tiden och kan se innan hon blir "galen".

Verkar onödigt att röntga henne. Stackars pålle har det tillrcäkligt jobbigt som det är utan att behöva åka transport så länge. Förändrar inte hennes situation ändå.

#13 Men detta är ju inte lynnesfel, hon är både döv och så gott som blind. Det borde inte vara ngt problem för försäkringen att ta beslut utifrån det.

Hemskt att ta sånna beslut, men resten av flocken verkar redan ha förstått att stackars Kii inte har en framtid. Föl som henne skulle nog inte överlevt i det vilda.

#14 Det är ju det, vad det skulle kunna ge oss är i princip ett papper där det står vad som är fel på henne om vi har tur, och för en själv, nästan så man kan säga får ens eget ego känns det ju bättre. Vem som (alla vi som känner henne, veterinär och försäkringsbolag) har väl egentligen redan fått det bekräftat att hon är inte frisk och ses något på mr så är det ju inget behandlingsbart. Vilket det med största trolighet inte är oavsett.
Och som sagt resan skulle bli jobbig för henne åka så långt m.m. och får hon ryck är det inget som syns innan, jag har letat tecken som en dåre hela tiden det märks inget plötsligt bara smäller det. Och det kan gå illa. Så ska man vara ärlig på så vis så är det ju inte bra för henne, men jag har väll bara svårt att acceptera att hon inte kan bli bra. Och som sagt det är minimal chans att det ens kommer på tal, vilket egentligen kanske är bäst. Tyvärr är det ju också det närmaste som mr som finns och för hennes skull är det väl egentligen bättre att få vara hemma där hon känner sig trygg. Det är taskig sitts, men som sagt vet inte vad dom säger än så man får väl bestämma sig när man vet hur föräkringsbolaget ställer sig.

#15 Kii var närmare 2 månader innan hon ens började följa sin mamma och ett föl som bara försvinner på egna äventyr blir ju troligen ett lätt byte för rovdjur i det vilda. Och ska man se det i allmänhet hur hon är så nej i det vilda hande hon inte klarat sig.

Angående den dåliga synen/hörseln så är det åter en sak vet har mkt svårt att fast ställa alltså det går ju märka på hästen att hon beter sig som om hon vare sig hör eller ser ordentligt men att göra några direkta undersökningar och få svart på vitt att det är så verkar knappt finnas. Dock verkar föräkringsbolaget rätt klar med endå att hon inte är frisk.
Och det är sant en sådan resa är inte schyst mot henne och hur skulle man kunna leva med sig själv om det hände något på vägen dit eller man märker att hon mår jätte dåligt och inte ens får åka hem igen. Det är bara just detta att man önskar att det fanns ett litet strå att greppa tag om och få ett mirakel om att hon skulle bli bra, vilket med största sannolikhet bara är drömmar.
Men det är mest förvirrat i huvudet nu, blir ju en hel del tårar till men så fort man fått besked från försäkringsbolaget får man väll försöka ta sig samman och verkligen diskutera igenom allt. Även om det tyvärr lutar rätt tydligt åt ett håll hur man är gör.
Tar inga beslut som är jag är nu, måste smälta och tänka klart först.
Hur man än vänder på det måste Kii hamna i första hand nu.

Hormonrubbningar kan inte påverka så att hon uppför sig så eller?

tråkigt att höra men samtidigt så är jag inte förvånad.

det verkar som om du velar litet, att du vill åka men samtidigt förösker intala dig att det inte är bra. Och jag tror inte MR är någon idé. något är knas och jag tror inte MR ger något svar på det. Det gjorde inte det när jag undersöktes för hjärnskada och på mig är det fortfarande nått oförklarligt fel ^^Så släpp det med MR, tror inte FB är beredda att betala för det.

så klokast är att ta bort Kii, det är den hårda sanningen. Och jag förstår att det är jobbigt, jag har själv tagit bort en ung häst med hela livet framför sig, som hade en benskada¨som störde hela hans benställning utan hopp om att korrigera detta. Att fatta beslutet är inte enkelt, att genomföra det är inte enkelt men några dagar efteråt så kommer man förhoppningbsvis känna att man gjorde rätt.

Vad gäller blind och döv så kan man ju göra ljudtester, knäppa med fingrarna olika långt ifrån öronen, visselpipa osv. vet får ju vara litet kreativ där! och sedan skriva att han misstänker att det är så att hästen är döv eller har nedsatt hörsel och att det är en tidsfråga innan total dövhet är ett faktum och att hästen också har nedsatt syn. för jag är väl inne på spåret att detta är det som gör det hela. Att hon får sina utbrott är en reaktion på att hon inte får en respons från omvärlden.

#17 Nja inte direkt, vissa saker kanske men det är ju en hel del till, hon går igenom staket som om de inte fanns, reagerar inte på stömen, verkar ibland lite vilse eller som om hon var i en annan värld, är inte accepterad av någon av de andra hästarna, går ibland in i saker, missar att tex. folk kommer in i stallet, får ryck när hon börjar kasta sig till hon går ikull, får ryck och sticker, blir okontaktbar eller attackerar, fäller inte av som hon ska, klar sönder ansiktet punktvis i peroider, försökte dia på andra hästar som yngre, äter allt som går att tugga på (inte undersöker och smakar på som tex unghingsten utan hon äter tex päls, plast, jord m.m. som om det var mat) trotts mineraler och vitaminer m.m. m.m. Listan kan bli hur lång som hällst.

#18 Mest handlar väl velande om att jag så gärna vill veta exakt vad som är fel, men för hennes skull bör man inte släpa henne över halva landet när det inte ens går att transpotera henne säkert.
Vet har gjort liknande tester klappat händerna plötsligt i blind zon på henne m.m. får ingen reaktion alls, springer någon uppbakifrån och klappar händerna vinklar hon inte ens ett öra åt dem.

#19 Om du gärna vill veta vad som är fel, men inte utsätta henne för mer än nödvändigt, kanske man kan titta på det efter hon fått somna in?

Man kan ju begära obduktion, och är det något i hjärnan då så kan de lika gärna hitta det då, som att släpa henne över halva landet… en obduktionsrapport som visar på en tumör eller liknande borde vara lika mycket värd som en MR-röntgen…

vetrinären fyller nog i ett papper isf som säger att vid obduktion leta efter *insert thing here* i det o det området av hästen.

Kan du inte ta ut någon som kan "prata" med hästar som kanske kan komma på vad felet är?

#20, #21 Anledningen till att man så gärna vill veta är ju för att man har något sorts hopp om ett mirakel. Så någon obduktion tror jag inte jag ger mig in i, där emot har vi en underbar granne i stallet som sagt att vi får begrava på deras mark. Korre min underbara kung som lämnade oss för två år sedan (pga kolik som inte gav sig) begravdes också vilket för mig i hjärtat känns bäst. Vad som än sker kommer Kii det vara för Kii bästa.

#22 Jag tror inte på hästpratare och har starkt religösa i familjen som inte vill dra in sådant.
Och oavsett så kan jag inte låta en främmande människa sitta i boxen då risk för skada är förstor. Och när hon är "sig själv" är hon är en underbar häst, när det slår över blir hon farlig och okontaktbar. Både pappa och faster som jobbat/jobbar innom vården tycker hon påminner mkt om många av deras autistiska pasienter.
Kii har varit sådan här sedan hon föddes det är inget som kommit, hon har aldrig blivit behandlad illa eller visat något annat för skada eller sjukdom.
Och som veterinären konstaterat hon har med största sannorlikhet nedsatt hörsel (troligen döv) och nedsatt syn. Efter diskussion med kiniker och andra veterinärer har de sagt att det förmodligen är en medfödd hjärnskada.
Jag tror inte Kii själv kan kontrolera detta.

Jag tror inte du får ut någon liv försäkring om ni inte gör en MR eller obduktion och hittar felet, avlivas hon pga "lynnes fel" får man inge från försäkringen. Ev kanske dem inte ens betala avlivningen (om man nu har en sån försäkring)

#24 det är försäkringskassan som bestämmer om de ens vill skicka till mr. Skrev dock om detta tidigare:
"Kvinnan faster pratat med (ja hon hjälpte mig ringa då jag har svårt att inte sitta och gråta i andra änden) sa att hon inte kunde bestämma något själv men hon var efter en kort beskrivning också övertygad om att hon har någon störning i huvudet (hon reagerade starkt på att hon inte verkar höra och att hon som ca 3-6 månader gammal sökte di på både andra ston och den jämn gammla hingsten). Hon trodde inte på magnetröntgen det blir bara en jätte lång resa för Kii och dyrt för både dom och oss. Hon trodde dock att de kunde ge ut liv, det är svårt för "lynnesfel" (då de inte vet om det beror på miljön, hantering m.m.) men Kii-chans betende är så avikande att det kanske slår igenom."
Och ska jag vara ärlig så orkar jag inte bry mig direkt vad de säger om liv, visst det är pengar men vad är det i jämförelse med min häst? ingenting.

#25 denna mening låter lite fel?
"Hon trodde dock att de kunde ge ut liv, det är svårt för "lynnesfel""

Och nej det jobbigaste nu är ju att ta beslutet, och allt runt det. Var dock hästen dyr i inköp så du har hög liv på henne och vill skaffa en ny häst så småning om, om hon tex var din framtida tävligns kompis, ja då är liv nåt man vill ha tillbaka. Är det dock bara några tusen så gör det ju varken från eller till.

Men om jag vore i din sits skulle jag iaf låta hästen somna in då den inte verkar må bra :(

Häregud deta va tung läsning jag tycker synd om dig och hoppas på att allt blir bra. Detta är oerhört jobbigt sitter och gråter. Jag mår så dåligt nu de känns inte bra . Stackars dig och lilla hästen de är fruktansvärt jobbigt . Jag vet inte vad jag ska säga. Detta va en chok men tycker mycket synd om båda er

#26 ja det är sant, det vickas dock fram och tillbaka då det kan ses son "lynnes fel" i bemärkningen att hon slår runt och attackerar folk. Dock tror vet på en med föddhjärnskada (+nedsatt hörsel och syn) och det faktum att det inte bara är hantering som är ett problem för att försäkringsbolaget inte häller lägger det direkt under "lynnes fel".
Jo sant i och för sig.
Dock är detta ett föl som vi fick "på köpet" då stoet vi köpte var tjuvbetäckt. Och ja 10.000 är just nu mkt pengar dock som vi redan slagit fast i familjen vi gör inget raballder av det. Släpper dom det visst, gör dom det inte så gör dom det inte, då får det vara så.

Vi har talat med grannen som sagt och jag har möjlighet att begrava henne vilket känns bra. Just nu är jag i stallet så mkt som möjligt då jag har möjlighet att ha henne på bete (i sällskap av hennes mor) under uppsikt för tillfället. Jag är rätt införstådd med att jag inte kommer kunna behålla henne och vill att hon ska få njuta av det åtminståde tills det är dags.

#27 tack <3

Kort updatering, orkar inte skriva mkt.
Försäkringpapprena kom idag, de ger ut liv för Kii.
De har disskuterar ihop sig och Kii's beteenden är så avikande att de get medgivade till att låta henne somna.
Tror inte alla insett vidden av problemen med Kii men det spelar inte så stor roll, det är klart nu. Imorgon ska jag ut och fira hennes 1 års dag, den enda födelsedag hon får.
Livet är inte rättvist.

#29: Usch, vad jobbigt. Det sägs att det blir lättare när det väl är över, men jag är tveksam. Men oavsett så är detta nog det bästa ni kunde göra för henne, även om det känns supertungt just nu.

Ni har gjort allt tycker jag de bästa är att låta henne somna in. För hon mår bara allmänt ila av de. De är tungt jag vet fick avliva mín bästa vän som jag haft sen jag födes. Han blev 17 och sen fick han somna in dock av fel diagnos de kunde gott och rädda honnom och de är enu värre . Så tänk att du gjort allt jag klandrar fortfarande mig själv för att jag inte kämppade för hans liv

Usch vad jobbigt, men du vet iaf att du gjort allt du kan…

#30 tack, jag vet inte hur det är. Men kan tänka mig att ångesten är värst när man har ett datum klart som man sitter och väntar på. När det väl är över så är det tungt men då finns inget man kan göra åt det. Jag lär väll få märka det snart.<3

#31 fy vad jobbigt. tack<3

#32 tack<3

Har spendreat dagen i stallet, kii fick en ordentlig ryckt och lite extra morötter sin dag till ära. La även märke till något jag ej tänk på förr. Kii är van att kratsa hovar sedan hon var liten, hon har dock alltid lutat mkt på en vilket inte rört mig mkt då jag vet att det inte är ovanligt med lite dålig balans i början. Ju äldre hon blivit ju oftare han hon gått ner i kompliment på gången vilket mest setts som protester och helt enkelt bara väntat tills hon rest sig igen. Idag var samma visa men jag kunde inte riktigt släppa det så när vi var i hagen senare på dagen provade jag plocka upp höger fram och mycket riktigt tog bara någon sekund så välte hela hästen. Hon låg obekymrat kvar och såg sig om sedan rullade hon lite och reste sig.

Dags färskbild på min lilla åring<3

Ja de är jobbigt de är bara hämskt. Men du ska vet att du gjort allt vilket är de viktigaste att du kämpa för hennes livv de gjorde inte jag för min lille prins.