Rädsla och gallopp, HJÄLP!
Hej alla hästälskare!
Jag behöver tips och råd för hur jag på bästa sätt ska kunna gå vidare.
För att göra en lång historia kort…
Jag har aldrig blivit rädd när jag är i sadeln på hästryggen endast i markhantering. I förra veckan skulle jag och min mamma som jag nästan alltid rider med galloppera. Jag var först och galloperade lugnt och jag kollade bakåt och mammas häst kommer i full fart och bockar utan mamma på ryggen. Jag hinner inte mer än att bli rädd förren mammas häst är ifatt oss och båda drar iväg i fullt sken. Med ett hårt tag i manen höll jag mig kvar trots bara en fot i stigbygeln. Ridturen slutade trots allt bra, ingen skadades.
Men för att komma till sak, i går när mamma och jag red tillsammans igen (vi har ridit en gång tillsammans tidigare och var för sig) skulle vi gallopera. Min häst biter ihop bettet och liksom slänger sig in i galloppen eller hur man ska förklara. Det var bara det att jag blev rädd då jag återupplede händelsen veckan innan. Hästen reagerade så klart på att jag blev rädd och skenade iväg med mig. Jag fick stopp på henne genom att svänga åt ett annat håll. Hon blev däremot mer stressad av att jag tog i henne och lyssnade inte alls.
Hon har stångbett och är otroligt känslig i mun. Förutom i galloppen alltså. Hon älskar att galloppera, vet nästan inget om hennes bakgrund. Hon är snart 16 år, haft henne ett år. misstänker att hon bara ridits något år innan jag köpte henne. Betedde sig som en unghäst och förra ägaren hade henne bara något år. Hon har varit avelssto länge.
Kan det hjälpa att bara gallopera när man rider från stallet? Har upptäckt att vi nästan alltid galloperar på vägen hem.
Hur ska jag göra för att inte bli rädd nästa gång, hur ska jag träna, vad ska jag tänka på?
Snälla behöver hjälp med detta, vet inte hur jag ska göra vill inget annat än att jag inte ska vara rädd för vet ju då vilken inverkan det har på hästen!
Tacksam för svar!
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
För det första så galoppera inte på vägen hem, det gör att hästarna blir mer taggade för hemma i stallet finns mat och vila.
För det andra så galoppera inte på samma ställen så hästen kan förutse att nu ska vi galoppera för det gör vi alltid här.
Sen så skulle jag inte galoppera tillsammans med din mamma på ett tag, hur går det när ni travar? hetsar hästarna då med? Hetsar de när de skrittar i bredd? För om de hetsar i skritten så får ni helt enkelt träna på att gå lugnt o avslappnat bredvid, framför och bakom varandra tills hästarna slappnar av innan ni börjar trava och gör om samma sak där.
Det låter säkert skittråkigt men saken är det att om det inte fungerar i skritten kommer det inte heller fungera i traven eller galoppen.
Något du kan göra när du är själv är att träna på tempoväxlingar, både i galoppen och sedan göra övergångar mellan trav och galopp så hästen lyssnar på dig.
Varför rider du på stång? och vilken sorts stångbett är det? För om hon är känslig i mun så borde man ju snarare betsla ner än behålla ett skarpt bett, eller är hon bara känslig för att du använder ett skarpt bett.
Sedan att arbeta med rädsla är aldrig lätt, vad var det du blev rädd för den där första gången? var det att din mamma dött, att du skulle trilla av? Vilken tanke eller känsla triggade din rädsla? när du vet det kan du börja arbeta med rädslan.
Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.
#1 Tack för snabbt svar!
Vi brukar inte galopera så mycket eftersom min häst hade stått länge när jag (eller ja mamma köpte henne för behövde ha sällskap till sin häst och så blev jag kär och nu är hon "min") köpte henne. Helt omusklad och senaste året har vi jobbat mycket med skritt och trav för att bygga upp sener och bra grundkondition och relation.Vi är tredje ägaren.
Förresten ska jag säga att det är otrolig skillnad på henne när man rider i hagen och ute på grusvägar. Vilket också är en orsak till att jag misstänker att hon inte ridits så mycket innan. Hennes första ägare var en gammal man som avlade men som sedan dog så den informationen finns inte att hämta! Hon har också svårt att gå på ojämnt underlag, vem vet hon kanske bara ridits på bana?
Hon är som sagt känslig i munnen om det beror på bettet eller inte är jag osäker på. Det är föresten ett enkelt stångbett inga hävarmar eller liknande. Innan hade hon ett tredelat bett som förra ägaren hade. Vad jag minns drog hon iväg då och i o m det provade vi stångbett och hon lyssnade mycket bättre på det. Tills nu vill säga.
Att hon drog iväg nu tror jag hänger ihop med att hon reagerade på min rädsla eller att hon blir taggad av mammas häst. som går och tuggar på bettet och ser ut som om hon ska springa löpbana när som helst men gör inte det. Jag är för övrigt väldigt mjuk i handen och jobbar mest med sitsen och benen. Det kanske har med tävling att göra? Hur ska man i stå fall jobba med det? Har aldrig haft ett sådant bekymmer förut.
Jag är väldigt nog med att variera trav och galloppställen! Okey jag ska prova att gallopera bort från stallet! Tempoväxlingar och liknande jobbar jag ofta med och att stanna på konstiga ställen, kolla läskiga saker mm.
Det går jätte bra att hästarna travar och skrittar brevid varandra och det spelar ingen roll vem som är först! Det är bara i galaoppen som tävlingskänslan slår in. Min häst "biter" ihop eller hur man ska säga när hon kommer om den andra hästen och drar en bit och sedan lyssnar hon. Är det vanligt att hästen "slänger" sig in i galoppen? Detta gör hon inte om man galopperar på volt i hagen.
Jag antar att rädslan kom av att jag upplevde det som om hon inte lyssnade på mig och sedan att jag inte hade kontroll. Vände mig om och var orolig för att mammas häst skulle komma efter oss som hon gjorde förra gången. Hjälplöshet antar jag är ett bra ord.
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!

Håller med #1. Utsätta inte dig själv (eller din häst) för sånna situationer. Det är inte kul att vara rädd, så ta det peu en peu, tills du känner dig trygg igen. Jobba med att hitta strategier för att kunna hantera hästen bättre. Kunna stanna i alla situationer till exempel. One Rein stop kan ju hjälpa dig där.
Anne
When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli
Hemsida: www.hästiharmoni.se
#3 Okey! Vad är One Rein stop?
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4 finns att läsa om i tråden "hjälp, stressad het och stark"
kanske läge o skriva en artikel om One Rein stop iom att det är så många som frågar om vad det är?
Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.
#3: Såg att du svarat på en anna tråd!Ang. One rein stop
Förresten så tror jag det var det jag gjorde när jag fck stopp på henne. Vägen svängde åt höger och hon var påväg att springa däråt men då svängde jag vänster och stannade hon! det var dessutom bort från stallet!
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!

#6 Det funkar :-)
Prova om ni kan göra många galoppfattningar för att sen sakta av igen ganska fort. Stanna, andas lite, och göra om. Så fort hästen börja hetsa eller dra, sakta av helt och hållet (men One Rein stop om du behöver) och börja om. Vissa hästar blir ännu mer taggade av detta, och då är det ingen bra metod, men många blir lugnare och lär sig att galoppera lugnt och kontrollerat. Man kan ju alltid testa.
Anne
When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli
Hemsida: www.hästiharmoni.se
#5
Ja gärna skriv en artikel om det! Gärna om någon kan lägga ut en video på det för att demonstrera det!
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!