Haha, känner igen det där. Nu på våren har plötsligt varmblodstravaren förvandlats till en tjurig ponny som är tokig i gräs.. :)

Samma sak varje vår, han har en massa gräs i hagen, men ändå vill han äta en massa när vi är ute också..

Är inget stort problem i markhanteringen, men i ridningen.. Så fort jag släpper fokus på honom drar han ned huvudet för att äta. Eller så låtsas han klia sig på frambenen, vilket han får göra, men istället för att klia sig äter han..

Nu är det inga problem att få upp huvudet, utan problemet är att han drar ned det hela tiden.

Min lösning är att försöka att inte låta honom ens få chansen. Att så fort han försöker trycka på med skänklarna och dra upp huvudet. Det behövs bara i typ två veckor, sedan går det bra, tills nästa vår.. :)

Igår när vi var ute var jag sjukt sugen på att köpa en grästygel från hööks, men de finns bara i ponnystorlek..

#1 Ta balband det funkar lika bra, det använde min förra ridlärare i åratal långt innan grästygeln uppfanns.

#2: Nu var det iofs inte nån seriös fundering. :)

Men balband låter ju läskigt att använda, att hålla det i handen när hästen drar ned huvudet lär göra ont!

Nänä du fäster dom i sadelns ringar där man fäster förbygeln.

Aha, okej. Då förstår jag. Då bränner man inte sönder sig iaf. :)

Hahaha! Egentligen är det inge kul men jag tror att din häst är släkt med en av mina ponnier x)

När hon kom till oss var hon precis som du beskriver. Det gick inte att få tag på henne på något sätt alls! Jätteirreterande och kan bli farligt! Det vi gjorde var att verkligen göra henne uppmärksam på vilken det är som bestämmer. Se till att hon har huvudet rakt fram eller kollar på mig. Om hon sköt ut bogen brukade jag trycka tillbaka den med armbågen. Använde också kedja på henne tills vidare. När Jag hade fått tag på henne så hon kunde gå bredvid mig utan att gå åt andra hållet så började jag flytta henne med hjälp av ett grimmskaft med läderflärp längst bak (då hon är TOTALT okänslig) och tog även bort kedjan. Nu går hon bra, ibland kan hon få för sig något men då behöver jag bara säga nej med en skarp ton och ta tag lite extra i grimmskaftet så går det bra.

Vad gäller ridningen så har jag samma problem där. Hon lyssnar inte på något. Har faktiskt en rätt så otrolig berättelse om det. Vi var på en hoppträning och min syster red ponnyn (Moa) och de skulle hoppa över en vattenmatta med ett hinder på typ 50 cm. Lilla Moa som aldrig hoppat över en vattenmatta vägrade att gå över och när jag menar vägrade så menar jag verkligen VÄGRADE! De tog bort bommarna så hon skulle gå över bara vattenmattan - nej! Det gick inte heller. Tillslut tog de även bort vattenmattan så hon skulle gå mellan hinderstöden men icke! Hon hade betsämt sig! Vattenmatta eller inte vattenmatta, hon skulle inte gå över. Det gick inte att leda henne, inte att lägga till spöet. Tränaren och min mamma provade till och med att lägga en bom bakom henne rumpa (Som sagt så är hon väldigt okänslig och bryr sig inte om något) och tryckte men hon bara stod där! Jag har aldrig stött på en sån envis häst i hela mitt liv! Med mycket om och men fick vi över henne men det tog säkert 20-30 min!

Vi bestämde oss efter den dagen att börja om från början. Att lära henne vad skänkeln betydde och att ha respekt för spöet samt att lyda oss. Att börja lite smått med ledarskapsövningar hjälpte även ridningen:) Vi gjorde så att när vi red och tröck till med skänkeln och hon svarade framåt så berömde vi henne överdrivet mycket, även fast hon kanske började trava fast hon skulle skritta. Vi har hållit på så nu i snart 1 år och hon har blivit bättre! Men vi har en lång väg framför oss:)

Säger som #1 låt hästen aldrig få chansen att gå iväg. När du är ute och ride, arbeta han hela tiden så han får annat att tänka på:) Det brukar hjälpa och börja om från början, var säker på att din häst vet vad du menar:)

Lycka till och hoppas det hjälpte!:D

tack för svaren, var ute och red idag och hade både träns och repgrimma, tränset ifall han drog ner huvudet. Och då så försökte han inte ens dra ner huvudet. Det kan också ha att göra med att vi höll lite högre tempo och inte så många pauser, men förbättring!

#7 Vad kul:) fortsätt kämpa:D

Skulle ut å ta lite kontakt med min drulle ihagen men icke att han ville snacka med mej då när det finns instressantare saker på marken? Inte ens godiset var intressant!!

Jag vill säga precis tvärtom, låt hästen äta en liten stund innan du försöker få upp huvudet igen. Om du håller hästen från att äta, tar man bort hästens ansvar, det blir helt plötsligt ditt ansvar att hålla hästens huvud i luften, vilket strider motde  ansvarsområdena hästar och människor har.

Alltså låt han äta lite. Sen tar du en pinne (spö, carrotstick, rep) och knackar uppe på korset. Dra inte i tyglarna! Smacka om du vill, börja knacka lätt. Öka dina faser till shästen tar upp huvudet. Klappa. Även om hästen drar ner huvudet igen på en gång, låt den göra det, låt den äta en stund innan du börjar om. Detta är ingen kamp, utan en lek, ni jobbar på relationen, inget annat. Repetera detta tills hästen tar upp huvudet så fort du smackar eller knackar lätt. Mission accomplished.

Istället för att smacka, kan du säga hästens namn, och vips! så har du lärt hästen sitt eget namn, bara som en rolig grej :-) Har du en svår häst, kan du också ge hästen godis när han tar upp sitt huvud, det ger honom en anledning att ta upp huvudet. Lättare från marken, men inte omöjligt från ryggen heller.

Jag lovar, detta fungerar jättebra och ni slipper dragkampen med tyglarna.

Gyllir: Måste bara säga att jag håller med dig helt och hållet! Sen jag började med att tänka lite tvärtom "reverse pshycology" med min ponny så har allt gått mycket lättare och det blir sällan den där hemska och fruktansvärt tråkiga dragkampen. Jag gör precis på samma sätt som beskriver och det funkar bra så länge vi står stilla. Jag kan stå på en äng med högt gräs och han lyssnar (tar upp huvudet och slutar äta) när jag ber honom, problemen kommer sen när vi ska börja röra på oss… Så fort jag ber honom att ta ett steg frammåt så suger han fast i gräset igen som en sugpropp och jag får börja om procedueren igen. Ber honom ta upp huvudet och det funkar toppen, men så fort vi ska ta ett steg frammåt så åker lilla ponny huvudet ner igen. Det här är fruktansvärt jobbigt när vi t.ex. är ute på prommenader, han stannar hela tiden. Har du något tips på vad jag kan göra? Det funkar ju så bra vid stillastående men nu har mitt "savvy" tagit slut och jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare.

Mvh emma :)

har du försökt att ge godis när han tar upp huvudet? eller låååång fas ett, snabb två-tre-fyra?

roligt att du tar upp det mitt i vinter :-) gräset längtar vi till!

#12 det gäller att vara ute i god tid! Man vet aldrig när våren kommer! :D

Jag fasar för gräset, är inte roligt att köra ute när hästen plötsligt går över ett dike till en lägda med gräs. Han bryr sig inte så mycket om när jag försöker driva på honom för att komma därifrån. Han kanske kan vifta argt med svansen iaf om jag har tur. När han väl är klar så är det ett helsike att försöka ta sig över diket upp på vägen igen. För plötsligt är diket livsfarligt när det inte finns gräs som lockar.

När jag kör hinner jag inte reagera innan han har mulen i gräset redan och då har man inte så mycket annat val än att vänta tills han är klar.

Men min plan är att vi hårdtränar lydnaden nu medans snön ligger, förhoppningsvis till maj, och då kanske han lyssnar bättre även när det är gräs.

Min tränare säger att jag ska flytta hans bakdel när han äter för att få hans uppmärksamhet, går inte med vagnen. Och från marken så kan han flytta bakdelen jättesnabbt men fortfarande ha mulen i gräset.

Men använder jag principen "Ett kallblod som är mätt är ett trevligt kallblod." fungerar det bättre, låter honom äta tills han självmant slutar. Då går det bra att träna eller rida i typ en halvtimma, sedan blir han jobbig och då får han äta igen så vi kan rida vidare.
Vi möts halvvägs, han får det han vill så får jag det jag vill sedan.
Det tar lite tid för oss att träna på sommaren..

#14 det verkar jobbigt! jag som tyckte min lilla islänning var besvärlig ibland… Men jag tror som du säger, har du en bra grund att stå på, så kommer gräset inte vara ett stort problem längre.

Man ska ju till slut kunna jobba löst trots det finns gräs tillgängligt och hästen vill hålla uppmärksamheten på människan… ^^ Men dit har vi lång väg jag och Harry, även om han sköter sig när man rider allt som oftast. Han får lov att ta en munfull när man går förbi, men han får inte stanna.

JAg tycker det är en bra deal ^^

Det gäller att använda sig av gräset som en belöning. Vara grymt enveten med att hästen inte får äta när du ber den om något att göra, sen får den gräs som belöning. Min lärde sig snabbt att det snabbaste sättet att få äta gräs är att göra som jag vill en liten stund. Sen kan man utöka den lilla stunden till längre och längre.

Men hästen kommer då fortsätta äta så fort det blir en liten paus. Fast det borde int eheller vara så svårt att träna bort. Man får bara hitta ett "varsågod och ät" kommando som hästen ska vänta på.

Min pålle äter också lite på vägen, och så länge det inte blir dragkamp så tycker jag det är helt ok.