jag ska göra mitt bästa för att förklara hur jag känner angående din situation.

jag förstår din situation, otroligt tuff. men jag hoppas verkligen inte att du inte ger upp! Jag har själv arbetat med en häst som gör sådär, dock av mindre storlek. Saken är den att man måste sett your self up for succes. tänka på vilken väg jag tar, vad jag kan göra ifall han skulle göra sådär och börja i mindre utrymmen men staket/väggar. Och inte ge upp. Det kräver savvy att hinna läsa av alla signlaer och ingripa tillräckligt fort. Det stod en jätte inspiring artikel om just ditt problem det i senaste Savvy times.

Tyvärr tror jag att du behöver gå "så djupt" faktiskt, men det kanske kan finnas andra strategier för de olika problemen. och samtidigt beror det på Vad och hur långt du vill gå med din häst. Du kan nöja dig med Level 2 och jobba dig runt saker som är lätta.

Samtidigt vad som än händer skulle det vara omöjligt för mig att sluta med parelli, jag kan läsa av hästar, jag vet vad den och den hästen behöver för att kunna känna sig eller göra det och det, jag kommer aldrig bara traska på rakt fram och ta på grimman på hästen. Aldrig tvinga den gå när den är rädd. allt som ovetande människor gör helt enkelt.

Hur svårt och onödigt den än känns ibland att hålla på med för vanliga människor "cirkus konster" (jag skulle älska att komma ut på tävlingsbanorna) så ser jag varje gång jag får den tanken att mina hästar Är inte färdiga för det än, varken i sig själva och med mig som partner. Jag har en dröm om att de ska ÄLSKA att vara med mig och vara på banan MED mig och inte för mig.

Men mitt tips är att se över vad Din dröm är med din häst och se hur du kan nå den på bästa sätt.! om du är nöjd med det du och din häst har nu kanske du inte behöver gå lika fort fram utan ta det som det kommer när du tror att du är redo för det med din häst. Problemet är kanske även att din häst är lite för tuff för din personlighet, eller för tillfället i alla fall. Låta tränaren "träna" hästen medan du ser och lär, och tar över när du känner att du är redo för att göra det som krävs i en sådan situation?

Jag har själv haft lite problem med mitt varmblod på grund av min rädsla, dock inte dominans som din, men dehär kanske kan ge dig en idé om vad jag menade längre upp. för att ta det hela lite snabbt. Jag har aldrig tyckt om stora hästar, men det var bara att sätta igång vårt varmblod. Vartefter tiden gick och vi lärde känna varandra vågade jag trava. vartefter ville jag galoppera, då bockade han. Jag blev jätte rädd, saktade av till trav. Sen gick det ett tag och vi försökte igen, samma sak igen. Jag hade hela tiden drivkraften att jag Vill ju galoppera på han och han bockar bara för att han är så glad inte på grund av smärta eller annat. Jag letade så mkt fakta jag bara kunde angående bockning. En dag släppte det för mig, jag bad om galopp och höll mig igenom 13 skutt innan han fick den härligaste galoppen jag någonsin ridit. Nästa dag var det 3 skutt, nästa bara en. Nu gör han det aldrig. Jag red alltid själv så att inte skulle bli tvingad till något på grund av en annan häst, och jag gjorde ingenting förrän jag visste att nödstoppet fungerade. I set my self upp for sucess, utan att medvetet göra det.

Hoppas den här smått flummiga texten kanske ger dig någon hjälp på traven.

Kram J vildhast.blogg.se

#1: TACK!

Du gav mig endel nytänkande där, inspiration till att fortsätta.

Jag vet precis vad min dröm är, jag vill ut och tävla i körning. Den drömbilden jag ser framför mig är att vi galopperar fram på maratonbanan och har riktigt roligt. Jag gillar fart och fläkt när jag kör (i ridningen är jag dock feg och mesig) och min herre ser aldrig så lycklig ut som när han går framför vagnen.

Har dock inte formulerat en plan för hur vi ska ta oss dit, har ingen aning faktiskt. Vet att för att vi ska nå en ärlig samling måste jobba mycket på mental och fysisk avslappning, följsamhet, viljan att göra samma sak som jag vill, och en massa sånt.
I nuläget är det till största del markträning som krävs för att vi ska börja prata samma språk och därmed lättare kunna samarbeta för att nå samma mål.
Varvar det med körning, herrn får göra det han är bra på och kan, vilket håller uppe glädjen hos honom. Men också för att han ska få tillfredställa den sida av honom som vill jobba fysiskt, en del av det är väl att bränna lite av hans fettreserver också.. :)
En annan viktig orsak till det är att jag behöver fler timmar bakom tömmarna för att få rutin på körandet, kunna lösa problem som uppstår och sånt.

Just själva körbiten är inga problem alls, det flyter på bra även om jag ställer krav på honom har han aldrig protesterat. Där är vi överrens.

Det är resten jag inte vet om jag kan hantera, det är som du skriver att han egentligen är för tuff för den jag är i nuläget. Vilket jag borde kunnat räkna ut när jag köpte honom, men då såg jag bara hans positiva egenskaper. Han är oftast lugn, trygg, trevlig och glad. Han är dock alltid snäll, men vrång emellanåt..

Men en LBI, som han övervägande är, har oftast endel baksidor. Smartheten och oviljan att röra sig kan ställa till med problem.

Men nu har jag honom och skulle inte kunna sälja honom då hans positiva egenskaper trots allt överväger det negativa. Och den sida jag gillar är precis den häst jag alltid velat ha. Så det jag kämpar för där är att få fram det positiva mer. Vilket nu när jag tänker på det faktiskt kan kan formuleras till en dröm, det mål jag vill nå.

Jag behöver nog gräva i honom för att i slutändan få en häst jag kan lita på mer. Just nu litar jag inte ett dugg på honom.

Det du skriver om min tränare är lite så vi jobbar. Hon som har typ 55 års erfarenhet av hästar, jobbat med problemhästar i många år och tränat pnh i många år är guld värd. Hon vet alltid hur hon ska hantera hästar, eftersom hon redan stött på problemen förut. Hon visar hur hon skulle hantera problemet, jag får testa och se om det fungerar, går det inte så bra får hon ta över och göra så att Dacke förstår vad hon menar. För det allra mesta handlar det om att jag har en ineffektiv fas 4, det har inte hon så det går bra för henne,

Tidigare har detta fungerat bra, efter att hon har jobbat med honom så går det mycket lättare för mig. Han protesterar inte lika mycket, men det är fortfarande jobb kvar, men det är lättare för mig att på egen hand befästa det sedan.

Men denna gång blev det inte så, utan det var fortfarande mycket jobb kvar, även fast vi trodde att vi löst det mesta igår då det slutade så bra.
Det är väl det som gör att jag funderar över min egen kapacitet. Jag kan ju inte hela tiden lita på att hon gör grovjobbet, utan det handlar ju också om att jag ska lära mig att klara av det själv. Vilket jag definitivt inte gör insåg jag idag..

Vi trodde helt enkelt att hon hade suttit kvar i 13 skutt, men det var tyvärr 12 skutt nästa gång och jag kastade mig av.

Jag tror att jag har "prepared myself for success", han förstår flyttande hit och dit, förstår backandet och vet vad det är jag vill. Men han har satt sin dominans i att flytta, även backa då, men göra det segt och tveksamt. Är löst med bakdelen och framdelen och sidvärts, men backandet är kvar, och verkar vara det han satt mest värde i att ha kvar.

Så jag tror egentligen att det bara är att härda ut bockandet nu, och jag har beslutat mig för att göra mitt bästa och se om det räcker till.

Så imorgon kommer jag förbereda mig på succé genom att låtsas vara självsäker, ströcka på ryggen och vara beredd på att höja energin. Men framför allt kommer jag ha på mig säkerhetsväst och hjälm.. Brukar ha hjälm när jag marktränar, känner mig säkrare då, men troir att säkerhetsvästen kommer göra att jag känner mig ännu säkrare. Önskar att jag hade sån där sköld som poliser har vid demonstartioner.. ;)

Lär väl uppdatera om resultatet imorgon, om herrn inte fått in en träff med nån hov så jag dött eller nåt..

sett att du fått svar men inte läst igenom det men skriver ändå. Åter upprepar att jag jobbar ju inte parelli så jag jag är nog inte till mkt hjälp där.

Men min tanke är har du ingenstanns där du kan ha honom lös när du tränar. Då kan han inte "slita sig" och ber du om backa kan han enkelt välja en annan väg bort från dig utan att bli fast och behöva bli farlig. Sen är det bara vara envis, låt honom ha det fria valet och fortsätt bara försöka få honom att vilja lyssna.
Men som sagt  jag jobbar ju inte parelli häller och jag undviker att gå till att kräva så långt det går. Jag vill att hästen ska vilja lyssna ändå. Så länge det inte är farligt (tex om man är ute i trafik kan jag kräva att hästen börjar gå om den stannar mitt i vägen för att det är farligt) men att hästen inte ryggar tillräckligt fort när man ber om det ser jag inte som farligt, så ge honom tid att välja och gör ditt bästa för att överbevisa honom.
Övertyga honom att du är en bra ledare. När han är övertygad kommer det gå mkt lättare även om han säker kollar läget med gämna mellanrum.
Även om det är svårare att övertyga en dominant häst så går det och även om de kollar läget brukar de lyssna bra när de bestämt sig för att du förtjänar det.
I stället för att man ska kräva att dom lyssnar, övertyga om att du förtjänar att lyssnas på.

Jag själv sitter och försöker övertyga mitt problembarn samma sak^^

#3: Jo, jag vhar jobbat lite så. Haft lite problem att flytta bakdelen ifrån ett håll nu på senaste. Har gått bra på lina, men lös så vill han inte flytta utan går iväg.

Det löser jag genom att visa honom att det inte lönar sig att fly, pressen kommer fortfarande finnas kvar tills han gjort det jag bad om.
Jag går helt enkelt efter, tar hans plats för att bryta mönster och får honom att komma fram till mig.

Sista gången resulterade det i 1,5 timmar springandes (springer han så springer jag, matchar energi) i djupsnö. Mitt knä som redan innan var lite sisådär gjorde tillslut så ont att jag bara ville skrika, men jag gav mig inte förrän bakdelen var flyttad.

Sedan dess har jag vilat upp knät och tänkte försöka samma sak igen, men med backandet. Dock måste jag hitta nåt att spärra av ridbanan med, kan inte använda hela stora för då blir det samma sak igen. Vu har använt plastband förut för att spärra av, men ångvälten Dacke tror jag inte ens reflekterar över att banden finns där då han utan problem traskar rakt igenom.

Problemet är väl att jag inte vet hur jag ska övertyga honom, utan i nuläget handlar det om att ta hans plats i princip. Men har fanken jag ska lyckas med det på ett bra sätt vet jag inte.
Jag hatar att vara i konflikt med honom, det är det värsta jag vet. Jag vill komma undan det och lirka fram saker istället. Men när jag gjort det har allt blivit värre, vilket gör att jag mer och mer tror att jag behöver vara hård mot honom.

Jag kan inte jobba på ditt sätt, eftersom jag inte har en aning om hur jag ska göra det.

De sätt jag försöker lirka med honom ser han igenom direkt. Han är en hård häst på alla sätt och vis, och efter nio år av att lyckats styra och ställa så blir det ännu mer mindre lätt att få honom inse att det jag jag som bestämmer emellanåt.

Jag vet inte alls, men du får nog ta och resa upp hit och hjälpa mig. Jag är glad för all hjälp som gör att jag inte behöver se hans hårda sida.

#4 usch ja taskiga knän har jag med, det är fruktansvärt. Men måste du matcha energin då? varför inte bara låta honom springa iväg gå efter honom och börja om när du kommit ikapp.

ja det känner jag igen, var iväg en gång när några delade av banan med små hinder, alla hästar sköte sig utom Peewee som hoppade och fortsatte (han missförstod i och för sig bara vad de var till för).

Nej som sagt jobbar vi ju på olika sätt. Jag längtar till den dagen jag kan släppa kii och jobba lite med henne. Då jag inte kan det för tillfället när inget stoppar henne.
Ja pappas fjording hade också fått bestämma hela livet. När hon kom vände hon och gick tillbaka till hagen när hon ville, hon var van vid att när "gulli vill gå hem, då går gulli hem". Vilket hon fortfarande gör om hon känner att hon kan.

Men ja det är svårt, jag har ju inte sett honom irl heller.

#3 jag måste börja med att skälla litet på dig, detta är inte första tråden du säger att ditt kunnande nog inte är värt något för att du inte sysslar med parelli. Jag blir litet arg och framförallt ledsen. DIN kunskap är LIKA MYCKET VÄRD som den kunskap som parelli och hans efterföljare har! Tänk på det, det du kan, det du berättar, dina erfarenheter väger precis lika mycket. sluta förminska din egna kunskap!

Så *rodnar litet* då vart min rant över ^^

Min Harry är LB och troligtvis LBI, springer gärna iväg om det inte passar herrn (bara för att man ber om saker som han inte känner för), eller gör precis tvärt emot det man ber om, eller så gör han det så långsamt att man tror han driver med en…. Han springer igenom staket eller under dem om han tröttnar på det man sysslar med och att backa är jättesvårt emellanåt. Detta tränar vi dock på i stallet, han får helt sonika backa in i sin box.

dvs först backa runt ett hörn och sedan backa 6m stallgång för att sedan backa runt ytterligare ett hörn så han är inne i boxen. Detta görs fortfarande med stor skepsis, han försöker titta sig över ryggen och vända (vi har en väldigt smal stallgång i vårt stall så han fastnar på tvären om han försöker så det har han slutat med) men nu backar han. men att backa o hålla i svansen, dit har vi en oerhört lång väg kvar.

Men även om det är jobbigt så måste man fortsätta försöka, jag precis som du har ett dåligt knä och jag varken kan eller vill springa efter min häst, han är snabb som synden trots han är så stor. I paddcken så även om han är i andre änden från att ha stuckit ifrån mig så driver jag med kroppsspråk och ledrep/pisk beroende på om vi tricktränar eller tränar vanligt markarbete. Att försöka matcha hans energi när han sticker skulle bli som när vi bägge blir irriterade och arga på varandra. Vi låser oss bägge tvä och blir tvära och oresonliga.

Man brukar oftast få sådana hästar man förtjänar ^^ I mitt fall fick jag en häst som har lika dåligt humör som jag själv, men tack vare det har jag lärt mig att hantera mitt humör och att släppa ilska, irritation och frustration snabbare än tidigare. Det är en process och jag är fullständigt medveten om att Harry också vet om att han hjälper mig att bli en bättre människa och hästperson.

Vet inte om du fick ut så mycket av detta ^^ Mest ett ihållande babblande men litet tankar och erfarenheter från min sida iaf. :)

jag har 2 ideer när det gäller backning.

1. mitt första sto LBI backade Otroligt sakta och vad jag Än gjorde så gick det lika sakta. Utan att jag tänkte på det som ett problem, efter 1 eller 2 equiterapeut besök backade hon som bara den! Mådde jätte dåligt efteråt när det faktiskt var så att hon inte KUNDE backa snabbare.

2. testat med att göra det roligt att backa? lägga ut godis på koner och be han gå förbi konen så den hamnar i zon 2, så ber du han att backa (saktare än han Tror att du vill att han ska backa) så när han backat nåt steg kan han hitta en godis på konen (eller tunnan eller vad som) och vart efter så ökar du avståndet till konen. Alltså precis så som man motiverar LBI att gå framåt, desto svårare det var desto längre blir vilo/gräs pausen.

I en video med pat visar han hur han får hästen att gå sideways med något i zon 3, snabbare. Han vill inte göra mer driving då det är squeez . men efteråt ber han hästen att verkligen öka farten en bra bit i sideways. Snart gick hästen även snabbare sideways över stocken.

Kanske testa liknande med backningen, att han får backa hur sakta han vill, men sen kommer en riktigt tuff send. själv inte testat det men värt att testa?

#5: Det jag gjorde vid det tillfället när jat matchade min energi var att bryta Dackes planerade mönster.

Finns en hörn han gärna står och trycker i, så började med att ta det utrymmet. Står där och filosoferar och viftar runt lite med sticken, bryr mig inte om honom utan ser bara till att han inte kan stå där.
Han blir då lite tvär, springer runt lite men stannar tillslut i nåt annat hör, jag tar hans plats där, han går tillbaka till det första hörnet.. Höll på så i en timma, envetenhet hos mig, men också mycket enkelspårig.

Jag kom på efter en timma att han fortfarande lekte med mig och bestämde spelreglerna. Så jag insåg vårt mönster och tog hans plats innan han kom dit. Vi gick för det mesta efter staketet i paddocken och han traskade lugnt runt där. Jag ställde mig då på spåret innan han kom dit, han hade ju planerat den vägen. Jag brydde mig inte om honom utan såg bara till att jag inte kunde ta utrymmet av mig.
Både han och jag är ensvisa, så böev en halvtimma av att springa allt vad jag kan mellan långsidorna för att hinna ta utrymmet innan han.

Tillslut gav han med sig, kom på ett trevlig sätt in till mig och flyttade bakdelen när jag bad om det, vilket allt egentligen handlade om.

#6: Backa in ochj ut ur stallet, in i boxen, över trösklar och sånt gör vi i princip varje dag och har gjort i ett par månader. Sånt är inga problem, då lyssnar han bra. Kan stå tio meter bort och be honom backa emot mig och in i stallet och sånt.
Dock gav jag belöning för allt backande lite för länge, så nu backar han in i alla dörröppningar och boxöppningar som han ser. Han försökte med det idag, problemet var väl bara att boxdörren var stängd så han bonkade i den, han såg lite förvirrad ut. :)

Backa när jag tar lite i svansen är heller inga problem, lärde han sig på ett par minuter genom att jag drog lite i svansen och höll kvar och skakade lite i repet till repgrimman. Det i kombination med klicker och havre fungerade bra. :)

Matcha energin behöver inte vara att springa efter hästen egentligen, utan gå efter men ha hög energinivår. Men som jag skrev ovan, jag jobbar mycket nu med att ta hans plats och då måste jag fysiskt förflytta mig. :)

Jag tror att din häst är väldigt lik min häst på många sätt, de fungerar nog rätt lika. Flyktbeteendet är befäst, de har lärt sig att det fungerar och att de då slipper pressen. Varje gång de lyckas fly ifrån pressen så befäster man beteendet ännu hårdare.
Så jag måste fortsätta sätta press på honom även om jag tappar repet, och på det sättet har det blivit en aning bättre iaf. Men långt kvar.

Jag tror inte ett dugg på att man får den häst man förtjänar, jag tror istället att man får den häst man behöver. Att den hästen man får kommer till en för att lära en saker om sig själv, och ser man det hästen lär ut så kommer man kunna hantera det och bli en bättre människa.

Jag har på senaste insett varför Dacke kom till mig, det är för att han gör att jag utvecklas. Jag har kasst tålamod, har fortfarande det, men i och med Dacke har jag fått otroligt mycket bättre tålamod. En annan sak är att lära mig hantera mitt humör, jag blir lätt förbannad och hetsar upp mig, men Dacke har lärt mig att inte bli det. Numera blir jag nästan aldrig det när jag hanterar honom.
Men den saken som blir mer och mer tydligt är hur lika vi är. När han får för stor press på sig, av att han inte förstår eller är rädd, så blir det kortslutning i huvudet och han flyr.
Jag är exakt likadan, pallar inte press och krav, utan då bryter jag samman och flyr. Men i och med att jag lär Dacke att inte göra så, då lär jag mig också det själv.

#7: Det har jag inte nämnt, han är ofräsch, ska ringa veterinären imorrn och se om vi får till nån utredning.

Kortfattat.. Jag har känt flera månader att nåt inte stämt när vi travat snabbt med vagnen. Obalanserad, men blivit bättre när jag gett honom mer stöd i bettet. Travare körs ju så, även om jag inte gör det så kan det vara bra att börja därifrån och släppa stödet mer och mer.
Men jag har trott att obalansen beror på styrka, att han inte klarar av att bära sig i snabbare trav. I vanligt arbetstrav har jag inte märkt något alls, varken vid ridning, markträning eller körning.
I vagnen så är det inte lätt att se hur han rör sig egentligen, ser mest en stor rumpa. Har heller ingen som kan köra honom i den trav som krävs för att obalansen ska märkas.

Men i onsdags så gjorde vi circeling game i trav, och nåt såg inte rätt ut. Han är oren fram kom vi tillslut fram till, inte så tydligt, men ändå oren. Tror att det sitter högre upp, låsning i bogen eller en gammal skada som visar sig nu när jag tränar honom hårdare med vagnen. Men får se vad veterinären säger.

Men backningen beror inte på det, eftersom han vid andra tillfällen kan backa snabbt. Typ som in i stallet och sånt.

Jag har i början testat med att backa till något, en dunk med lite havre på typ. Visserligen gick det snabbare, men han blev lite väl kaxig av det också. Hade inte jobbat så mycket me dhonom då, utan bara så att lekarna fungerar hyfsat.
Fungerar nog bättre nu, men i nuläget vill jag inte göra det då jag inte är säker på om det blir bättre eller sämre av det. Onödig risk känns det som. Jobbat så med sideway med förra hästen, och det fungerade bra, men Dacke är lite mer komplicerad som det är nu.

Det du skriver om nedan fnissade jag lite såt eftersom det är exakt det vi gjorde idag. :)

Påbörjar ett nytt inlägg med hur vi tränade idag..

Idag var herrn väldigt trevlig, lyssnade utmärkt när jag ledde honom från hagen.

Innan min tränare kom så tog jag ut Dacke och testade hans dagsform. Jag blev lätt chockad faktiskt, han lyssnade jättebra.
Backade med bra driv bakåt bara jag tänkte på att han skulle backade, flyttade framadel och bakdel från zon 1 bätter än någonsin. Pekade lite lätt med fingret för att han skulle flytta frandelen och tittade lite på baken och den försvann. Korsade benen också. Sideway från zon 1 utan ett steg framåt..

Min tränare kom och trodde att jag trots allt hade gjort ett bra jobb igår och slutat på ett bra sätt, även om jag själv inte trodde det.

Men för att utveckla övningarna ökade vi kraven, satte press på honom för att "provocera" honom lite. Tolka det inte fel.. :)
Men vi vet att han vill fly, vet om att han blir arg när han inte kan fly, och för att få bort ett beteende så behövde vi få fram det.

Fick två försök till att fly när jag bad honom att gå sideways fler steg än vi gjort tidigare. Men det lugnade sig efter att han förstått vad jag ville.

Jobbade sedan med sidway längs med hagarna, huvudet mot staketet alltså. Det kan han utan problem, men idag bad vi om snabbare hastighet och längre sträcka.
Det var detta som gjorde att allt känns bättre nu, jag förstår hur jag ska agera nu.
Metoden vi använde var att helt enkelt gå emot honom och inte stanna. Fortsätte gå och duttade med sticken framför mig, ökade farten på gåendet allt eftersom. Stärkte definitivt mitt självförtroende genom att jag bara gick bestämt framåt. Blev endel protester, men jag strutade i det och bara fortsatte gå framåt. På ett par ställen så är det gångar ut från mittengången. I fredag ville han fly ut där, även idag, men lyssnade när jag bad honom att inte göra det. Det gjorde han inte i fredags.

Blev en massa skrivet nu, men jag har fått nytt hopp idag och lärt mig en massa.

Ju mer vi nystar i herrn, desto mer utmaningar hittar man, men bara vi får ordning på all flykt så löser sig allt. Ett ordentligt stort jobb framför oss, men känns som att jag klarar av det nu.

#8 man får det man förtjänar, det var väl kanske litet fel ordval, man får den häst ma nbehöver, det är helt rätt ^^

När Harry har gjort något han inte ska. Som tex nu i veckan som gick, vi skulle gå in i stallet, inte svänga vänster in mot hans box utan höger mot uppbindningsplatsen, då tog han hela sitt kallblodsego och klampade in i sin box (dörren var ju öppen) och iom att gången är så smal så släpper jag. Går in i boxen, hämtar honom, han växer fast i backen, lirkar med honom och efter en stund så går han med mig ut ur boxen och jag leder ut honom utanför stallet igen. "Så börjar vi om" jag leder in honom i stallet och får med honom till höger mot uppbindingsplatsen istället.

Så fort han gör sådana här hyss, så korrigerar jag genom att göra om saken en gång till, eller tills det går "smärtfritt" och han gör som han brukar. Oftast är det vanliga saker som att gå in i stallet eller från hagen som gör att han fryser fast utan någon egentlig anledning.

Men kallblod är speciella. Och det är mycket häst att jobba med :)

#11: Dacke fryser iaf inte fast, det är nåt positivt med honom.

Men i början när jag hade honom gick han iväg och brydde sig inte om ifall nån försökte stoppa honom. En gång tänkte jag att jag vägrar låta honom gå, så jag höll i repet och släpades efter en bit innan jag gav upp och släppte. Man jag tycka att min repgrimma är skarp, är en bra modell med smala rep och inte typ hööks, men Dacke sket i det.

Men jag lärde mig ganska snabbt att inte låta honom vända huvudet, hinner han det är det omöjligt att hålla emot, så nu är det inga problem. Såklart även pga. han numera lyssnar på mig mer.

Så sånt har vi lyckats jobba bort rätt bra, visst kan han försöka gå iväg till nån hötuss och sånt, men bara jag flyttar bakdelen på honom så lyssnar han på mig igen.
Har egentligen inte tränat bort det på ditt sätt, även om det också är bra och fungerar, utan har han gått in i boxen så backar jag ut honom igen och sedan har vi gått dit vi skulle utan att göra om det. Det fungerar bra då det såna gånger bara handlat om att han missförstått mig, men när jag är tydligare med vad jag menar så går det bra. Bara jag är tydlig så fungerar vardagen, men förstår han inte så vill han inte vara med längre.

Men jag ställer högre och högre krav på honom även i vardagen. Jag vet ju att det är där vi sätter upp ramarna för vår relation.
Nu har vi jobbat ett par månader nästan varje dag med att han ska kunna stå still lös. Korta stunder först, men utökat. Häromdagen stod han lös i vattenspiltan som är framför hans box medan jag mockade i typ 45 minuter. Då gick det ändå förbi hästar och människor, visst testar han att ta ett steg framåt ibland, men flyttar jag tålomdigt tillbaka honom går det bra.
Så det är väl så jag hade tänkt göra med allt jobb jag har framför mig nu, att göra det till rutin att ställa högre och högre krav på allt vi redan gör. Backar vi in i stallet ska det vara med driv bakåt, leder jag honom ska han inte ta ett etxtra steg framåt när jag stannat, svänger vi ska han flytta undan bakdelen snabbare när jag ber honom. Såna saker..

Nu blev det nog massa utsvävningar på det svar jag tänkte skriva till dig, men jag är kass på att skriva kortfattat och inte sväva ut. :)

Men att ha ett kallblod kräver nog en viss typ av människa för att inte bli tokig. Just nu inte helt säker på att jag är den typen dock.
Kallblod har en massa underbara sidor, men kallblod som insett hur mycket större de är än människor och lärt sig att de kan använda sig av det utan problem. Det är lite väl mycket häst att jobba med.. :)

Berättar ofta för honom att det är tur han är fin att titta på iaf.. ;)

Inte funderat på att skita i parelli ett tag och bara göra på det sättet han är van vid?
Fast lite mer bestämt så han inte bossar runt med dig?

För vad jag kan utläsa blir han förvirrad/orolig/rädd/nervös/förstår inte vad du vill. Och reagerar då i mot attack.

Jag har haft endel hästar som går iväg och bossar med mig (speciellt ett kallblod) kedja grimskaft fick honom att bli snällare att leda, och även att vara tydlig "nu ska vi hitt", "här ska vi stanna", "nu ska vi backa", osv och göra det på sätt han förstod (klappa på bogen eller trycka på nosryggen) så går det bra. Ska jag dock börja krångla krånglar han dubbelt så mycket ;P

#12 det är ungefär som jag säger, "Det är ju tur jag egentligen tycker om honom" efter att man hotat med slaktbilen ^^

Men ma nkan ju hoppas att det bara är en fas som snart kommer att gå över, så är det för mig, vi har länge haft krångel med att lyfta på hovarna, men nu så börjar det lossna men så har ha nbörjat med andra dumheter istället.

Men på honom fungerar lumpenkonceptet, gör om gör rätt även om saker o ting ibland tar en bra stund extra.

#13:Japp, när han inte förstår vad jag menar blir det för jobbigt för honom och då vill han fly.

Jag vill dock inte att han ska fly utan istället stanna upp och tänka, försöka förstå vad jag menar istället. För att göra det så låter jag honom inte fly, och då stannar han oftast upp och tänker. Men kräver jag jobbigare saker av honom så blir han förbannad.

Hade det fungerat för mig att bara var bestämd, då hade jag inte haft några problem heller.
Jag är dock inte den bestämda typen, utstrålar inte den energin. Jag försöker, men det är mindre lätt flr mig.

Jag tror dock att du missförstått lite vad parelli-träning är. Det är helt enkelt ett helt system, markträningen syftar bland annat till att förbereda för ridövningar.
Det är inte bara ett sätt att hantera hästen i vardagen, leda till hagen och sånt, utan du kan jämföra det med akademisk ridkonst,

Jag krånglar inte till det, men eftersom jag är den mesiga typen och jag har en väldigt hård häst så blir det krångligt.

Och hur han är hanterad innan vet jag inte, men det jag vet är att han bossat runt en massa, men det har fungerat för dom eftersom dom inte krävt så mycket av honom..

Jag har bara hanterat honom på parelli-vis det halvår jag haft honom. Behöver ha högre krav på honom än att jag ska kunna leda honom till och från hagen, eftersom allt vi gör är till grund för mer avancerad träning senare.

Men visst, ibland önskar jag att jag var som alla andra och inte brydde mig så mycket om hästen är hanterbar ifrån marken eftersom de bara fokuserar på ridningen. Jag vill dock ha helheten, och tycker markträning är roligare än att rida.

#14: Ja, när man väl kommit igenom en jobbig period så följer en annan, med nya problem.
Jag vet dock redan nu att denna period bara är början för oss, kommer bli tuffare och tuffare har jag en känsla av, men hoppas han blir trevlig i slutändan. :)

Skulle säker fungera på min herre också med din metod, men pallar själv inte med upprepningar för det är så tråkigt. Måste hela tiden hända nya saker för mig, annars tappar jag fokus direkt på vad jag gör eller ska göra.
Så det är nog för mig upprepningar är jobbiga, Dacke skulle det nog fungera bra på. :)

#15 jag mena att jag tror själva parelli krånglar till det för dig, det var det jag mena.

Vi tar ett ex hur jag tänker när det gäller träning, jag har tex en ohanterad 1 åring som gått på lösdrift, när jag ska lära in nåt lär jag in basic, det viktigaste asså, tex leda henne från och till hagen, focus är inte på hur hon går, hon får gå med mulen vid min axel, eller titta sig runt, eller kanske takta lite, det viktiga är målet= att jag kan få henne till hagen.
Sen att stå still utanför stallet, finns det lite hö rester kvar på backen kan hon väl äta det, eller kolla på hästarna i hagen=målet är att hon ska stå still.
Sen när hon kan basic, när vi nåt grund målet, då kan vi jobba på att hon tex ska gå rätt, inte gå och titta på allt, kunna stå stilla, och även om det går få henne att göra det med små signaler, behövs tydliga signaler lär vi henne med dem och när hon fattar det försöker vi sen få henne att fatta dem små signalerna. Som backa, kanske får trycka ganska hårt på bogen för att hon ska fatta, men då går vi det tills hon fattar vad vi vill, sen så försöker vi lära henne att backa för mjukare tryck.

Och absolut focus ligger på det som behövs för basic hantering och målen, hon behöver inte lära sig nåt avancerat förens hon kan det enkla.

Nu utgår jag ifrån att hon är lite speciell och behöver lite extra långsanma framstegn.
Normalt brukar dem unghästar jag stöt på lära sig snabbt och fatta snabbt så brukar kunna lära dem all basic ganska snabbt :)

Detta är ju bara vad jag tycker, svårt att avgöra då jag aldrig träffat din häst. Men focusera på målet, tex hästen ska backa 3 steg, då ska han göra det, sen resten spelar ingen roll. och det viktigaste ska ligga på det han MÅSTE kunna för att du ska kunna hantera han på ett bra sätt. Sen med avancerade saker kan man träna på när basic sitter till 100%.

Sen fattar jag det som om du försöker träna honom på avstånd? försökt vara närmare? tex om han ska backa trycka honom på bogen eller mulen för att backa honom?

Och du har helt rätt, genom markträning får man även en relation och band till hästen, och det bandet kan vara guld värt ifall det händer nåt.

Han är en kallblods travare om jag fattat det rätt? dem flesta travare vill alltid göra rätt till varje pris och kan slå knut på sig själv för att försöka förstå sin ägare och vad ägaren vill :)

#16: Vet du en sak?

Vi har samma tankesätt, jag tränar också som det du skriver. :)

Funderar lite på hur du tror att parelli-utövare tränar?

Har en känsla av att du inte riktigt har grepp om det och tror att vi gör allt komplicerat. Det gör vi inte, utan allt är lätt och helt logiskt. Inge komplicerat träningssätt, men däremot kan det verka komplicerat när man ska försöka förklara det man gör, och varför man gör som man gör.

Han är inga problem alls i vardagen längre, fungerar bra och han lyssnar och är följsam där. Sånt kom vi överrens om efter nån vecka, det var dock inte bara att använda kedjegrimskaft. Sånt bryr han sig inte om, flytta för tryck kunde han inte utan gick emot tryck utan att stanna för någon. Men det hjälpte min tränare mig med, hon har lite mer pondus än mig.

Han kan backa för tryck på både nosrygg och bog, sånt går bra. Han kan backa på avstånd också, sist vi tränade löst backade han drygt tio meter ifrån mig utan att jag behövde göra mer än att sätta upp ett finger.

Grunderna kan han, det är inga problem.

Problemen dyker upp när man kräver mer. Han backar när jag ber om det, men det går sakta och han släpar hovarna i backen.
Det jag kräver nu är att han ska sätta sig mer på bakdelen när han backar, få mer driv bakåt. Då anser han att han gör rätt, han backar ju och ber man om mer driv så vill han fly. Det är hans lösning på allt, eftersom det fungerat för honom att göra så i nio år innan.

Samma sak med sidvärtsrörelser, han kan gå sidvärts men små signaler har inte räckt. Han vill dessutom gärna gå sidvärts och lite framåt och ber man om att han inte ska göra det fortsätter han gå framåt. Det handlar om att han inte lyssnar tillräckligt bra på backning, för han vet att det händer inget om han inte gör det. Jag är inte tillräckligt bestämd, utan har mer tänkt att "okej då, för den här gången får du väl göra så", varje gång..

Men nu när vi fått ordning på backandet går han sidvärts ett par meter ifrån mig med nosen åt mitt håll bara jag pekar med fingret åt det håll han ska. I söndags fick vi till ett par travsteg också.

Men för att kunna kräva mer så måste man även hantera hans väl befästa flyktbeteende. Det går inte att undvika om man vill kunna göra mer avancerade saker. Kan inte lirka med det, utan det som gäller är att fortsätta be om det man vill att han ska utföra, inte låta honom fly undan pressen utan bara lugnt fortsätta be. Det är det jag har problem med, eftersom jag är feg och mesig. Jag blir rädd.

Japp, en kallblodstravare. En Jävsöfaks.avkomma, sägs att de brukar vara skarpa. Men Dacke är inte skarp, har bara väl befästa beteenden.

Han vill göra rätt, om han tjänar något på det. Jag klickertränar honom endel, men ger positiv förstärkning i allt vi gör. Med gos och klappar när vi inte har klickern.
Men han är dominant och hård, älskar att gosa och mysa och göra roliga saker, men tycker han att man kräver för mycket så vill han fly undan det. Så det är lite både och, men man måste alltid ge en anledning till att göra de saker man ber om, positiv förstärkning.

Du har bra tänk, men vi tänker ju redan lika. :)

#17 för den här tex ohanterade unghästen skulle dem 7 lekarna vara för svårt. Det är runt det jag tänker.

Är det viktigt att han backar snabbare då? lyfter mer på fötterna?
Kanske fortsätta backa honom på den nivå han klarar ett tag till och sen försiktigt försöka öka svårigheten?  

Sen tänker jag att hästar är ett flyktdjur, och travare har en tenden att spring-fly, asså att dem springer iväg när det inte passar och många travare verkar ha det hårt invävt i hjärnan, nästan ner avlat, t.o.m travare som aldrig gått framför vagn kan ha detta springa-iväg-när-jag-inte-fattar/vill/kan.

Går han till "mot attack" då är det inte fortsätta be som gäller, för då har man gått över hästens gräns.

tex om min polle inte fattar, då ställer han sig och kollar på mig som om jag är dum i huvudet, fortsätter jag kräva då springer han ifrån arbetet, när han springer får jag oftast ge upp och avsluta med en enkel grej som han kan i sömnen, för då är hans "hjärna så upp i varv" även fast han lugnat ner sig utvändigt så att han kan liksom inte tänka eller focusera. Och jag har även lärt mig att min springer när det blir för jobbigt/svårt eller när han är trött :)

Zaphix, den tanke som slår mig är "FAKE IT TIL YOU MAKE IT" med att vara litet mer tuff i ditt sätt. Ibland måste man spela litet teater för att själv våga. :)

#18: Fast det är ju den sju lekarna du använder dig av, eller ja, ett par av dom. Allt du gör finns i den sju lekarna, man behöver bara se det ur ett större perspektiv för att se det. Inte vara inrutad, utan de sju lekarna är snarare principer. De innehåller allt, men kan användas på olika sätt.

Jag ökar inte svårigheten snabbt, men hur små steg jag än tar så ifrågasätter han det och vill fly ifrån. Han har helt enkelt inget intresse av att flytta sig undan lite snabbare för mig, eftersom han är en häst som inte är så rörlig av sig.

Hästar är flyktdjur, men genom att göra så att de hittar en pausknapp och börjar tänka istället för att gå på sina instinkter så får man en problemlösande häst. Fortfarande flyktdjur, men lär sig att den inte behöver fly utan kan lösa saker genom att tänka istället.

Min herre ställer sig också och stirrar på mig när han inte förstår, men för att då hjälpa honom att förstå vad jag menar måste jag vara tydligare så att han lättare förstår.

Jag fortsätter att be lugnt, vill han springa iväg så har jag tidigare låtit honom göra det men gått efter och inte släppt pressen. Släpper man pressen har hästen lärt sig att den slipper ifrån att göra en sak genom att fly.
Nu har jag dock börjat att inte låta honom sticka iväg, utan försöker han vända bort huvudet så är jag snabb och förhindrar det. Hästen testar vad den kan göra för att slippa undan pressen, jag visar att det sätt den provar inte är det sätt jag ber om.
Jag fortsätter lugnt be, min herre kan då antingen börja tänka och sedan förstå vad jag menar, men han kan också bli förbannad. Han har tidigare lärt sig att det lönar sig att bli arg, människan lär honom att han kan bli arg för att slippa pressen.
Men jag fortsätter be, och då inser han att det hjälpte inte att bli arg, och börjar då tänka och hittar lösningen.

Jag ger honom alternativet att göra som jag ber om, men för att han ska hitta den lösning jag är ute efter, då måste jag berätta att det inte är den lösningen jag vill att han ska använda sig av. Annars hittar han inte lösningen.

Exempel är väl sidvärtsövningen längs staketet igår, han kan gå sidvärts utan problem på det sättet, men i långsamt tempo. För att han ska öka på tempot så fortsätter jag helt enkelt att gå framåt i ett lite snabbare me´n bestämt och taktfast tempo. Håller honom på samma avstånd ifrån mig, stannar han fortsätter jag att gå framåt och visa att han ska fortsätta. När han ökar på takten, då ger jag eftergift. Han har alltid en väg öppen, den väg jag ber om. Ger sedan positiv förstärkning.

Jag är dock mindre bra på att vara bestämd och konsekvent, kan det i teorin med i praktiken brister det i och med att jag är mesig.
Min tränare gör då grundjobbet, och sedan får jag ta över och då går det lättare. Men behöver lära mig att inte bli rädd.

Jag fungerar på samma sätt som honom, jag har lite bokstavskombinationer, och blir det för jobbigt så låsr det sig och jag pallar inte med det och drar mig ur. Men har jag någon som hjälper mig, visar vad det är jag ska göra och inte låter mig fly ifrån allt så fungerar det. Det blir alltså jobbigt när jag inte förstår, men får jag då hjälp att förstå och struktur samt att någon är på mig så jag inte slippa undan allt så klarar jag av det.
I mitt fall handlar det dock om adhd-problematik, i hans fall flyktdjursbeteenden. Men lösningen är den samma, men man behöver bara fprma om det till ett språk hästen förstår.

#19: Det är så jag alltid försökt gjort, tills i våras..

Vi var hos en hästpratare (inte min idé alls och jag bar mycket spektisk) med min förra halvfodervärdshäst. Den hästen berättade dock att han tyckte jag skulle sluta låtsas vara självsäker, han såg ju igenom mig.

Då blev jag plötsligt mycket sämre på att låtsas.. :\

#20 jag sätter ogärna press, om han stannar och tittar på mig förstår han inte vad jag vill, antingen försöker jag 1-2 gånger till och sen försöker komma på ett nytt sätt att få honom att förstå, eller så provar jag ett nytt sätt på en gång.

En metod som funkar att lära min häst en sak funkar kanske inte på din utan du måste testa ett annat sätt, och tvärt om.

När jag ska lära min häst nåt tänker jag på samma sätt som när jag tricktränar min hund, försöker visa vad jag vill, fattar han inte visar jag på nåt annat sätt.

För en häst som reagerar emot dig är det nåt som är fel i inlärningen (enligt mig)

#21: Tänker precis som dig egentligen, beroende på vad det handlar om.

Oftast så granskar jag varför det inte fungerade som jag ville när jag lär in en sak. Försöker helt enkelt som dig gå andra vägar runt.

Men just nu så ser jag ingen annan väg, och när jag ser att metoden fungerar bra när min tränare använder sig av den så är det mig själv jag granskar. Vad det är som gör att det går för henne, men inte för mig. Handlar om självförtroende och kunskap att på ett bra sätt lösa de situationer som uppstår.

När min tränare är med, står och säger vad jag ska göra, så går det bra. Men hon måste visa först, är så jag lär mig saker, inte genom att höra bara.

Då får jag kunskapen, jag får hjälp hur jag ska reda ut situationerna och då fungerar det bra.
Däremot kan jag inte få hjälp med mitt självförtroende, det mpåste jag jobba med varje dag. Har jag det fungerar metoderna, annars går det mindre bra.

Visst är det fel i inlärningen när en häst går emot en, men med en häst med det bagage han har så för att kunna lära in nya beteenden behöver man reda ut de gamla redan infästa beteendena.

Såsom Joanna skrev ovanför, att hon satt kvar på den bockande hästen, en sak den alltid lyckats komma undan press med innan. Visar då med att sitta kvar att pressen inte fungerar.
Genon att inte släppa pressen när hästen vill fly, så sitter jag kvar när den bockar.

Om hästen går emot tryck, tar du bort trycket då så lär sig hästen att det är så den ska komma undan det.

Men såklart jag kan ta en annan väg, jag kan klickerträna in de nya beteendena. Men jag tror inte att jag då kommer få respekt ifrån min häst, att han respekterar mitt utrymme och inte flyr iväg när man väl ställer krav man inte klicka in.

Jag har dessutom ingen aning om hur jag ska göra för att få honom att inte fly, utan att jag visar att det inte lönar sig.

Han har ett rejält bagage har jag insett, och med en häst som är som min tar direkt hela handen om man ger honom lillfingret. Men är jag konsekvent och visar vad det är jag vill, då får jag också en trevlig häst som inte testar gränser stup i kvarten.

Har man dock en ohanterad unghäst, då behöver man inte gå så långt eftersom de inte redan har så rejält befästa beteenden. Eller har en häst som redan har respekt för människor, inte springer över dom som en ångvält, då blir det aldrig så starka reaktioner.

#22 att sitta kvar när den bockar är inte att pressa enligt mig, att dock tex när man rider försöka tvinga fram hästen till nåt läskigt trots att hästen känner sig pressad av det är fel ;)

Min har nog ett värre bagage, har jag upptäckt allt eftersom (dock inget jag vill ta upp på ett öppet forum), och för han handlade det också om flykt, dock var han villig att snabbt lära sig att han inte behövde fly utan skulle lita på mig. Men som sagt, min lärde sig lätt, din verkar lite klurigare. Dock får jag känsla att han fly för det är för svårt för honom fortfarande?

Eller för att din energi ännu inte är rätt?

funderar vidare på det här med att fly när det blir jobbigt… igår när jag jobbade med Harry i boxen så hitta han på "ursäkter" för att inte vara fokuserad på mig, och det jag bad om. Jag ställde mig mellan honom och höet, bad honom backa, han får inte russa på maten när jag är i boxen, det är min mat. Det hela slutade med att vi hade backat ut ur boxen och genom halva stallgången då han fortsatte försöka flytta på mig.

Sedan så flörtade han litet med sin flickvän och började vända bort huvudet men ändå skjuta fram bogen. ska man tolka huvudbortvändandet i stallgången som en "jag funderar på att dra nu" eller vill han bara se så han inte backar in i något? Jag har jättesvårt att avgöra det.

Men vidare, när det gäller att frysa fast. han fryser ju inte utan han bara står där han står och vill inte gå på endera hållet och funderar man får verkligen känslan av att han tänker "vad tjänar jag på detta?"

Men iaf är man ute i paddocken tex o jobbar fårn marken så vill han gärna gå sin väg om det blir för mycket att tänka på, eller om man ber om ett nytt moment.

vet inte riktigt vad det har med din häst o göra men vi kanske kan reda ut litet åt varandra :D

#23: Fast jag tvingar inte fram, jag höjer inte pressen utan jag har fortfarande samma nivå på den, men jag slutar inte när han säger att han tänker sticka.

Nu kan man ju inte mäta bagage i att någon har ett värre än någon annan.

Men herrn har alltid haft det bra, ingen har någonsin varit dum mot honom. Det är uppfödaren som alltid haft honom, aldrig stått hos någon annan i travträning heller. Inte många travare, eller ridhästar heller för den delen, som har haft det så bra som honom. Han har fått massage över hela kroppen varenda dag sa förra ägaren när jag pratade med honom vid ett tillfälle, det kan jag tycka säger att han alltid blivit bra omhändertagen.

Han är en trygg häst, trygg i sig själv, la sig och rullade på ridplanen samma dag som han kom till mig, låg i boxen och sov redan första natten även fast den andra hästen som var inne i stallet stod utom synhåll.

Han har haft det bra, är trygg och stabil. Men problemet är att han heller aldrig haft några större krav på sig. Förra ägaren har frågat "Vill du flytta lite på dig?", har herrn då svarat nej så har den förre ägaren sagt "Okej, du behöver inte, men du kanske har lust att göra det nån annan dag istället.". Typ.

Han litar på mig, är trygg hos mig och är trygg i min närvaro. Men han är dock inte beredd att lämna över "ledarpositionen", och det är i och med det problemen uppstår. Han tycker inte att jag är stark nog för att han vill lämna över den platsen till mig. I och med det så känner han inte att det finns någon anledning att flytta sig för mig, han behöver inte göra det jag ber om eftersom han har lärt sig att han kan sticka när han vill slippa undan.

Han är alltså ingen osäker häst som flyr av rädsla, utan för att han alltid kunnat hantera saker så.
Dock flyr han av rädsla också, men i de tillfällen jag pratar om är han inte rädd.

Han har också stuckit med hans medryttare när hon red, han ville hem och sprang han hem. Han visste mycket väl att medryttaren, en tjej på 13 som väger knappt 45 kg, kunde stoppa honom. Nu gick det bra iofs, hon fick stopp efter ett tag, men det visar att han inte sticker bara för att han är rädd, utan också för att han kan.
Har lärt medryttaren one-rein-stop nu, då stannar han utan problem. Hon får inte rida ut själv heller, tills han börjar lyssna på henne mer.

Hade han flytt av rädsla, då hade det varit en annan sak. Då skulle jag inte pressa honom som jag gör nu, utan hantera det på annat sätt.
Men flyr han för att slippa det jobbiga och för att han alltid lyckats med det, och då måste jag vara "hårdare".

Hans bagage är inte baserat på rädsla, utan på att han är ev väldigt smart och beslutsam häst som han velat.

Framför vagn flyr han dock inte andan press utan är lydig (dock kan han sticka om han är van att galoppera nånstans, men jag inte hade tänkt det). Framför vagn har han blivit uppfostrad och heller inte kommit undan med att fly (framför allt eftersom han är rätt lat, och det man behöver pressa honom för är att öka takten, och då är det ju just att han ska springa snabbare jag vill..)

Blev långt, men ville förklara då jag har en känsla av att din häst snarare blivit illa behandlad tidigare och flyr därför. Min herre är tvärtom.. :)

#24: Vet du en sak, är det okej om jag skapar en ny tråd med det du skrev nu?

Denna börjar bli lite lång (dock inte så många inlägg.. Jag kan inte kortfatta mig.. :) ) och blir mer överskådligt med en ny tråd. Också för att det är lättare att hitta om andra kan ge dig bra svar också. :)

Eller äh, jag skapar en ny tråd så får du säga till om jag ska ta bort den.

#26 ingen fara ^^ tur nån tänker mer än mig :)

Zaphix: jag kom att tänka på en sak.

Du brukar nämna att du inte är lika feg när ni kör med vagn, och du nämner ju i #25 att han inte flyr undan press då. Uppenbarligen känner han att du är en bra ledare för honom när ni kör. Då finns det ju i dig!!

Du måste bara plocka fram din styrka när ni kör i de andra situationerna också! 

Kör på bara!

#28: Tack! Nu gav du mig nåt att fundera över. :)

Jag har lite mer "go" i mig när vi kör, blir inte rädd utan löser problemen som uppstår genom att säga "kom igen, nu ska vi framåt" om han är rädd eller inte sugen på att gå förbi nånstans. Är han rädd behöver han bara att jag säger till att vi ska framåt, då lugnar han sig och går framåt.
Samma sak när han inte vill framåt, vi stod ett tag i höst i ett annat stall, när vi kör förbi där så vill han stanna och inte gå vidare. Inte rädsla, utan bara inte sugen på att gå framåt, men då löser det sig med lite "nu ska vi"-attityd.

Ska ta och anamma den annars också. Tack för att du fick mig att se det så. :)

#28 väldigt bra poäng där! :D

heja heja!

#25 ja vi tänker tydligen väldigt olika ändå på vissa punkter, men det visste jag redan ;)

Nej jag har nog inge mer att säga mer än att, ska hästen tycka övningen är jobbig? NH lekarna handlar ju ganska mycket om att lyssna och förstå, men ingen av dem känns direkt jobbig för hästen ;)

Jag vet inte om han vart illa behandlad, men hans uppfostran har försvårat NH lekarna lite :)

Du! Läs det här!

Och va kul att du tyckte mitt förra inlägg hjälpte!

#32 den artikel nhar jag läst förr, me ndet var nyttigt o läsa den igen! Jag känner mig litet klokare med min Harry nu, även om han inte är den typen som varken blir misstänksam eller exploderar vid för hårt tryck. Men det är viktigt o komma ihåg att de här stora pållarna har ett annat sätt att vara än lättare varianter av hästar o ponyer.

#32: Tack för länken, har läst nu och det stämmer det han skriver.

Jag hamnar lätt i det han kallar "teknikfällan", det är jag medveten om, men påminner mig själv varje dag om det. Vissa dagar så blir det att jag kör på med en sak, fungerar det inte så fortsätter jag och försöker. Då har jag hamnat där, men oftast så lyckas jag undvika den fällan.

Men sen är det som han skriver, att kallblodstravare är känsliga hästar med att det är lätt att missa det. Dacke är väldigt känslig, han ser och känner allt jag gör, men ofta väljer han att inte reagera på det.
Men jag vet att han alltid har koll på mig, lyssnar på vad jag gör och är alltid med.

Men som det står i texten att travtränaren säger "Man får inte göra sig osams med dom." och så är det absolut. Är jag inkonsekvent och orättvis mot honom så får jag reda på det direkt, men är jag rättvis och ger honom en chans så fungerar det.
Jag ger honom alltid en lång fas 1 och fasar sedan upp snabbt med saker han kan. Men kommer jag av mig och ger för kort fas 1, då blir han sur och går emot. Han reagerar långsamt, så behöver lång fas 1 och då reagerar han oftast, men han vet också hur långa faserna är så man märker när han lärt sig nåt nytt. Har långa faser i inlärningen, och när han väl lärt sig det jag ber om så vet han hur länge han kan vänta. Men fasar jag upp snabbt så reagerar han nästa gång redan på fas 1.
Så känslig, men smart, och rätt långsam.

Men travfolk brukar också säga om kallbloden att man inte säger åt ett kallblod att göra nåt, utan man ber snält och hoppas på ett ja. Man behöver lirka lite med dom och inte gå rakt på.
Vilket jag håller med om, men för Dacke handlar lirkningen om att han måste tjäna nåt på att göra saker, han behöver en anledning. Man kan inte bara säga åt honom, utan han behöver veta att det lönar sig att göra det han blir ombedd om.

Men han ger motstånd vid ökade krav, men när han väl fattat att han ju tjänar på att göra som jag ber då gör han det utan problem. Så är en fas med motstånd, sedan gör han sakerna glatt. Då har han sett anledningen till att han skulle göra det.
Men jag behöver vara rak med honom, tydlig med vad jag ber om, är jag det minsta otydlig då blir det inge bra.

Kallblodstravare är helt underbara, men speciella.

Han kan vara jobbig från marken, men framför vagn så gör han allt man ber om glatt, just för att han älskar att få gå framför vagnen. Då vet han vad han ska göra, tydlig kommunikation, och han har ett ansvar. Han gillar att få ansvar för saker.