Ofta tar (får man kalla de okunniga, utan att bli alltför kritiserad…?) folk till sk. "hjälpmedel" (skjuta-upp-problemet-utrustning) som martingal, inspänningstyglar, nosgrimmor, skarpa bett osv. för att hindra ett beteende hos hästen. Till exempel använda nosgrimma för att hästan gapar, men då har man inte löst problemet bara för att hästen slutar gapa med nosgrimman utan tvärtom gjort ett större problem för hästen och inte hittat anledningen till varför hästen gapar :/ Nu är det förstås inte alltid så här, och det är inte anledningen till varför alla har nosgrimma, men många gör (och tänker) på det sättet tyvärr.

martingalen är den enda hjälp(stjälp)tygeln som inte påverkar hästen när den inte är i bruk, dvs när hästen slår upp med huvudet eller går coh kikar på stjärnorna, förutsatt att den är korrekt avpassad.Däremot en enligt mig förkastlig variant är de som har pessoa+martingal… Det är bara genomvidrigt.

Sen finns det många som klämmer på så mkt utrustning som möjligt….

Men visst är det många som har lärt sig att man snör ihopa munnen på hästen, rider med handbromsen dragen (för skarpt bett eller för hård hand samtidigt som man driver med säte och ben och ofta även spö) och så fort hästen inte går automatiskt på ett spår så ska den ha stryk.

Men sen finns det oerhört många som prackar på hästen utrustning som de inte har koll på för att de hört att det är bra, dvs de gör det pga sin egen okunnighet.

En gång i tiden red jag med martingal och pessoa, idag har jag knappt ens pannband på mina träns. Av mina 7 träns är det en som har achennosgrimma, den knäpps på yttersta hålet och slemremmen/snokremmen har jag slängt. Sen har ju visserligen både sidepullet och hacket nosdel men alla andra träns är noslösa så att säga ^^

Folk tänker inte, folk bara gör. De funderar aldrig över varför de gör saker, varför de har en viss utrustning på hästen. Men framför allt funderar de aldrig över hur den utrustningen egentligen inverkar på hästen.

Många tar på utrustning i ren rutin, och behöver de annan utrustning av olika skäl så frågar de någon annan om vilken utrustning som är lämplig. De ifrågasätter inte varför de utrustningen är lämplig, hur det är tänkt att den ska inverka på hästen, och varför.

Folk i allmänhet gillar genvägar, man ska bli duktig, verka duktig inför andra och fort ska det gå.
De låter inte saker ta sin tid, låter hästen bygga upp sig i lugn och ro, utan allt ska vara perfekt på en gång. Och vill man att allt ska gå fort, då är det ju perfekt att ta till verktyg för att gena sig fram. Men att resultatet av genvägar oftast inte blir så bra, det förstår de inte, för det ser ju bra ut i alla fall.

Jag tror inte det handlar om okunskap, definitivt inte. Jag vet inte allt, jag vet antagligen lika mycket som dom som använder sig av genvägar, om inte mindre. Däremot så handlar det nog om att folk inte ifrågasätter, att folk inte förstår hur utrustningen fungerar, de ser bara vad utrustningen gör, inte hur.

Jag har flera gånger senaste tiden blivit tipsad om att använda gramantygel, för då kanske min häst börjar jobba i form. Att jag har ett annat synsätt på vad form är, och i vilken form jag vill att min häst ska gå i, och framförallt vad min häst är redo för, det flrstår de inte.
Har också blivit tipsad om att använda skarpare bett, sätta inspänning på hästen när jag tömkör och andra såna saker. Jag är inte så sugen på att sätta inspänning på en häst som just börjat få framåtbjudning.. Iofs inte intressant med inspänning alls..

Men visst, jag använder hjälptyglar. Jag använder grästygel ibland, det är en genväg, det vet jag. Men jag använder hellre en grästygel ibland än att hamna ute på havrefält och lägdor varje gång jag glömmer bort att ha koll på hästen. För enda tillfället jag har att stoppa den hungriga ponnyn är när jag ser att han börjar tänka på att gå och äta. Har han väl börjat gått skiter han totalt i mig, går när han ätit färdigt..
Japp, vi tränbar en massa lydnad jämt och ständigt, fungerar jättebra ända tills vi kommer i närheten till nåt ätbart.. :)

En annan "hjälptygel" jag ska införskaffa är en slagrem, en rem man sätter över rumpan på hästen, mellan skaklarna, när man kör. Det är av säkerhetsskäl, inget som stör förrän den behövs. Används till att hindra hästen från att sparka bakut när den körs. Min häst har slagit förut har förra ägaren berättat, och jag är inte det minsta sugen på att sitta bakom i lagom sparkhöjd om han skulle slå.

Så jag är inte helt emot hjälptyglar, beror på syftet..

Hjälptyglar i allmänhet används fel, det finns de som KAN använda dem korrekt men alldeles för många fuskar.

Jag sätter på Harry förbygel (utan martingaldelen den är bara i vägen) när jag vet att vi ska hoppträna för att inte ens riskera att sadeln glider bakåt. Det är en utpassad sadel som passar honom. Men ska vi hoppa eller ut till klätterbackarna så åker den på. Av säkerhetsskäl.

Gramantygel har jag också, men inte för att rida med, utan den tömkör jag med på "korta tömmar"

För mig är det viktigare med en häst somfår med sig bakdelen än att dengår o kröker på nacken. Att jag har en häst som gärna rör sig framåt än en som inte vill jobba alls…

#4: Ja, såklart hjälptyglar kan användas på ett okej sätt, såsom du använder graman och jag använder slagrem. Men förbygel klassar inte jag som hjälptygel, isf är ju min svanskappa på selen hjälptygel också och det tycker jag inte. :)

Ser annars inte riktigt på vilket sätt en sån där thiedemantygel och halsförlängare skulle kunna användas på ett bra sätt alls. Om man nu använder det på det sätt det är till för. En halsförlängare kan ju annars vara super som träningsredskap till ryggare, sånt där gummiband man kan träna med. Då anvä'nds det på bra sätt. :)

Håller med om framåtbjudning, att det är viktigast. Fast jag erkänner att det är skönt att ha en häst med seg trav utan så mycket fart emellanåt, så lätt att sitta ned i ju. :)

Apropå annan utrustning tyckte jag det var fånigt med nosgrimmor förut. Men så började jag fundera lite igår..
Ska tävla i körning snart och tittade igenom TR igår, såg då att jag måste ha nosgrimma. Tyckte först det var väldigt töntigt, men sedan kom jag fram till att på ett körhuvudlag har ju faktiskt nosgrimman nån nytta. Att hålla tränset stilla och göra så det inte kan åka av om hästen skulle kasta med huvudet eller nåt sånt.
På ett huvudlag är ju inte nosgrimman lös som på ett vanligt träns, utan det är bara en rem som sitter runt nosen genom sidostyckena.
Borde väl vara så nosgrimmor är utformade ifrån början, då har de ju nån nytta..

#5 ang nosgrimmor så kan jag inte mer än hålla med. DEt enda träns jag har med nosgrimma är nosgrimman kvar för att om jag tar bort den så krymper hålen i nackstycket som nosgrimmans nackstycke går igenom. Samt att om jag ska tävla dressyr så måste jag ha nosgrimma.

På mitt körhuvudlag har jag plockat bort nosremmen helt. Ser ingen mening med att ha den där. Min häst måste få lov att kunna gapa och gäspa (han är en gäspare när han arbetar och börjar tänka, inte som andra hästar som är frustare) då vill jag inte att han ska vara tvungen att inte gäspa…

Halsförlängaren fungerar bra på vissa hästar, min travare hon var en stjärntittare när man tömkörde henne den första 30 minuterna, men så snart hon kom igång så krökte hon/sänkte hon nacken och slappnade av. Då gick jag fram och knäppte loss gummisnodden som vart spänd på yttersta möjliga läget.

De enda hjälptyglar som jag kan tänka migatt använda är de hederliga inspännignstyglarna i läder emd gummidel. Men INTE till bettet utan isf till kapson. Samt chambon/gogue (brukar blanda ihopa dem, men den man använder vid longering iaf)

Jag verkligen avskyr det där att man ska sätta fast saker genom bettet. Visst en gogue-tygel eller chambon sitter ju inte fast på samma sätt genom bettringen som en inspänningstygel med delta på….

Min ena kompis syrra har pessoa på sin häst som absolut inet behöevr det och jag sa usch och berättade vad det gjorde i hästens mun och nacke. Men ändå tyckte hon att hennes syster hade rätt på pessoa. Jag stör mig på folk som tycker att det är bra bara för att de själva, nån de känner använder det.

Och i början första året jag red min häst så hade hon blivit rädd och kastat sig så jag flög av på en sten och kunde int egalopepra på ett halvår för dte värkte i ryggen. Så mamma köpte tet martingal när jag bestämde mig för att börja galoppera igen för jag var liet rädd då. i början sänkte hon sig bara och gick fint och använder martingalet som ett gummiband i nacken. Jag vet inet om det är den effekt det ska ge eller om det ska vara på annat sätt?

Har även använt annan utrustning för att hört bra om det men har alltid använt det med försiktighet och sen dragit slutsats över hur min häst går på det. Som för ett tag sen köpte jag ett pelham med delta. Min  häst funkar super på det och använder det för att hon ska få länge överlinje och mer korrekt form. Annars rider jag bara på kapson eller grimma. Har även försökt med gummisnoddi grimma för det ger inet samma störning i munnen som med ett bett och funkade riktigt bra.

Sen håller jag verkligen med att folk bara slänge på en massa skit för att se coola ut med så mkt skarp utrustning och inte tänker sig före.

#7 ja men har dem ridit med pessoa och aldrig märkt nåt fel så inte troligt att dem slutar. Det är ju som om någon kommer å säger till dig "sluta rida med bett, det är elakt mot hästen, använd bettlöst istället" du har använt ditt bett i alla år, aldrig haft problem, inte kommer du byta för det liksom? (dock använder du ju redan lite bettlöst men du kanske fattar vad jag menar?)

Jag får ofta höra "du ska göra si eller så" både inom hund och hästvärlden, och där är det upp till mig att läsa på och avgöra vilka tips som är bra/dåliga ;)

man ska byta bett efter 3gånger man ridit med det annars får hästen sår i munnen.

#9 ursäkta va? så efter var 3:dje ridtur ska man skaffa ett nytt bett? :S

#10: Tror hon menar att man ska ha ett par olika bett att välja mellan och byta var tredje gång.

Jag försöker göra så, när jag kör använder jag ett tredelat eller ett odelat tränsbett. Försöker byta ungefär var tredje gång, blir olika tryckpunkter i munnen vilket minimerar risken för tryckskador.

Dock går Dacke bäst på odelat bett, så blir oftare det ändå.

#11 - Ja det var så jag menade orkade inte skriva det bara :)

#11 men junns väl inte så många olika varianter? finns ju rakt och 3-delat :S

#13: Du behöver inte ha massor med olika? Jag har två olika bett, två olika sorters tryck i munnen alltså, men inte samma tryck flera dagar i rad.

Nu rider jag iofs på repgrimman, men kör mest och då är det bra att variera.

#14 okey ;)

Tycker inte martingal är så hämskt. jag menar lixom Hästen brukar slå upp huvudet för att man tar i lite innan hindret. och för att den tycker är så kull så brukar den slå upp huvudet och förköka russa på endå. Och om hästen springer med huvudet i vädret. Mot hindret så kan de bli farligt. martingal är till för att få hästen uppmärksammad på hindret så de är gätte bra hjälp tycker jag. den värker inget mer en endast då.

Och om vissa inte har martingal kan de göra mer skada en nytta om man inte har de . Låter konstigt men jag tycker de är en väldigt filosofisk tanke. Som är fult rimlig

#16 ja i hoppning vet jag ju att folk har det men i detta fall var det just stänga till munen + martingal när man rider dressyr. Då verkar det ju vara en häst som gapar+slår med huvudet, det är väl dem vanligaste signalerna att nåt är fel som en häst kan ge? ;)

#17. Ja de är en signal på att hästen inte mår bra och något inte stämer. Så där måste något göras men vissa skjuter undan problemet och stänger till munen och gör som ovan skrivigt

tyvärr är värden full av okuniga =(

#18 dock tänker jag i hoppningen, hästen kanske behöver höja huvudet av en anledning för att kunna hoppa, då är det väl ganska fel att hindra den? :P

OBS jag har inte läst (hela) tråden

Dra inte alla över en kam!!

Det finns folk som använder nosgrimmor och bett (m.m.) som rider bra!!

Dock så menar jag inte starka bett, hackamore (m.m.)

Spänna nosgrimman för hårt är inte okej.

Men det låter på vissa som att om man har bett är man okänslig och rider dåligt samt gör illa hästen typ :O tänker inte specifikt på någon här men det finns sånna. Tycker inte att det är schyst

#16 förstår inte vad du menar. Varför skulle en korrekt anpassad martingal skada hästen för att den slänger upp huvudet innan hinder?

En häst som laddar inför ett hinder sätter bakdelen mer under sig och reser framdelen, det är naturligt och det är INTE DET som man använder martingalen emot. Utan det man använder martingalen emot är de hästar som blir så höga i nacken att de riskerar att nocka sin ryttare. För det finns de hästar som inte nöjder sig med att resa framdelen utan också "måste" höja sin nacke (och tyvärr därigenom sänker sin rygg och då tappar bakdelens samling inför hindret)

Jag har blivit nockad ett par gånger, slängde på en korrekt avpassad martingal på hästen och sedan gick han hur fint som helst. Han slutade slå upp huvudet så kraftigt och fick mycket bättre hoppteknik.

När martingalen är i verkan så trycker den snett neråt-bakåt på tygeln, ryttarhandens läge är oförändrat så avståndet till munnen resp handen är detsamma men hindrar hästen från att slå upp för högt och därigenom förhindrar att hästen sänker rygg och tappar bakdelen och därigenom får ett sämre hopp.

Martingalen och goguetygeln är de två hjälptyglar som aldrig verkar när de inte är i bruk, förutom några grams extra tyngd på bett eller tygel. Och det är överkomligt speciellt om man jämför de som spänner in sina hästar med både det ena och andra.

Okunskapen är stor, och det är långtifrån alla som klarar av att utvärdera och anpassa hjälpmedel utefter de behov som finns. Och framförallt så ärdet många som inte klarar av att ta bort en hjälptygel när man åstadkommit önskat resultat.

Jag håller med Lina, det finns trots allt hjälpmedel och så finns det hjälpmedel. Ett vanligt rakt tränsbett är ett hjälpmedel och en stång är ett hjälpmedel. Det gäller bara att välja dem rätta och vid passande arbete =)

Jag är för allt som kan ses mer som säkerhetsutrustning, men allt som är genvägar är jag emot utom med ett fåtal undantag

T.ex om jag har en häst som jag vet fungerar med inspänningstyglar (brukar ha elastiska bensnören mellan bett och sadel) och inte ljuger eller stretar emot, så har jag det för hästens skull när små nybörjare som inte har koll på varken armar eller ben ska rida. På så vis går hästen ändå i en korrekt form vilket är bättre för hästen än att inte gå i form alls.

Utrustning under kategorin "säkerhet":

#Slagrem
#Martingal
#Nosgrimma som sitter fast i sidostyckena (på så vis ramlar inte hela tränset av om något går sönder)
#Käkremenäkrem (ifall man ramlar av framlänges över hästen)
#Långt spö (brukar ha det när jag rider på vägen "redo" ifall att hästen skulle få för sig att titta på något annat och vända ut rumpan lagom när en bil kommer på en smal väg, räcker dock med att lägga på det för att hästen ska in med rumpan igen, men jag vill vara säker på att hästen verkligen tar in rumpan även om skänkeln fungerar bra annars)
# Grimskaft med kedja (som jag drar under grimman) om jag är på en okänd/stressande plats med en ovan häst. Så att jag gör det jag kan för att absolut inte tappa hästen. Övning ger färdighet och efter ett par ggr i samma miljö brukar det sällan vara problem, men för säkerhetens skull. Mina hästar är i.af vana vid det, och lyssnar på mig snabbt igen.
#Grimmor som inte går sönder när hästen drar för mkt, om en häst försöker resa sig i en transport eller när den står uppbunden kan det resultera i att de kommer över bommen eller klotar handlöst bakåt och kan slå i huvudet istället. Det är för mig värre än en häst som "bara" reser sig.

Listan kan göras lång, men som en liten sammanfattning så kan jag säga att samtliga av mina hästar rids på rakt bett eller tredelat - med "engelsk" nosgrimma (de flesta sitter fast i sidostyckena), alla utom den yngsta (3-åringen) är helt trafiksäkra, ingen har problem med att stå uppbunden eller åka/lastas i transport. Och ingen utom gammelhingsten brukar bry sig om nya platser (hingsten ser ju bara stona… xD). Men jag gör alltid detta för att hästar kan inte prata, hästar är flyktdjur, och olyckor kan hända, och jag vill bara deras (och mitt) bästa.

Jag tränar ständigt på det hästarna och jag har problem med, jag rider med sadel och träns för det mesta, men försöker återfinna den riktiga balsansen emellanåt med ett och annat pass med inget annat än ett grimmskaft runt halsen. Men åter där ser jag både träns och framför allt sadeln som en säkerhet för mig.

Alla individer är olika. Vissa baserar sina tankar och åsikter på saker de läst att andra gjort, en del på sina egna livserfarenheter. Jag anser att det är upp till var och en att bilda sin egen uppfattning. 

Jag har själv fyra stycken hästar varav speciellt en av dem är mycket stark (en unghäst, han älskar att arbeta men blir gärna ivrig och väldigt framåt) därav har jag, för att lättare få kontakt med honom och korta in steget, ett "skarpare" bett (pelham med pelhamdelta, jag använder inte bettet i dess skarpaste benämning). Om jag använder ett "snällt" bett kan han springa på som han vill då han är så otroligt stark och kraftfull. Jag använder inga hjälptyglar på honom och självklart håller jag i tyglarna fjäderlätt. Jag anser i alla fall att det är bättre att ha ett lite "skarpare" bett än att ha ett "snällt" och behöva ta i hästen så pass mycket att det gör ont i munnen på honom eller henne. 

Självklart finns det många ryttare som har mindre rutin, kanske framför allt yngre ryttare som inte bildat en uppfattning ännu. Jag har även vänner som använder sig av ett "skarpare" bett på "fel" sätt, t.ex. pelham utan pelhamdelta eller liknande. Det är otroligt svårt att komma fram till människor som redan bildat en egen åsikt. Jag tror att de själva behöver komma till insikt i vad som är "bra" och "dåligt" för just deras häst. Hästar är också olika individer och vissa tror jag faktiskt mår bättre av ett annat bett än två- eller tredelat. 

Jag har även en arabkorsning som jag själv har ridit in. Han var i stort sett ohanterad (och hingst!) fram till sitt fjärde år. Pga detta har han alltid varit en otroligt speciell häst. Så fort han känner sig "trängd" eller "fast" får han panik och blir stressad. Man kan därför inte ha något "skarpt" bett eller någon hjälptygel som tvingar fram ett "resultat" på honom. Jag rider honom med martingal då han slår upp huvudet ibland när han känner sig "trängd", men även då han är hyfsat het. Rider jag honom barbacka har jag (så klart) ingen martingal. Det behövs dock nästan aldrig, eftersom jag alltid tar det lugnt då jag rider honom barbacka. 

Det jag vill få fram med det här är, som sagt, att alla individer, häst som ryttare, även häst och ryttare som ekipage, är olika. Låt var och en bilda sin egen uppfattning, men ge dem gärna tips och dela med er av det ni anser funka bra för just er. Det finns alldeles för mycket dålig attityd i ridsportens världen som den är i dagsläget. Hästarna och ridsporten är ett gemensamt intresse och jag tycker därför att vi ska stötta och hjälpa varandra till framgång! :)
/Josefin Blom

#21.Hallå hallå hallå LINA N vart har du fott ifrån att jag tycker martingal är dåligt ??? De enda jag skrev va bra grejer om den .

vad hittar du på nu ??

Skrev till och med att jag tyckte att de kunnde va farligt om man hoppade utan martingal . Alltso mer skada en nytta om man inte hade .

Vad hittar du på nu ???

#23: Poängen med hävstångsbett, typ pelham, är ju att det blir lika mycket tryck i munnen av ett lätt tygeltag på ett sånt bett som på ett starkt tygeltag på ett vanligt tränsbett.

Därför det är ett skaprkare bett. Däremot känns det för dig som att du är snäll i handen eftersom du inte drar så hårt, men kraften i munnen blir kraftig ändå.

Det lurar ryttaren endel..

Det är mundelen man ska titta på för hästen skull, resten är beroende på vad ryttaren vill ha och känner sig bekväm med.
Så trivs inte hästen med bettet är det vettigare att prova sig fram med olika mundelar, kanske rakt bett, rakt bett med olika tyngfriheter o.s.v.

#23 kan hålla med om en del du säger men att pelhamdelta är rätt sätt att använda pelhamet på måste jag säga att det är inte "rätt sätt" det är ett bra sätt för någon som INTE kan rida på två tyglar att få ut en del av pelhamets effekt.

Men för att få bäst effektpå ett pelham så behöver man rida med dubbla tyglar. För om du är i en situation där du behöver endast ett vanligt betts styrka och använder delta så får du varesig du vill eller ej stångverkan.

Behöver du en stångverkan och har deltat så får du även vanligt betts verkan. Med deltat kan du inte välja, men med dubbla tyglar kan du göra ett aktivt val.

Varför rida med något som är skarpare än nödvändigt när det inte behövs? Även om hästen blir stark emellanåt. Då är det bättre o ha den sista verkan i bakfickan när det väl behövs. Eller för formgivning.

#26 Jag har aldrig sagt att man ska använda delta…? Jag håller med dig helt och har de gånger jag använt pelham ridit med två tyglar (är van vid kandar så är ju ingen större skillnad), och det är det enda jag rekomenderar till andra som känner att de trots allt behöver hävstången =)

#27 okej, jag fick intrycket av att du mer eller mindre ansåg att man måste ha delta på pelham. :) Men då är vi överens :D

O sen hellre delta än en ryttare som inte vet hur man rider på två tyglar. ;D

#28 Jag gjorde mer en jämförelse på rakt bett och stång mer generellt, att man kan ha både relaativt snälla och bra hjälpmedle samt "elakare" hälpmedel. Men då utgick jag från den vanligatse bilden att folk använder stången fel - dvs drar lika mycket i den som i vanliga tränsbettet. Att det finns ju bra hälpmedel och så finns det sämre hjälpmedel.

#27 Ditt inlägg var riktat till JosefinBlom och inte Elshira annars ;)

#29 men om man sätter på ett skarpare bett tar man ju bara i så mycket man behöver? och då borde man ju inte behöva ta lika mycket som i ett vanligt tränsbett?

#31 Nej det är ju det som är meningen, men hur många % sätter på det för att hästen ska få det bättre? =/ De flesta kuniga sliter lika mycket i.af *ryser*

#32 men om du ska göra tex halt och hästen är svår på mjukt bett och man då tar ett skarpt bett kommer man ju få halten mycket lättare och behöva ta mindre för hästen kommer känna det mer

#33: Varför är ett skarpt bett skarpt?

Känns det mindre i hästens mun om hästen reagerar mer på ett skarpt bett?

Du behöver ta mindre, du upplever dina tygeltag som mindre skarpa, men med ett hävstångsbett så känns mindre tygeltag mer i hästens mun är lika små tygeltag på ett tränsbett. Därför behöver du ta mindre i tyglarna, för att det känns mer.

Förstår inte alls grejen med att folk säger att man måste ta mindre i tyglarna, vad spelar det för roll när bettet är skarpt så det ändå känns mer i munnen?

Men framförallt, varför i hela friden lär man inte hästen att göra halt utan att behöva dra i munnen?
Varför måste nödstoppet sitta just i munnen?

Jag kör min häst mycket, då upplever jag det som att man inte har samma koll och samma kontakt med hästen som när man rider. Rider man har man så många fler sätt att kommunicera på än att just använda tyglarna.
När jag kör har jag bara tömmarna, pisken och min röst att kommunicera med. men ändå tränar jag ständigt på att hästen ska lyssna på de andra hjälperna än just bettet. För jag vill inte hamna i den situationen att min häst bara lyssnar på bettet. Den situationen har jag hamnat i, och det är ruskigt obehagligt.

Har en häst som innan jag köpte honom blivit travtränad i sju år med allt vad det innebär, framförallt att han lärt sig ta stöd på bettet.
Var ute och körde på en stor parkering vid travet, galopperade och sedan såg Dacke en travare som sprang brevid på travet.
Han stack, fick inte stopp, han stängde av helt och lyssnade inte ett dugg på mig. Fick panik, vad jag än gjorde stannade han inte, låg lutad bakåt ihållandes tömmarna, men han stannade inte.
Fick styra mot en riktigt brant slänt och hoppas på att han skulle stanna, vilken han som tur var gjorde. Kunde inte dra i bara en töm med risk för att han då slängde sig runt, inte så kul med vagn.

Då kände jag efteråt att jag ville ha skarpt bett för att kunna få stopp, i nödfall. Men efter en liten stund så insåg jag hur idiotiskt jag tänkte, stoppet ska såklart inte sitta i att man ska behöva dra i hästen.
Nödstopp ska istället sitta i lydnad, och för att kunna få lydnad ska man helt enkelt inte utsätta sig för situationer där man känner att man kanske behöver använda nödstopp.
Man ska träna lydnaden först inom hästens och kuskens/ryttarens komfortzon, när man väl har bra kommunikation där utvidga komfortzonen sakta så man aldrig behöver känna att man inte har kontroll på hästen.
Helt enkelt inte gå för fort fram, såsom jag gjorde när jag körde vid travet med en spänd travare. Jäkligt onödigt och dumt av mig, förstörde nog endel av vår relaton som jag nu måste bygga upp igen.

Virr, virr, virr..

Nu hamnade jag som vanligt utanför det jag började med att skriva..

Det jag egentligen ville skriva är att varför ska man göra halt med tyglarna/tömmarna?

#34 jag tar mycket i ett mjukt bett, eller lite i ett skarpt bett, men hästen reagerar fortfarande vid samma tryck i munen.

Det var det jag mena med att man behöver ta mindre men hästen känner mer (känner lika mycket som om jag tar mycket i ett mjukt bett)

Jag har jobbat länge för att få min häst mjukare i munen, men när han blir het/stressad blir han grymt okänslig och stark igen.

#Förlåt jag menade givetvis att skriva "Okunniga" i mitt inlägg. Attans…

Men jag förstår inte vad ni verkar förklara för mig? Att det är dumt med skarpa bett? Det vet jag redan (och använder det inte själv av den anledningen…)? Det enda de gör är ju att det ska kännas mer för hästen och mindre för oss.

#36 det jag menar är att man tar ju inte lika mycket i ett skarpt bett som i ett mjukt, för man får den önskade effekten tidigare ;)

Tex ta mycket i ett mjukt bett eller lite i ett skarpt bett, blir samma tryck i munen ;)

#37 Ja absolut, men om fol sliter i ert vanligt bett och inte tycker att de duger, och sätter på en stång och sliter (nästan) lika mycket i den. Då är det då inte ok. Men är man redan känslig på handen så lär det ju inte heller bheövas en stång efter som man då oftast redan har så små handrörelser.

#38 men folk sliter ju för att få en effekt. Vilket dem kommer få fast utan slit med ett skarpare bett.

Spelar ingen roll om du har små handrörelser om hästen ändå inte lyssnar på dem ;) Många hästar är ju lugna och mjuka men blir "hårda" i munen/taggade vid speciella tillfällen, tex banhoppning eller uteritt, då kan man ju behöva nåt lite starkare för just dessa tillfällen ;)

Inte läst så mkt i tråden då det blev lite mkt text
Rider själv i antingen grimma eller hack(löstsittande då hon lyssnar bäst då) och sedan sadel, allround eller western och den "hjälp" jag kan lägga till är en brösta på westernsadeln då vi klättar mkt i skog och mark

Helt ärligt måste jag tycka att de hjälptyglar som påverkar hästens betende, martingal, hävstångsbett m.m inte borde vara nödvändigt om man tränat och arbetat hästen rätt från början 
Och med rätt träning och tålamod går det mesta att rådabott på ;)

#40 sitter hacket löst blir det ju skarpare om jag minns rätt.

#41 Hmm, låter väldigt konstigt Ända skillnaden som blir mellan att jag har det lösare och "hårdare" är att hon får utrymme att tugga, gäspa, röra på huvudet m.m utan att hon "går i" hacket 

(Vart tvungen att pröva med ett snöre runt handleden för att testa min teori ) Sitter det lösare blir det ett "mildare" tryck över nosbenet och sitter det hårdare blir det ett "skarpare" tryck

#42 om kedjan sitter lösare än den ska kan du ju ta hur mycket som helst. Annars tar ju kedjan stop så man känner det i handen å inte tar för mycket.

Kedjan påverkar inte ntrycket på nosryggen. Kedjan tar i under hakan. Så det blir som med ett vanligt stång bett, tror jag :P

#42 kom även på att kedjan hindrar ju så att sidostyckerna inte åker in i ögonen på hästen

#43,44 Kan ta lika mkt/lite oavsett, små handrörelser, kedjan tar aldrig i under hakan, det är nosdelen som går neråt=kedjan går också neråt, inte uppåt som den behöver för att gå i hakan (gör den det får man nog ta och arbeta på hästens form/ kolla över sitt sätt att arbeta med tyglarna)

om man lyckas få upp sidostyckena i ögonen på hästen så måste man dra i tyglarna/hästen gå väldigt högt med huvudet, för hacket's nosdel m.m går neråt/bakåt och för att få in det i ögonen måste man få det uppåt ^^

#45 hacket är ju utformat så när man tar i det åker sidostyckerna mot ögonen, oftast tar man ju antingen så ytterst lite att dem inte åker in i ögonen, annars så har man ju kedjan som stop så att dem inte åker in.

Bild där sidostyckerna är nära ölgonen
http://www.eventingetc.com/2008/jan-mar/photos/JPEG/03_23_08_hackamore.jpg

Är är en speciall rem man kan sätta på tränset när man rider med hackamore så att sidostyckerna inte åker in i ögonen
http://www.hastshopen.se/PICTURE/2418-9-el05230997_1.jpg

#46 Intressant bild, läskigt att folk tar så mkt i hacket kan rida min häst på lång tygel även i galopp och behöver knappt snudda tygeln för att hon ska sakta av, likadant med grimma och grimmskaft… Har nog inga bilder förutom en mobilbild där nosremmen "åkt ner" (inte blivit "tillrättalagd" ännu)

#47 ja allt beror ju på hur känslig hästen är i nosryggen. Shettisarna i stallet rider jag ibland på, i grimma och grimskaft. Super duktiga så fort man tar minsta lilla.

Mitt vbl måste jag ta ganska mycket med hacket, därför jag har kedja under för att det blir lite skarpare så då behöver jag inte ta så mycket.
Så är väldigt olika från djur till djur. Dock har det hänt nåt med mitt vbl's nosrygg så kan ju vara därför han är lite okänslig…

#48 Jo, det är ju väldigt inviduelt, många blir ju döva för hack, bett, skänkel och andra hjälper för att något tex. använt dom fel, tidigare skada m.m

Jag hade en arab som endast kunde ridas på hack förr (eller ja sidepull med, men på den tiden fick jag inte det med en orolig mamma) då hon var för trång i munen.

Jag brukade alltid spänna upp nosdelen ganska så mycket och kompensera det med att korta ner kedjan. På så vis kommer det inte i ögonen =)