jag har ju en samma som du och jag har läst mig att le och skratta mycket. Ett steg i taget och mycket massa berömm. För som sagt de är en kallblods du har ochså :)

MEN jag tycker DU är väldigt vuxen och mogen som kan erkänna ditt fel!!!!! DET är inte INTE många som gör.

Bara lägg de bakom er å fortsätt ha inte skuldkänslor för det förtsår han inte utan fortsätt du får göra misstag och lära av dem.

Om jag skulle säga att jag aldrig tappar humöret på min häst så skulle jag ljuga. Beroende på vad det är som händer och varför blir ju "tappningarna" väldigt olika. Jag har klippt till honom när han bokstavligen klampat över mig. Och det har blivit "panikbackningar" av samma anledning, där jag backat honom så kraftigt att han nästan slänger sig baklänges. MEN det är inget jag rekommenderar eller är stolr över utan tvärt om, jag har fruktansvärt dåligt samvete för att jag tappar fattningen. Det är ALDRIG hästens fel för att han inte förstår vad JAG menar! det vet jag men glömmer det ibland i sådana här situationer.,

Som tur är så är Harry väldigt förlåtande i sin natur.

Idag förösker jag mer att själv ta en paus. Gå ifrån hästen och sätta mig och försöka sansa mig när mitthumör tryter. Och sen går jag tillbaka och fortsätter med en övning som ajg vet att vi klarar av. Eller så försöker jag koppla av litet med honom bredvid mig och bara tar det lugnt ett tag innan man återgår till en lättare övning.

och om jag inte blir lugnare udner tiden vi jobbar med den enkla övningen så ger jag mig för dagen. fungerar övningen och man märker att irritationen försvinner så provar jagoftast den svårare övningen igen. fungerar det då så slutar vi för dagen.

Skönt att det inte bara är jag som tappar humöret ibland, känns ju jättetrist att man gör det, men antar att det ändå är mänskligt Och att alla gör mistag, alla kanske inte tappar humöret, men gör andra misstag istället..

Men det är ju såklart inte hästens fel, men för mig är det lätt att tro att hästen fattar mer än vad han gör och bara gör det för att testa mitt tålamod. Men så är det ju såklart inte, finns ju anledningar till allt, och hästar gör ju aldrig saker bara för att jäklas, fast det med just LBI's kan kännas så..

Dacke är dock inte så förlåtande, utan jag får nog jobba ett tag nu för att återfå förtroendet igen. Han tolererar inte orättvis behandling.

Klart man har tappat tålamodet när man hållt på med hästar, det vore ju att ljuga om man sa nåt annat.

Med Cajjan går det jättebra, han är LBE och lekfull, tar sig an utmaningar väldigt bra. Men min sköthäst Granit är ju RBI och där behövs tålamod! Rädd för allt och alla, och inte gick det att lita på mig heller tyckte han. När jag kände att tålamodet höll på att brista brukade vi ta en paus, hitta på nåt helt annat.

Jag tänker osökt på den teckning av LBI som finns i Parellis utbildningsmaterial, en häst som sitter ner (lat) och räcker ut tungan. Dom vet ju vilka knappar dom ska trycka på, men jag tror inte dom gör det av ondo. Dom är Left Brain - älskar att testa och älskar att leka lekar, på gott och ont. LBI är ju mer lat och omotiverad än LBE, men de är ju båda LB.

Hoppas det går bra för er och att du återfår hans förtroende snabbt!

#4: RBI gillar jag, tills de exploderar då. ;)

Dacke är ju defenitivt en LBI, men ändå väldigt positiv oftast. Nästan alltid öronen framåt när vi gör något, han gör det mesta man ber honom om glatt, om det inte är för jobbigt. Vill han inte göra något däremot gör han det inte heller. Då kan jag säga och göra precis vad jag vill för att få honom att göra det, men får noll respons och en häst som tittar på mig med glada öron tillbaka.
Har suttit säkert tio minuter med att få honom att trava när vi rider, men dagen efter är det han som väljer att trava utan att jag ens ber om det.. Och han öronen framåt hela tiden.
Han älskar att leka med mig, men med hans regelbok.

Igår var han helt underbar, har skaffat skötare till honom en dag i veckan. En mamma och två barn på 4 och 5 år som ska komma och pyssla med honom och rida lite. Så han får agera barnponny alltså.
Otroligt snäll, sjukt snäll när mamman leder honom i zon 3, vilket när jag gör så försöker han gå in i mig..
Helt underbar på alla sätt och vis mot barnen, de kan springa runt honom och krama hans ben och sånt som barn gör (tror jag, jag kan inget om barn) och han bara står där och njuter. Så LBI's är fantastiska hästar på många vis också. :)

#5 min håller på att lära sig att barn är mjuka och inte går att knuffa på hursomhelst. I början när jag hade honom vågade jag inte låta barn gå fram och hälsa själva då han vart så otroligt klumpig.

Men i takt med att han vuxit ikapp sin kropp och börjat få en kroppsmedvetenhet som häst så kan ungarna gå fram o klappa honom när han står uppbunden i spolspiltan och även i boxen.

Tror han är LBI efter en sida jag läste på nätet som förklarade det mera, allt stämde in i större eller mindre mängd.

#6: Din är väl inte så gammal än?

Kommer nog lite med åldern. är de unga så har de inte så mycket koll på sin egen kropp och omgivningen, typ som tonårspojkar som just har haft sin växtspurt. :)

Dacke är ju ändå nio år, och han står gärna still, rör sig inte i onödan (därav magen..) och älskar all uppmärksamhet. Bara man tittar på honom står han och njuter typ. :)

#7 min är 5 i år. Och jobbar gärna men samtidigt är han bekväm av sig, precis som matte ^^ inget i onödan och  älskar uppmärksamhet.

Det märker jag ju om jag jämför med när jag borsta man och svans för 2 år sedan, då fick jag ju jaga hästen mer eller mindre för att kunna hålla på. Nu står han stilla och bara myser :D

*hovavtryk*