Jag tänker som dig, hästen ska kunna ridas på långa tyglar. Att bära hästen är inte rätt, den får allt gå själv.

#1 Jaa… Det låter ju i alla fall vettigare! Och sen ska ju hästen ge efter för tryck, men då borde den väl inte ha ett ständigt tryck i munnen?

Hästen ska definitivt bära sig själv. En häst som har lärt sig gå på lång tygel har lättare att sedan kunna ha tygelkontakt (obs, inte stöd, kara kontakt), utan att tappa bärigheten. Att göra hästen stum och okänslig i munnen är fullständigt meningslöst. Jag tycker det ser fint ut på bilden.

Jag dtor att de menas i dressyr . Hästen ska ta stöd vid dresyr när den arbetar i form man bär inte huvudet åt den utan hjälper den att för dela vikten på benen. På ett korekt sätt. men om man rider  hästen vanligt ska den inte ta stöd då ska den bara gå vanligt med huvudet inget stöd.

#3 Tack för svaret, tycker det du säger låter väldigt vettigt. Lite konstigt bara att folk inte verkar tycka så… Det är liksom: "Korta tyglarna så han för mer stöd i munnen…"

Kul att du tycker det ser bra ut på bilden, tack!

#4 Jaha… Okej… Men det här gäller alltså vad man får lära sig på ridskolor och sånt, och inte bara i dressyr. Dessutom är ju dressyr grunden för all typ av ridning.

Jag tycker bilden ser trevlig ut.

Jag tycker så lite tygel och så mycket säte/vikt som möjligt är bäst, tygeln är inte till för att bära upp hästen med som många ridskolor verkar lära ut.

#5 Ja, ridskolor, dressyr, hoppning och många många fler kategorier kunde gott ta lite inspiration från frihetsdressyren och western tycker jag.

Jag ger stöd beroende på vad jag gör.

I hoppning ger jag stöd för att Storen behöver det för att få hjälp att balansera upp sig. Är vi ute och rider i skogen och set är stenigt eller brant nedförsbacka eller annan dålig terräng behöver han stöd av tyglarna för att känna sig säker och få hjälp och stöd att balansera upp sig.

Men rider vi annars på vanliga vägar eller när vi tränar i paddocken/ridhuset rider jag på ett annat sätt. Han får stöd och mer kontakt med munnen tills jag känner att han är avslappnad, eftergiven och balanserad. Då låter jag honom balansera upp sig själv utan hjälp, men blir han obalanserad igen så tar jag upp honom och hjälper till igen.
Fungerar riktigt bra för oss med den typen av träning, han behöver det just nu.
Har jag bett rider jag alltid med kontakt i munnen, inte så att han tar stöd, men vill ha kontakt för att kunna ge små signaler.

Men rider jag med repgrimman så får han inget stöd alls, förutom när han verkligen behöver det, i nedförsbackar och i galoppfattningar. Han har problem att få till bra galoppfattningar ifall man inte håller om honom ordentligt och då behöver jag ofta ta i repgrimman/munnen också. Men när han får det är det oftast inga problem alls, och det blir bara bättre och bättre ju mer muskler han får.

Sammanfattningsvis, han får stöd när han behöver det helt enkelt. :)

Jag vill kunna lära mig att rida med långa tyglar på min medis. Någon som har tips på hur man lär hästen att lyssna mer på sätet, vikten och skänklarna mer? Det verkar inte som att hon riktigt känner när jag sitter tyngre och rider jag med långa tyglar drar hon iväg…

Jättefin bild!

Jag tycker absolut att man ska få ta hästen i munnen, men man ska också ge omedelbar eftergift när hästen gjort det man bett om. statisk kontakt är ju bara helknäppt.. Hästar ska gå undan för tryck och få beröm genom att trycket släpper när de gör rätt..

Håller på #8, någon som kan ge en bra förklaring? :)

i början kan man behöva ge hästan ganska mycket stöd i munnen om den tidigare ej ridits över ryggen, och nästan hålla huvudet åt den. den orkar inte bära sig själv. det går dock relativt snabbt att bygga upp hästen tillräckligt mycket för att den ska orka bära sitt eget huvud, när den gör det har man ingen vikt i handen, bara en sträckt tygel som är beredd att korrigera vid behov. hästen går kvar i formen även om man släpper tygeln helt för en kort stund, t ex 5-10 galoppsprång. klassisk engelsk/tysk ridning =)

vad många menar med att hästen ska ta stöd på tyglarna är att den ska gå fram till handen, dvs ha en ärlig bjudning. stödet ska i huvudsak finnas på yttertygeln, men man ska kunna ta i innern utan att hästen viker huvudet eller på annat vis går emot.

vill du ha min åsikt om bilden? om inte så behöver du inte läsa den =)

----------------------------------------------------------------------------

jag tycker inte att hästen bär sig över ryggen, inte i just det ögonblicket iaf. sen är en bild alltid en bild, men jag håller inte med dom som skrivit ovan… sorry…

ett förtydligande bara, såg att nån skrev nåt om att man "skulle korta tyglarna för att ge hästen mer stöd". så går det inte till i den "riktiga" dressyren, man rider hästen fram till handen. hästen ska alltså själv länga halsen och gå fram till bettet =)

#7 är inte det motsägelsefullt? Om du hjälper honom över stock och sten, hur ska han då själv kunna hitta sin balans, träna den och ta ansvar för det? Jag tycker att det här med att hålla balansen och se vart man går, det är hästens ansvar. Mitt ansvar är att ha en oberoende sits, att inte störa honom.

#8 För att hästen ska lära sig reagera mer på fina hjälper, ska du ge finare hjälper innan du ger en annan hjälp. Så om du brukar svänga genom att ta ett ledande tygeltag, så kan du först titta dit su ska, vrida överkroppen åt det hållet, sen ge en skänkelhjälp med ytterskänkeln och sist ta i tygeln. Om du är koncekvent i detta, kommer hästen lära sig vad som händer innan du tar i tygeln och därför bli känsligare och känsligare. Samma sak för att stanna/sakta av och öka farten.

#13: Fast vad ska jag göra då?

Även när jag leder honom håller han på att ramla för att han snubblar. Han tittar eller tänker på något annat och glömmer bort vart han ska sätta ned fötterna. Men ger jag honom stöd eller håller in honom i nedförsbackar och påminner honom om att han ska tänka sig för, då är det oftast inga problem alls.
Han har i hela sitt liv gått mycket i skogen och i skogshagar, vi tränar mycket över bommar, kliva upp på saker och sånt. Och det har blivit mycket bättre, förr kunde han snubbla på jämn asfalt och höll man inte i honom i nedförsbackar så ramlade han ihop.
Han behöver hjälp, och då får han det, hellre det än en skadad häst. Han lär sig liksom inte hur många gånger han än ramlar. Är ingen stor grej utan tycker att det är helt okej att hjälpa honom med vissa saker. Finns annat jag hellre fokuserar min energi på liksom.

Och jag är precis som honom, jag glömmer ofta bort vad jag gör ifall tankarna glider iväg eller mitt fokus hamnar på något annat så jag snubblar eller gör liknande saker.
Jag kan helt enkelt inte hålla fokus på flera saker, det är omöjligt för mig, så jag har förståelse för honom.

Han kan träna balansen på andra sätt än att ramla runt i skogen, säkrast så.

#14 Fast just i skogen tycker jag det är perfekt att träna på att lyfta på hovarna, har en som också går och tänker/tittar efter annat och letar ständigt efter godsaker/gräs, men om jag inte "hjälper" honom i skogen lyfter han snart på fötterna och hittar sin egen balans.

#15: Men han har gått i skogen i hela sitt liv utan att bli så mycket bättre och känner inte att det är värt skadorna han kan få om han ramlar.

låter lite konstigt, hästar vill väl inte direkt ramla så man tycker ju att han borde börja tänka lite om han märker att du inte hjälper honom… men ingen regel utan undantag =) kanske det vore bra för honom att ramla en gång.

#16 Okej, missade att du skrev det, jag har tyvärr inga bra svar på det. Självklart är det inte värt att riskera skador, det ska man vara nogrann med att undvika.

#17: Jag kan också tycka att det borde vara så, och han börjar tänka efter att ha ramlat, men tio sekunder senare glömmer han bort sig igen..

Ramlat har vi gjort rätt många gånger, dock klarat oss ifrån skador.

undrar hur han skulle klara sig i vilt tillstånd med ett bergslejon i haserna

Men du säger att det har blivit bättre? Gör markarbete i skogen, trava över stock och sten. Om du är osäker på om han kan, kolla upp synen kanske? Hästar med skog har ibland svårare att hitta vägen i skogen än de som går barfota. Jag tror att det är en ond cirkel. Men om du inte anser att det är ett problem…. Jag kan bara väcka en tanke :-)

#20: Det skulle han inte. :)

#21: Trava i skogen över stock och sten är nog det sista jag kommer göra med den här hästen. Lite väl upplagd för skador. :)
Tror inte synen är några problem egentligen, har har inga problem att se andra saker, eller bommar i hoppning, cavaletti och sånt.

Ja, tror också att skor kan spela in, måste ju bli svårare för dom att känna under fötterna då. Sedan får jag en känsla av att det kan vara lite avel inblandat då många varmblodstravare jag känner till har samma problem, antingen avel eller att de sprungit rakt fram på platta vägar i sin ungdom.

Nä, ond circel tror jag inte på då det blir bättre, sakta men säkert. Det här fungerar för oss. :)

Jag anser att hästen ska kunna arbeta i form utan stöd från tygeln, ser ofta ryttare som håller sina hästar väldigt kort och/eller hårt. en häst som alltid rids så blir inte bara stum i munnen utan också oförmögen att bära upp sig själv. På ridskolan hörde jag ofta ridläraren säga att man skulle hålla kvar i tygeln men luta sig mer bakåt vilket direkt ger en kortare hals. Detta blev sagt när hästen hängde på bettet och blev framtung.

Det är inte ryttarens sak att bära hästen.

#6 Håller helt med! Kul att du också tycker det ser bra ut på bilden!

#7 Men det är det jag inte riktigt fattar… Varför skulle hästen behöva något stöd överhuvudtaget?

#23 Tycker det du säger också låter vettigt… Konstigt att inte så många andra verkar tycka så. ^^

#24: Storen behöver stöd för att få hjälp att hitta sin balans så han kan komma till en för honom bra form. Eftersom han inte är exteriört bra för ridning utan är överbygd med långa bakben hamnar han gärna på bogarna om han får bestämma själv. Jag tror inte att han kommer hålla i längden då, utan jag tror på att han måste ha vikten på bakbenen och höja ryggen för att hålla för ridning.
Många hästar har lätt för det, spciellt dom som är exteriört korrekta för ridning, men andra har mindre lätt för det. Storen har mindre lätt och för att inte slita på honom i onödan rider jag honom gärna i en bra form så mycket som möjligt. Och mitt sätt för att komma dit är att ha stöd tills han hittat sin balans och går korrekt, då släpper jag mer på stödet, men faller han isär så får mer stöd igen. Det fungerar för oss, det går snabbare för honom att hitta en bra form nu och han behöver absolut inte lika mycket stöd för det längre. Så metoden fungerar bra på honom.

#9 Glömde skriva till dig förut, men jag håller med dig också…

#25 Hm, okej. Jag tror att Boogie (på bilden) har ganska så bra ridhästmodell, iaf för att vara travare. Men jag fattar fortfarande inte riktigt varför alla säger att hästar ska ha så mycket stöd i munnen. Jag kan ju förstå vad du menar, men att hästen sla gå i rätt form börjar väl med benen och muskulaturen liksom, inte i munnen och halsen på hästen?

#26: Men för att komma till rätt form och arbeta rätt med ryggen och bakbenen så kan de behöva stöd i munnen. Och mycket stöd i munnen är lite fel ordval tycker jag nog, jag skulle lika gärna kunna ha en tunn tråd istället för en tygel, så det är inte mycket jag har i handen i alla fall..

#26 du måste fånga upp energin någon stans. först måste du starta motorn, dvs bakbenen och sen fånga upp det som motorn producerar för att kraften ska användas rätt. annars blir det bara som ett ånglok rakt fram. detta görs sedan med sitsen istället, men det är väldigt svårt på en outbildad häst =)

#27 #28 Okej, jag tror jag förstår lite mer nu. Det låter ju bra med lite stöd iaf, men vad jag menar är när folk tjatar om mycket "stöd" i munnen. Alltså att man sitter med sträckta tyglar hela tiden och ändå har ganska mycket i handen så att när man ska göra halt så går det väl knappt att ta i hästen mer. ^^

#29 så mycket ska man inte behöva hålla. då är det inte längre hästen som kommer fram till handen, utan ryttaren som drar tills den får "kontakt" ^^

sträckta tyglar ska man dock ha tills hästen blir eftergiven, den får då beröm genom att man lättar och släpper, främst med innerhanden eftersom man balanserar upp hästen med yttertygeln. på en välriden häst kan du släppa båda händerna stundtals och den är ändå framme för hjälperna och eftergiven (och såklart måste du som ryttare kunna rida hästen med sitsen!). givetvis kraftigt förenklat, finns ju alltid situationer som kräver undantag =)

och det är mycket jobb bakom, det man inte får glömma är att det oftast är ryttaren som sabbar för hästen tyvärr. fördelen med en välriden häst är att dom ofta är mer förlåtande eftersom dom "vet hur det ska vara" och kompenserar för ryttarens brister, återigen generalisering. ju oftare en häst går i korrekt form, desto lättare är det att få hästen dit igen =)

Personligen förstår jag inte varför hästen skulle ha stöd i munnen när det jobbar korekt. Jobbar den korekt bär den sig själv och ska inte ha en massa vikt i munnen. (vilket tyvärr allt för många har idag)
Och orkar inte hästen så låt den jobba i en lägre form tills den orkar mer.

#31: Fast det är tills hästen jobbar korrekt stöd kan behövas, för att nå till en ändamålsenlig form.

att få hästen till arbete utan att ge stöd under åtminstone utbildningen har jag svårt att se att man ska kunna. den ska ju arbeta också, inte bara sänka huvudet och bli lång och låg på framdelen. någon stans måste den ju bli rund =)

de filmer jag sett på hästar som "går i form" utan träns har mest varit cirkustrick, ingen riktig ryggverkan. men det är en helt annan diskussion tror jag allt =)

#32 hästen ska ju hitta sin egen balans jag tror inte att man hjälper till med stöd i tygeln.

#33 har också sett detta "trickridnigsformen" och håller med i många fall. Men tycker man ser minst lika många med träns som har sina hästar i någon ihop dragen fake form.
Var hos en ar tränare på praktik och fick då se en film där hon red en av sina hästar i en korekt fin piaff utan huvudlag. Och med sittsen kan man jobba in bakbenen. Det är klart lite svårare.
Men jag tror fortfarande inte på stöd i tygeln, dock att det är lättare när man kan komma åt hvudet för att lösgöra i nacken.
Det är bakbenen jag vill ska jobba in inte att hästen ska hänga i handen.

#34 Instämmer.

#34 ja folk som missbrukar redskap och gör fel finns ju överallt =)

 #30 Hur vet man när hästen är eftergiven då?

#31 #34 Har samma fundering som dig… Finns så många videos man har sett med ryttare som rider utan träns där hästen verkar gå i bra form. Och westernryttare rider ju också mycket med långa tyglar. (Kul bild förresten! )

Jag tror jag skulle behöva lära mig mer om det här att rida i form… Hur man vet när hästen går i form och så. Hästen jag rider (bilden) tycker inte om när man tar fö rmycket i munnen, då brukar han köra upp huvudet istället. Men ibland när man rider på långa tyglar och försöker bromsa mer med sisten så är det några korta sekunder som han går med huvudet långt ner. Det är när han får längre tyglar som han tar sänker huvudet istället för att köra upp det och om man rider barbacka då så känner man att ryggen "ändras" liksom, som om man börjar använda sina muskler mer…

#37 återkommer! ska till skolan nu =)

#37: När hästen går i rätt form tycker i alla fall jag att det känns likadant som när hästen går i uppförsbacke. Känns som ryggmusklerna jobbar på samma sätt då. Nu rider jag nästan aldrig barbacka av olika skäl, men med den bomlösa sadeln känner man lätt hur musklerna jobbar.

Eftersom jag rider en överbyggd häst så har man rätt mycket bakom sig och det känns ofta som man sitter i nedförsbacke. Men när man väl får in de långa bakbenen och han jobbar rätt med ryggen, då känns det som en helt annan häst. Som att rida i uppförsbacke helt enkelt. :)

Och när han jobbar rätt så har jag ingen vikt i handen heller, utan har bär helt enkelt upp sig själv.

Någon jag skulle vilja träna för någon gång är Karen Rohlf

Det är min drömtränare. :)

#39 Vi ska försöka ha hit Karen Rohlf nästa sommar. Är många som vill rida för henne :-) Skulle vara grymt!

#40: Åh! Blir resa neråt landet för mig då, definitivt. Hoppas ni lyckas få dit henne, jag skulle definitivt vara med. :)

#41 Dåså!

#37 bästa är att rida för en duktig tränare som kan säga när det är rätt.

det du kan göra så länge för att se är att dels själv stå i stallet och "peta" hästen under magen så den höjer ryggen, då ser du lite hur det ser ut, du kan även sitta på och be någon göra detta för att börja ana en känsla.

eller ännu bättre, du letar upp en liten lätt sluttning och ryggar uppför denna. då brukar hästen få jobba rejält, om den inte har huvudet rakt upp i luften vill säga och slår ifrån sig ;) den måste alltså kunna rygga innan.

detta lär du dig inte känna eftergift på, däremot får du känna på hög rygg. eftergift och hög rygg är dock inte alltid samma sak eftersom övningarna ovan leder till statiskt arbete i ryggen, när hästen är lösgjord så flexar ryggen. detta kan nog bara en duktig tränare hjälpa dig med =)

att hästen slår upp huvudet om du tar i tyglarna beror garanterat på att den inte är framme vid handen och därmed inte accepterar dina hjälper. återigen kan en tränare hjälpa dig med det =)

#39 Tror jag blev lite klokare… Det känns liite som du beskriver när jag sitter barbacka ibland, men jag tror inte att han jobbar helt rätt så att säga. Men vi är nog på god väg! Dock skulle jag vilja att han kan arbeta i rätt form utan stöd i munnen alls… Stundtals tror jag han gör det. Och hon tränaren verkar ju jättebra!

#43 Jag red för en tränare (inte utbildad dock) för typ ett år sedan och hon sa att han arbetade i en bra form, men jag vet inte riktigt… Jag håller på att lära honom att rygga mer nu, så jag kanske kan prova det du säger någon gång. Vi har en liten sluttning alldeles vid paddocken och så är hagarna inte hela platta heller. Att han håller huvudet högt när man tar för mycket i tyglarna beror nog mer på att han har varit travare.

Lite OT blev det här… Men är det någon annan som har lite tankar kring det här med stöd i munnen?

Vad jag har fattat av det lilla jag läst och testat med akademisk ridning så börjar man med att ge stöd för att lära hästen vad man vill och när hästen förstår så går det att länga på tygeln utan att den tappar balansen eller faller ur form. Tycker alltså inte det är konstigt att Zaphix känner att hon vill ge hästen stöd för han behöver antagligen det.

Jag tror dock inte tanken är att man ska ge en massa stöd bara för att hästen inte "kan" utan att man hela tiden ska testa vad som händer när man länger på tygeln. Förstod han mig nu eller höll han bara balansen och formen på grund av stödet i munnen? Lite så…

Det är min tolkning iaf men det kanske är andra som har stenkoll på det där med akademiskt?

När det gäller det där med form så kan jag rekommendera denna bok

#45 Helt rätt! Borde kanske testa nån gång. Hästen lär ju lära sig mycket på att gå i form utan stöd.

#45 Tycker det du säger låter ganska vettigt också…