Utöka komfortzon.
Komfortzonen är den zon man är bekväm med, där man är avslappnad och kan koppla av. Hagen är för det mesta en komfortzon för hästen, även stallet och de närmaste omgivningarna där man är mycket är oftast inom komfortzonen.
Vi jobbar ju mycket med att utöka hästens komfortzon, så att den ska vara bekväm med saker och kunna koppla av i alla situationer.
Men hur mycket jobbar ni med att utöka er egen komfortzon?
Jag har alltid varit feg, aldrig varit speciellt nduktig på att rida utan ramlat av ofta. Det har minskat min komfortzon och gjort mig rädd. Har även hållit hästar som utnyttjat min feghet och tagit över och kastat av mig hit och dit, försökt sparka mig och bita mig. Är också något som minskat min komfortzon.
Inte nog med det så är jag riktigt duktig på att tänka ut skräcksenarior som jag ser framför mig hela tiden. Rider jag över en bro så ser jag hur hästen ska kasta sig och jag ramla över räcket, ska jag hoppa ett hinder ser jag framför mig hur jag ramlar av och bryter ryggen.
Men nu känner jag mig äntligen tillräckligt säker på både mig själv och hästen för att våga utöka min komfortzon. I måndags var vi med på en hopptävling som gick riktigt bra, så nu är jag absolut inte lika hopprädd längre.
I onsdags skulle jag utöka min komfortzon genom att rida på en travslinga i skogen, det gick dock inte alls bra utan minskade min komfortzon istället för att utöka den.
Imorrn ska jag dock ta tag i det igen och rida ut tillsammans med två stycken andra, hästen brukar bli pigg då och hans tävlingsinstinkt kommer fram, jag blir alltså rädd.
Men jag inser att det är lika viktigt att utöka min komfortzon som att utöka hästens, annars sätter jag hinder ivägen för hans utveckling. Ett exempel på det är att han alltid varit rädd för att gå över broar, men nu är han mycket bättre på det, men jag är lika rädd som förut.
Så jag förstör hans utveckling med min rädsla..
Nu har jag skrivit mer än vad jag hade tänkt som vanligt, det jag egentligen ville ha reda på är om ni jobbar med eran komfortzon, isf hur?
Bifogar en bild där Storen jobbar med sin komfortzon. :)
Vi jobbar ständigt med självförtroende och att utöka komfortzonerna tycker jag.
Amlo är osäker i skogen, framför allt där det finns mycket vilt. Alltså går vi i skogen. Ibland samma runda ett par gånger under samma ridpass för att avdramatisera. Vi går ofta och tittar (och bankar och nosar) på farliga soptunnor, brevlådor, maskiner, traktorer m.m. Hittar vi en viltlega eller vildsvinsbök så måste vi ju undersöka det, sakta och lugnt. Självklart jobbar vi med approach and retreat när vi gör såna här "läskiga" saker. Jag vill ju att han ska ha¨både självförtroende och förtroende för mig, att jag inte utsätter honom för något som kan skada honom.
Min egen komfortzon, det är svårare att se dess gränser. Men jag tänker att det handlar om att göra saker, övningar och sådant som jag inte själv riktigt kan. Försöka lösa problemen i den takt de uppstår.
Oj svårt att säga.
Ute i skog och mark och runt hästar har jag väll altid kännt mig rätt trygg. Det är om det blir för mkt människor (typ inne i stan), höjder och saker som händer plötsligt som får mig ur komfortzon.
Höjderna är en del för sig. Det högsta jag kan rida här tycker jag är läskigt men jag har en sjuk förmåga att måsta sätta mig i situationer som jag tycker är läskig. Alltid klättrat i träd m.m. fast jag varit livrädd (sen är det ju på olika nivåer.).
Och att det händer saker plötsligt jobbar jag med och visst har det blivit bättre, när jag var yngre flög jag i luften när brödrosten var klar, det är ju en början att det är borta.
Båda grabbarna har väldigt stora komfortzoner så tillsammans brukar det mkt sällan vara något vi inte klarar av alls.
Jobbat med Gyllirs konfortzone i alla evigheter. Han klarade inte ens av ett litet godispapper när han kom till mig. Det svåra nu är vatten. Gå i vatten, både djupt och strömmande, har vi fixat. Kan dock inte simma, så fort han börjar lätta i vattnet blir han jätterädd, men det är inget jag bryr mig så mycket om. Däremot sprayflaskor är fortfarande ett problem, dock har vi kommit en bra bit på vägen. Jag kan spraya svansen och till viss del manen och lite på ryggen. Resten av kroppen är omöjlig. Jag ska satsa stort på det i sommar, då jag tycker det är praktiskt att kunna spraya både flugmedel och sårspray när det behövs.
Min komfortzone kring just Gyllir är enorm, jag känner honom så väl och jag blir sällan rädd. Sist jag blev rädd var när det kom flera lastbilar och bussar på en gång, då blir Gyllir mycket rädd och jag också. Väldigt opraktiskt. det är svårt att släppa efter att ha blivit påkörd med honom, även om det är mååånga år sen… En annan sak som jag tycker kan vara obehaglig är om han sticker i galoppen. Det händer mer än sällan, men när det händer är det mycket obehaglig. Blir helt beroende av att de andra omkring mig kan få stop på sina hästar. Inte kul. Annars klarar vi av det mesta faktiskt.
Anne
When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli
Hemsida: www.hästiharmoni.se
Starta ny diskussion