Jag tror du är nåt viktigt på spåren. Jag är också nybörjare inom NH men har redan hunnit med att ändra på invanda tankegångar och mönster i min hästhantering. Det är en spännande resa vi har framför oss.

Jag tycker precis som du att trick är något helt annat än NH. NH är ju ett kommunikationssätt och trick ser jag som ett sätt att aktivera sin häst. Nu verkar det ju kanske som jag ser ner på trickträning, men det gör jag inte. Det känns bara som att man numera sätter likhetstecken mellan NH och trickträning och det tycker jag inte är rätt. När man hör att många börjat med NH och sen ser man är det är ju rena trick de tränar in, inte NH. Då blir man ju lite besviken…

#1 Ja. Bara genom att läsa vad människorna skriver här inne har jag börjar ifrågasätta mig själv och tänker mer igenom vrf jag gör ngt.

Sånna inlägg blir jag glad av :-)

Skulle vara jätte intressant om fler kunde skriva sånna här trådar och berätta

Hanterar henne just nu mellan 15-30min varje kväll.Pillar på henne, klappar henne osv för att få henne att bli van vid mig, och hon börjar bli riktigt avslappnad. Nu står hon med huvudet sänkt och käkar hö.

Människor som har träffat henne innan märker verkligen skillnad :D

Sitter här och dricker juice, funderar lite om jag verkligen kan kalla det jag försöker göra NH - inte för att jag precis gör det bland folk, vet ju vad som anses bara NH. Men anledningen till att jag kallar det jag gör NH i hemliget *hah* är för att jag anser att mitt tänk och hur jag ser på saker och ting platsar lite.

Idag höll jag på med Anja (stoet som tråden handlar om) i ca 15min. Först borstade jag henne, sen "ryckte" jag av vinterpäls med den taggiga delen på svettskrapan (jättebra tipps förresten för er med håriga hästar) och sedan smekte jag henne över hela kroppen och ganarserna (får inte röra huvudet, tror hon har blivit slagen tidigare pga ärr).

Tror att den dagliga hanteringen, även om den är kort gör nytta. Dessutom kan hon iakta mig när jag håller på med kompisen i boxen bredvid. Dessutom har jag idiotiskt nog börjat släppa på regeln att hon ska stå i boxen även om dörren är öppen (hon kan lyssna om jag säger till bestämt 2-3ggr på raken att stanna), och anledningen till det är att jag vill att hon ska kunna röra sig runt mig (i mitt extremt lilla stall) och känna sig bekväm. Hon käkar hö, river runt och undersöker, och flyttar sig väldigt snabbt som det lilla utrymmet tillåter när jag vill förbi.

Jag börjar sakta men säkert nå mitt första mål - att kunna hantera en avslappnat häst i boxen som inte står spänd med höjd hals och stirriga ögon (även om hon ger galna blickar när hon fokuserar, men tror att hon kan skela lite). Hennes hälsningar har också börjat ändras. Förut var det mer som hon blåste på mig bara som bekräftelse (mkt kort), men nu könns det som om det ligger mer än det bakom.

Måste säga att mitt lilla bitchiga sto är underbart! Om ni hade träffat henne för ett halvår - år sen skulle ni inte ha känt igen henne!

Det känns så härligt när hon verkligen visar tillgivenhet till mig. Idag mötte hon mig i hagen :D Fast när jag snörde åt fällan genomskådade hon mig så jag fick hämta en gottebit för att få på henne grimman ;) Kämpar fortfarande med att få på grimman utan mutor. Dessutom låter hon mig röra ansiktet(!). Det är det härligaste än så länge, att hon låter mig röra hennes huvud. Tillit, ren tillit. (Har aldrig varit tillåtet förut. Hon har ett ärr i pannan som jag tolkar som att hon har blivit slagen med ngt tillhygge eftersom hon är så rädd om huvudet).

Nå, jag hämtade henne för att jag skulle rida ut. Bestämde mig för att leda henne på asfaltsvägen (lite rädd att mista livet), något som jag aldrig har gjort förut eftersom att hon absolut inte tål bilar (har blivit påkörd under ryttare). Tro mig eller ej - hon lyfte inte ett öra! Även det bara kom 3-4 bilar, men ändå.

Sen när kompisen som jag skulle rida med kom fick hon spel och jag fick ett h*lvete att komma upp, men tillslut gick det. Hon är fortfarande lite stirrig och rädd för saker, men inget att hänga upp sig på, för hon försöker alltid göra sitt bästa.

Sen när vi nästan var hemma, kom två bilar på grusvägen, den ena med ett tomt släp. Småsaker tänkte jag och ställde mig på uppfarten till en gård vänd mot vägen. Macke, andra hästen som är lite rädd för min bitch bakade undan, och Anja fick spel och backade. Och backade - Gud vad hon kan backa, snabbt också! Sen snurrade hon runt, men jag böjde tillbaka henne och manade ¨på henne efter bilen.

Nu är frågan om det är jag som är orsaken till att hon betér sig så? Eller är det för att hon blev påkörd med ryttare på ryggen? Jag tycker inte att jag spände mig alls, och min styrka är just att vara lugn i stressiga situationer. Dessutom när jag ledde hem henne igen så mötte vi bussen, och hon var lugn :O

Ursäkta det långa inlägget, men jag gillar att skriva :P Börjar fatta vrf ingen svarar ngt här -ingen orkar läsa ;)

I förra inlägget skrev jag att hon är expert på att backa, snabbt dessutom. Har tidigare lärt in att "Back" betyder gå ett/ngr steg bakåt, och "backbackback" netyder att hon ska backa så länge jag säger det, så idag när jag skulle ut och bränna lite fett på henne (behövs) så provade jag. Hon fattade direkt när jag sa det, och backade lika bra som när jag ger komandot på marken. Min brud är definitivt smart hon

Kom igen människor. Ge mig lite kritik och tips, för sånt behövs.

Stallkompisens häst är trafikrädd, när hon kom i somras var hon dock ännu värre än nu.
De har väl inte tränat speciellt mycket med henne förutom att vara ute på vägar där det kommer bilar relativt ofta. Inte för ofta, men lagomt. :)
Har gått in på småvägar, infarter eller parkeringar och ställt upp hästen med huvudet mot vägen när bilen far förbi. Hittade vi ingen väg fick jag stå halvt bakom med min häst, så om hon backade bakåt parerade jag med Storen så hon backade in i honom isf.

Men det vi märkt är att hon numera inte är rädd för bilar alls på ställen där hon är van att gå, hennes komfortzon, medan där hon inte går så ofta eller där det är mycket läskiga saker än hon mer bilrädd.
Så är hon väl avslappnad så reagerar hon knappt.

Men hade jag en trafikrädd häst hade jag lett hästen och låtit någon köra förbi fram och tillbaka med bil. Skulle gått efter bilen en bit med hästen om den blev rädd när den körde förbi.
Det är nog den bästa träningen, så man kan trappa upp det. I början köra jättesakta med bilen och sedan öka när det går bra.

I vår är min plan att mopedträna Storen med min moped, han är inte så rädd för just mopeden, men ljudet blir han otroligt stirrig av.

Är väl inte så mycket till hjälp egentligen, men kämpa på!

#10 Ska nog få pappa att hänga med mig ut med bilen när jag rider, och jag ska börja gå mycket. När hon väl blir van med bilar så går det nog bra med mig på ryggen. Då skulle jag nog också slappna av, om jag nu spänner mig omedvetet och det är det hon reagerar på :)

Problemet här är att jag bor precis vid en 70 väg (bilarna håller absolut inte den hastigheten) och det är enda vägen ut från gården. Sen har vi väl trafikerade grusvägar här omkring, så det är verkligen ett problem som jag måste ta tag i.

Kan ju bli riktigt farligt om de backa ut mot vägen.
Stallkompisens häst backade ut rakt i vägen när det kom en bil med hästtransport, hamnade emellan bilen och transporten. Blev inga skador, men hon blev ännu räddare av det. :\

Tänk på din andning så blir det lättare att komma på om man omedvetet sitter och spänner sig. Går inte att vara spänd när man har bra andning. :)
Vi har en ganska lång och hög ridbro man måste över för att ta sig till ridhuset, kom på för ett tag sedan att jag höll andan när vi ska rida över (tur att den inte är längre, då hade jag väl kvävts..). Så nu måste jag verkligen tänka på att andas och då är både jag och hästen mindre rädda. :)

#12 Har aldrig tänkt på hur jag andas, så det kanske är dags för att börja med det. Det där med att backa ut mot trafik är läskigt ja - ifall ngt skulle hända så skulle det gå åt helvete, för jag är alltid själv. Som tur är så tror jag att hon känner sig trygg när jag är bredvid henne på marken :)

Min häst är trafikrädd och har varit extremt rädd tidigare. Det gick så långt att jag funderade på att sälja honom… (och då började med NH som lösning). Han stegrade sig och vände i luften för att sedan springa iväg, utan att ta hänsyn till vad det fanns på vägen bort. Efter några gånger var jag själv livrädd, vilket inte gjorde saken lättare. Så fort det kom en bil hoppade jag av. Jag kunde inte lösa problemet, men jag märkte att det blev mycket bättre när han stod i hagen nära vägen, jämfört med skogshagen. (kanske ett tips)

Problemet tog jag tag i efter många år då jag flyttade hemifrån till ett större stall nära Göteborg. Då fick mina kompisar rida framför, bakom och på sidan om mig när vi red på vägen. Efter ca ett halvt år var det ingen problem att rida utan stöd, men med sällskap. Det är fortfarande jobbigt med stora lastbilar och bussar, men det är hanterbart. Är jag helt ensam är det också jobbigare, men det är en sak jag aldrig övat på, då jag alltid rider i sällskap. Även om han fortfarande blir spänd och kan vända sig om, stegrar han sig aldrig och han sticker inte heller längre.

Om du har möjlighet är det bra att rida i sällskap och försöka fortsätta rida på som om det inte vore en stor grej. Om man stannar varje gång, bekräftar man det hela. Ibland måste man såklart när man inte får plats eller när dte blir farligt. Det kanske finns en skog eller ett fält brevid en väg som du kan rida i, så du håller lite avstånd, men så hästens ändå vänjer sig? Självklart viktigt att du verkligen inte spänner dig och fortsätter andas. All disensitation är jättebra. Alltså att vänja hästen med läskiga föremål av alla slag. Jobba på ledarskapsövningar är inte heller fel och underlättar för hästen att lita på dig.

Lycka till, jag vet hur jobbigt det är!

#14: Det var smart, att ställa hästen i en hage nära en väg, bra sätt att vänja dom på. :)

Våra hästar går i en hage väldigt nära kor på sommaren, mycket bra, inga korädda hästar i vårt stall längre. :)

#15 Man får mycket gratis om man är smart :-) Kohage hade min pålle också behövts., Första gången han såg en kossa stod han helt förstenad i en kvart. Fick inte honom att röra sig en mm, men till slut rusade vi hem. Kossor är fortfarande intressanta, men inte läskiga längre iaf.

#14 Hon har ståt i hagar 1m från denna 70väg i 10år, men det är bara för mig att sticka ut o försöka få henne van :)

#16 tvärtemot min ponny, hon älskar kor! öppnade til hagen för att byta vatten och tänkte inte på att stanna till henne , trodde min rumpa täckte öppningen. men det gjorde den inte så hon smet över till grannens kogård och letade efetr tjurkalvar^^ fast hon kom travandes till mig när jag kallade =)

Red nyss ut i remontgrimma, och det gick super. Den satt rätt löst (2fingrar) och var väldigt mjuk och följsam, men hon lyssnade *stolt*. Trodde bara att jag skulle dö en gång - vi galopperade i full fart och jag hade ingen sadel, och det kändes som om hon tänkte sticka. Tog ett tag (mot vad det brukar ta) för henne att lyssna, dessutom är hon rund som en runna och hal som en ål :P

Skönt att du överlevde då :-P Bra gjort för första gången! Det är bara att fortsätta träna :-)