Vill bara berätta vad som hände för några dagar sedan.
Var ute bland alla ston och gick över hull och mående, hunden var med som vanligt och sprang utmed unghingst-hagen. Pojkarna älskar detta och drog som attan efter hunden. Efter en stund ser jag plötsligt att vår avelshingst står och hälsar på en unghingst, shit tänker jag unghingsten är lös!!!

Springer ut ur stohagen och mot hingstarna, då springer unghingsten nerför en backe och ställer sig utanför hagen med tre hästar som extrafodras. Unghingsten (Dreamy) är lite förskräckt, han är en mammagris (har sin mamma i unghingsthagen för tillfället) och tycker nu att det hela är förfärligt. Han är inte hanterad så att ta han i grimman var inte att tänka på. Jag tänkte att jag skulle gå efter han och mota upp till hans hage, men han vände runt mig och ställde sig vid de tre hästarna igen.

Ok, jag var själv ute, hur gör jag?! Jag bestämmde mig för att hämta hans mamma. Började småjogga backen upp mot hans mamma, vad händer då… Ja, han joggar efter mig hela vägen till sin hage. Det var en konstig känsla att han valde att följa mig i den läskiga situationen. Eftersom att han är ohanterad trodde jag inte att han skulle våga något sådant. Blev så glad!

Vi fick lätt in honom, staketet lagades. Han måste ha kommit ut av misstag stackarn. Slutet gott…

Berätta när ni kände ett starkt band till er häst! =)

Bild precis när Dreamy kommit in i hagen igen, Blondie verkar vilja veta hur utflykten varit… =)