Åter säger jag oj, vad glad jag är att jag har Peewee och ingen annan häst!

Kom till stallet i eftermiddag och skulle ut med grabbarna. Så ser jag att Tuffe den lilla boven hade rymt igen. Så jag fick letareda på honom, sedan göra iordning honom och köra. Innan jag kommit hem och lyckats låsa in honom och slänga ut middags hö m.m. så var det mörkt.
Men jag tänkte jag och Peewee kan ju bara ta en kort skritt tur, Bara så vi kommer ut lite.
Så jag hämtar halsringen, reflexväst och reflexländtäcke och en stol.
Så gick jag och hämtade Peewee med halsringen la på reflexländtäcker hoppade upp och gav mig av. Så långt allt bra.
Så kommer vi lite längre bort på turen i skogen. Så börjar Peewee kolla sig väldigt omkring och blev lite stel i steget.
Jag tänkte inte så mkt på det. Så plötsligt stannar han. Jag bad honom gå fram igen och han gick en tre steg och stannade igen, stirrade ut i skogen. Så plötsligt hör jag en grymtning en två meter in i skogen och jag blir jätte rädd och kikar så gott jag kan innåt skogen och ser hur det rörsig en massa vid grismat stället (vi har en flock på ca 30 viltsvin i området).
Jag vänder fort och skrittar iväg Peewee var fortfarande lite stel i steget men lyssnade bra även när svinet som varit närmast oss rusade över vägen bakom rumpan på oss.
Vi skrittade tillbaka till korsningen och så tänkte jag att jag bara skulle skritta till början på lilla skogsrundan och vända bara för att vi inte skulle se grisarna och fly hem. Vi skrittade iväg utan problem vände där vi skulle och är på väg hem. Så kommer vi till korsningen och då har några av svinen dragit sig upp dit Peewee gick på snällt men glodde storögt ut åt platsen vi hörde dom på.
Samtidigt kommer det en bli bakifrån och jag känner att ju längre vi går ju längre drar sig Peewee mot vägen (bort från svinen). Så det slutar med att jag får göra halt.
Åter kände man den glädjen över hur trygg han igentligen är. Där står vi mitt i skogen I mörkret med en flock vildsvin på ena sida och en bil som bränner förbi bara en halvmeter från hästen på andra sidan. Där sitter jag barbacka i halsring och han rör inte en muskel. Och efter bilen passerat kunde vi lugnt och stilla skritta hem.

Phu,,,ja Tacka gudarna att jag har honom.
Och bara så där för att göra dagen mer konstig…
Som jag sa Tuffe hade ju rymt… OCh honom hittade jag på en åker ovanför våra hagar. Inget konstigt med det det är dit han brukar sticka…
Det sjuka var att han stod där och betade tillsammans med två älgar O.o