Anväder knappt någon av dem.
Vi har 4 hästar i stallet:
Tuffis (pigg)
Eldrun (framåt men ovan)
Gulli (för det mesta seg och grymt envis)
Peewee (allt från lyssna på ingetinging till skänkeldöv)

Tuffis kan jag ju inte rida längre men han reds enbart med röst. Han förstod aldrig skänkeln och blev bara arg om någon använde den. Så han pratar man med.

Eldrun har jag inte ridit så mkt (dessutom är hon inte riden mkt i övrigt) Men vill man något så behöver man bara spänna vaden lite så får man ett bra svar.

Gulli var en häst som de flesta förmodligen skulle banka på och det hjälper inte. Konstant tryck kan du nog få henne framåt men är hon inte på humör för du grisnit om du slutar "trycka".
Vill jag ha en ökning och ger en tydligare signal spänner jag bara vaden lite. Vill jag flytta henne "vibbrerar" jag lite med foten i luften, behöver inte röra henne.

Peewee beror på humör till hundra. Han får man fram med tanken eller inte alls. Banka och trycka är meningslöst då han bara skulle sätta sig på tvären direkt. Lätta "spänningar" i olika delar av benet get olika förflyttningar och tempon.

Som sagt skänkeln gör en del men aldrig själv där av lite svår förklarad. Dock använder jag den så att den antingen vibbrerar lite nere vid foten. Det rör inte hästen men ger ändå ofta en reaktion, eller så ger man en spänning i vaden. Inget konstant eller shockande utan en vad som ger att lungt stadligt "fram" eller "flytta". Har man en kommunikation mellan häst och ryttare brukar detta vara det jag finner effektivast oavset häst.

Jag vill göra så lite som möjligt och ge så små hjälper som möjligt. Jag ger alltid en fokus-hjälp (att ändra fokus) först innan jag ger en skänkel-hjälp. Använder lätt stadigt tryck med skänkeln och om inte hästen lyssnar så förstärker jag hjälpen med något annat, beroende på om jag vill fram eller åt sidan. När jag vill backa använder jag rytmisk tryck från skänkeln lite längre fram. Att använda en stark skänkel-hjälp gör bara hästen okänslig och inte snabbare.

min häst är väldigt lyhörd det räcker om jag lägger båda benen mot henne och eventuellt rör lite på hälen så det blir en liten "stöt" sen lyssnar hon direkt samma sak vid skänkelvikning och galopp skänkeln:) jag tycker det är så harmoniskt att rida henne då man inte behöver skänkla på en skänkeldöd häst, tycker det blir så jobbigt att rida en sån häst.

Jag gör nog lite som **Gyllir.
**Men jag måste säga att det nog beror på situation och vad det
är jag vill. Precis som Carro skriver så är det hemskt jobbigt att rida en häst som inte tar skänklarna. Och så försöker jag att Bara förstärka med en ordentlig vikthjälp om det skulle vara så att hästen behöver lite hjälp på traven Innan jag tar till mer skänkel.

#4 precis jag rider också mykt med mina vikthjälper och förflyttar dom efter vad jag vill uppnå.. om jag tillexempel vill fatta galopp så behöver jag inte alltid ta galoppskänkel utan hon lyssnar bra till vikten som jag lägger på det speciella sättet när jag menar galopp men jag brukar ofta lägga till skänkeln eller korigera om hon inte riktigt har förstått eftersom jag vill hålla igång med skänkeln oxå.. men det går bättre och bättre:) jag tycker det är otroligt vad man kan lära en häst bara genom att flytta lite på sig.. tycker sån träning är fantaskisk!

Trevligt med lyhörda hästar så klart, där man kan använda bara vikthjälper eller ändring av fokus. "Förändring av energi" skulle väl kanske Hempfling uttrycka det?

Men jag menar mer om man nu har en gammal ridskolehäst som inte har jobbats på det sättet utan är van vid mycket drivning med just skänklarna.
Hur får man en sån häst att bli mer känslig? Så den blir som era hästar verkar vara.

Kanske en lite för stor fråga att ställa…iofs. Det beror ju på individen. "De sju lekarna så klart". Jovisst, hmmm.

Jag kanske ska förklara min situation som exempel:

Jag är medryttare på ett 17-årig gammalt halvblod som även varit ridskolehäst. Jag tycker att den är okänslig när man rider. Nu är inte jag en otroligt erfaren ryttare visserligen men jag har ändå upplevt mycket känsligare hästar än honom.

När jag frågar ägaren så rekommenderar hon just dessa "elektriska stötar" vilket gjorde mig osäker. Hon tycker inte att han är okänslig alls…fast jag tycker inte han reagerar särskilt bra på "stötar" heller men jag kan ju oxå göra på något helt annat sätt än hon. Ändå pratar hon ofta om att han behöver mycket drivning. Nä jag får inte ihop det!

Vi måste ju komma fram till någon gemensam strategi iallafall.

Jag säger såhär:
Rid som du känner är rätt. Rid med hjärtat.
Rid inte som någon annan säger om det inte känns rätt för dig,
men var öppen för idéer och olika synsätt!
Våga prova dig fram och se vad som passar dig och din häst.

#7 riktigt bra sagt:) jag håller med dig!

Jag kan ge ett exempel utifrån en häst jag känner. Han är en superslö och skänkeldöd islänning som man kan jobba ihjäl sig på utan att komma någonstans. Förutom att man jobbar med NH i allmänhet (de 7 lekarna, movivationsövningar osv) så kan man lära hästen att reagera bättre och snabbare. Man arbetar med faser, precis så som med lekarna. De 1a fasen är att man tar upp energin i kroppen och sträcker handen upp och  fram tillsammans med tygeln. Nästa fas är att spänna rumpmusklerna. Sedan klämmer man pyttelite försiktigt med skänklarna. Sedan tar man ett rep eller carrotstick (ell dyl) och kastar det rytmiskt över hästens rumpa. Där kan du också använda faser, först mjukt, sedan hårdare och hårdare tills du verkligen tar i. Så fort hästen tar ett steg fram, släpper du alla hjälper, förutom att du håller uppe energin förståss. Ha tålamod och gör detta varenda gång du ska börja gå eller öka farten, konsekvent och långsamt.  Viktigt är att du aldrig (!) släpper innan han har gått framåt, och alltid släpper när han väl gör det.

Det är ingen som helst problem att galloppera iväg med denna häst längre. Men så fort man skänklar hårt, så stannar han och vill inte vara med längre. Försök se det som en utmaning, att göra så lite som möjligt.

Hoppas det hjälper, lycka till!

Jag gick en kurs i Centrerad ridning för några år sen, man använder sig inte av musklerna alltså styrkan. Vi fick lära oss sitta i balans och hur de olika kroppsdelarna ska förhålla sig till hästen, fick även se i vilken form hästen gick när du satt rätt kontra fel  i sadeln. Min häst blev mer koncentrerad på mig och vad som skulle komma när vi varit på den kursen. Skulle vilja repetera den kursen men min häst finns inte kvar längre. Men jag tror på så små rörelser som möjligt alternativt rida med energi och tanke. Tänkte jag på en annan rörelse fösrst innan jag gav hjälpen så svarade han mycket fortare än om jag inte gjort det.

#10 det håller jag med dig om.. jag tänker oxå mycket när jag rider t.ex när jag vill ha galopp så tänker jag galopp och tar min energi och offtast fattar hon galopp innan jag gör galopp skäneln samma sak när ajg vill göra halv halt..:) det är en häftig känsla tycker jag:)

//carro

Alla alternativ låter bra tycker jag! ;) Bara man inte sitter och bankar med hälar eller kör in sporrar i hästens sidor.

#1 Undrar vad det är för sadel som den lilla hästen har.

#12 Fjordingen har en vanlig alroundsadel fast med Westernläder och stigbyglar:)

Coolt, visste inte att det fanns.