Hej!

Jag snavade över denna sajt och nappade direkt, verkar lovande!

Jag är för tillfället inte aktiv inom hästvärlden, men när jag var så höll jag på en hel del med natural horsemanship, så mitt intresse vaknade lite till liv nu.

Hej!

Jag är en 20-årig tjej som hållt på med hästar i snart 7 år. Är dock uppvuxen med hästar men började inte rida/hålla på med dem förrn tidiga tonåren. Har aldrig gått på ridskola eller liknande utan tränade till en början för min mamma och senare privata tränare.

Har alltid varit intresserad av en "annorlunda" hästhållning och hästhantering. Ett mer naturligt sätt enligt mig. Jag började min bana med Ellen Ofstad och har provat på flera olika hanteringssätt. Just nu är jag väldigt intresserad av Parellis sätt att hantera hästar. Först nu känner jag mig nöjd med mitt förhållningssätt till hästen.

Rider även Akademiskt och även där känns det som om jag äntligen hittat hem.

Jag äger ett 2-årigt nordsvenskt sto som det är tanken att jag ska köra och rida enligt PNH och AR.

 Jag är en tjej som har ridigt ände sedan 6 år och holt på men hästar väldigt mycket på ridskolan har jag alltid gillat dem lite svår hanterad hästar både inom ridning/skötsel. Dem flesta flickorna gillade alla snälla hästar men jag var precis tvärt om jag blev aldrig  glad när jag fick en lydig häst då bytte jag till än suris med en ana tjej i rudgrupperna.

Jag blev skötare på stallets suraste häst 2008.08.06.

Tango.

Han va inte snäll mott någon hade inga skötare alls.

Jag mins första gången jag gick in till honom jag tyckte han va så finn en riktig kompis men han sparkades när man skulle gå in klämde in folk i väggen när man skulle borsta/sadla mm.

Han bet alla som kom in närheten sparkade bakut när man borsta magen kratsad ville han inte bli man kunde inte ta/borst någon stans helt enkelt. Han höll på så mot mig men jag gav aldrig upp jag kom till stallet varje dag smorde hans sadel/träns varje dag. Ridlärarna påstod att han har träns/sadel var mjukast i stallet.

Till slut blev han snäll mot mig lät mig göra vad som hälst inte andra eftersom han inte lita på dem. Efter ett tag insåg han att människor inte var så farliga. Nu är han snäll mot alla men kan bli små sur ibland på dem men inte mig för jag tror att han tror att jag är hans ägare.

Nu ska han kanske bli min häst nästa sommar pappa ska prata med ägaren.

Åhå vad jag längtar tills den dan han blir min älskade Tango.

Lite till jag gillar inte bett tycker inte om de jag tycker de inte är en kommunikation mellan häst och ryttare utan enligt mig är bett=smärta.

Mina skötar häst tar ut tungan hela tiden de hade ridskolan har provat nästan alla bett som finns till och med tungfelsbett men han lyckades få ut tungan en då.

Sedan hade jag 2 privat lektioner på honom föst med bett han försökte gå under handen och tog ut tungan.

På den andra Lektionen fråga jag om jag fick rida bettlöst(inte hack) han gick gjäte fint i alla gångarter o pekade med öronen framott hela lektionen. Man märkte att han trivdes.

Men dom vill inte ha de på vanliga lektioner eftersom dem tror att ryttarna inte klarar av att hantera hästen.

Vill du vetta mer gå in på Min personliga sajt 

Härstamning:**
**e. Dolor
**u. Tanda ox
**ue. Ulm 
*Ras:* Polskt halvblod/arab
1988-05-20
Färg: Brun
Kön: Valack
Utbildningsnivå: LA/Msv dressyr, LA hoppning

Mig kan man läsa mer om på min personliga site eller:
www.mos410.webs.com
Och
www.duochjag.webs.com
(båda under uppdatering)

Men jag har som sagt 2 egna hästar Tuffis och Peewee. Vi har mest bara kul ihop och jobbar I något "nh" inspererad anda.
Jag har hållit på med hästar hela livet.
Tuffis har jag ägt i 14 år och Peewee i 10.
Tuffis är en shettis som jag fick när jag var 5 år och han var 6 månader. Peewee kom till mig när jag var 9 år och han var 2 månader, då hans mamma avlivats och han vart flaskföl.

Alla 3 på bild.

Hallå!

Jag heter Sofie, är 20 år gammal och jobbar som fruktansvarig, växt och akvarieskötare.

Jag har en shetlandsponny vid namn Slättens James Bond, han är en vallack på tre och ett halvt år som jag körde in i våras.

Jag har haft James sen han var två och ett halvt år ungefär och har hela tiden jobbat delvis med NH eftersom min stallägare håller på med det. Jag håller inte på med hela konceptet men de delar som jag anser passar mig och James.

Hela mitt hästägande går ut på att ha roligt tillsammans med James.

(Bilden är hur jag skulle göra om det blev zombieinvasion, tyckte den passade i en presentation.)

Jag är en hopplös studerande som inte verkar komma in på önskade kurser i höst, har hållt på med hästar sedan jag var 6 år…. *huvva* snart uppe i 20 år med häst!

Har en förkärlek för historia, speciellt vikingatid och 1700-tal.

Förutom häst har jag 2 illerdamer, en korsningshund och en skogisk-katt. sen bor jag tillsammans med min oerhört förstående och engagerade sambo so hjälper mig när jag behöver. :D

Började med NH när jag fick min fullblodsvallack Ville. fullständigt "livsfarlig" häst då han tog över och började anfalla när man skulle hämta honom i hagen, sprang ner en när man ledde osv. Så det blev många timmars läsande, tittande och funderande, tills ajg en dag höllt på att bli nedsprungen samtidigt som jag höll nettos gula reklamblad i ena handen, viftade med bladet o hästen backade. Då lossna det. Efter det har jag jobbat med nh-sf regelbundet med alla hästar jag haft, fullbldoet, travarna, shettishingstarna, kallblodet mitt osv.

Jag låser mig inte till en filosofi utan använder mig av vissa moment ur parellis läror, vissa ur monty roberts, andra ur kelly marks, somligt av linda tellington jones, annat från bent branderup, visst från katrin wallberg, något från leslie desmond osv osv…. jag plockar russin och blandar det i smeten av sunt förnuft och tillsammans med hästen så kommer det bli en sjuhelvetiskt god kaka :D

Jag heter Camilla, är 22 år och långtidssjukskriven pga. psykiska besvär. Jag gillar att spela spel av alla möjliga slag, rollspel, datorspel, bordsspel, kortspel.. Ja, det mesta.

Men jag gillar även hästar. Har ridit tre år på ridskola under högstadiet för att mina vänner tjatade på mig att börja. Tyckte det var jättekul och blev fast, var skötare och allt sånt där.
Under gymnaasiet hade jag ett uppehåll med hästeriet och trodde väl aldrig jag skulle börja igen. Men en dag frågade mammas arbetskompis mig om jag ville bli nedryttare på hennes häst. Självklart, skitkul tyckte jag.
Stannade med den hästen ungefär ett år. Var en surmärr som är ganska speciell, åkte av stup i kvarten och blev rädd för att rida tack vara henne.

Men efter jag slutat rida henne så hittade jag min nuvarande foderhäst. Började som halvfodervärd i typ .5 år, och har nu sedan december förra året haft honom på helfoder, dock med mycket stöd av hans underbara ägare.

Började med NH genom att vi fick in en jätteduktig tjej i stallet som håller på med NH. Hon håller i träningar och hjälper folk med sina problemhästar. Så jag blev intresserad tack vare henne och lär mig mer och mer.

Jag heter Helena och är 20 år, jag har hållit på med hästar sedan jag var 6-7 år. Har gått på ridskola ca 2 terminer när jag var i 9-års ålder, men gillade det inte. Har hela mitt liv flängt runt i olika stall och ridit allt jag kommit åt. Någon gång har jag tagit ridlektioner privat. Ett tag höll jag till i ett islandsstall och fick lektioner där. Har varit med och ridit några hästar. Sedan började jag gymnasiet och flyttade hemmifrån varpå hästeriet minskade. Så när jag flyttade tillbaka till min hemort så blev jag erbjuden en häst och jag tackade ja, så nu är jag hästägare.

Min häst är ett underbart varmblod som jag rider westernridning på. Han är verkligen underbar och vi har ett speciellt band. Tyvärr vet jag inte hur hans framtid ser ut, den är nog inte så ljus. Har hittat en unghäst som jag gärna vill ha och om Pipers framtid inte blir bättre så blir han kanske utbytt snart =(

Rider även en quarter just nu, hon är helt underbar. Jag rider lektion på henne varannan vecka och så ofta jag hinner därimellan. Har även tävlat inom westernridning på henne.

Utöver hästeriet som "bara" är en hobby (som tar nästan all min fritid) så har jag två hundar som jag tränar och tävlar med. Jag jobbar som hundintruktör (vilket jag har väldig nytta av inom hästeriet men som även gör att jag nog tänker lite annorlunda om hästar/djur än vad många hästmänniskor gör) och jag håller dessutom på att vidareutbilda mig till hundpsykolog.

Har ridit sedan jag var 6år och är nu 48.

Har bara ridit ett år på ridskola har sedan tagit udda lektioner över åren.

Jag har njutit mest av att känna friheten och glädjen med mina hästar när vi busat runt i skogen och gärna hoppat över naturliga hinder.

NH är ett nytt intresse och jag tar lektioner hos en tysk väninna som har ett gäng trevliga hästar, jag rider nu en åtta-årig Lippezanare.

Idag har jag inga egna hästar men sedan jag börjat intressera mej för NH så börjar jag längta efter att skaffa mej en egen häst igen, gärna en ett åring för att skapa en bra grund i lugn och ro.

Jag är bosatt på en mindre ö i Spanien, och känner mej ibland lite för långt bort från kurser mm, så detta forum känns som en hjälp.

Välkomna hit alla nya!

Jag är snart 22 år och studerar till maskiningenjör.

Red ett år på ridskola som 8åring, innan jag fortsatte min karriär på en Adenner/Gotlandsruss/NewForest som vi hyrde.

Sen gick jag vidare till grannens Welsh Mountain hingst varvat med turer på min systers häst.

När jag var 11år köptes min egna ponny. En renrasig New Forest som jag tävlade lite med. Jag visade honom också på utställning och det var han som väckte mitt intresse för avel. När vi kom hem efter att ha fått 41p och Guld så lusläste jag hans stamtavla och lärde mig allt om New Forestar.

I samband med flytt och att jag höll på att växa ur honom så såldes han efter 3-4 år.

Jag försökte vara utan hästarna en period men blev uppriktigt deprimerad så jag återuptog min ridning på ridskola, det var bättre än inget. Någonstans i den här vevan byttes intresset för New Forest till ett brinnande intresse för Welsh Cob.

När jag sedan tog studenten packade jag min väska och begav mig till Wales. Där jobbade jag på en stor gård, som bedrev Welsh Cob avel. Nästan ett år stannade jag.

När jag kom hem började förberedelserna inför universitetet, men jag hade tur och hittade en medryttarhäst som jag red ett par dagar i veckan fram till hösten.

Sen gick det ett år där jag inte hade möjlighet att spendera med hästar. Då och då åkte jag till en vän och stillade min hästabstinens. Åkte också mycket och tittade på utställningar.

Sen förra hösten fick jag ett erbjudande via en gemensam vän att ta hand om två Welsh Cob hingstar över vintern då dess ägare skulle åka till samma stuteri i Wales där jag varit och jobba. Det var en vinter fylld med glädje! Jag hade saknat det till det att det var roligt att mocka!

Efter mycket funderande fram och tillbaka och räknande på ekonomin beslutade jag i december att ta chansen att köpa en egen häst. Jag hade tänkt vänta åtminstone tills jag slutat plugga men detta var en guldklimp jag inte ville missa. Så nu står han i mitt namn.

Jag kan inte påstå att jag är en NHare, men det finns vissa saker som jag gillar (t ex de 7 lekarna). Det viktigaste för mig är att en häst ska få vara häst!

Jag heter Erika och är 16år, ska börjar på omvårdnads linjen i Uddevalla till hösten. 

Uppväxt på hästryggen då de alltid funnits hästar både här hemma och hos morfar vi har alltid haft kallblod Nordsvenskar och Fjordingar så hade min mor en shettis hingst när hon va liten som såldes samma år ja föddes, lärde mig rida själv på vart fjording sto pappa slängde upp mig och "iväg med dig nu" ja 11 då och dom tyckte att ja gott och väl kunde rida in henne för de hade ja ridit morfars stora nordsvenskar alla över 160 i manken så har aldrig haft ponny.

Nu har jag två egna hästar en vbl travare och en shettis valack så nu har ja den ponny ja aldrig fick som liten  Alla i familjen även jag var väldigt skeptiska när vi hämtade hem mitt vbl för hon va tvärt om vad våra stora tunga lugna kallblod va!

 Men ja ångrar inte en sekund att ja köpte henne ja va ute efter en smidig slank mer ridhäst modellen även om ja inte kan blunda för min förkärlek till kallblod hehe shettisen är en stöning krake på 17år han har farit väldigt illa i livet vanskött och med fång 2ggr så där har ja lagt mycket tid på att verkligen bli vän med honom trots alla motgångar han haft i livet så är han inte elak elr svår att komma in på livet en underbar ponny! Han är stel och jäklig i benen så han fixar inte hård träning. Vbl rider ja regelbundet har börjat rida western med henne och de funkar toppen!  

Jag vet inte om jag är en tvätt äkta NHare utan för mig handlar det mset om att förstå hästen och bygga upp vänskap, Jag använder inte piska elr sporrar då jag inte tycker om att anväda det utan lägger tid på att bygga upp tillit och vänskap med hästen, jag vet att de funkar för de är så ja gjort med vårt fjordsto vi hade, stöningare och envisare häst får du leta efter!  Jag har aldrig gått på ridskola elr ridit för tränare. Självlärd inte fått mycket hjälp av mor min heller hon sa hur ja skulle följa med i traven när ja lärde mig rida annars kollade hon bara på och när dom tyckte ja klara mig själv så sluta dom kolla när ja red hehe,

Jag har aldrig ramlat av en häst i hela mitt liv och ja antingen måste ja vara fast limad på hsäten elr bara ha en salig tur!

Utöver hästarna så har jag pysslat med kaninavel men lagt det på hyllan nu, Jag är glad och posetiv till att lära nya saker men är rak och ljuger inte och krånglar utan säger  vad jag tycker och de står jag för.

jag hetter anna och är 21 år,har pysslat med NH i ett par år har även börjat få upp ögonen för AR,jag jobba i ett dressyr och inridnings stall,där vi även tar emot "problemhästar"

mina andra intresen är tornerspel,medeltid och fotografering

jag har ett halvblodssto,adeline,som är 20 år som är E:chapman,hon är en väldigt bestämd och envis tant

har en häst till som hetter tara,hon är två år och är korsning friser/ öselponny

vig tant

Jag heter Hanna, är 19 år och bor i Göteborg. Jag vikarierar som städerska och vårdbiträde.

Jag skulle inte kalla mig en "NH-människa", men jag gillar att läsa om det och tar åt mig det jag tror passar mig och min häst. Hästen är för övrigt en svensk halvblodsvallack, 14 år gammal, e: fontana ue: chapman. Just nu står det ganska stilla för oss, men till hösten blir det dags att börja hoppträna och tävla igen.

Jag heter Jennifer och är 24år gammal. Jag är inte så kunnig i NH men har det alltid i baktanken och ska fördjupa det mer nu i arbetet med min nya ponny. Jag har en welshponny av cobtyp, hingst född -08 och ett trav sto född -97. Ponnyn har jag hemma och stoet är i Värmland hos släkt och har precis fått ett supergulligt stoföl.

Jobbar gör jag på ComHem, sales och customer service inte superkul men det funkar. Inte Telemarketing, brukar få den frågan :)

Har innan jobbat på Åby Travbana hos flertalet tränare i flera år innan jag flyttade ner till Skåne där jag nu är bosatt med sambo och 2st hundar.

Mer om oss på hemsidan

Bild: Ponnyn Linsa Vimsalabim och jag

Jag heter Klara, är 17 år och hästar har alltid funnits i familjen, då min mamma är en hästbiten tant ;) När jag gick i tvåan, fick jag och min bror en ponny, men det var inte förens jag började i feman som mitt hästintresse blev något att räkna med. Då var det hoppning som gällde, men i takt med att jag lärde mig mer och krävde mer, blev  våran ponny äldre. Så när han fyllde 24 och jag 13, införskaffade vi en till ponny till mig, för att låta våran lilla farbror njuta i lugn och ro som pensionär. Stot vi köpte, hade kommit från Holland ett år tidigare, och skulle sålts som hopphäst tsm. med de andra ponnysarna hon kom med. Men hon skadade sig under en träning, och blev kvar ett år till.

Jag och min mamma åkta hela vägen ner till skåne för att titta på henne, (över 55 mil!) och mamma beslöt sig för att henne borde vi nog ha, då hon rör sig som en gud, var snäll och hantera , hyfsad och rida, och jag skulle ju få hjälp av mamma alla dagar i veckan. Jag litade på mamma, gillade den söta märren som var snäll o rykta o en hel del go i, så en vecka senare var hon på väg hem till oss.

Men i Bounty, som hon nästan heter, fick vi mycket mer häst än vi någonsin räknat med.

Ärr på benen och paniken runt bommar och hinder, visar tydligt att hon är barerad. Över ett hinder går hon inte utan tvång. Hon är aggresiv mot män, han 0 förtroende för människor, och hugger efter dom från boxen. Kräver du något från ryggen, sparkade hon, drog upp huvudet, och drog i väg. Jag och min mamma började helt klart undra vad vi gett oss in på.

Men ett par väldigt goda vänner till familjen, som regelbundet anordnar träningar för John Moore på deras gård, sa det att vi skulle ta med Bounty och vara med en helg.

John försöker longera henne, vilket visar sig vara helt omöjligt, hon sparkar efter alla människor som lägger någon form av krav på henne, och attakerar mig när jag blir åtsagd att hoppa brevid henne. Jag lämnar kursen och får veta det att, "vi bör sälja hästen, för du kommer aldrig klara av henne".

NH för mig, var något läskigt. så länge jag höll mig på ryggen, började bounty acceptera mig, även om jag inte kunde kräva för mycket av henne.

Under de kommande 4 åren som gick var vi med om en hel del, bla. en väldigt traumatisk nära-döde-upplevelse från hennes sida. men vi byggde upp en stark relation, och envis som jag är, lärde jag mig ha tålamod med henne, och sluta kräva, utan be om saker, och hon började så småningom lite på mig, och ville vara till lags.

Nu för drygt ett år sen, tog ridklubben ut en NH instruktör, och alla insisterade på att jag och "min problem häst" (människor har i alla tider varit rädda för sånt dom inte förstår) skulle vara med. jag var klart skakis, rädd för minnena som skapats för 4 år sen av det monster jag då trodde mig äga. Men till min stora förvåning, var det som om allt lossnat för oss. Klart att det fortfarande var lite motsrävigt, men inga välriktade sparkar eller hugg avfyrades mot mig. Jag började träna mer seriöst, alla dagar i veckan, och utvecklade min vardagliga hantering till en mer konsikvent hantering, och långsamt började även folk i stallet märka skillnaden på henne. Man kan gå för bi utan att hon ser ut som om hon ska äta upp en, ibland ser hon till och med nyfiken ut.

Det är ingen solskens historia, om en liten flicka som återställer den misshandlade hästen, och jag vet att någon hade kuunnat rehabilitera henne på halva min tid, men jag tvekar på att någon kunde älska henne som jag gör. Våran historia är fylld av blod svett och tårar, förtvivlan men såklart öven glädje och vänskap. Vi tar helatiden nya framsteg i vardagen, som gör en glad in i själen och som får mig att förstå varför jag stod ut dom dära 4 åren innan.

Men jag ska säga att jag inte helt är inriktad på NH, även om det blir mer och mer. Jag är fortfarande ganska förtjust i vanlig, Dressyr, och älskar att lära mig mer. Men jag ser inte varför man inte ska kunna hålla på med det ena bara för att man gör det andra, då jag har lika mycket nytta av en häst som reagerar för sist i NH-ridning som i vanliga dressyren. Jag tar inte och följer en rikting, och ett sätt att hålla på med hästar, utan är öppen och nyfiken på andra sätt, får de gärna förklarat för mig, och utifrån egna uppfattningar och värderingar skapar mig en åsikt om det. Varför kan man inte få ta det bästa ur allt och göra en underbart god kaka, som någon sa?

Miss Bounty på bilden

Jag heter Fanny,  14 år, jag har hållt på med hästar sedan jag kunde gå i princip. Jag har ridit på ridskola tills för 5 år sedan, då jag fick en foderhäst, Hembys Leonardo, han var hur snäll som hällst. Han hade fång sedan tidigare, men var helt fungerande i ridningen. Bara några månader senare blev han värre, vi gjorde var vi kunde men det slutade med att vi fick lämna tillbaka honom.

Efter honom köpte vi en ponny, Josef. Han var allt ifrån snäll. Vi hade en del problem med honom i början, eftersom att vi inte hanterat hästar som var på det viset innan. Han var alltid lite småsur mot mig, men det var inga större problem. Men om man jämförde med hur han var mot andra så var det ingenting. Han anföll folk bara de gick in i stallet. Han kom från Rumänien, och vad vi har hört så är de inte särskillt snälla med sina hästar där. Han litade helt enkelt inte på folk. Jag lärde mig så otroligt mycket på honom, både i ridningen och hanteringen. Det var han som fick mig att bli intresserad för horsemanship. Jag tränade också frihetsdressyr med honom. Han tycker att det är jättekul (om han får godis). Han kan spansk skritt, buga, m.m. Jag blev redan på ridskolan intresserad för dressyr, och Josef var ju inte särskillt kunnig från början, men vi lärde oss tillsammans. Hemma var han alltid så otroligt fin att rida, då han tyckte det var kul, men han tyckte det var mindre kul att tävla, villket resulterade till att det inte gick så bra.

För ett halvår sedan så köpte vi en Oldenburger valack, Donatello. Han är så snäll en häst kan bli! Han fungerar mycket bra i dressyren, vi vann faktiskt en tävling förra månaden.

Det är så härligt med pälsiga vänner som gör livet värt att leva!

På bilden, jag och ponnyn Josef.

Heter Anna och bor i hamn staden Söderhamn. Mer om mig å mina hästar hittar ni på www.oskyldig.net och så måst ejag ju skryta med att i Lucky rider så står John moore med min häst Fanny :)) och jag och hon står som andra ekipage från vänster :))

Vi kör phn och lite annat smått å gott. har en underbar hjälptränare och ska avlägga level 1 nu. Om vi törs pirrigt värre ju men kanon kul.

Jag håller på med bruks körning och ridning å äen skogkörning skogmulle ridning och wstern sedan lite lång turer och annat skojj