Först av allt - är han frisk? Kollad av veterinär och gärna även fysioterapeut el dyl? Kollat tänderna av duktig tandveterinär?
Passar utrustningen?

Beter han sig som vanligt när du pysslar med honom? Hur funkar det nu med de andra hästarna?

Jag vet, massa frågor och inget svar men det kan ge en ledtråd till om något är fel. 🙂

Tack för svar!
Han träffar tandveterinär regelbundet och vi rider bettlöst. Kanske en kiropraktor skulle kunna undersöka honom. Ska tänka på det. Vi rider i bomlös sadel. Kanske inte passar alla?
Det som blivit annorlunda är att han kastar sig över godis som han får när jag hämtar in honom från hagen och när vi står i stallet och pysslar. Pga bantningen tror jag att han blivit hetsätare. Han har alltid varit oerhört förtjust i mat men nu är det hetsigt och han äter sin högiva fortast av de fyra (valackerna) som får sitt inne nu på vintern.
Har märkt att han försöker flytta på mig men det kan jag säga till honom att låta bli.
I hagen står han ibland mitt i högen men oftast för sig själv. Det har kommit efter att han försökte lägga an på stona och valla dem i hagen. Det känns som att han blivit utmanövrerad av den nya valacken och blivit osäker.
Jag tror också att jag varit dålig på att vänta in honom. Jag har ganska hög energi och kan vara lite otålig.
Har bestämt mig för att vänta ut honom mer om han t ex stannar och inte vill gå. Det kryper i mig men jag får behärska mig och ta det lugnt.

#0 Förstår jag dig rätt att du har haft honom i fem år och haft lite problem i början som ni har tagit er igenom, men att de problem du beskriver nu, att han inte vill följa med och inte rida ut själv, har kommit under senaste halvåret? Eller har det under fem års tid kontinuerligt försämrats?

Jag tänker om separationsångesten har kommit på sistone lär det inte bero på din hantering OM du inte har ändrat din hantering på sistone. Om läget har förbättrats under 4,5 år för att sedan försämras måste det ha hänt något. Antingen, som #1 är inne på, att han har fysiska åkommor, eller att summan av alla förändringar har rört om inom honom.

Jag har upplevt att en valack som fick konkurrens i hagen av en jämnstark individ inte vill gå därifrån eftersom han kände att då har han inte koll på vad som händer medans han är borta. Konkurrenstrycket höll honom ständigt alert. Men det är bara en tanke.

Funkar det bättre när du låter honom tänka klart? Hur bra är han på att "släppa ut kaninerna"? Dvs. att gå från stress till lugn och börja tugga och gäspa? Om han har svårt att slappna av skulle jag träna på det och göra precis som du har planerat och vänta ut honom varje gång han är "uppe" tills han är tillbaka. Det är otroligt relationsbildande. :)

#3: Tack för ditt svar! Han var knepig i början när jag fick honom på sommaren -15. Då ville han inte gå från hagen, rädd att passera vita saker (ensilagebalar och badkar) ny mörk asfalt på gångvägen vi red på. Det var som om den mörkare färgen var ett hinder eller en avgrund. Det var problem som vi kom över genom min envishet och vi red ut mycket själva. Då stod han på box och i egen hage med halvblod som grannar.
I januari -16 flyttade han till lösdriften. Det var lite kamp med andra valacker men jag kunde hämta och rida ut honom själv. Vi red mycket själva eftersom jag jobbade och red på kvällarna. Så småningom blev vi ett gäng som ofta red ut tillsammans vilket han gillade. Det var inga större problem när vi red ut själva men han kunde reagera genom att vägra gå fram över bro och förbi återvinning. Det kom vi också över.
Jag tror att det blev för mycket för honom i somras. Först kom en ny valack (konkurrent). Han blev utlånad till 2 olika ryttare (men reds med ston som vi ridit mycket med).
Sedan fick han fångkänning och bantades borta från flocken. Därefter kom en ny valack som tog ifrån honom rangen och angrep honom. Inga köttsår men hela ryggen hade fläckar där pälsen var bortnafsad.
Jag tror att det är det som gjort honom osäker.
Har märkt att han reagerar mycket positivt på att jag tar det lugnt. Han kommer till mig i hagen när jag inte går direkt på, slickar sig om munnen när han får tänka och går utan grimma. Lärde sig direkt att inte trampa på mig för att få godis. En kort promenad där han både gick bredvid och bakom på lång lina. Kändes så bra. Tror att vi är på rätt spår men lite kvar att jobba på. Jag får försöka hitta lite mer tips om LBI!

Tack än en gång för dina inlägg här som jag kommer att läsa framåt.

Hälsningar Anqi

Fick ett bra exempel på det goda med min islänning (LBI).
Red ut med en kompis som red en ny häst för andra gången. Vi red genom ett litet björkskogsparti. Mycket ris och kala stammar.
Plötsligt kastar sig kompisens häst runt och springer iväg. Ryttaren ramlar av men blir tack och lov inte skadad. Hästen stannar 50-60 meter bort.
Min häst står helt still med blicken framåt. Vi ser genom trädstammarna att det går folk på vägen. En har en vit jacka. Det var antagligen det som skrämde den andra hästen. Till saken hör att den hästen är blind på höger öga sedan födseln och människorna kom från höger.
Då blir jag glad över min häst som inte flydde med utan stod helt still. Efter ett tag red vi tillsammans vidare och fick en fin tur.
Det kan nog bli ett bra komplement om man rider olika "horsenalties" tillsammans. Den snabbare hästen drar med min som inte har samma motor och han kan då även ta då ledningen och "tävlingsköra" i galoppen.
Rider ibland med en annan ryttare vars häst också är lite tveksam. Då påverkas även min häst och vi kommer inte över bron mm.

Har tagit upp NH igen efter flera år. Tror att det kommer hjälpa oss. Han kommer ihåg mer än jag. Tänk vad repgrimma och ledrep kan göra.

Mycket slickande om munnen som jag inte sett förut. Jag försöker låta min fina häst tänka och ta det lugnt. Imorgon ska vi jobba med ledrepet igen. Då får vi se vem som longerar vem.

#6 Kul att läsa att det går framåt! =)
Sedan är det inte dock inte repet och grimman som gör skillnaden, utan den som håller i repet ;) Bra jobbat! :)

#8: Jag försökte longera honom med repgrimma och ledrep när jag köpt honom för 5 år sedan. Han fick mig att gå runt honom i stället. Han var snabb med att vända rumpan till så jag gav upp.
Efter sommarens problem och hans tydliga protester har vi tränat korta stunder och han tar alla anvisningar när jag pekar åt vilket håll han ska gå. Vi har gjort lite annat som att vända hans huvud åt höger, vänster och nedåt också. Vi fortsätter med övningar ur Sven Forsströms bok. Kan rekommenderas.
Det bästa är nu att han kommer till mig i hagen. Senast stannade jag direkt innanför grinden och han kom direkt mot mig.
Ska försöka få kontakt med Parelli-instruktör och fortsätta träningen. Tack för all inspiration på denna sida.