Det har gått som på räls för mig och Bounty under en lång tid nu, tills jag sabbade framfarten.
Från en dag till en annan ville hon absolut inte bli fångad och inte bli rörd vid på kroppen heller. För mig kändes det mycket värre än vad det borde ha gjort eftersom jag ändå vet att det kan hända, att det inte är hela världen, att vi inte börjar om utan repeterar på en annan nivå eftersom all träning innan ändå har gjort skillnad.
Jag skriver om dessa saker här och på annat ställe och det är så mycket enklare att trösta och ge råd till någon annan när jag själv inte "drabbas", fick jag veta nu. Den där besvikelsen att man inte kan hantera känslorna bättre. Den var så stor att jag inte orkade skriva om händelsen tidigare, inser jag.
Jag får alltså ett tillfälle här att repetera med mig själv samtidigt som jag repeterar med Bounty. ;)

Jag har en teori om var som har hänt men det spelar egentligen ingen roll. När jag ville ta in henne en vacker dag för ca. 3 veckor sedan och skulle sätta grimman över nosen kastade hon sig bakåt. Jag har en teori om varför men det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är hur jag hanterade händelsen. Stupid human försökte då hindra henne vilket ökade hennes rädsla och hon slet sig loss. En gång är ingen gång men vid nästa försök gjorde jag likadant. Varför? För att jag var sen, jag var hungrig och jag skulle bara ha in henne för att skrapa bort lera och ge henne mat. 'Hur svårt kan det vara' tänkte jag. Jo, när man är väldigt rädd kan det vara väldigt svårt.

Så nu jobbar vi på att lappa och laga det som förstördes och vi är på god väg. En sak jag noterade efter en stund var att jag blev överförsiktig med henne efter händelsen. När jag kom på mig tog jag ett djupt andetag och tänkte "normal situation". Dvs. agera tryggt och med tillförsikt. Jag kan ju hantverket så länge känslorna inte kommer emellan… :D Och voilà, när hon fick tillbaka mig fick jag tillbaka henne - i det stora hela iaf.

Hon kan fortfarande vara avvaktande när jag kommer med grimman men oftast går hon inte iväg. Och gör hon det så ger jag henne tid att varva ner innan jag gör ett nytt försök och då är det inga problem.

Har ni erfarenheter av att hantera bakslag och kan ge tips? Hur gjorde ni? :)

Bild: Relationsträning på stallgången