Överambitiös och/eller prestationsångest?
Nu kanske jag tillskriver en häst känslor den inte ens kan uppleva men det är enklaste sättet för mig att förklara problemet.
I stallet har vi en häst som vi kallar extra överambitiös eller att hon ger sig själv prestationsångest. Hon är en rätt så känslig tjej när någon rider så en ryttare med mjuk hand och god balans är ett måste.
När jag (eller någon annan) rastar henne med longering (jag rider aldrig) och ber henne trava så ser man nästan hur hon tänker "Trav var det. Nu jäklar ska du få se på trav! Duger det här? Travar jag snabbt nog? Jag kan lite snabbare, titta bara!".
Jag brukar då be henne sakta av till en lugnare trav och berömma för att försöka säga till henne att "Du gör helt rätt, jag begär inte mer än så här. Duktig tjej!". När hon får muntlig bekräftelse ser man hur hon slappnar av men efter ett par minuter kan hon ha glömt bort vad som efterfrågades.
Berömmer jag för ofta är jag rädd att det tappar sin betydelse och bara blir bakgrundsljud, eller?
Jag brukar ha blicken lite ovanför hennes manke så hon inte ska känna sig pressad av att jag stirrar på henne, är det rätt eller fel?
Finns det några övningar eller annat vi kan göra för att hjälpa henne att släppa pressen på sig själv?
Hon rids kravlöst med ett snällt bett hon tycker om (kräsen tjej så det har provats en mängd olika för att hitta rätt), hon älskar att hoppa (små)hinder och rida ut i skogen. Otroligt lättsam vid all hantering. Är näst högsta hönset ute i hagen där hon går med en flock (4 ston) hon trivs med.
// Harley
Jag skulle säga det enda ordet i beskrivningen av hennes ”egenskaper” som matchar hästens tillstånd är ångest.
Ett citat från John Ricketts: ”There are no ambitious horses. Have you ever seen a horse practising piaffe out in the field the evening before a competition?”
Begrepp som prestation och ambition är inget hästar känner till.
Två saker jag skulle göra i just den situationen:
1) Som Jane Pike skrev någon gång: Softness comes from soft. Be henne om trav med de signaler som du brukar använda men riiiiiktigt långsamt med minsta möjliga energi från din sida utan just så mycket att hon börjar trava. Tänk ’mjuk’ när du ber henne och andas djupt. Kolla om det blir någon skillnad.
2) Så fort hon ökar farten be henne inte bara om långsammare trav utan om skritt, dvs. verkligen balansera henne neråt. Vänta tills hon skrittar lugnt och helst tuggar och slickar innan du börjar om med 1). Då får du övergångar på köpet, både fysiskt och mentalt ;)
Testa också att vara tyst. Beröm inte med rösten utan med djupa andetag och ett leende. Jag vet att det låter som hokus pokus men det är otroligt hur mycket kroppsspråket förändras bara genom att vi tänker annorlunda. Våra tankar, eller snarare de känslor som tankarna orsakar, återspeglas på utsidan och hästen är så mycket bättre på att läsa utsidan än att förstå våra ljud och ord. Nu svarar hon ju bra på beröm med rösten som du skriver men eftersom hon redan är på tå vore det intressant att se om less is more kan hjälpa henne ytterligare att finna ro.
Var du har blicken är sekundär utan hur du tittar räknas och då menar jag med hela kroppen. Är du avslappnad och lugn med mjuk blick kan du titta på olika ställen på hästen. Kroppen bör riktas mot där sadelgjorden brukar ligga. Det är hästens drive line. Bakom är gas, framför är broms, mitt på är konstantfart.
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.
#1: Åh, tack för svar och tips! 🧡 Detta ska jag absolut prova!
// Harley
Starta ny diskussion