För tre veckor sedan fick vi reda på att vi kommer gå på permission på grund av viruset. Vi skulle jobba två dagar i veckan istället för fem i en och en halv månad, med reservation för ändringar om läget skulle förändras. I allt elände med viruset såg jag en öppning för att ha tid att fixa surdegar i hemmet och stallet.

Igår fick jag veta att jag kommer jobba fullt redan från och med nästa vecka eftersom jag berörs av ett prioriterat projekt. Och kände mig genast stressad för att jag inte hade hunnit med allt (särskilt inte i hemmet 🤪 ) Det tog en stund för mig att hejda hjärnan och reflektera.

Jag har fått extra, oplanerad och oväntad ledighet och jag har använt den väl. Det har flyttat in två nya hästar och jag har äntligen byggt skåp i sadelkammaren för att alla ska få plats med sina grejer. Jag har tränat/varit med Bounty varje dag i all lugn och ro utan att behöva klämma in den stunden någonstans. Jag har gått på en dagsvandring med en vän och äntligen lärt mig att knyta repgrimmor. Och så tillkommer en hel del småsaker men framför allt har allt skett i ett lugnare tempo, vilket gärna glöms bort i listan eftersom det inte finns något resultat att visa upp.

Känslan har sakta gått från stressad till tacksam. De sista tre dagarna ska jag fokusera på att öva på konsten att inte tänka på någonting. Bounty får utbilda mig i att vara i nuet. Måndag är en bit bort och det finns massor med nuet fram tills dess. ☀️