Stora som hästar är är de ändå bytesdjur som evolutionen har optimerad för flykt (eller försvar om flytmöjlighet saknas). Det är naturligt för dem att vara uppmärksam då detta har räddat deras liv i miljontals år. Varje flockmedlem vet exakt var alla andra är och om något nytt har dykt upp. De är väldigt känsliga för rörelse, beröring och ljud.

En icke-hästhistoria: En vacker dag i vår trädgård sjöng fåglarna som bäst i vårsolen. En rovfågel flög över vår tomt och fortsatte vidare. Helt plötsligt var det knäpptyst. Inte en enda fågel sjöng inom mitt hörhåll. Sakta men säkert började de igen. De hade varit uppmärksamma och stängt näbben för att inte bli till mat.

Tillbaka till hästar. Det kanske inte alltid är vi som de skänker sin uppmärksamhet. Mestadels för att vi har lärt dem att de inte behöver göra det. Eftersom vi inte har varit konsekvent.

Ett exempel: En häst som vi leder stannar för att äta gräs. Vi drar i repet eftersom vi vill fortsätta. Hästen fortsätter äta gräs. Vi suckar och säger ’Ok, du får fem minuter.’ Vi bad alltså hästen att fortsätta gå, fick ingen respons och gav eftergift. Ingen stor sak tänker vi kanske, men hästen har redan noterat att det funkade alldeles utmärkt att ignorera oss. Hästar lär sig av eftergift varför konsekvens och timing är så otroligt viktiga.

När hästar fokuserar på oss är de mindre uppmärksamma på omgivningen runt omkring, även möjliga läskiga saker. Vanligtvis slappnar de av när de är mentalt närvarande.

Är den egna hästen halt kan man ha tur att få låna en annan. Flash före och efter vårt fokusarbete.