Visst är det häftigt första gången man sitter upp på en häst som aldrig haft ryttare!

#1 Det måste vara det! Jag har inte haft den äran ännu.

I Grynets fall har hon haft ryttare på sig många gånger. Och tack vare all mental träning (för oss båda) är hon idag ok med det. För flera år sedan tog jag för givet att sitta upp på en häst. Man tar in den, borstar, (sadlar) och så upp på den. Idag är jag tacksam över varje gång jag får sitta upp, oavsett på vilken häst. Just känslan att de tillåter mig göra det är stor. Sedan är just Grynet väldigt speciell för mig.

#2 Mm

Häromdagen när jag skulle ombord var jag tvungen att använda stigbygeln (vilket jag nästan aldrig gör annars), eftersom det är så mycket snö att pålle blivit högre i förhållande till uppsittningspallen. När jag lade vikt i stigbygeln kände jag hur pålle lugnt och kontrollerat flyttade ut sitt högra framben, så att hon stod mer bredbent och balanserat och uppsittningen skulle bli bekväm för alla parter. Tala om tillmötesgående och samarbete!  Visst blir man ödmjuk av sådant …

#4 Snyggt jobbat av pållen! 👍

Ett tips: Skotta inte pallen så påverkas inte höjdskillnaderna 🤪'#safetynext'

😂