Natural Horsemanship iFokus

Natural Horsemanship

Etikett: allmänt
Läst 714 ggr
ähnchen
0

Vi har tappat balansen

Från att det har gått framåt under lång tid nu står vi plötsligen på en punkt som ligger många steg tillbaka. Hur har vi (dvs. jag) lyckats med detta?

I vårt fokusarbete som vi alltid börjar våra pass med hade vi kommit så långt att Grynet i princip alltid genast kom in till mitten där hon fick vila. Hon började komma för nära. Ingen fara om hon inte står med armlängds avstånd längre då hon på sin höjd delar ut pussar men att stå på exakt samma plats funkar inte riktigt.

Så jag började skicka ut henne igen de gånger hon kom för nära. Det uppskattades inte och i ett anfall av missnöje tillät hon sig att sparka. Hon missade mig och jag tvekar på att hon siktade men det kunde ha gått illa och jag fick mig en ordentlig tankeställare. Jag fick inse att vi hade börjat slarva med hur hon lämnar, dvs. hon genade förbi mig istället för att flytta på framdelen. Vi hade också börjat slarva med voltens kvalité, dvs. rumpan kunde vara närmare mig ibland än bogen. Jag har varit så nöjd med vår relation vi hade lyckats bygga upp att jag hade blivit inkonsekvent i många avseenden.

Notera att konsekvent inte betyder hårt.

Så det var det vi jobbade med resten av passet i söndags. Det gjorde inte henne gladare och det kom fler bockar och enstaka sparkar men på längre lina och, i och med att hon nu befann sig i en mer lämplig position, åt för mig ofarliga håll. Vi tog fortfarande pauser varje gång hon gjorde rätt och jag väntade på att hon skulle släppa och börja tugga, vilket aldrig tog lång tid. So far so good.

När jag släppte henne i hagen drog hon iväg i full galopp. Hej då…

Ikväll var hon mer än reserverad. Jag såg på henne att hon spände sig bara för att jag dök upp. Jag väntade tills spänningen släppte innan jag satte på grimma. Hon följde sedan snällt med men var helt klart mycket oroligare i stallet än vad hon brukar vara. Hon hade jättesvårt att titta på mig.

Så vi "jobbade" med stressignaler. Om jag närmade mig och hon vände bort huvudet tog jag ett steg tillbaka och väntade på att hon släppte innan jag närmade mig på nytt. Sakta men säkert tinade hon upp i sinnet och började nosa på saker och klia sig mot benet mm men ögat undvek att titta direkt på mig. När jag var mer än genomfrusen (inte bästa årstiden för denna typ av övningar…) bestämde jag mig för att resultatet för dagen var tillräckligt bra.

Hon valde ändå att genast avlägsna sig i hagen men i alla fall inte i full galopp. ;)

Nu är det jag som behöver tina upp där jag sitter framför kaminen och reflekterar över det som har hänt. Inte alltid lätt att hålla balansen i tid för att undvika att krascha…

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Gronstedt
0
#1

Hmm - spännande. Jag har sett lite liknande i relationer häst-människa, där hästen är känslig och "lättskrämd" och människan därför är försiktig och varsam och hänsynsfull. Relationen byggs upp, tilliten växter - och så en dag är hästens självkänsla och självförtroende så stora att den inte behöver människans försiktiga hänsyn utan den börjar be i stället för att att acceptera att få. Och sedan att kräva i stället för att be. Och kanske till och med att tillåta sig att "bestraffa" människans "olydnad" med en purken kick när den inte får.

Som du säger, svårt att eskalera lagom och i rätt ögonblick. Mitt tips är att du inte backar för långt för att få tillbaka hennes förtroende (eller inte förtroende, det tror jag inte du förlorat, men er öppna, självklara relation), utan att du tar det med lite humor och värme. Hon är ju fortfarande en stor flicka, även om hon blev lite häpen över att hon inte kunde fortsätta tippa er relationsbalans åt det håll den har varit på väg så länge.

ähnchen
0
#2

Stort Tack för dina kloka ord, Gronstedt! ❤️

Första avsnittet beskriver utvecklingen väldigt väl när jag tittar på den i efterhand. Även om hon har krävt väldigt försynt. Å ena sidan väldigt skönt att inte ha en bufflig häst, å andra  sidan svårare att avgöra när hon kräver. De små signaler fanns där som t.ex. lätta skakningar på huvudet när hon skickades ut igen alldeles för kort efter att hon hade kommit in till mig.

Och jag håller med om att inte gå för långt tillbaka. Jag tänker att mer eller mindre fortsätta. Jag väntar ju ändå tills hon har släppt och tuggat och det kommer ta längre tid nu igen. Men där jag fick vänta 20 minuter en gång i tiden tar det kanske en minut nu. Sedan kommer det ta en stund innan hon vågar titta på mig igen. Att mentalt stämpla ur har varit hennes sätt att hantera världen under lång tid och det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Men framför allt är det OK! Som du skriver: lite humor och värme. Men även liiite mer konsekvens ;)

Idag skötte hon sig exemplariskt under vårt 5 minuters pass och då uteblev ju obehagliga tillrättavisningar. Hon är välkommen när som helst när hon känner sig redo att "komma tillbaka".

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Gronstedt
0
#3

 #2: Är du säker på att hon inte VÅGAR titta på dig? Eller kanske hon inte VILL titta på dig? När "min" häst fick bannor för att hon vält en full vattenhink över stallgången just den dag när det var 0 i stallet och avloppet igenfruset,  så stod hon i parade rest och tittade inte på mig på 10 minuter. Inte rädd, bara "jag snackar inte med dig". Jag antar att hon tyckte att hon fått skäll oförtjänt …

När jag såg att hon började mjukna, även om hon inte ville se mig riktigt, så klev jag in i hennes bubbla och gnuggade manke. Det tog ett par sekunder, men sedan släppte hon spänningen, gnodde mule och var som vanligt.

Nu är hon en individ med bra självkänsla från grunden, men Grynet håller ju på att bli sådan hon med 🙂. Så fundera på om du ska prova att "ta" tillbaka henne och inte bara vänta på att hon ska komma tillbaka. Det är ju bara du som ser er situation.

ähnchen
0
#4

#3 Tämligen, men ändå en mycket intressant tanke. Hon står och tittar bort och om jag bara står och fokuserar på att slappna av i kroppen och i sinnet så sänker hon så småningom huvudet och suckar djupt och börjar tugga. Rör jag på mig blir det uppehåll i tuggningen. Går jag närmare henne tittar hon bort igen, framför allt när jag rör vid henne. Det finns några ställen hon älskar att bli kliad på när hon är avslappnad, men är hon redan spänd är beröring en belastning för henne.

Igår bröt jag mot mina regler och erbjöd en lucernpellet varje gång hon tittade åt mitt håll. Då gick det fort att få henne att komma närmare men hennes ögon tittade bort. I hagen såg jag att hon var på väg att springa därifrån så fort grimman togs bort. Hon tvingade sig själv att vänta tills pelletsen räcktes fram, tog den och drog. Hon är extremt matfokuserad och har supersvårt att släppa tanken, även om hon inte gör några våldsamma insatser att nå maten. Som sagt, hon kräver försynt.

Hon är också mer på tå nu än innan, ett tydligt tecken på att hon inte känner sig trygg med mig och känner ett behov att hålla koll själv. NU skulle jag vilja mäta hennes hjärtfrekvens när hon står i hagen och när hon får syn på mig. Jag slår vad om att den ökar.

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

ähnchen
0
#5

Statusuppdatering :)

När jag placerade mig på några meters avstånd i hagen tog det bara några sekunder innan Grynet sakta började röra sig åt mitt håll. Inget att inbilla mig på att hon kommer efter att hon hade fått lucernpellets dagen innan men tiden var anmärkningsvärt kort. Hon tittade på mig när jag satte på grimman nästan hela vägen. Det tog lite längre tid med mina tjocka vantar så mot slutet var hon tvungen att titta bort en stund. Så fort jag var klar tyckte hon att hon förtjänade en till pellet. Det tyckte jag också, men först fick hon backan undan istället för att själv hämta den ur fickan. Det gick utan problem.

Så här såg det ut i stallet.

När hon hade ätit klart kom hon självmant över till mig. Självfallet på jakt efter fler pellets men när det bara blev lite klapp istället stannade hon ändå kvar och hängde med mig. När jag släppte ut henne senare väntade hon igen tills hon hade fått sin sista pellet och traskade lugnt bort till höet.

Som sagt, jag är inget stort fan av att ge en massa godis. Men för henne är mat bland det viktigaste som finns i livet och en bra motivator när hon undrar ”what’s in it for me?” Det jag behöver vara noga med är att hålla koll på kvalitén hur hon tar pelletsen. Att hon respekterar mitt utrymme, mina fickor och mina fingrar. Överskrider hon den gränsen blir det inget. Inte heller om jag inte har bett om något och inte varje gång då heller, utan just när hon har gjort något extra bra. Det är planen nu. Om hon transformeras till ett godismonster kommer planen att ändras.  ;)

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

ähnchen
0
#6

Freden är återställd känns det som. Idag var hon med hela tiden och rätt social av sig. Vi tog en promenad och tog även Dream med oss som är tillbaka på gården. Alla tre njöt vi av att röra på oss i solen.

Verkar som om det inte längre möjligt att ta "normala" bilder längre…

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Gronstedt
1
#7

Det där är väl en fullkomligt normal hästbild 😃

ähnchen
0
#8

#7 Hihi, jo det nya normal 😃

Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.