Jag älskar distraktioner! De ger en ett kvitto på hästens fokus.

Planen var att repetera desensibilisering med spö som förberedelse för nästa ridpass där jag vill använda spöet som back-up.

Jag  bestämde mig för att jobba i hagen eftersom vägarna var mycket isiga. Så jag tog med rep, spö och en hink med lite foder. Hinken fick stanna utanför staketet av naturliga skäl. Vi började som alltid med att kolla fokus. Excellent under ett varv, sedan upptäckte hon hinken. :D

Volterna fick helt plötsligt en stark utbuktning åt hinkhållet. Vi bytte håll varje gång linan sträcktes och snart var hon med mig igen. Då bestämde sig resten av flocken att gå och dricka vatten på andra sidan kullen. Hade Grynet och jag kunnat tänka till varandra i ord hade dialogen sett ut ungefär så här:

'JAG SKA MED! Jag måste… jag måste… jag vill… ojojoj… släpp, hjälp, JAG MÅSTE MED!'

'Det är lugnt. Byt håll tack. Vi kan vara här. Byt håll tack. De kommer tillbaka. Byt håll tack.'

'Nu har jag f*n fått nog av din dumma övning här! Bock, studs! Ser du inte att vi är helt själva här nere?'

'Jo, det ser jag. Byt håll tack. Och det är helt ok. Byt håll tack. Vi kan stå på våra egna ben. Byt håll tack.'

'Suuuuuuck, ok då. Åh, lite klapp i pannan. Lite mer mot vänstra örat, tack. Det kliar något så fruktansvärt där. Men vänta nu! Varför gick vi inte med de andra?? Du SA att de skulle komma tillbaka!'

'Gå en liten sväng till tack. Jo, det gör dem när alla har druckit klart. Byt håll tack. Snart så. Byt håll tack.'

'Ok ok. Frust. Jag litar på dig. Men bara den här gången. Slick, tugg, gäsp.'

Och precis då kom gänget tillbaka över krönet. ;)

Jag körde lite DS med spöet sedan men det var hennes minsta problem. När det blev mat på det hela var själsfreden fullständigt återställt ;)