an ser ingen mening med det. Stallet är onödigt för honom. Prova att fodra en liten portion mat när han kommit in, något som motiverar honom att gå in. Förväxla inte detta med att muta honom, utan det är när man väl kommer in som han ska få maten.

Sen låter det som om du är för mjuk, har du provat att säga till honom efter att du bett honom och gett honom chanser, använd stick/ledrep att puscha på honom med, skicka honom framför dig och in, stå inte och dra in honom det förlorar du bara på.

jobba med de 7 lekarna, speciellt friendly, driving game och squeezegame. Om stalldörren är trång och om stallet i sig är litet så påminner det om en transport. små utrymmen skapar klaustrofobi hos hästen, det är ju ett stäppdjur som är van vid att ha stora utrymmen och kunna se långt för att kunna fly i god tid. och det spelar ingen roll för att hästen levt som tamdjur i så många hundratals år som de har, de har ändå behållt sina flyktinstinkter. så det måste man ta i beaktning.

#1 Det ska jag prova! Så jag har också sett det att han ska då godis så fort han gör rätt(tar ett steg mot stallet osv). Men ska prova(: Ja kanske det. Brukar använda grimskaftet att svinga bakom honom men han reagerar inte på det. Hänger nog ihop med att han inte går fram om inte jag gör det :/ drivning game måste vi absolut öva på men har lagt extra tid på friendly game än så länge. Ska gå över på dom andra 2 första snart. Brukar öppna så öppningen blir dubbelt så stor men än har inte det heller fungerat. Men ska prova att driva in honom och fodra honom i stallet i fortsättningen och se om det blir bättre. Tack så jätte mycket(:

Så där gjorde min medryttarhäst vid lastning när vi varit på kurs. Han har tidigare varit väldigt lättlastad. Jag hade bara kört med honom en gång tidigare till kursen och då klev han in direkt, likadant de få gånger innan jag lärde känna honom som han åkt transport. Men när vi skulle åka hem ville han plötsligt inte. Jag försökte själv först en stund utan framgång. Jag tog hjälp av mina svärföräldrar som drev på bakifrån men han bara vägrade, liksom växte fast i marken. Inte orolig för fem öre, bara kände inte för det. Vi lockade med godis som fick honom att gå in med frambenen och sen ut igen. Han fick så klart göra det, jag höll repet spänt tills han rörde sig framåt och lättade sen och när han backade lät jag honom. Aldrig hålla fast en häst i det läget (men det vet ni ju så klart)!
Efter typ en och en halv timme kom min son med äpplen. Det var lite mer intressant så då gick han nästan in , men inte helt. Så jag lät honom stå där och hänga medan jag stod inne i transporten och pratade med min son. Och rätt som det var klev han bara in och lät sig lugnt bindas upp. Han kom hel enkelt på att det var ju astrist att stå där.
Diskuterade det med min svägerska senare och hon konstaterade att det är väl helt enkelt så, att när en häst får vara med och ha åsikter, vilket den ju får när man jobbar som vi gör, så måste den ju testa att ha det också.  Det är väl så med din pålle också. Han tycker inte att han har nån anledning att gå in i stallet och då talar han om det. Jag tror som Lina att om du talar om lite mer bestämt att jo, jag tycker faktiskt att du ska gå in i stallet så går det nog bättre. Har du en envis häst som jag så tar det kanske en stund, men jag tror nog att du lyckas övertala honom ;)

#3 Haha ja, det ska vara hästar med personligheter(: Det kan absolut vara så att han inte ser något i att gå in. Får vara med bestämd imorgon och sen får de ta den tid det tar. Men när han väl kommit in i stallet, ska jag backa ut honom igen så han inte förknippar stallet med att bli uppbunden? Sen såg jag ett klipp där EventionTv förklarade hur man lastade en svårlastad häst. Där irriterade dom på rumpan för att få hästen att gå fram. Jag skulle nog sagt att dom bara övade Friendly Game eftersom hästen bara stod stilla och han svingade grimskaftet löst på hästen. Eller har jag fel?

Ja, tålamod, tålamod och mer tålamod behöver man ibland! :)

Hm… Svår fråga tycker jag.  Det låter ju inte som att han är rädd, eller tycker illa om att vara uppbunden. Å andra sidan så skadar det väl inte att tala om för honom några gånger extra att det inte är farligt ;)

Och angående tv-klippet: Ja, i alla fall verkar det vara vad hästen ansåg ;) Men jag antar att det var menat som framåtdrivande men att hästen inte uppfattade det eller helt enkelt inte brydde sig. Vad ett grimskaft som svingas löst mot hästen betyder beror ju på vad du menar att det ska betyda. Riktar du din energi mot hästen medan du gör det, ser till att hästen är uppmärksam på dig och det du gör så betyder det "nu vill jag att du flyttar på dig" medan samma sak fast du förhåller dig passiv till hästen, om du förstår hur jag menar, "här står jag och svingar mitt rep, bry dig inte om mig för all del" är friendly game :)

Igår provade jag att få in honom i stallen genom att riktigt mana på honom men gräset var ju super gott så fick dra upp hans huvud varannan sekund.. Så jag bestämde mig för att han skulle ta ett steg fram och då slutade vi för jag kände själv att jag blivit arg och sur(av massor av andra anledningar). Vi gick iväg och gjorde något annat istället. När vi var klara och jag skulle sätta på regn täcket samt ge honom mat så skulle jag bara hämta en grej i stallet. Jag hade ett långt rep på honom så jag gick bara in med han utanför. Då går han in! Iofs hade jag ju maten i handen men iallafall. Kändes bra att få det bevisat att han faktist kan om han vill. Väl inne fick han såklart maten på plats för att han varit duktig(: Tror det är så vi får göra, fodra i stallet för att han ska vilja gå in(:

Vad kul! Han kanske bara ville få bestämma själv att han skulle gå in helt enkelt :)

Eftersom du verkar ha lite mera problem med hästen än bara just att gå in i stallet (äter gräs objudet, flyttar sig inte för ditt rep, osv) så ligger nog problemet (och svaret) i att hästen inte respekterar dig för vad du är. Om du börjar med det först så löser sig alla andra problem av sig själv.

Så 7-games med lite inlevelse tills allt fungerar. Speciellt att driva frammåt och att flytta rumpan i sidled. Och sluta inte bara för att det fungerar en gång. All tid med hästen är en skola vare sig vi vill det eller inte

Lycka till

#8 Tycker han respekterar mig bra men det kan bli bättre, absolut. Vi har inte känt varann speciellt länge ännu, Dock sitter vi fast just nu, driva fram är väldigt svårt. Han vägrar gå fram om inte jag går framför honom. Har provat att fösa ut honom på volt eller iallafall fram men han vänder mot mig och förstår inte riktigt vad han ska göra. Men han följer mig bra, åt båda hållen, framåt och bakåt. Lika så i ridningen, han blir tittig och spänd så fort jag sitter upp. När jag hoppar ner sänker sig huvudet och han lugnar ner sig betydligt. Man riktigt ser på honom hur han andas ut. Så det är något vi också måste jobba på. Att han inte äter gräs blir bättre och bättre, behöver bara säga till(när vi går iaf) så slutar han. Det är när vi står still och han får för sig mitt i att äta gräs som det blir lite irriterande.

Funkar det inte med driving game? Stå vid hans bog och visa riktningen med den arm som håller ledrepet samtidigt som du visar genom att peta med stick (om du har det?) på rumpan, att du vill att han ska gå framåt?

Alla dom saker som du nämner är respektproblem (utom ridningen som är ett förtroende problem). Och för att få förtroende i ridningen så måste du först ha respet från hästen på marken.

Även om den respekt nivå du tycker att du har är ok för dig så räcker den inte för den häst du håller på med att skapa något förtroende er i mellan.

Så fortsätt att jobba med dom saker jag skrev tidigare så kommer det att lösa sig. Upp med din energi lite så får du resultat.

Lycka till

#11

Jag tycker nog att fler saker handlar mer om bristande (själv)förtroende. Att han inte litar på sin människa när hon säger att det är okej att du tar täten/går ut på en volt fast jag står still och inte har det egna självförtroendet att göra det. Och i och med osäkerheten kommer även bristande respekt.

En sak jag har lärt mig under den (korta) tid jag hållit på med NH är att man alltid måste vara övertygande och tydlig i det man ber hästen om. Det är inte alltid lätt, eftersom man själv ganska ofta känner sig osäker på det man gör och är rädd att göra fel (om jag utgår från mig själv iaf). Som Brollan skriver, massor av energi riktad mot hästen, energi som säger "nu ska vi (VI, inte DU) göra det här, det ska bli jätteroligt och du behöver inte vara rädd".

Natrualhorse, kolla gärna videon med Karen Rohlf som jag länkade till för ett tag sen, tråden precis som videon heter "Are we having fun yet?" och jag tycker att den beskriver på ett fantastiskt sätt vad som är det viktigaste i relationen mellan människa och häst :)

#10 Det är där det ligger. Jag har ingen stick, ska köpa än snart men man måste ha pengar först(; Han är rätt stor så når liksom inte utan. #11 Som Hannan skrev så handlar det även om hans självförtroende. Han är rädd av sig och det visas ofta. Men självklart måste vi fortsätta jobba på vår relation men ändå. #12 Jag är också väldigt ny och det är första hästen jag provar detta på och han är inte hanterad på detta sett förut (vad jag vet). Sen jag är självlärd utav böcker, videos och hästvett. Det där med energien tycker jag är galet svårt. Är ganska passiv i mig själv och tillbaka dragen men får jobba på det med. Försöker och när det fungerar är det underbart! Ska åka ut snart och prova drivning Game, får hitta någon lagom lång pinne att ha för just nu. Den har jag inte hunnit kolla på, ska göra det på en gång!(:

Hästar är rädda när dom inte har en flock med en förtroendefull ledare att ty sig till. Om ni inte är tillsammans med andra hästar så skall du vara din hästs flock med allt vad där tillkommer av förtroende. Att din häst är rädd säger bara att du inte är förtroendeingivande för han och han måste ta vara på sig själv  och försöka agera sin egen ledare i ensamhet.

Utan respekt från hästens sida så får du inte hans uppmärksamhet och förtroende. Därför börjar man alltid med respekt, sedan tar man dom andra stegen efteråt.

Fortfarande så gäller det jag skrev först.

Lycka till

#14 sen är det skillnad på om hästarna är i grund och botten ängsliga av sig. Det finns föl som är jätteskvättiga trots de har lugna och trygga mödrar som hjälper dem rätt här i världen. Så vissa är mer nervöst lagda än andra i grunden. 

Sen finns de de som är i grunden trygga, men blir otrygga när folk och andra hästar omkring dem inte beter sig som de brukar.

Sen finns det de som är coola och bryr sig inte om det minsta, samt de som är i principen rockstjärnor. Och givetvis alla blandningar däremellan.

Sen när det kommer till hur man är som person så finns det två poler i grund och botten. Antingen är man extrovert eller introvert. Men man kan precis som hästarna skifta mellan dessa. När jag mår bra är jag väldigt extrovert, utåtriktad social, tycker om att prata och dela med mig, men även lyssna, hitta på saker osv. Men när jag mår sämre själsligt så blir jag introvert, jag slutar prata, vill vara för mig själv och med mina tankar. Men jag är extrovert i grund och botten.

Sen har jag en kompis som är introvert. Han tänker så mycket och länge på saker när man diskuterar att när han väl kommer på vad han vill säga i frågan har vi andra som är mer extroverta redan hunnit avverka 4 andra diskussionsämnen. Men att han är introvert betyder inte att han är långsam, utan han tänker snarare igenom alla möjliga scenarion och han är inte lika impulsstyrd som jag är. Men när han blir stressad och inte kan tänka igenom saker så blir han extrovert på ett passivaggressivt vis, för han hinner inte med i det höga tempot och reagerar då med att bli explosiv och utåtagerande vilket anses vara en extrovert reaktion. ^^

Så han tränar på att bli mer utåtriktad, medan jag tränar på att tänka efter före jag gör saker impulssivt ^^

var det nån som hängde med på min liknelse där? ^^

hah rider en häst som vägrade gå igenom sista grinden i hagen, han går på lösdrift och har olika del hagar eller var man ska säga, och att gå igenom, passagerna mellan de olika hagdelarna var  inga problem men att gå igenom sista grinden gick inte alls ca 1-2 månader efter jag börjat rida honom och då var det bara jag som tagit han igenom grinden och på så sätt vet jag att det inte hänt något traumatiskt där och innan gick han igenom utan problem , han bara trotsade och testade mig, jag visar direkt vem som bestämmer när jag rider en ny häst och tolererar inte tjafs, men från marken är jag svagare så han insåg att det är där han kan testa mig, i paddocken hade han ju ingenstans att ta vägen om han skulle testa så han gjorde det precis vid grinden vid hagen, oavsett om vi skulle in i stallet eller ut i hagen..

en gång var vi två stycken som försökte få stopp på han från marken med ledrep och repgrimma och det var totalt omöjligt, slutade med att jag fick leda han i träns till/från hagen ca en månad och efter det har det funkat med grimma igen utan problem :)

det mystiska är att han verkade SKIT rädd för grinden helt plötsligt utan anledning och aldrig testat mer från marken.. :O

#16 lukt av rovdjur, lukt av älg, ett ljud, att elen hoppa eller han gick emot en tråd i grindöppningen. Finns mycket som ligger bakom.

Vi har haft en ponny i vårt stall (flyttat nu) som aldrig var något problem att släppa ut i hagen förutom om det var dimma, för då knäppte det så i stängslet så han vågade inte gå in, han var rädd för att få en stöt. Men så snart vi stängde av strömmen så gick han in. Men stängde vi inte av ALL ström till alla hagar och det knäppte i hagen bredvid så blev han precis lika jäktad och rädd i grinden för han TRODDE han skulle få en stöt även om ljudet inte kom från den öppningen han skulle gå igenom. 

Så att säga att det bara var trots, jadu, det kanske det var, men samtidigt så kan det också vara så att du tolkade hans rädsla som trots. Det är svårt att avgöra idag. Sen skulle jag vilja råda dig att tänka över din attityd mot hästarnas "tjaffs" de tjaffsar inte för tjaffsandets skull de tjaffsar av i stort sett 4 anledningar. 1) De förstår inte det du ber dem om. 2) De är rädda. 3) Du ber inte hästen, du tvingar. 4) hästen har ont.

min häst (som jag ofta använder som exempel) han är en häst som en del säkert skulle kalla tjaffsig i vissa situationer. Och han tjaffsar som mest när jag omedvetet tvingar honom, när jag tänker "äsch men du kan detta, skräp dig för f*n!" då brukar han påminna mig om att inte puscha när jag inte har hela bilden med mig, då kommer det ett naffs, ett bakben eller ett bocksprång för att påminna mig om att jag ska fokusera om och göra om och göra rätt. Nu har v ju kommit en bra bit i vår kommunikation. Men för 5 år sedan blev jag förbannad och gick på honom med spöt vilket resulterade i en ännu mer frustrerad och förbannad häst och vi hade verkliga dragkamper sinsemellan på en mental nivå.

Sen har vi en annan häst i stallet, när hon inte förstår så försöker hon ändå men hon förösker göra allt hon vet och kan och det hela eskalerar i ett enda virrvarr av panik och missförstånd. En ridinstruktör sa åt ryttaren att prygla upp hästen med spöt och lägga nosrem på henne. Det gjorde tack o lov inte ägaren, utan saktade av, lugnade hästen och började om igen, tydligare, långsammare, en sak åt gången och sedan byggde ihopa alla delarna och då gick den lilla hästen som en liten klocka för DÅ förstod hon.

Så tänk över nästa gång en häst är istadig, vad ligger bakom egentligen?

#17

vet att hästen inte är ett djur som brukar "tjafsa", de har instinkter som gör att om de är rädd så flyr de, har de ont gör de det som krävs för att slippa det, de döljer smärta mycket väl då de är bytes djur o.s.v.

Men när hästen i fråga är röntgad på alla håll och kanter utan funnet fel(även helt genom kollad av eguiterapeut) , har sadel som är utprovad av 2 olika utbildade sadelutprovare, rids western på hellånga tyglar på uteritten och vi bara går framåt och hästen plötsligt utan förvarning hoppar rätt ut i skogen kan jag inte kalla det för annat än trots då det inte finns något annat djur i närheten för då hade hunden reagerat som skäller så man hör han långt innan man är framme på gården när man kör fyrhjuling.. :O

han testade att göra det tre gånger innan han förstod "aha, det går inte att göra så för att få gå hem" och insåg att min väg var den lätta, om hästen stannar och faktiskt är rädd, spänner upp sig, man känner ökad puls och "uppspärrad" blick så låter jag så klart hästen kolla, inväntar att den är redo och själv är villig att gå fram, även om detta skulle ta låååång tid..

hästarna jag håller på med är dessutom andra generationen "riktiga" tamhästar, deras släktingar går lös utan inhängnad så vilt det bara kan bli i dagens samhälle(inte i Sverige) vilket gör att många av vildhästens instinkter sitter kvar, till exempel så flyr de inte direkt något "hemskt" dyker upp utan de stannar först upp och kontrollerar om det är något som är värt att fly för(inte värt att slösa energi på att fly från någon fara som inte är farlig så att säga) vilket gör att jag väldigt lätt känner på hästen om han är rädd, innan han flyr,

långt inlägg nu, men jag har också tänkt på samma anledningar som du och många fler till varför han vägrade gå igenom grinden under en period, men kom fram till att han inte kan ha fått en stöt för det var inga problem att gå nära staketet i övrigt, och alla andra grindar var inget problem och i och med att jag var den enda personen som lett han genom grindar från ca två månader innan han började stanna så visste jag att inget traumatiskt, hemskt eller läskigt hänt med grindar eller stallet som skulle gjort så han vägrade. inga andra djur fanns i närheten förutom hästkompisen i samma hage och hunden som alltid är ute med oss(vet detta eftersom att hunden skäller på ALLT), han hade inte ont, kollade ju igenom hela han som vanligt i stallet, och ljudet från öppningen finns alltid där , så även innan han började trotsa och hela hans liv innan så det bör inte plötsligt börja skrämma honom, däremot förstår jag självklart att han sprang iväg och kastade av mig när vi stod nedanför en fårhage och det kom får springande mot oss, lite svårt att miljöträna för får när vi inte ens haft får i närområdet innan detta, klart man inte straffar hästen då, istället gjorde vi någon markövning, fick belöning för att han gjorde det bra(bara en bit bort från de hemska fåren) och tog sedan en promenad hem, men om han däremot gjort som jag skrivit innan och hoppat upp i skogen utan förvarning och anledning hade det blivit jobb på till exempel liten volt innan vi fortsatte om samma håll som jag tidigare planerat

hoppas detta förtydligar att jag inte tvingar hästen , eller inte förstår att den är rädd eller liknande, men dessa hästar är också lite annorlunda, tror inte att någon som aldrig ridit dessa hästar under en period förstår hur de kan vara.. :O

#18 tack för ett klargörande :)

det som är svårt såhär i text är att det många gånger kan uppfattas som något som man inte avsåg eftersom man tappar tonfall etc i text istället för tal. Och vi har många läsare här som är nya på området och ibland så tror de verkligen att man ska göra så som det står ordagrannt när man egentligen menade något annat :)

#19 allt blir alltid mycket svårare att förklara i text, och jag är dessutom en person som tror att jag har skrivit vissa saker då jag egentligen bara tänkt skriva det, då kan det bli lite knasigt ibland, :)

#20 Tack och lov för smilies, hur klarade vi oss innan de fanns? 😉
Det kan verkligen vara svårt att få fram det man menar utan missförstånd. Jag har ett sätt att skriva som nog gör att folk ibland uppfattar mig som överlägsen och nedlåtande, vilket inte alls är avsikten. Jag råkar bara ha ett väldigt "korrekt" skriftspråk.

Visst kan hästar trotsa och testa! Det viktiga är ju att man, precis som du gjort, utesluter alla andra bakomliggande orsaker och inte direkt utgår från att det är trams och trots. Jag reagerade som Lina på ditt första inlägg, det lät väldigt hårt och dömande mot hästen, men ditt förtydligande ger ju en helt annan bild 🙂

Ibland är det verkligen svårt att förstå varför hästar reagerar som de gör. Härom dagen när jag var ute och red passerade vi en stubbe som vi går förbi varje gång vi rider i skogen. Kátur har aldrig så mycket som tittat åt den, men just den här gången stirrade han misstänksamt på den, blåste med näsborrarna och precis när vi gick förbi spratt han till. Ingen aning om varför. Kanske såg han något, ett djur etc, vad vet jag? Just den gången var i alla fall stubben jätteläskig!

Sedan kände jag en häst förut, en riktig krutgumma som var full av bus ända till sin död vid 32 års ålder. Hon kunde helt plötsligt få för sig att (låtsas) bli rädd för saker hon aldrig reagerade på annars. Det verkade som att hon gjorde det för att liva upp stämningen lite helt enkelt 😃

Nu har ni ju löst problemet, men tycker att jag kan lägga till en grej eller ett tankesätt som jag lärt mig i situationer som detta; "Make the wrong thing hard and the right thing easy".

Kolla t.ex. denna video 😃

http://youtu.be/KczBxYJLSSw

#21 någon kan ha kissat på den där stubben…. det är ju så att vissa saker kan vi inte se och kontrollera som människor :) 

och säg att man bor i ett vargområde, vargapiss kan hästarna känna långt innan vi känner det. Eller rentav älgkiss, eller så enkelt som hundkiss från en väldigt dominant hanhund kan vara tillräckligt för att hästen ska reagera.

Eller ett ljud som ligger utanför våra frekvenser för uppfattning. 

Det är ju så mycket som vi inte kan uppfatta kontra våra djur, och bara för att hunden inte bryr sig så kanske hästen anser det är allvarligt nog att reagera på. Vem vet, hunden kanske ligger i konspiration med det läskiga ute i skogen? ;P

Men skämt åsido, vi som människor måste ju utesluta så mycket problem som möjligt som kan orsaka hästens reaktion, och när vi sedan är kvar med ett beteende som kan tolkas som istadighet/trots måste vi ändå läsa av situationen. Kan det vara så att hästen saknar det där lilla unset av självförtroende?

Vi har en bro som går över en motorväg som vi måste antingen rida över eller under. sist jag red ut så hade jag ett bra självförtroende (vilket inte är så vanligt då jag har lite rida-ut-rädsla sen en ridolycka för några år sedan då både hästen och jag blev skrämda av en rullskidåkare) och kände inget obehag inför att korsa bron. Jag har en häst som är ganska så dominant, och självsäker men just denna dagen så reagerade ha totalt annorlunda mot vad han brukar (innan har han gått över bron utan att tveka, han har glott på bilarna som susar förbi under och kanske travat några steg när vi väl var PÅ bron för det var läskigt.) men nu stannade han 10 m innan bron!

Okej, då väntar vi sa ja. väntade tills han började slappna av och andas, bad honom sedan att gå några steg framåt. vi kom väl en 2-3 meter längre fram. Sen stannade han igen, högt huvud och stel som en pinne. alltså vi snackar om den hästen med mest självkänsla i stallet. Han försökte vända, men jag bad honom stå kvar, när han stod still med fokus mot bron och motorvägen så backade jag honom och han svarade fint om än lite bråttom. backade tillbacka några meter. Här stod vi sen en lång stund till tills han slappnade av och jag bad honom gå framåt.

i denna sista halten förändrades hans inställning och attityd. Tidigare vart han spänd och orolig/osäker. Men nu blev han självsäker och dominant. Känslan på hans attityd blev "varför skulle jag?!" när jag bad honom gå framåt igen. och mitt svar blev "för att jag ber dig, och jag lovar att om du går framåt så blir tillvaron så mycket trevligare för alla inblandade" med ett leende på mina läppar. ;) han gick motvilligt framåt för att jag bad honom, men så snart första hoven var uppe på bron knatade han villigt vidare utan tt bry sig om trafiken som susa förbi nedanför.

Så i denna situationen så var det först rädsla/osäkerhet som sedan byttes ut i självsäkerhet/dominans på en ganska kort stund. Allt som allt tog den här stunden inte mer än 5 minuter. Men jag lyssnade på min häst vad han behövde.

Hade jag läst det som att han var istadig/trotsig så hade vi fått en fight som skulle inneburit 1) han hade protesterat våldsamt för det gör han när han inte förstår/kan fysiskt eller psykiskt eller jag puschar i en sån situation. 2) JAG hade nog blivit rädd för hans kraftiga reaktion (har liksom ägt honom i 8 år och känner min häst ganska så bra) och det hade lett till att jag inte vågade rida över bron (vilket jag kämpat med i snart 3 års tid att börja våga igen)

"#15 av: LinaN "Nej jag tappade bort dig efter några rader… ;-)

Hur som hellst så måste vi alltid ta med hästens behov av att känna sig trygg tillsammans med sin ledare och i sin omgivning.

Om den inte gör det så får man problem som av den okunnige  tolkas som tjurig, besvärlig och bråkig häst när den endast försöker förmedla att den inte är bekväm med flockens/sin egen säkerhet i den omgivningen. Många problem som skrivs om här i forumen har sin grund i osäkerhet i förhållandet mellan häst och ledare och mäniskan har inte uppfattat det rätt.

En häst är så modig som sin ledare tillåter den att vara och vice versa.

Lycka till

# 23

Hade också en "bro-situation" igår. En av våra ridvägar går nere vid en sjö. På ett ställe rinner en bäck ner i sjön, där ligger en liten spång, bara två brädor men stark nog för hästarna. Vill man inte gå över den så kan man gå i vattnet som bara är en dm djupt, eller hoppa över för den delen. Vår äldre pålle är van vid att gå där och klampade glatt över spången, men Kátur tvärvägrade. Jag gick ut på spången och lät honom stå och fundera. Han sträckte sig till att sätta en hov på spången men mer vågade han inte. Jag visade honom att han kunde gå i vattnet men det ville han inte heller. Jag hade inga stövlar så jag ville inte gå i vattnet själv, då hade det kanske blivit enklare. Till slut bestämde jag mig för att helt enkelt strunta i det och följa bilvägen hem istället. Då hade han fått en stund att fundera, med uppmuntran men utan press, och kommit fram till att han inte vågade. Jag accepterar det, i nuläget är det för otäckt för honom. Jag ser det inte som ett misslyckande, eller att han "vann" för att han slapp gå över. Vi kommer dit fler gånger, nästa gång kanske han sätter en hov till på spången, eller i vattnet. Precis som du skriver, man vinner inget på att bråka, eller bestämma sig för att hästen bara larvar sig i en sån situation.

#24

Visst handlar det om att vara en trygg ledare och visst vågar hästen mycket mer om den tillåts vara det. Men det är inte alltid det räcker. Eller, i längden gör det ju det, men jag tror inte någon häst, i synnerhet inte en häst med en lite orolig personlighet blint följer sin ledare vart som helst utan att tveka ändå, eller inte blir skrämd även om människan är lugn.

Jag var med om en otäck sak igår där jag är säker på att det inte hade spelat någon roll hur säker min häst än hade varit med mig. Han litar mycket på mig, men inte fullt ut än, och jag kan lugna honom i de flesta situationer, men den här gången blev det för mycket för honom.
Vi var på väg till hagen, vilket innebär kanske 30 meter utmed en bilväg. Det hade hunnit mörkna och precis när vi kom fram till den lilla väg som leder ner till hagen kom en stor traktor med släp med en massa grenar på, och blinkande lampor överallt. Kátur som fortfarande är rädd för traktorer (vi jobbar på det) och tycker att allt är otäckare i mörker fick panik och kastade sig iväg. Jag var inte beredd eftersom han tidigare aldrig gjort mer än på sin höjd dansat runt lite när han blivit rädd, så jag tappade honom. Han sprang som tur var mot hagen och stannade efter tio meter kanske, så det gick ju bra. Men som sagt, i den situationen, när han reagerade i panik och på ren instinkt har jag svårt att tro att det hade blivit annorlunda hur mycket han än litat på mig. Eller vad tror du? 🙂

#25 i den situationen som uppstod med traktorn skulle du tekniskt sett kunnat göra dig beredd på att han ev skulle försöka fly. Och vidtagit strategier och åtgärder att be honom stanna kvar hos dig. Men det beror ju också på hur lång tid du hade på dig att notera traktorn till att han reagerade. vidare så flydde han ju från traktorn, inte dig, vilket man också ska hålla i åtanke + att det är positivt han flydde till en punkt han kände sig tryggare på. Men man vill ju gärna att man är den trygga punkten. I mångt och mycket är jag den punkten för min häst men långtifrån alltid, vi har haft massor med problem som vi jobbar med allt eftersom.

#26

Jag hade kanske ett par sekunder på mig från att jag upptäckte traktorn. Hann inte ens komma tillräckligt nära honom för att klappa honom på halsen som jag annars gör för att lugna (han gick kanske en meter ifrån mig). Tänkte att han nog skulle skutta runt lite, men när han istället slängde sig åt sidan och drog iväg så kunde jag inte hålla honom. Kanske hade jag lyckats om jag verkligen varit förberedd och haft ett ordentligt tag i grimskaftet, men jag vet inte.

Jo, det vill man ju, och jag jobbar på att bli det :)
Nu har vi bara känt varann i ungefär fyra månader, så vi har lång väg att gå.  Är i alla fall glad att han stannade och inte drog iväg. Nu var ju iofs hans kompis med också, så det är ju inte säkert att det var pga mig han stannade. Men jag vill gärna tro att det bidrog i alla fall :)