varför skulle det vara en dum idé? jag är för lat för att ut o gå med min häst i skog o mark även om det hade vart en toppenidé. Inte för att vi har de problemen som din har, utan snarare för att det är nyttigt att jobba från marken.

Har du inte ledarskapet på backen, så har du det inte i sadeln…. tycker det är samma veva varje säsongsändring för dig och din häst. TRO PÅ DIG SJÄLV och sluta lyssna på folk som säger emot din magkänsla det är väl för F*N din häst?! och du känner honom bäst. Så stå på dig, be om råd och ideér och sortera ut dem som du inte gillar, som inte fungerar och gå på magkänslan! :)

Blir lite upprörd när folk lägger sig i på det där viset…. -.-

Jag skulle jobba med "trösklarna". När hästen blir spänd eller orolig, stanna och backa några steg och vänta tills hästen slappnar av. Då kan ni gå framåt igen. Detta sätt tar evigheter och man blir väldigt uttråkad MEN när du väl kommit över dessa trösklar så kommer du inte ha några problem med uteritter sen. 

Min nordis kunde jag knappt gå ifrån stallet med från början. Så henne började jag med att bara gå 10m ut på vägen men efter en knappt månad så var hon helt cool oavsett om det var nya eller gamla vägar vi var ute på. Det gäller dock att vara väldigt lyhörd över vart "tröskeln" ligger. 

Visst kan du promenera också men där verkar ju inte problemet ligga utan det är ju när du rider.

Att gå ut och gå med hästen är jättebra träning många sätt. Jag är delägare i en mycket dominant fuxsto, som tog över och letade allt som kunde vara farligt, ett tag gick det inte att rida ut även för mycket duktiga ryttare. Samtidigt vi började med PNH och 7 lekarna på ridbanan, Började jag ta skogsprommenade i repgrimma och ledrep som omväxling i träningen. Det var väl ingen kvick fix men det har gett jättemycket för samspelet med hästen.

"Farliga saker" som postlådor mm kan man leka om det inte är efter hårdtrafikerade vägar. 

Gå fot (följer dej och stannar när du stannar) med hästen från olika zoner, så man tränar hästens uppmärksamhet på mej. Med träning så blir följsamheten bra. Det är en härlig känsla när man kan gå ut och gå med en stor häst som följer en som en mycket väluppfostrad hund.  

Sedan är det bra träning för både dej och hästen, efter betes perioden brukar jag gå ca 1 mil varannan dag i två veckor med lite backar, så får vi båda en skonsam igångsättning efter sommarens lata dagar.

När vi promenerar är det som sagt inte så mycket till problem, nu längre. Ibland finns det något att titta på, men det brukar vara ganska raskt överspelat. När jag rider är han oftast spänd och det behöver inte vara något speciellt som händer eller att titta på utan mer att han blir mer och mer "smygig" och osäker. Förr började han då att takta och blev sprättig. Nu stannar han oftast och visar att han inte vågar eller så blir han spänd och uppblåst och trampar och trampar utan att vi kommer någonvart.

Och ledarskapet från marken känner jag att jag har även om det inte handlar om kadaverdisciplin, men det är jag heller inte ute efter. Han lyssnar även på små tecken, är mjuk och följsam. Visst testar han ibland, men inte utan orsak. Han tycker att jag är lite ofokuserad ibland och händer det ofta så kan han bli lite nonchalent och därmed testa. I sadeln lyssnar han också fast kanske inte exakt lika bra, men där hjälper inte ledarskapet mot osäkerheten. Iallafall inte alltid.

#1 - de som sågade min idé om promenader istället för uteritter (i ett försök att det ska kunna bli uteritter) blev ombedda att säga vad de tyckte. Så de kom inte och tryckte ner mig i skorna utan de hade sina argument varför de inte ansåg att promenader var en bra idé. Jag var själv osäker på om det kan ge önskad effekt eller om det bara drar ut på det hela. Men planen är väl att promenera varannan gång en vecka eller två, samma väg varje gång och sedan promenera på väg bortåt och rida på väg hem, för att till slut kunna rida bara om inget händer som gör att hästen behöver mitt stöd från marken, men det ska han ju inte behöva jämt och ständigt.

Men då är det ju så att om han blir spänd även i det direkta närområdet så får du så snällt sitta av. Och sen hitta en stor sten, en stock eller annat att sitta upp på när ni är ute. 

För om det inte är några problem att promenera så blir det ju inte någon utmaning.

Hur är du SJÄLV när det kommer till att han blir stel o tittig? gör du detsamma? bekräftar du hans oro? Vad händer om ni rider ut med sällskap? och du har en täthäst? går han fram då?

har ni inte provat? men så prova! se vad som händer, i värsta fall får du sitta av för att vara trygg och säker för din häst. och inte sätta dig själv i farliga situationer.

#5 - Jag tror säkert att jag bekräftar hans oro när vi rider ut själva. Ofta förutsätter att jag kommer att bli besviken, dvs rider ut med en besvikenkänsla redan från början. Inte alltid, men det är nog mer regel än undantag. Jag jobbar med det också!!!
Rider vi ut med sällskap är han verkligen drömhästen. Han tar gärna täten, men om han vill ha trygghet ser han till att hamna bakom sällskapet oavsett om det är häst eller människa. Häst går såklart bäst. Tror även att jag själv är coolare när vi har sällskap. Fokus mer på trevligt med sällskap än att Knutte säkert kommer att reagera på……….

Så jag skulle tro att vi äger halva problemet var, men det är jag som måste jobba med hela problemet 🤪

Tänker att en grej för egen del hade varit en sadel som ger en stabilare sits än den dressyrsadel vi har. Westernsadel eller liknande. Eller inbilla rjag mig bara att den ger en stadigare sits? För kanske hade jag slappnat av mer om jag känt att jag satt stabilare. Knut är kvick och alert och det är inte jag

#6 en w-sadel ger dig ju möjligheten att ha ett horn o hålla i, men också risken att få ett horn i magen om det blir tvärstopp.

Jag vill gärna ha en w-sadel att ha o rida ut o slappa i för de jag provat hitendags så sitter man skönare, det är som att sitta i en soffa.

Men samtidigt funderar jag att om du sitter ostadigt i din dressyrsadel, är den verkligen rätt för dig då om du inte får det stöd du behöver?

#7 - Kan kanske bero på vippig sits också? 😞 Jag vet inte faktiskt om jag har det, men det är ju fullt möjligt.
Sadeln passar hästen och är lagom stor i sitsen för mig. Jag tycker att de höga fram- och bakvalven på westernsadeln ser stadiga ut. Horn behöver jag inte, men det finns både westernsadlar utan horn och andra sorters sadlar som har liknande konstruktion som westernsadeln.
Men, nej, jag sitter inte stabilt i den sadel jag har. Har åkt av några gånger pga att hästen har bromsat eller hoppat åt sidan. Inga avkastningar alltså utan kvicka reaktioner. Och jag har tippat framåt och åkt i backen. Sitter jag stabilt inbillar jag mig att jag släpper det där med kvicka inbromsningar eller sidohopp för tappar jag inte balansen så blir ju det inget problem. Kanske skulle få mig att inte bekräfta hästen oro? Kanske? Fast det är lite en ekonomisk fråga. En bra sadel kostar en slant och en dålig sadel vill vi inte ha!

Det här med sadeln har vi varit inne på förut. Och i mitt tycke så skulle du ha bytt sadel för länge sedan då man i en westernsadel har mycket mera stöd om det börjar hända saker. Det är som balsam för självförtroendet. Jag rider helst i westernsadel när det gäller suspecta hästar. Sadelhornet är alldrig i vägen om man bara sitter ner i sadeln, även då hästen slänger sig eller bockar.

Att vara ute och gå med hästen är varken rätt eller fel, allt beror på vad du gör med hästen när ni är ute och går. Utan utmaning av gränserna, ingen förbättring.

Tömkörning är en variant eftersom du då går bakom hästen och den då måste konfrontera "ensamheten" där framme. Långa tyglar kanske är en variant där du kan variera var du är i förhållande till hästen. Oavsett så måste du kunna variera var du går i förhållande till hästen och FORTFARANDE HA KONTROLL på hästen för att det skall få någon verkan.

Skall dock säga att det är svårt att fullt ut åtgärda problem som detta från marken, någon gång så måste du ändå upp i sadeln och ta tag i det som återstår av problemet där.

Lycka till

I veckan provade jag att rida ut själv. Skulle låna en ridbana och dit tar det 30 minuter att rida. Vi kom 4-500 meter innan hästen vände och ville fly hem för att det låg timmer utmed vägen som inte legat där förut och så fladdrade det plastband. Lite att överreagera, men det blåste och då är han ofta lite på tårna. Istället för att pusha på satt jag av och ledde till ridbanan. Så fort jag är på marken blir han lugn och det är ju trevligt.

På ridbanan satt jag upp, red ett enklare pass (banan är jättedjup så några längre bitar trav är inte att tänka på och skritt ger nog med mjölksyra då banan är lite som en sanddyn). Skulle rida på väg hem eftersom hästen var lugn, men inför första skymda svängen så stannade han och var osäker och ville inte gå framåt, så jag ledde på väg hem också.

Hade det inte varit så blåsigt tror jag allt att jag kunde ha ridit på väg hem iallafall. Utan blåst och timmarhögar hade vi nog kommit en bra bit bortåt också även om det säkert gått långsamt.

Sadel får väl vara en förhoppning för framtiden. Har inte ekonomi för något större utrustningsinköp just nu. En bra begagnad westernsadel kostar 5-10 000:- + hjälp med utprovning och det får jag nog spara till.
Jag rider mycket i terräng och då sitter jag inte alltid ner i sadeln. Då kanske man inte borde ha horn?

Du får rätt mycket westernsadel för 5000:-. Låna en för att prova.

Western sadeln är ju gjord för att vara ute i terräng och rida länge, sen är det en vanesak hur man gör i sadeln (undvika sadelhornet). Att slå i sadelhornet är sällsynt eftersom man sitter så djupt ner i sadeln och skulle hästen göra en sådan tvärnit att man skulle slå i sadelhornet så kan man i alla fall tänka att med en annan sadel så hade man legat på backen i det fallet.

Den stora nackdelen med westernsadeln är att den är tung.

Lycka till

Min häst har efter senaste flytten blivit tittigare än vanligt och jag blir osäker när jag rider ut på andra vägar än den vanliga vägen. Dock blir det inte det minsta bättre av att jag undviker andra vägar än den vanliga..

Så jag har tagit tag i det nu och har tömkört på andra vägar två gånger för att han ska få in vanan att gå på andra ställen igen. Och när jag är modig någon dag så rider jag ut, beror på dagsformen.

Dock är tömkörning nyttigt, inte bara för att hästen blir säkrare och får bättre självförtroende av det. Utan också för att vill man motionera hästen när man tömkör ute måste man springa endel, det är ju jobbigt.. Vilket gör att är man lat som jag är så slutar det med att det blir lättare att övervinna rädslan att rida om alternativet är att ta en springtur idag igen. :)

Idag löste jag det dock med att sätta upp en vän på hästen som fick rida ut på honom medan jag sprang bakom. Blev lite jobbigt i galoppen.. Så imorrn rider jag nog istället. ;)

Jag har ingen vana av tömkörning så det får jag nog skaffa mig först. Knut går bakom eller bredvid när jag leder. Får han gå om vill han gärna ta över och testar. Även om jag går i änden av ledrepet dvs i höjd med baken. Vi har gått en del i svår terräng och vi är bägge genomsvettiga när vi kommer hem. Då svär jag över att jag inte fått rida istället. Men det är obehagligt när han gör hastiga stopp om han blir skrämd. Då åker jag ofta fram över halsen och får fokusera på att sitta kvar istället för att hålla kvar hästen och lugna ner och hålla riktningen.

Hur får man möjlighet att låna en westernsadel? Finns någon form av uthyrning? Är de svåra att prova ut så att man kan hitta rätt storlek och modell?
Knut har storlek wide på dressyrsadeln och han har ganska kort, rak rygg med markerad manke och rejäl bog. Jag vill ha en sadel som inte är så tung och gärna med ett kortare horn. Har sett att vissa modeller har kortare, bredare och lite platta horn. Det ser ut att inte vara lika mycket ivägen om man rider i terräng. Gör förmodligen mindre skada på mjälten också

#13 åker du fram och tappar balansen så gör du inte vad du bör göra. Du ska vara beredd på allt han gör utan att vara misstroende men du ska vara beredd att anpassa dig till det som händer.

Om du sitter helt avslappnad och bara lullar med så åker man av vid ett plötsligt stopp eller hänger på trekvart, och blir då hästen skrämd av det så uppstår obehagliga situationer med potentiella olyckor som följd. Han blir ju inte mindre spänd av att du inte är följsam och har en uppmärksamhet på honom.

Jag rider aktivt, även om jag är avslappnad så är jag beredd på att något kan hända och är snabb på att parera när något väl händer.

Som för några veckor sedan så red vi ut, nån hade parkerat sin cykel i skogsbrynet på vänster sida om stigen vi galopperade på. Vi kommer i en relativt skarp vänstersväng och där står det helt plötsligt en cykel en 10-15 m längre bort. Harry slår på handbromsen och vänder 180 grader rakt ur galoppen på vänster. Jag visste inte att cykeln stod där, men jag instinktivt tog ett ORS-tag och spjärnade mot i min högra stigbygel och tryckte med min högerhand på hans manke för att stabilisera mig i svängen.

Väninnan som red med hängde på sin hästs sida och var inte långt ifrån att drutta av för hon var inte beredd på att något KUNDE hända.

Jag försöker rida och han vill jobba under ridturerna, men om han blir så där extra spökig som han gärna kan bli framförallt på hösten så är han för häftig i rörelserna för att jag ska kunna hänga med. Har haft sprättiga hästar tidigare, men de har inte varit så häftiga i rörelserna. Knut böjer sig liksom ner fram, frambenen rakt framför och hals och huvud ner. Hela framdelen på hästen bara försvinner. Sedan kan han blixtsnabbt vända helt om och dra iväg en bit. Det är just det där med att framdelen plötsligt bara försvinner som får mig att tappa balansen. Om han bara drar iväg, om han brallar, snubblar eller skyggar så sitter jag kvar och klarar balans och kan parera och hålla kontrollen.
Tror du inte på en annan sort sadel? Alltså mot tvärstoppen? Vad kan man annars göra för att sitta säkrare? ORS är liksom för sent om han väl tvärstoppat och försvunnit, för det är inte alltid som han tvärvänder efter stoppet.

#15 ORS funkar även med en häst som drar ner huvudet mellan frambenen och "försvinner" speciellt om man släpper på den tygeln som man inte stoppar med. En häst kan inte sänka huvudet på bara ena sidan ;)

Sen är det helt tillåtet att ta emot och trycka emot med ena handen medan man håller tyglarna i andra.

Visst kan en annan sadel hjälpa, men jag skulle väl säga att det bara maskerar symptomet på ett problem som ni har. Ju stadigare du blir oavsett sadel dess bättre. Jag har ju ridit mycket barbacka under året som gått så att min balans har ju blivit grymt mycket bättre. utan det hade jag garanterat druttat av för ett par veckor sedan, ur en galopp… IGEN…. men nu gjorde jag inte det tack vare att man tränat upp sin sits hemmavid i skritt och trav.